--- citation: Naumanns tidskrift 1865 s. 550 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1865 s. 550 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1865-04-28 keywords: - Förmyndare url: "https://ratiolex.se/naumann/1865/s-550/" source: Naumanns tidskrift 1865, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1865 s. 550 Skyldighet för förmyndare att, tre månader efter hvarje års slut, lägga ränta till kapitalet samt förmyndares rätt att redovisa endast fem procent ränta å mottagna medel, då särskildt förmyndare-arvode icke beräknats. --- Kaptenen C. C. Aspgren afgaf, i egenskap af förmyndare för landtbrukaren C. J. V. Montelius, uti fem särskilda räkningar redovisning för sitt förmynderskap. Efter stämning till s. 551 Sida 551 i årgången börjar här rådstufvurätten i Östersund, klandrade Montelius den afgifna redogörelsen och anmärkte, att Aspgren icke redovisat Montelius mer än 5 procent ränta å hans arfsmedel, ehuru Aspgren å de utlånta medlen sjelf uppburit 6 procent och äfven på gjorda utbetalningar tillgodofört sig sex procent. Vidare anmärkte Montelius, att en del af räkningarne afslutats först efter 2 eller 3 års förlopp, hvarigenom den under tiden upplupna räntan legat oräntad. Med anledning af hvad sålunda blifvit anmärkt, yrkade Montelius, att å arfsmedlen måtte tillgodoföras Montelius sex procent med bevillningsafdrag minskad årlig ränta, samt att räkningarna måtte årligen afslutas, och den ränta, som icke åtgått till utgifters bestridande, efter hvarje års slut läggas till kapitalet samt inom tre månader derefter förräntas, hvaremot Montelius ville låta 20:de penningen af behållna räntan afgå såsom förmyndarearvode. Aspgren medgaf, att han såväl på de af honom emottagna och sedermera utlånta kontanta medlen, som å de Montelius tillhöriga skuldsedlar, uppburit sex procent ränta, men påstod, att det var landssed, att förmyndaren ej behöfde redovisa mer än 5 procent och att endast livart tredje år räntan lades till kapitalet; att ofta kunde hända, att ränta ej influtit förr än efter flera års förlopp, och att förmyndaren desto mindre borde anses skyldig redovisa mer än fem procent, som han finge ansvara, om förlust skedde. På grund häraf och då Aspgren icke tillgodofört sig något förmyndarearvode, bestred Aspgren allt afseende å stämningen. I utslag den 2 Juli 1860 yttrade rådstufvurätten: att då, under den tid Aspgren innehaft förmynderskapet, utlåning af penningar i allmänhet icke kunnat med erforderlig säkerhet ske mot sex procent ränta, och det vid sådant förhållande icke skäligen kunde åläggas Aspgren att, derest han på eget äfventyr och mindre god säkerhet mot högre ränta utsatt någon del af myndlingens medel, tillgodogöra myndlingen hela det sålunda betingade räntebeloppet, ansåg rådstufvurätten räntan böra beräknas till fem procent, då Aspgren äfven borde anses hafva åtnjutit skälig godtgörelse för den möda och det besvär han af förmynderskapet haft; dock borde vid uträkningen af ränte- s. 552 Sida 552 i årgången börjar här medlen iakttagas, att räntan tre månader efter slutet af hvarje år från 1849-års slut till den tid, då Aspgren från förmynderskapet entledigades, lades till kapitalet och sålunda bildade ett nytt räntebärande kapital. Svea hofrätt, hvarest parterna ömsesidigt efter vad sökte ändring, yttrade medelst dom den 1 Maj 1862: att då det icke lagligen kunde anses hafva ålegat Aspgren, hvilken icke tillgodofört sig särskildt arvode för förmynderskapet, att såsom årlig ränta å de medel, han i egenskap af förmyndare omhänderhaft, tillgodoföra Montelius mer än fem procent, men räntan skäligen kunde antagas hafva ingått så tidigt, att behållningen af densamma för hvarje år 3 månader efter årets slut kunnat såsom nytt kapital vara räntebärande, fann hofrätten ej skäl göra ändring i det slut, hvari rådstufvurätten stannat. Montelius sökte i underdånighet den ändring, att han måtte förklaras icke skyldig lägga ränta till kapitalet förrän hvart tredje år samt bifogade intyg af häradshöfdingen Hasselberg att, såvidt han hade sig bekant, det från urminnes tider inom Jemtlands Norra domsaga varit vanligt, att förmyndareräkningar afslutades hvart tredje år, och att den upplupna ränta då, men icke oftare lades till kapitalet. Nedre revisionen hemställde i underdånigt betänkande den 4 Mars detta år, att hofrättens dom måtte fastställas; och detta betänkande blef af Högsta Domstolen den 16 i nämnde månad godkändt. Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 28 April 1865. --- Källa: Naumanns tidskrift 1865, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.