--- citation: Naumanns tidskrift 1866 s. 433 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1866 s. 433 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1866-01-08 url: "https://ratiolex.se/naumann/1866/s-433/" source: Naumanns tidskrift 1866, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1866 s. 433 En mördare undgår (genom en rösts pluralitet) dödsstraffet, ehuru visserligen inga mildrande omständigheter, men väl motsatsen, förekommit 1). --- Drångarne Alexander Persson från Sögård och Anders Trulsson från Ejde, af hvilka den förre var 24 år och den sednare 20 år gammal, voro kusiner och deras föråldrar bodde i samma by, Sögård, på östra stranden af sjön Norra Bullaren. Alexander hade sedan hösten år 1864 vistats icke hemma hos sina föräldrar utan hos sin svåger, Johannes Persson i Ejde, en by nordvest om nåmnde sjö och en mil aflågsen från Sögård; men Anders Trulsson hade icke lemnat hemmet. Den 20 April 1865 skulle Alexander afresa till Amerika. Den 19 April besökte han sina föråldrar för att såga dem farvål. Anders Trulsson hjelpte honom dervid att i en smedja i Sögård tillverka smide, såsom handtag m. m., som skulle anbringas å Alexanders reseffekter, dem han hade i sitt hem i Ejde. Samma dag gingo båda efter aftal i sållskap söderut för att bevista en auktion, som hölls i byn Hofsåter, på vestra sidan om sjön, ungefår midt emot Sögård. Vid auktionen och åfven på vandringen dit förtärdes 1) Jfr. Andra årgången af denna Tidskrift (1865), sid. 129 o. f. Tidskrift för Lagstiftn. etc., 3 årg. 28 s. 434 Sida 434 i årgången börjar här ofta bränvin. I auktionsgården dansade man och söp brånvin till kl. 3 à 4 på morgonen den 20 April. Derefter åtföljdes de norrut till Ejde, dit de ankommo klockan 5 à 6 på morgonen, hvarpå de lade sig att sofva i Alexanders svåger Johannes Perssons bostad. Under vägen till Ejde från auktionsgården hade de kommit i gräl och jemväl slagsmål, men blifvit åtskiljda af en tredje person, som var i deras sällskap. Vid ankomsten till Ejde omtalade båda, att de varit i slagsmål under vågen och att en af dem skulle mistat lifvet, om ej en tredje person skiljt dem åt, men att de åter blifvit vänner. Grålet skulle varit föranledt af en tillfällighet. Något senare på dagen och sedan Alexanders kläder blifvit af dem gemensamt inpackade samt Anders Trulsson med smidet beslagit reseffekterna, skulle Anders Trulsson vid pass en timma innan Alexander borde begifva sig af till Strömstad och vidare mot Amerika, återvända till Sögård. Dervid öfvertalade han envist Alexander och denne lofvade slutligen att följa Anders ett stycke på hemvågen. De gingo från Ejde en gångstig mot norra åndan af sjön Bullaren. Då emellertid Alexander ej återkom, gick hans svåger att söka honom och fann honom ligga död uti ett tjärn (liten sjö), kalladt Mörtetjårnet, belåget endast omkring 8 alnar från nåmnde gångstig. Vid uppdragandet af den döda kroppen befanns hufvudet förfårligt söndersargadt genom svåra slag. Kroppen hade blifvit nedtryckt i vattnet genom en på bröstet och armarne pålagd större sten. Alexander hade gått i skjortårmarne samt iklådd hatt och tråskor. Hatten och träskorna saknades; likaledes hans plånbok, hvilken han haft i en ficka innanför västen och i hvilken, når han gick hemifrån, funnits omkring 375 rdr rmt — hvilket ock utgjorde hans reskassa. Deremot hade han i behåll sin portemonnaie med deri förvarade silfvermynt och sitt fickur. Anders Trulsson, som gått hem till Sögård vågen öster om sjön Bullaren, håktades i sitt hemvist morgonen den 21 April. s. 435 Sida 435 i årgången börjar här Den 23 April hölls obduktion å den döda kroppen, hvarvid befanns, att i hufvudet voro en mängd större och mindre sår på båda sidor om ansigtet och i nacken; att nåsbenen blifvit krossade, öfra delen af högra örat klufven och högra tinningsmuskeln sönderkrossad, så att den bildade en nåstan grötlik massa. Uti utlåtande förklarade låkaren, att Alexander ljutit döden genom honom tillfogadt yttre våld och att det vore högst sannolikt, att våldet utöfvats medelst stenar, försedda med skarpa kanter. Anders Trulsson hade, enligt afgifvet prestbetyg, åtnjutit ömma föråldrars vård och efter sitt stånd god uppfostran. Han hade undervisats hemma och i folkskolan, der han visat god flit och gjort vackra framsteg, samt med mycket god kunskap admitterats till Herrans heliga nattvard. Enligt egen uppgift, skulle han hafva blifvit straffad i Norge för första resan stöld; men hade för öfrigt ej varit för brott tilltalad. Till en början nekade han, att han mördat Alexander samt berättade angående deras vandring den 19 April från Sögård till auktionsstållet och derifrån till Ejde, på sått förut nåmndt blifvit, åfvensom att på förmiddagen den 20 April Alexander följt Anders Trulsson ett stycke på hemvågen å gångstigen förbi Mörtetjårnet; men der hade de sagt hvarandra farväl, hvarefter Alexander våndt tillbaka till Ejde. Till en början föregaf Anders Trulsson vidare, att de under sistnämnda vandring sett en för dem obekant karl, försedd med bössa, med hvilken karl Anders Trulsson, efter skiljsmessan och medan han ånnu kunnat se Alexander, förnummit, att denne gått i sällskap vågen framåt. • Emellertid sedan många besvärande omståndigheter mot Anders Trulsson förekommit, erkände han omsider, att, efter ankomsten till Ejde på morgonen den 20 April, hade under samtal emellan Alexander och Anders öfverenskommits, att de skulle skrifva till hvarandra efter Alexanders ankomst till Amerika. Under detta samtal inkom Alexanders syster, dervid Alexander gjort tecken åt Anders att afbryta samtalet. Derefter, då Anders skulle gå hem, öf- s. 436 Sida 436 i årgången börjar här vertalade han Alexander att följa med, på det att samtalet måtte kunna fortsåttas. Sedan de gått förbi hela Mörtetjârnet och vidare omkring 30 alnar, lade de sig i ljungen vid gångstigen och qvarlågo der omkring 5 à 10 minuter. Hårunder uppstod hos Anders tankan att döda Alexander för att åtkomma hans penningar. Före detta ögonblick hade han aldrig hyst en sådan tanka eller haft begår till samma penningar, men nu i afskedsstunden bemåktigade sig ett sådant begår honom plötsligen och oemotståndligen. Efter öfverlåggning med sig sjelf om båsta såttet att tillegna sig penningarne, fattade han ett afgörande beslut att döda Alexander för att med såkerhet vinna sitt syftemål. Sedan Alexander derpå tagit farvål och börjat återvända mot Ejde, följde Anders under fortsatt samtal hardt efter honom på gångstigen i ofvannåmnde uppsåt. Dervid, under passerande förbi Mörtetjårnet, upptog Anders oförmårkt en å gångstigen liggande skarpkantig sten, hvarmed han bakifrån tilldelade Alexander ett så våldsamt slag å högra tinningen, att denne föll till marken utan ljud. Då den slagne ånnu rörde något på benen och ena armen, tilldelade Anders honom, der han låg utstråckt å marken, med två bredvid liggande större stenar, som han skiftevis upptog och begagnade, flera slag å nacken, nåsan och vid sidan af hufvudet, till dess Alexander upphörde att röra sig. Då derefter icke något lif förmårktes, öppnade Anders hans våst, deri Anders visste, att Alexander hade sin plånbok, tog den jemte penningarne, och släpade derefter kroppen öfver tufvor uti tjårnet samt nedsänkte densamma derstådes genom att lågga en stenhåll på bröstet och armen. Derefter gick Anders upp på ett berg der bredvid, för att efterse, om någon möjligen varseblifvit hans illgerning, medtog, för att dölja alla spår, den dödes hatt och tråskor, hvilka fallit af Alexander, kastade den ena tråskon i ljungen på berget och gömde den andra och hatten under ett stenblock; tog penningarne ur plånboken och stoppade dem, utan att råkna dem, i en tom seltersvattensflaska, som han medfört hemifrån, och isatte korken, som bestod endast af en afrifven s. 437 Sida 437 i årgången börjar här bit af en bomullsnäsduk; begaf sig så till motsatta eller nordöstra hörnet af tjärnet och kastade der ut flaskan i vattnet omkring sex alnar från land, med afsigt att framdeles upptaga den; samt gick derpå hem, sedan han kastat ifrån sig plånboken i ljungen. Under bemödandet att draga den döda kroppen ut i vattnet, hade han blifvit våt och nersölad ånda till knåna, hvarför han under hemvandringen tvåttade sina byxor i en bäck. Innan han nedkastade flaskan i vattnet, hade han öfver sin gerning känt ånger, som dock hastigt öfvergått. Likaledes kånde han ånger efter hemkomsten, men âfven den känslan upphörde snart. Efter håktandet, då själasörjaren ofta besökt och förmanat honom till bekännelse, hade han varit sinnad att bekänna allt; men då andra personer, som fått tillfälle tala med honom, lättsinnigt bemött honom med hån och förakt, försvunno dessa båttre rörelser. Slutligen dels af oro för de bindande omständigheter, som under ransaknihgen emot honom förekommit, dels ock af fruktan att möjligen blifva ådömd värjemålsed, som han erbjudit sig gå, men hvartill han saknade mod, föranlåts han att afgifva nu omförmålda bekånnelse. Vittnen hördes, de der mer och mindre styrkte den aflagda bekännelsens sanning. I utslag den 21 Juli 1865 dömde häradsrätten, under åberopande af 14 kap. 1 och 46 §§ samt 21 kap. 1, 8 och 10 §§ Strafflagen, Anders Trulsson för mord och rån att mista lifvet »och varda medborgerligt förtroende för alltid förlus tig». Götha hofrätt, hvars pröfning håradsråttens utslag understålldes, ansåg, i utslag den 24 Oktober 1865, Anders Trulsson vara förvunnen att hafva, i uppsåt att döda, med berådt mod beröfvat Alexander Persson lifvet och dervid jemvål från honom rånat penningar och gods, samt dömde, i förmågo af 14 kap. 1 § och 21 kap. 1 och 8 §S Strafflagen, Anders Trulsson att för mord och rån mista lifvet. Detta utslag uttryckte assessorerna Hessles och Korsells samt vice håradshöfdingen von Sydows sammanstämmande vota i målet. s. 438 Sida 438 i årgången börjar här Hofråttsrådet Lindkvist och vice håradshöfdingen Ryding voro från hofråttens beslut i så måtto skiljaktiga, att de, likmåtigt uttryckliga stadgandena i 14 kap. 46 § och 21 kap. 10 § Strafflagen, dömde Anders Trulsson för de brott, honom låge till last, att jemval vara medborgerligt förtroende för alltid förlustig 1). Målet föredrogs den 8 Januari 1866 i Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Carleson, Wretman, von Hofsten och Rabe) funno, lika med hofråtten, Anders Trulsson vara förvunnen att hafva, i uppsåt att döda, med berådt mod beröfvat Alexander Persson lifvet och dervid jemvål från honom rånat penningar och gods, samt pröfvade förty, jemlikt 14 kap. 1 och 46 §S samt 21 kap. 1, 8 och 10 §S Strafflagen, råttvist döma Anders Trulsson att för mord och rån hållas till straffarbete på lifstid och vara medborgerligt förtroende för alltid förlustig. Justitieråden Hofstedt, Cramer och Naumann pröfvade hofråttens utslag vara lagligen grundadt. 1) Qvalificerade dödsstraff äro ur lagen borttagna. Dödsstraffet absorberar den påföljd, som med andra straff kan vara förenad, att mista medborgerligt förtroende. Eller huru skulle väl om ett sådant förtroende rimligen kunna blifva tal, när det gäller en aflifvad person, helst domen i sin helhet måste på en och samma gång gå i verkställighet. Domaren bör, såvidt möjligt är, i lagen inlägga en förnuftig mening. — Men, säger man, Konungen kan gifva nåd från dödsstraffet och låta den dömde i stället umgälla sitt brott med straffarbete samt förlust af medborgerligt förtroende för alltid. Denna invändning förråder en begreppsförvexling, på hvilken man stundom hörer prof. Med benådningsrätten har domaren ej att skaffa i sin dom. Denna skall hafva sitt stöd i en rätt tolkning af lagen. Några gissningar angående en förväntad benådningsresolution få dervid ej ingrediera; och ehvad något finnes i domen ordadt om medborgerligt förtroende eller icke, är det benådningsrättens utöfvare obetaget att på ofvanantydda sätt förskona från dödsstraffet, om skäl dertill skulle förefinnas. Red. anm. --- Källa: Naumanns tidskrift 1866, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.