--- citation: Naumanns tidskrift 1866 s. 387 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1866 s. 387 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT keywords: - Qvittning - Rättegångsbalken url: "https://ratiolex.se/naumann/1866/s-387/" source: Naumanns tidskrift 1866, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1866 s. 387 Gäldenär A., berättigad att, vid liqvid af sin skuld till innchafvaren C. af en revers, som A. endast till viss man B. utfärdat, utan gifvet lof att låta den komma i annans hand, men hvilken B. likväl på C. transporterat, njuta qvittning för sine hos B. --- 2§ 3 mom. i 8 kap. Rättegångsbalken. Christen Jönsson utfärdade den 20 April 1858 en förbindelse att såsom återstående köpeskilling för l§:dels mantal N:o 6 Tullstorp till Lars Månsson i Kroppsmarken, nio månader efter hans moder Mareda Knutsdotters död, betala 1,500 rdr rmt. Ränta skulle ej erläggas utan hade Christen Jönsson i stållet förbundit sig att till Mareda Knutsdotter lemna en del natura prestationer. Skuldsedeln år icke utfärdad till »ordres». Denna förbindelse, hvarför i försålda hemmansdelen faststålts inteckning den 27 Augusti 1860, transporterades af Lars Månsson på Mareda Knutsdotter och af henne på Måns Larsson i Skifvarp. Mareda Knutsdotter dog den 22 April 1863, och Måns Larsson sökte derpå hos kon. befallningshafvande i Malmöhus lån, att Christen Jönsson måtte varda ålagdt till Måns Larsson utgifva förskrifna och då till betalning förfallna beloppet jemte ränta. Kon. Befallningshafvande yttrade i utslag den 7 Juni 1864: Christen Jönsson hade emot krafvet anfört, att han hade rått till qvittning för sin hos transportgifvaren Lars Månsson ågande fordran, utgörande sammanlagdt 833 rdr 33 öre jemte rånta, enligt tre särskilda af Lars Månsson utfårdade, å Christen Jönsson öfverlåtna skuldebref, det ena den 10 Mars 1855 till Jeppa Jönsson i Tullstorp à 100 rdr, det andra den 26 Januari 1856 likaledes till Jeppa Jönsson å 333 rdr 33 öre, och det tredje den 30 Mars 1857 s. 388 Sida 388 i årgången börjar här till Jöns Andersson i Öremölla å 500 rdr, deraf 100 rdr blifvit samma dag år 1858 afbetalde ; dock som ofvannämnde tre skuldebref, för hvilka Christen Jönsson begärt qvittning, ej vore till inlösen förfallna, ålades Christen Jönsson att, emot qvitto och afskrifning å förbindelsen den 20 April 1858 i hufvudskrift, till Måns Larsson genast utgifva fordrade 1,500 rdr jemte sex procent ränta derå från den 22 Januari 1864 till dess betalning skedde. Christen Jönsson fullföljde talan i hofråtten öfver Skåne och Blekinge med yrkande om qvittningsrätt för ofvan omförmålde förbindelser, hvilket yrkande dock af Måns Larsson uti afgifven förklaring bestreds, enår den till grund för krafvet åberopade förbindelsen blifvit intecknad redan år 1860, men Christen Jönsson, som påstått sig hafva under år 1854 inlöst de skuldsedlar, för hvilka han yrkat qvittning, underlåtit att innan inteckningen meddelades göra sitt qvittningsanspråk gällande. Genom utslag den 6 Februari 1865 förklarade hofrätten: att, enår ofvannåmnde tre, af Lars Månsson utfärdade, å Christen Jönsson öfverlåtne och tre månader efter uppsågelse till inlösen förfallna skuldebref blifvit hos Lars Månsson till betalning uppsagda, de två förstanmårkta den 15 April 1858 och det af den 30 Mars 1857, den 10 Maj 1864, samt berörda skuldebref således vore till inlösen förfallna och qvittningsgilda, fann hofråtten, med ändring af kon. befallningshafvandes utslag, Christen Jönsson berättigad att, emot återstållande af nåmnde tre skuldebref, vid skeende liqvid njuta qvittning för sammanlagdt 833 rdr 33 öre jemte sex procent med bevillningsafdrag minskad rånta å 333 rdr 33 öre från den 26 Januari 1858 till den 10 påföljde Mars, derifrån å 433 rdr 33 öre till den 30 i samma månad samt derifrån å 833 rdr 33 öre till den 1 Januari 1862 och derefter sex procent oafkortad rånta. Måns Larsson sökte i underd. ändring hos Kongl. Maj: t. Nedre revisionen (revisionssekreteraren Asplund samt t. f. revisionssekreterarne friherre Leuhusen och Adlers) s. 389 Sida 389 i årgången börjar här hemställde i underd. betänkande den 4 November 1865, att Kongl. Maj:t ej måtte finna skål i hofråttens utslag göra annan ändring, ån att, enår Måns Larsson uppgifvit och med bevis af sin fader Lars Månsson och två andra personer sökt styrka, att de belopp, för hvilka qvittning beviljats, skola redan under år 1858 blifvit af Lars Månsson godtgjorda då varande innehafvare af fordringsbevisen, Måns Larsson torde, med anledning af Kongl. Förordningen den 6 Oktober 1848, lemnas fritt att inom sex månader från Kongl. Maj:ts doms datum hos domaren söka vinna åter hvad för sistnämnda uppgifna fordringar å Måns Larssons ifrågavarande fordran afdragits. Vid målets föredragning inför Högsta Domstolen den 9 i samma månad (i nårvaro af Justitieråden Hoffstedt, Iggeström, Södergren, Cramér, Carleson, Adlercreuts och Naumann) stannade Högsta Domstolen vid följande beslut: Enår, emot Christen Jönssons i målet framstållda yrkande att å Måns Larssons klara och förfallna fordran få qvitta beloppet af de tre utaf Lars Månsson utgifna skuldebrefven med 833 rdr 33 öre jemte rånta, förekommer, att Måns Larsson med bevis af Lars Månsson och två andra personer sökt styrka, att de i omförmålda skuldebref förskrifna belopp skola redan under år 1858 blifvit af Lars Månsson godtgjorda dåvarande innehafvare af fordringsbevisen, pröfvade Högsta Domstolen, med tillämpning af 8 kap. 2 § Rättegångsbalken, skåligt, med åndring af hofråttens utslag, i hvad det blifvit öfverklagadt, för omförmålda 833 rdr 33 öre rmt med derå beråknad rånta, på sått hofråtten stadgat, döma till utmåtning med rått för Måns Larsson att medlen emot borgen lyfta; och ågde Christen Jönsson att inom sex månader från Kongl. Maj:ts doms dag vid laga domstol söka återvinning, i håndelse af befogenhet. Kongl. Maj:ts dom år utfårdad den 18 December 1865. --- Källa: Naumanns tidskrift 1866, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.