--- citation: Naumanns tidskrift 1865 s. 617 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1865 s. 617 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1865-03-08 url: "https://ratiolex.se/naumann/1865/s-617/" source: Naumanns tidskrift 1865, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1865 s. 617 Laglig borgen för kostnad och skada, eller icke? --- Muraren N. J. Calin instämde till Stockholms rådstufvurätt byggmästarne A. G. Jansson och J. Laschinger, skiffertäckaren H. Wesche samt gode männen i Wesches konkurs notarien 0. Staaff och bleckslagaren J. Gundberg, med påstående om förpligtande för dem att betala 519 rdr 67 öre, utgörande resterande betalning för af Calin verkstäldt arbete vid en del Wesche tillhörige byggnader å Lilla Essingen. Rådstufvurätten gaf dom i saken den 30 November 1863, tillerkände Calin 133 rdr 40 öre jemte 5 procent ränta från stämningsdagen å 13 rdr 40 öre, men ogillade käromålet i öfrigt. Calin, med företeende af fattigdomsbevis, anmälde vad emot denna dom; och i den hänvisning till fullföljd af vadetalan, rådstufvurätten meddelade, föreskrefs, bland annat, att Calin borde vid sin inlaga foga en af två vederhäftiga personer, en s. 618 Sida 618 i årgången börjar här för begge och begge för en, ingången borgen för den kostnad och skada, han kunde kännas skyldig att i saken gälda. A inställelsedagen ingaf Calin till Svea hofrätt reservationslibell, åtföljd af rådstufvurättens dom i saken samt borgen af denna lydelse: »För de möjligen blifvande kostnader och skada, som hos kongl. hofrätten kunna drabba murareverkgesällen N. J. Calin i det af honom fullföljda målet emot byggmästaren Jansson och Laschinger m. fl., gå undertecknade, en för begge och begge för en, i borgen såsom för egen skuld. Stockholm den 30 December 1863. S. G. Lundell, skräddaremästare. J. Victor Petersson, minuthandlande». Hofrätten i dom den 7 Juli 1864 ansåg Calin hvarken genom den af honom ingifna borgen eller annorledes ställt sig rådstufvurättens i vadehänvisningen rätteligen gifna föreskrift till efterrättelse; hvadan och då Calin ej heller till säkerhet för kostnad och skada ställt penningar, silfver eller guld, hofrätten fann Calins ändringssökande icke, emot 26 kap. 1 § Rätteg.-balken och k. förordningen den 18 April 1849, kunna till pröfning upptagas. Calin sökte hos Kongl. Maj:t i underd. ändring af hofrättens dom. Då något bestämdt formulär för borgesförbindelse af förevarande beskaffenhet ej finnes, och den ställda borgen vore juridiskt bindande för borgesmännen att ansvara för kostnader och skada, som de åtagit sig att vidkännas, yrkade Calin, att hofrättens dom måtte undanrödjas, och hofrätten åläggas saken pröfva. Vid öfverläggning i nedre revisionen till underd. betänkande, uppstod skiljaktige meningar; referenten, t. f. revisionssekreteraren friherre Leuhusen, hemställde, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist hofrättens dom gilla; hvaremot t. f. revisionssekreterarne Schager och J. F. von Sydow förenade sig om följande yttrande: Som ofvanomförmälde, af Calin hos hofrätten ingifna borgensförbindelse, såsom innefattande borgen för alla de kostnader och all den skada, som hos hofrätten »kunde drabba Calin», följaktligen torde få anses innefatta ansvarighet äfven för den kostnad och skada, Calin af hofrätten kunde kännas skyldig i saken gälda; alltså och då Calin sålunda ställt sig rådstufvu- s. 619 Sida 619 i årgången börjar här rättens i vadehänvisningen meddelade föreskrift till efterrättelse, hemställdes i underd., att Kongl. Maj:t måtte, med upphäfvande af hofrättens dom, finna skäligt visa saken åter till bemälde rätt, som torde hafva att densamma på anmälan åter företaga. Saken föredrogs i Högsta Domstolen den 9 Februari 1865; dervid, enär ifrågavarande af Calin till hofrätten ingifna borgensförbindelse, såsom innefattande borgen för alla de kostnader och all den skada, som hos hofrätten kunde drabba Calin, kunde anses innebära sådan ansvarighet af löftesmännen, som i den af rådstufvurätten meddelade vadehänvisning blifvit föreskrifven för fullföljd af talan mot rådstufvurättens dom, Högsta Domstolen gillade det slut, revisionens betänkande innehöll. Kongl. Maj:ts dom utgafs den 8 Mars 1865. --- Källa: Naumanns tidskrift 1865, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.