--- citation: Naumanns tidskrift 1865 s. 602 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1865 s. 602 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1864-10-27 url: "https://ratiolex.se/naumann/1865/s-602/" source: Naumanns tidskrift 1865, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1865 s. 602 Kan i allmänhet den regel uppställas, att i oskiftad fastighet ägarne af största andelen hafva rätt att i afseende på förvaltningen fatta beslut, som skola lända till efterrättelse för minoriteten? --- Lindforss och Hedenskogs bruks egendomar i Wermland ägdes till hälften eller 1 af brukspatronen C. F. Bergstedt, till 1s af brukspatronen B. R. Lennartsson och till återstående 1s af brukspatronen J. F. Geijer. Enligt kontrakt af April 1856, brukades och förvaltades egendomarne i bolag för ägarnes gemensama räkning, dervid Geijer var disponent. Sedan Geijer uppsagt kontraktet, upplöstes bolaget den 1 November 1862. Bergstedt och Lennartsson antogo då för sina 13 af egendomarne bruksförvaltaren C. Magnusson till disponent, att med full »äganderätt» förvalta deras andelar, hvaremot Geijer sjelf skulle förvalta sine andelar. Samtidigt söktes laga skifte å egendomarne. Emellertid uppstodo åtskilliga tvister emellan Magnusson och Geijer, hvarföre Magnusson instämde Geijer till Nyeds häradsrätt, med påstående, bland annat, att som det icke kunde vara lagligt, att minste delägaren i en oskiftad egendom, utan de störste lottägarnes samtycke, beslutade öfver densamma, Geijer måtte förpligtas att ställa sig till efterrättelse de beslut, flertalet och störste delägarne i egendomarne intill skiftets fullbordan funno nödigt vidtaga i afseende på egendomarnes förvaltning. Geijer genmälde, att han såsom myndig person vore berättigad att sjelf råda öfver sitt gods och sjelf förvalta sina 1 af egendomarne. Detta hade också Magnusson sjelf godkänt och derför med Geijer uppgjort fördelning af nyttjande rätten till brukens härdar och dagsverksstyrka, till ladugårdens afkastning, kreaturen och de vid bruken varande magasiner. Magnusson medgaf, att förslag till öfverenskommelse uppgjorts i dessa hänseenden och att bruken och dessas tillhörigheter efter den I November 1862 begagnats på det af Geijer upp- s. 603 Sida 603 i årgången börjar här gifna sätt, men yrkade, att då någon viss tid härför ej blifvit bestämd, nämnde aftal måtte förklaras icke vidare böra tjena till efterrättelse. På Geijers begäran hördes åtskillige vittnen, af hvilka två intygade, att de hört Magnusson yttra till Geijer, att han respekterade Geijers äganderätt och icke ville hindra honom att sjelf förvalta sin fastighet. Derjemte vitsordade vittnena, att smidet vid bruken varit från den 1 November deladt så, att Magnusson och Geijer uteslutande begagnat livar sin härd, hvaremot den tredje drifvits vissa veckor för Magnussons och vissa för Geijers räkning. Ett vittne hade hört parterna uppgöra öfverenskommelse derom för ett år. Afven i afseende på fördelningen af dagsverksskyldigheten och ladugårdarne vitsordade vittnena Geijers uppgifter. Medelst utslag den 10 Januari 1863 yttrade häradsrätten: Ehuru det emellan ägarne till ifrågavarande egendomar tillförene upprättade bolagskontrakt, i följd af uppsägelse å Geijers sida, upphört att vara gällande, samt, då ny öfverenskommelse i sådant hänseende ej blifvit träffad, Geijer och öfriga ägarne af egendomarne icke voro bolagsmän; likväl och emedan, intill dess att fasta egendomen blifvit skiftad, hvarje åtgärd i afseende å förvaltningen, som af en eller andre delägaren vidtoges, i mer eller mindre mån ingrepe uti de andres rätt i afseende å bestämmande af sättet för förvaltningen af deras andelar uti egendomarne, samt vid sådant förhållande annan grund för giltigheten af de uti ifrågavarande hänseende fattade beslut icke var tillämplig, än att, med rätt för hvar och en af delägarne att deltaga i beslutet om förvaltningen, samtliga ägarne ställde sig till efterrättelse de beslut i detta afseende, som fattades af ägarne utaf största andelen i egendomarne, förklarade häradsrätten att, intill dess den fasta egendomen blefve skiftad och tillträde af lotterna skett, de beslut i afseende på förvaltningen, som biträddes af ägarne utaf största andelen uti egendomarne, skulle vara för Geijer bindande, såvida de ej stodo i strid med i behörig ordning träffade, verkställbara aftal. Geijer vädjade till Svea hofrätt och yrkade ändring i häradsrättens utslag. Stadgandet, att Geijer skulle i afseende på s. 604 Sida 604 i årgången börjar här egendomens förvaltning efterlefva pluralitetens beslut, innefattade en obefogad, på förhand stiftad lex in casu, som kunde göra Geijer alldeles rättslös och lede till hans ruin. I händelse tvister om förvaltningen uppstodo, finge väl de för hvarje särskildt fall slitas af domstol. Genom dom den 18 Juni 1863 yttrade hofrätten: Enär, beträffande påståendet om Geijers förpligtande att ställa sig till efterrättelse de beslut, som af störste delägarne uti de ifrågavarande egendomarne fattades rörande desammas förvaltning, frågan derom måste bedömas med afseende å hvarje särskild förvaltningsåtgärd, hvarom skiljaktiga meningar emellan delägarne uppstodo, och således i denna sak, der tvist icke vore emellan parterna om särskilda förvaltningsåtgärder, icke lagiigen kunde utgöra föremål för domstols pröfning, funne hofrätten, med ändring af häradsrättens utslag, omförmälda påstående icke kunna bifallas. Magnusson sökte i denna dom i underdånighet ändring. Uti underdånigt betänkande den 17 Septemaer 1864 hemställde Nedre revisionen, att hofrättens dom måtte fastställas; och detta betänkande blef vid sakens föredragning i Högsta Domstolen den 20 i nyssnämnde månad bifallet. Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 27 Oktober 1864. --- Källa: Naumanns tidskrift 1865, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.