--- citation: Naumanns tidskrift 1866 s. 439 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1866 s. 439 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1865-06-15 keywords: - Borgen url: "https://ratiolex.se/naumann/1866/s-439/" source: Naumanns tidskrift 1866, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1866 s. 439 Angående föreskriften i K. F. den 28 Juni 1798 och K. K. den 9 Haj 1835 derom, att löftesman, som ingått proprie borgen, bör lagsökas inom 12 månader från förfallodagen samt, inom sex månader från samma tids utgång, af lagsökningen erhålla del. --- På ett af Axel Kihlgren den 24 Juli 1858 till E. Björkman eller ordres utgifvet skuldebref å 5,000 rdr rmt »jemte rånta», deraf 250 rdr skulle betalas den 1 i hvarje månad, råknadt från och med den 1 Augusti 1859 tills full liqvid skedde, hade handlanden Chr. Ljungberg tecknat borgen såsom för egen skuld. T. f. landsfiskalen A. E. Wiréen, såsom innehafvare af berörde förbindelse, ingaf den 31 Oktober 1861 till kon. befallningshafvande i Christianstads lån ansökning att af Ljungberg, på grund af hans nåmnde borgen, utbekomma förskrifne 5,000 rdr jemte rånta derå. Hörd öfver ansökningen, afgaf Ljungberg den 14 Juni 1862 förklaring, deri han invände, bland annat, att han vore för sent krâfd, enär skulden till betalning förfallit den 1 Mars 1861, och Ljungberg alltså icke blifvit sökt inom 12 månader efter förfallodagen. Håremot anmårkte Wiréen, att 12 månader icke förflutit från förfallodagen till dess hans ansökning om handråckning ingafs, samt att Ljungberg inom 18 månader från förfallodagen af lagsökningen bekommit del; men skulle Ljungberg till följd af sin invändning icke kunna tillförbindas att utgifva hela fordrade beloppet, yrkade Wiréen att utfå hvad deraf vore klart och ostridigt. Landshöfdinge-embetet meddelade utslag den 27 Juli 1863: Som, enligt innehållet af det till grund för krafvet åberopade skuldebref, derå Ljungberg tecknat borgen såsom för egen skuld, och hvilket vore af löpande egenskap, s. 440 Sida 440 i årgången börjar här fordrade beloppet förfölle till betalning sålunda, att deraf skulle från och med den 1 Augusti 1859 hvarje månadsdag gåldas 250 rdr intilldess beloppet vore till fullo guldet, samt Ljungberg, hvilken inom sex månader efter den 31 Oktober 1861, då ansökningen till kon. befallningshafvande ingifvits, undfått del af densamma, hade obestridlig skyldighet att af fordrade beloppet gålda hvad deraf förfallit till betalning under de tolf månader, som förflutit näst före sistberörda dag, ålades Ljungberg att, emot betalningsbevis och afskrifning å skuldebrefvet i hufvudskrift, till Wiréen genast betala 1,250 rdr jemte 6 procent med bevillningsafdrag minskad rånta å 250 rdr från den 1 November 1860 till den 1 påföljande December, derifrån å 500 rdr till den 1 Januari 1861, derifrån å 750 rdr till den 1 påföljande Februari, derifrån å 1,000 rdr till den 1 Mars samma år och derifrån å 1,250 rdr till den 1 Januari 1862 samt vidare derifrån 6 procent oförminskad rånta a sistnämnda belopp till dess liqvid skedde, allt vid påföljd af utmåtning, som vederbörande magistrat eller kronofogde i orten vid anfordran ågde verkstålla. Ljungberg anförde besvår i hofråtten öfver Skåne och Blekinge. Kon. befallningsh:s antagande, det Ljungberg inom sex månader från lagsökningsdagen af ansökningen undfått del, vore icke öfverensståmmande med råtta förhållandet, enår han icke förr ån den 14 Juni 1862 inlemnat sin förklaring och således måst hafva blifvit delgifven ansökningen den 1 i samma månad. Då Ljungberg följaktligen icke inom sex månader efter lagsökningsdagen erhållit del af ansökningen, påyrkade han, att varda från krafvet i dess helhet fri. Wiréen, hörd öfver besvåren, förmålde, att då den tid af 18 månader från förfallodagen för de första, Ljungberg till utgifvande ådömda 250 rdr, som afsåges i K. Förordn. den 28 Juni 1798 och K. Kungörelsen den 9 Maj 1835, icke förflutit, innan Ljungberg af lagsökningen bekommit del, besvåren alltså måtte lemnas utan afseende. Hofrätten yttrade i utslag den 2 Februari 1864: att emedan Ljungberg i besvåren, under erinran att, såsom s. 441 Sida 441 i årgången börjar här öfverklagade utslaget inneholle, förklaring i målet den 14 Juni 1862 af honom till kon. befallningshafvande inlemnats, bestridt att lagsökningen blifvit honom delgifven förr ån den 1 i samma månad; samt, jemlikt K. Förordningen den 28 Juni 1798 och K. Kungörelsen den 9 Maj 1835, loftesman, hvilken ingått borgen såsom för egen skuld, borde, derest han icke skulle vara för sin borgen fri, ej mindre hos kon. befallningshafvande lagsökas inom tolf månader från förfallodagen, hvarje månad, enligt K. Förklaringen den 23 Mars 1807, råknad till tretio dagar, ån åfven inom sex månader från samma tids utgång af lagsökningen erhålla del; ty funne hofråtten, som fastställde landshofdingeembetets utslag, såvidt derigenom Ljungberg blifvit ålagdt att till Wiréen utgifva de den 1 Januari, 1 Februari och 1 Mars 1861 till betalning förfallna belopp, tillsamman 750 rdr jemte sex procent med bevillningsafdrag minskad rånta å 250 rdr från den 1 Januari till den 1 Februari nämnde år, derifrån å 500 rdr till den 1 derpåföljande Mars och från sistnämnda dag å 750 rdr till den 1 Januari 1862 samt derifrån sex procent oafkortad rånta å sistberörda belopp till dess betalning skedde, frågan om Ljungbergs skyldighet att gålda de den 1 November och den 1 December 1860 förfallna belopp, tillsamman 500 rdr jemte rånta derå, vara af tvistig beskaffenhet, så att densamma ej kunde handråckningsvis afgöras, hvadan, med upphåfvande af landshöfdinge-embetets utslag derutinnan, Wiréen hänvisades att om utbekommande af sistberörda belopp vid domstol utföra talan efter befogenhet. Ljungberg nedsatte revisionsskilling och fullföljde underdånigt åndringssökande hos Kongl. Maj:t: Enligt 1798 års K. Förordning och K. Kungörelsen den 9 Maj 1835 vore det, efter hans förmenande, ej tillfyllest, att lagsökningen delgåfves löftesmån inom 18 månader efter förfallodagen, såsom hofråtten antagit, utan delgifvandet måste ovilkorligen försiggå inom 6 månader efter lagsökningen, åfven om denna skett innan 1.2 månader efter förfallodagen förflutit. Då Ljungberg icke inom 6 månader från det an- s. 442 Sida 442 i årgången börjar här sökningen i målet till kon. befallningshafvande inlemnades, deraf bekommit del, yrkade han, att jemvål frågan om hans skyldighet att utgifva de af hofråtten till betalning fastställda 750 rdr måtte varda tvistig förklarad. Nedre revisionen (t. f. revisionssekreterarne Schager, Östergren och Adlers) hemställde i underd. betånkande den 15 Februari 1865, att Kongl. Maj:t måtte pröfva råttvist gilla hofråttens utslag; och blef vid sakens föredragning i Högsta Domstolen den 11 påföljande Maj (i nårvaro af justitieråden Qvensel, Södergren, Cramér, friherre Leuhusen, Almqvist, Naumann och Rabe) det und. betänkandet bifallet. Kongl. Maj:ts dom år utgifven den 15 Juni 1865. --- Källa: Naumanns tidskrift 1866, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.