--- citation: Naumanns tidskrift 1866 s. 503 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1866 s. 503 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1866-04-17 keywords: - Bränvinsförsäljningsmedel url: "https://ratiolex.se/naumann/1866/s-503/" source: Naumanns tidskrift 1866, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1866 s. 503 Bränvinstillverknings-afgift afsänd med posten för att i landtränteri levereras, samt tillverkningen fortsatt, med kontrollörens begifvande, innan qvitto å behörigen erlagd afgift blifvit för honom företedt. --- Vid Sundbo håradsrått påstod länsmannen J. E. Svensson å tjenstens vägnar ansvar å förre nämndemannen Per Gustaf Jakobsson, jemte Carl Gustaf Gustafsson åldre och Carl Gustaf Gustafsson yngre, alla i Låggesta, för det de, hvilka derstådes, efter vederbörligt tillstånd, i bolag idkat brånvinstillverkning under terminen emellan den 15 Februari och den 15 Mars 1864, skola den 1 och 2 berörda Mars låtit tillverkningen fortgå, ehuru afgiften för senare hålften af terminen först sistnämnde dag blifvit i landtrånteriet erlagd, samt ej mindre omförmålde begge dagar ån åfven den 3 och 4 Mars utöfvat tillverkningen utan att hafva för den vid brånneriet anstållde kontrollör uppvisat behörigt qvitto å samma afgift, hvarjemte Svensson yrkade att af honom vid brånneriet under beslag anhållen redskap måtte dömas förbruten. Genom utslag den 25 Maj 1864 yttrade häradsrätten: att enår utredt vore, att Per Gustaf Jacobsson och hans s. 504 Sida 504 i årgången börjar här medparter i närvaro af kontrollören den 28 Februari under öppen rekommendation till pålitligt ombud i Orebro insåndt den på återstående hälften af terminen belöpande tillverkningsafgift för att i landtränteriet levereras, och enår qvitto å deposition, hvilket, vid det upplysta förhållande, att berörde bref genast till Orebro afgått och således strax på eftermiddagen samma dag dit anlåndt, bordt efter vanlig postgång kunna med posten till den 1 Mars ingå, då likvål ej erhållits, hemställt till kontrollören, att brånvinsbrånningen borde installas, men att kontrollören dertill svarat, att han icke åmnade stanna brånneriet, utan att, då afgiften vore i behörig tid insånd, bränningen skulle fortgå, derför han toge ansvaret på sig, samt, enligt 29 § i Kongl. Förordningen angående vilkoren för brånvinstillverkning den 18 December 1863, det ålåge kontrollör att vaka öfver att icke någon afvikelse från förordningen i brånneri ågde rum och brånvinstillverkare att ställa sig Ordningsstadgan för brånnerierna i riket den 23 November 1860 till efterrättelse, af hvilka författningar, med hvarandra jemförde, framginge, att det närmast tillkomme kontrollören att tillse, det icke någon olaglighet vid tillverkningens utöfvande finge ske; förthy och då ofvannåmnde afgift i rånteriet deponerats den 2 Mars, innan åtal ågt rum, samt uppenbart vore, att Per Gustaf Jacobsson och hans medparter icke haft för afsigt att fördröja uppfyllandet af sina lagliga åligganden eller i någon mån undanhålla kronan dess rått, som icke heller i ringaste måtto blifvit förnårmad, ansåg håradsråtten Jakobsson och hans medparter icke kunna till ansvar fållas, samt upphåfde det af Svensson gjorda beslag. Svea hofrätt, hvarest länsmannen Svensson besvärade sig, yttrade i utslag den 21 Februari 1865: att emedan ostridigt vore, att Per Gustaf Jakobsson, hvilken, sedan han i behörig ordning anmålt sig till idkande af brånvinsbrånning under terminen från den 15 Februari och till den 15 Mars 1864 med tillverkningsbelopp af 450 kannor på dygnet, erlagt tillverkningsafgiften för förra hålften af terminen eller till klockan tolf på natten emellan den 29 Februari s. 505 Sida 505 i årgången börjar här och den 1 Mars, derefter under den 1, 2 och 3 Mars, utan att qvitto å behörigen erlagd afgift för senare hälften af terminen blifvit inför brånvinskontrollören företedt, hvilket skett först den 4 Mars, brånvinstillverkningen utöfvat, ty pröfvade hofråtten, som funne den omständighet, att afgiften för senare halfterminen ej blifvit i förskott erlagd, icke föranleda till särskild ansvarspåföljd, och vid det förhållande, att Carl Gustaf Gustafsson äldre och Carl Gust. Gustafsson yngre icke, såvidt visadt vore, med utöfningen af ifrågavarande brånvinstillverkning tagit befattning, lika med håradsråtten ansåge dem icke kunna till ansvar fållas, med åndring af håradsråttens utslag, i hvad det Jakobsson anginge, skåligt, i förmågo af 19, 20, 21, 24 och 48 §S i K. F. angående tillverkning af brånvin d. 18 Dec. 1863, döma Jakobsson, för hvad honom, på sått nåmndt blifvit, till last låge, att böta det belopp, som motsvarade tillverkningsafgiften för tre dagar, med 270 rdr för hvarje dag eller tillhopa 810 rdr rmt, hvaremot håradsråttens i fråga om det af Svensson verkställda beslag meddelade yttrande af hofråtten faststålldes. Länsmannen Svensson och Per Gustaf Jakobsson sökte hvar för sig i underdånighet åndring i hofråttens utslag, i hvad det hvar och en af dem emot gått. Målet föredrogs den 17 April 1866 i Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Södergren, Cramer, Carleson, Wretman, Naumann och von Hofsten) funno skål icke vara å någondera sidan anfördt, som i hofråttens öfverklagade utslag kunde verka åndring. Justitierådet Iggeström var i så måtto skiljaktig som han, i anledning af Per Gustaf Jakobssons besvår, pröfvade råttvist, på de i håradsråttens utslag upptagna grunder, Per Gustaf Jakobsson från ansvar i målet befria. --- Källa: Naumanns tidskrift 1866, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.