--- citation: Naumanns tidskrift 1865 s. 647 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1865 s. 647 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1862-04-04 url: "https://ratiolex.se/naumann/1865/s-647/" source: Naumanns tidskrift 1865, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1865 s. 647 Ränta påförd både i debet och credit af conto courant i anledning af kommissions-affärer, utan att sådan ränta varit utfäst. Räntesaldo. Ränta å provisioner. Ällmänt handelsbruk. --- Handelsbolaget Otto Lundholm et C:ie i Stockholm instämde i April 1858 till rådstufvurätten i Mariestad landtbrukaren F. J. Nordgren med påstående att utbekomma 1,027 rdr 13 sk. rgd med ränta. s. 648 Sida 648 i årgången börjar här Bolaget hade, enligt hvad i stämningen och sedermera anfördes, under åren 1854 och 1855 haft i kommission af Nordgren att ombesörja åtskilliga affärer såsom köp och försäljning af bränvin, spannmål o. s. v. A omstämda beloppet ingafs räkning, som var uppställd så, att i credit för hvartdera af åren 1854 och 1855 Nordgren godtgjordes för hvad han inbetalt, jemte sex procent ränta från de dagar, inbetalningen skett. Uti räkningens debet för år 1854 förekom under den 30 September en post »förlust å bränvin» 830 rdr 28 sk. rgd. Såsom verifikation till hufvudräkningen, fanns bilagd en ytterligare räkning rörande samma post. Enligt denna skulle bolaget för Nordgrens räkning i Maj 1854 sålt, på leverans i September, 16,000 kannor bränvin, och sedermera i Juni återköpt samma parti bränvin med förlust af 343,36; hvartill komme dels courtage 134,11; dels ock provision 602,29; summa 1,080,28. Derifrån skulle afgå »förtjenst på 5000 knr bränvin, sålda till Engström» 104,8; och ytterligare: »från förestående affär afgår rabatt på Engströmska bränvinet 145,40»; hvarefter således återstå 830 rdr 28 sk. eller samma belopp, som hufvudräkningen upptog. Vidare förekom i hufvudräkningen: »Mars 6. An råg genom Lewerentz 687,20. Juni 12 remissa 6,000 rdr. Sept. 18 ett bränvinsverk 390,24». På alla dessa belopp är Nordgren debiterad ränta efter sex procent från de dagar, hvarunder beloppen blifvit anmärkta. Slutligen debiterades Nordgren, under benämning »räntesaldo», skillnaden emellan ränteposterna i debet och credit med 123,36. Bolagets saldo för år 1854 skulle utgöra 1,259 rdr 39 sk. I debet för 1855-års räkning upptogs först föregående årets saldo. Vidare skulle bolaget, enligt hvad bilagde andra räkningar utvisade, för Nordgrens räkning sålt på leverans råg och bränvin, men sedermera återköpt begge partierna med förlust af tillhopa 6,193,36; hvartill kommo dels courtage 146,41; dels ock provision 584,21 eller tillhopa 6,925:2, hvarpå, likasom på 1854-års saldo, Nordgren debiterats ränta. Ytterligare under namn af räntesaldo påfördes Nordgren det belopp, hvarmed rän- s. 649 Sida 649 i årgången börjar här tan i credit understeg den i debet eller 188 rdr 12 sk.; och blef sålunda bolagets saldo vid årets slut 909 rdr 5 sk. Derpå hette det i räkningen: 1858 Mars: An saldo från den 31 Dec. 1855: 909 rdr 5 sk.; två år två månaders ränta derå 118 rdr 8 sk., summa 1,027 rdr 13 sk. rgd eller det belopp, hvarom stämdt blifvit. Att bolaget verkligen haft Nordgrens uppdrag till afslutande af köp och försäljning af bränvin och spannmål på leverans, syntes af Nordgrens egna, till bolaget aflåtna bref, som blifvit i målet företedda. Nordgren anmärkte blott, att han ej förbundit sig att erlägga ränta, äfvensom att genom räkningens afslutande för hvart år honom debiterats ränta på ränta. Lundholm et C:ie genmälde, att enligt gällande handelsbruk uppfördes alltid i conto couranter ränta å alla poster både i debet och credit. Nordgren: Det åberopade handelsbruket i afseende å ränteberäkning ville Nordgren icke underkasta sig, då det ej utgjorde nagon lag. Rådstvfvurätten meddelade utslag den 31 December 1858: Då Nordgren ej kunnat bestrida, att han lemnat Lundholm et C:ie de ifrågavarande uppdragen, och, vid granskning af Nordgrens till bolaget aflåtna bref och hvad i öfrigt förekommit, det var ovedersägligt, att Nordgren en gång godkänt det sätt, hvarpå bolaget utfört de erhållna uppdragen, samt vidare Nordgren ej styrkt, att han efter den 26 September 1855 betalt bolaget sin då ännu resterande skuld eller att han å hela sin skuld afbetalt mer än hvad honom crediterats i contocourant-räkningen; men samma räkning var felaktig i så måtto, att den upptog ränta å hvarje debiteradt eller crediteradt belopp, oaktadt någon ränta bevisligen icke varit å någondera sidan utfäst eller annars lagligen kunde ifrågakomma, pröfvade rådstufvurätten skäligt på det sätt bifalla käromålet, att Nordgren ålades betala 597 rdr 5 sk. rgs med 5 procent ränta från stämningsdagen. Denna summa 597 rdr 5 sk. rgs erhölls på det sätt, att man från det omstämda beloppet afräknade de i 1854- och 1855- s. 650 Sida 650 i årgången börjar här årens räkningar förekommande räntesaldon, äfvensom vidare beräknad och i räkningen intagen ränta från den 31 Dec. 1855. Lundholm et C:ie vädjade till Götha hofrätt och yrkade ändring i rådstufvurättens utslag, såvidt anginge fordrad ränta, samt åberopade, att bolaget handlat såsom Nordgrens ombud och ej varit pligtigt att för hans räkning ligga i förskott för penningar eller till bestridande af utgifter upplåna penningar, utan att derför erhålla ränta. För öfrigt vore det allmänt bruk att å dylika utlägg påföra ränta. Hofrättens dom den 17 Juli 1859: Enär Lundholm et C:ie, som med anledning af Nordgrens uppdrag fått vidkännas de utgifter, för hvilka ränta blifvit Nordgren påförd, jemlikt 18 kap. 5 § Handelsbalken varit berättigadt till skälig vedergällning för hvad bolaget till uppdragens uträttande förskjutit och i öfrigt dera rätteligen kostat; ty och som dit måste hänföras den ränta, bolaget å de förskjutna medlen nödgats till annan utgifva eller sjelf kunnat njuta, samt Nordgren ej föreburit, att penningeförsträckning mot lägre ränta än 6 procent med bevillningsafdrag vid tiden för utgifterne kunnat erhållas, fann hofrätten bolaget hafva egt att å hvarje utgiftspost påföra Nordgren sådan ränta, i följd hvaraf och då de af Nordgren under hvartdera af åren 1854 och 1855 gjorda afbetalningar vida öfverskjutit skillnaden emellan honom under året påförd och tillgodoförd ränta, samt vid detta förhållande bolaget icke, pa sätt Nordgren anmärkt, kunde anses hafva tagit ränta på ränta medelst sin åtgärd att, under benämning räntesaldo, i den för hvartdera året slutande räkning utföra mot denna ränteskillnad svarande belopp, men bolaget deremot icke låtit Nordgren njuta stadgadt bevillningsafdrag till godo och dels till sin den 31 December 1855 i contocouranträkningen utförda fordran 909 rdr 5 sk. i'gd lagt ränta till den 1 Mars 1858 med 118 rdr 8 sk. och derå ytterligare ränta beräknat, pröfvade hofrätten rättvist på det sätt ändra rådstufvurättens utslag, att Nordgren ålades mot qvitto till bolaget utgifva ej mindre hvad af nyssberörde 909 rdr 5 sk. tillkom bolaget enligt sålunda omslutad räkning, att bevillningsafdrag beräknades för hvarje utfördt räntebelopp, än äfven sex procent af bevillning minskad ränta å det bolaget s. 651 Sida 651 i årgången börjar här derefter tillkommande belopp från den 31 December 1855, tills liqvid skedde. Nordgren sökte i underdånighet ändring i denna dom och yrkade att vid rådstufvurättens dom måtte få förblifva. Nedre revisionen afgaf underdånigt betänkande den 15 Februari 1862: Emedan utaf de mera utförliga räkningar, hvilka bolaget Lundholm et C:ie företett å de Nordgren, i den till grund för krafvet lagda contocourant, för förluster å bränvin och råg påförda särskilda belopp, inhemtas, att i dessa belopp ingå provisioner, som bolaget beräknat sig till godo för försäljning och återköp af varorna, och sålunda i det den 30 Sept. 1854 Nordgren påförda belopp inräknats i provision 456 rdr 37 skillingar och, i de den 15 Juni 1855 honom debiterade belopp, i provisioner tillhopa 584 rdr 21 skillingar, allt rgd, men dessa provisioner icke kunna hänföras till sådane kostnader, för hvilka bolaget behöft upplåna penningar af andra eller sjelf förskjuta medel, eller hvarå bolaget lagligen ägt att beräkna annan ränta än efter fem för hundra om året från lagsökningsdagen; ty och som några affärer mellan parterna icke förefallit efter den 1 Oktober 1855, då sista inbetalningen af Nordgren gjordes, hemställde nedre revisionen, att K. M. måtte på det sätt ändra hofrättens dom, att uti den räkning, hofrätten föreskrifvit böra omslutas, icke borde upptagas någon ränta å omförmälde provisioner, och att räkningen skulle afslutas nyssnämnde dag den 1 Oktober 1855, samt att Nordgren ålades till bolaget betala allenast hvad han efter en sådan räkning blefve bolaget skyldig och, enär denna skuld understeg de beräknade provisionerna, å densamma erlägga endast fem procent årlig ränta från stämningsdagen, den 1 April 1858, till dess betalning skedde. Saken föredrogs den 19 Februari 1862 i Högsta Domstolen; och då Nordgren hvarken ifrågasatt riktigheten af bolagets uppgifter, att omtvistade ränteberäkningen skett i enlighet med allmänt handelsbruk, eller påstått, att han vid de tid efter annan åt bolaget leranade handelsuppdrag fästat något förbehåll, som hindrat bolaget antaga att vid fullgörande af samma uppdrag nämnde bruk finge följas, fastställde Högsta Domstolens s. 652 Sida 652 i årgången börjar här flesta ledamöter (just.-råden Quensel, friherre Leuhusen, Almquist och Adlercreutz) det slut, hvari hofrätten stannat. Justitieråden Berg, Carleson och Bolin pröfvade, med ändring af hofrättens dom, rättvist fastställa rådstufvurättens utslag. Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 4 April 1862. --- Källa: Naumanns tidskrift 1865, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.