--- citation: Naumanns tidskrift 1866 s. 419 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1866 s. 419 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1866-03-06 url: "https://ratiolex.se/naumann/1866/s-419/" source: Naumanns tidskrift 1866, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1866 s. 419 Erbjuden ed. Vederpartens antagande deraf sedermera: " Får talan fullföljas särskildt mot domstols beslut rörande en dylik erbjuden ed ! --- Uti en å bergsmånnen Daniel Jansson och Jonas Persson i Fisklösen till Grythytte och Hellefors bergslags hårads- s. 420 Sida 420 i årgången börjar här rått uttagen stämning yrkade torparen Erik Jakobsson i Spången, att då, enligt afhandling den 23 Oktober 1850, hvarigenom Daniel Jansson och Jonas Persson till Erik Jakobsson försålt hålften af det så kallade Spångtorpet, såljarne förbundit sig låta Erik Jakobsson årligen erhålla vedbrand till nödigt behof från deras omkring torpet belågna skog, Daniel Jansson och Jonas Persson måtte förpligtas samma förbindelse uppfylla. Dessa sistnämnda yrkade efter stämning deremot, att då de vid berörda köpslut utfåst sig hålla Erik Jakobsson med vedbrand hvarje år endast för den händelse, att Erik Jakobsson icke komme att af annan ägare köpa andra hälften af Spångtorpet, men i sådant fall allenast hvart annat år, samt nyssberörda handel blifvit kort derefter afslutad, Daniel Janssons och Jonas Perssons åliggande uti ifrågavarande hånseende måtte inskränkas till att hvardera med en fjerdedel fylla Erik Jakobssons årliga vedbehof. Daniel Jansson och Jonas Persson erbjödo sig att med ed fåsta riktigheten af berörda uppgifter om beskaffenheten af det aftal, som emellan dem och Erik Jakobsson ågt rum rörande vedhållningen. Erik Jakobsson medgaf till en början den erbjudna edgången, men återkallade sedermera detta medgifvande. Genom beslut den 11 April 1864 yttrade häradsrätten, att enår Erik Jakobsson antagit sina vederparters erbjudande af omförmålda edgång, och Erik Jakobssons återkallande af sitt bifall till edens aflåggande, vid det förhållande att han ej gittat förete något skäl dertill, icke förtjenade afseende, samt sanningen icke annorledes ån medelst edgång syntes kunna utrönas, ålades, med stöd af 17 kap. 34 § Rättegångsbalken, Daniel Jansson och Jonas Persson, derest de sådant gitte, att med ed betyga, att de vid försåljningen till Erik Jakobsson af hålften i Spångtorpet icke för annan håndelse medgifvit honom råttighet till vedbrand från deras omkring samma torp belågna skogsmark till sitt fulla årliga behof ån såvida Erik Jakobsson ej finge inköpa jemvål andra hålften af torpet, och att de, sedan sistberörde s. 421 Sida 421 i årgången börjar här köp kommit till stånd, i följd deraf ej voro skyldiga att tillhandahålla Erik Jakobsson vedbrand till större belopp ån som motsvarade hålften af hans årliga behof. Svea hofrätt, hvarest Erik Jakobsson efter vad öfverklagade häradsrättens utslag, utlåt sig medelst dom den 6 April 1865, att som vid det förhållande, att Erik Jakobsson återkallat sitt medgifvande till omförmålda, af Daniel Jansson och Jonas Persson erbjudna ed, laga skål att döma till edgång icke förekommit, blef öfverklagade beslutet till all verkan undanröjdt, i följd hvaraf håradsråtten uppå anmålan ågde att, utan hinder af samma beslut, saken till fortsatt laglikmätig behandling företaga. Deruti sökte Daniel Jansson och Jonas Persson i underdånighet åndring. Nedre revisionen hemställde i underdånigt betånkande den 24 Februari 1866, att Kongl. Maj:t måtte pröfva råttvist fastställa hofråttens dom. Saken föredrogs den 6 Mars 1866 i Högsta Domstolen, hvarvid justitieråden Södergren och Cramér förklarade, att, enår i denna sak hofråtten icke hufvudsakligen dömt, justitieråden ansågo den af sökänderna emot hofråttens dom fullföljda talan icke kunna, emot 16 kap. 4 § Råttegångsbalken, till pröfning upptagas; hvaremot Högsta Domstolens öfrige flesta ledamöter (justitieråden Iggeström, Wretman, Naumann och Bolin) funno hinder derför icke möta; och då till följd håraf saken till pröfning förekom, biföll Högsta Domstolen nedre revisionens betånkande. Kongl. Maj:ts dom år utfårdad den 11 April 1866. Anm. Beträffande fullföljd af talan mot dom rörande fyllnads-ed, såvål som vårjemåls-ed, samt i allmänhet om skilnaden emellan de processuela preliminår-beslut, hvilka i 16 kap. 4 § Rättegångsbalken åsyftas, samt vid interlokutoriska utslag af den beskaffenhet, att de på sakens utgång hafva ett väsendtligt inflytande, se Chr. Naumanns vota i Högsta Domstolen i två sårskilda mål, anförda i Schmidts juridiska arkif, 34:de Bandet, sidd. 460 och 469. --- Källa: Naumanns tidskrift 1866, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.