--- citation: Naumanns tidskrift 1865 s. 772 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1865 s. 772 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1864-05-09 url: "https://ratiolex.se/naumann/1865/s-772/" source: Naumanns tidskrift 1865, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1865 s. 772 Angående återbärande af landtmäteri-arvode. Handlingar förstörda genom vådeld. --- Vice pastorn A. J. Enander, såsom förvaltare af Gökhems, Marka och Sörby socknars kyrkokassor, jemte åtskilliga ägare och innehafvare af hemman inom Gökhems socken, instämde till Wilske häradsrätt kommisions-landtmätaren Th. Ljunggren med påstående, bland annat, att enär Ljunggren, hvilken påbörjat och till en del förrättat laga skifte i Gökhems socken, men sedermera blifvit i följd af sjuklighet skiljd från skiftesförrättningen, icke till den efter honom förordnade skiftesmannen, vice kommisions-landtmätaren Wingård, aflemnat alla handlingarne rörande skiftet, och det af Ljunggren derå nedlagda arbete följaktligen blifvit för delägarne onyttigt, Ljunggren måtte kännas skyldig återbära af honom för skiftet i förskott uppburet arvode, utgörande för kyrkokassorne 90 rdr 26 öre, derför Ljunggren jemväl blifvit af Enander hos kon. befh:de i Skaraborgs län först lagsökt, samt för hemmans-innehafvarne dels 1,296 rdr 74 öre, dels 38 rdr 8 öre och dels 22 rdr 65 öre, äfvensom ränta å dessa belopp. Ljunggren bestred käromålet och uppgaf, att största delen af skifteshandlingarne gått förlorade vid en å säteriet Ekholmen den 1 April 1855 timad eldsvåda. Genom utslag den 15 November 1860 yttrade häradsrätten: att emedan Ljunggren icke förmått i bevis leda hvarken hvad s. 773 Sida 773 i årgången börjar här värde den af honom i och för laga skiftet i Gökhems socken upprättade, i behåll varande karta med tillhörande handlingar kunde äga, eller att han vid uppbörden af det ifrågavarande förskotts-arvodet till delägarne aflemnat en sådan räkning, som uti 22 § af k. landtmäteritaxan den 18 Oktober 1834 omförmäles; ty blef Ljunggren ålagdt att det uppburna förskottet, neml. af delägarne 1,296 rdr 74 öre, 38 rdr 8 öre och 22 rdr 65 öre, samt af kyrkokassorne 90 rdr 26 öre, eller tillsamman 1,447 rdr 73 öre, genast, vid tvång af utmätning, till vederparterne återbära jemte 5 procent ränta å nämnde 90 rdr 26 öre från den dag, lagsökning af pastorsembetet vidtogs, samt å återstoden från stämningsdagen, tre veckor före början af vintertinget år 1859 i häradet, till dess betalning komme att ske. Emot detta utslag vädjade Ljunggren till Götha hofrätt, som i dom den 17 April 1863 sig utlåtit: att hofrätten, i saknad af tillförlitliga upplysningar om ett annat förhållande, funne det för visst kunna antagas, att de medel, Ljunggren i omstämde afseendet af vederparterne emottagit, utgjort sådant arvode, som han enligt landtmäteritaxan varit berättigad uppbära på grund af då verkstäldt arbete vid det inom Gökhems socken pågående laga skifte; och emedan afgifna vittnesmålen gåfvo vid handen, att de af Ljunggren under sagda arbete upprättade och i hans förvar qvarvarande handlingar, till den del, som icke sedermera till efterträdaren i skiftesförrättningen utlemnats, uppbrunnit genom vådeld, samt den förlust, som deraf uppkommit, jemlikt grunderna i 12 kap. 2 § Handelsbalken, måste drabba Ljunggrens vederparter, hvilka handlingarna tillhört; ty och enär Ljunggren i följd af sjuklighet blifvit från förordnandet entledigad samt således icke vållat den skada, skiftesdelägarne genom de gagnlösa utgifterna fått vidkännas, befriades Ljunggren från stämningspåståendet. De hos häradsrätten kärande parterne sökte, efter nedsatt revisionsskilling, hos K. M. underd. ändring af hofrättens dom; och sedan sterbhusdelägarne efter Ljunggren, hvilken hade aflidit, bestridt ändringssökandet, afgaf Nedre revisionen den 23 Januari 1864 sitt underdåniga betänkande i saken af innehåll: s. 774 Sida 774 i årgången börjar här att emedan sökanderne icke ens påstått, att de medel, Ljunggren af skiftesdelägarne fått emottaga, öfverstego beloppet af det arvode, Ljunggren enligt taxa ägt uppbära för upprättandet af de till efterträdaren i förrättningen, vice kommissionslandtmätaren Wingård, öfverlemnade kartor och handlingar, samt ljunggrens sterbhusdelägare vid sådant förhållande och då ej visadt vore, att omförmälde kartor och handlingar blifvit i den ordning, skiftesförfattningarne föreskrifva, af vederbörande embetsmyndighet förklarade vara felaktiga och för förrättningens behöriga fastställande och afslutande oanvändbara, icke torde kunna tillförbindas att de uppburna medlen återgälda, hemställde Nedre revisionen i underd., att K. Μ. måtte pröfva rättvist fastställa det slut, hvari hofrätten stadnat. Detta betänkande blef, vid sakens föredragning den 7 April nyssnämnde år, af Högsta Domstolen gilladt. Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 9 Maj 1864. --- Källa: Naumanns tidskrift 1865, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.