--- citation: Naumanns tidskrift 1866 s. 564 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1866 s. 564 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1865-10-17 keywords: - Ansvar url: "https://ratiolex.se/naumann/1866/s-564/" source: Naumanns tidskrift 1866, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1866 s. 564 Angående borgenärs yrkande om en fastighetsägares försättande i konkurstillstånd, emedan utmätning af dennes hemman blifvit sökt af annan fordringsägare, och detsamma är så hårdt med äldre inteckningar belastadt, att det ej kan anses lemna tillgång till --- Personligt ansvar för gäld eller icke? (Konkurslagens 3 §). Löjtnanten C. G. O’Konor, såsom innehafvare af ett utaf Ax. Göran O’Konor den 1 Augusti 1856 utgifvet, i egendomen Rickebasta intecknadt skuldebref å 4,500 rdr, sökte hos kon. befallningshafvande i Stockholms lån åläggande för nuvarande agaren till Rickebasta, landtbrukaren Birger Rosell, att till O’Konor genast erlägga förfallna räntan på nåmnde intecknade skuld 112 rdr 50 öre rmt samt att godtgöra lagsökningskostnaden i målet med 13 rdr. Kon. befallningshafvande ålade medelst resolution den 10 Mars 1865 Rosell att till O’Konor utgifva nåmnde råntepost och lagsökningskostnadsersåttning vid åfventyr af utmätning, hvilken dock, hvad rånteposten beträffade, borde inskränkas till den pantförskrifna fastigheten. Den 17 Mars sökte O’Konor hos domhafvanden i Erlinghundra hårad, att Rosell måtte förpligtas aftråda sina tillgångar, enär utmätning i Rickebasta vore sökt af annan fordringsägare, samt fastigheten, som vore intecknad för 54,500 rdr, men af exsekutor värderad endast till 45,000 rdr, icke kunde anses lemna tillgång till gäldande af O’Konors intecknade fordran, helst 50,000 rdr voro intecknade med förmånsrätt framför O’Konors fordran. Rosell bestred bifall till ansökningen af skål, att han icke stode i någon personlig ansvarighet för O’Konors fordran. s. 565 Sida 565 i årgången börjar här O’Konor styrkte vederbörligen, att i Rickebasta voro intecknade 50,000 rdr, med förmånsrätt framför O’Konors fordran; att allmånna enke- och pupillkassan sökt och erhållit utmätning å egendomen för gäldande af kassans intecknade fordran å 15,000 rdr med rånta; och att utmåtning den 23 Januari 1865 verkstälts, dervid egendomen vårderats till 45,000 rdr. Vidare och för att ådagalägga, det Rosell, då han köpte egendomen, åtagit sig att gälda inteckningarna, företedde O’Konor ett emellan Karl Didriksson och Rosell den 8 Oktober 1864 om nåmnde egendom uppråttadt köpekontrakt, deri, jemte det att köpeskillingen beståmts till 67,000 rdr, tillika afgjorts, att Rosell skulle kontant betala 19,500 rdr samt öfvertaga ansvaret för de uti egendomen intecknade skulder, till kapital och råntor 54,500 rdr, derifrån dock skulle afgå 7,000 rdr, som icke blifvit belånade. Genom utslag den 11 April 1865 yttrade häradsrätten : att då berörde egendom, som vid utmätning och saluvårdering blifvit uppskattad till 45,000 rdr, häftade för intecknade skulder, hvilka till belopp af 50,000 rdr hade förmånsrätt framför O’Konors ifrågavarande fordran, derför inteckning i samma egendom jemvål blifvit meddelad, och det vid sådant förhållande måste anses ådagalagdt, att inteckningen till gäldande af O’Konors fordran vore otillräcklig, samt, enligt hvad upplyst blifvit, verkställighet af utmåtning å Rosells egendom vore af annan borgenär äskad, och genom hvad i målet förekommit skälig anledning vore att befara att, efter försäljning af berörda egendom, tillgång till de öfrigas förnöjande ej funnes, blef, jemlikt konkurslagen den 18 September 1862, Rosell förpligtad att aftråda sin egendom till konkurs. i Håröfver besvärade sig Rosell i Svea hofrått och företedde der exsekutors qvitto, att Rosell betalt ådömda lagsökningskostnadsersåttningen. Den till utgifvande ådömda rånta vore ej Rosells personliga skuld, hvadan ock O’Konor ej hade rått att för densammas utfående hålla sig till annat ån den utmätta fastigheten. Visserligen hade Rosell i s. 566 Sida 566 i årgången börjar här åberopade köpekontraktet förbundit sig att ansvara för intecknad gäld till belopp af 47,500 rdr; men som egendomen vore intecknad för 54,500 rdr, deraf 50,000 rdr med förmånsrätt framför O’Konors fordran, kunde denna förbindelse icke afse O’Konors fordran. Dessutom vore det ånnu oafgjordt, om köpet emellan Didriksson och Rosell angående Rickebasta verkligen komme till stånd. Medelst utslag den 21 Juni 1865 (beslutadt af hofråttsrådet Uddenberg samt assessorerna Forsell och Lilienberg) fastställde hofråtten det af håradsråtten meddelade beslut. Fiskalen Moberg var från hofråttens beslut skiljaktig och yttrade: att som O’Konor icke, mot Rosells bestridande, styrkt, att Rosell håftade i personlig ansvarighet för ifrågavarande fordran eller att O’Konor eljest ågde fordran hos Rosell, denne ledamot, med åndring af häradsrättens utslag, förklarade O’Konors ansökning icke kunna bifallas. Rosell fullföljde underdånig talan emot hofråttens utslag. Målet föredrogs den 17 Oktober 1865 inför Högsta Domstolen; och emedan löjtnanten O’Konor ej i denna sak, emot klagandens bestridande, åstadkommit bevisning derom, att klaganden annorlunda ån med intecknade fastigheten ansvarade för ifrågavarande fordran, pröfvade Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Hoffstedt, Södergren, Derg och von Hofsteri) skäligt, med åndring af domstolarnes beslut, förklara O’Ko nors ansökning om klagandens försättande i konkurstillstånd icke kunna bifallas. Justitieråden Alexanderson och Qvensel yttrade: Då den, som vid köp af fast egendom förbinder sig att betala en del af utfåsta köpeskillingen på det sått, att han öfvertager de i fastigheten intecknade skulder, måste anses hafva derigenom åtagit sig enahanda personliga ansvar för denna del af köpeskillingen, som för det öfriga; då slik förbindelse, vid hvars fullgörande köparen år beråttigad mottaga de intecknade fordringsbevisen, så att såljaren icke på grund af samma förbindelse år befogad till talan, med mindre han tillika år inteckningshafvare, följaktligen, i allmånhet och s. 567 Sida 567 i årgången börjar här der särskilda omständigheter ej föranleda undantag från regeln, destohellre bör kunna göras gållande af inteckningshafvare, åfven om han ej i köpeaftalet deltagit, som förutsåttas må, att säljaren i och med betinget, att köparen skall ansvara för den förres skuld, jemvål på fordringsägaren öfverlåtit den rått, nåmnde beting för säljaren medför; då klaganden vid köpet af Rickebasta åtagit sig att i afråkning å köpeskillingen ansvara för deruti intecknade belopp 54,500 rdr, med undantag allenast af 7,000 rdr, derå fordringsbevisen vid köpetillfållet ej varit belånade; och då klaganden ej påstått, att bland de sålunda ej belånade fordringshandlingarna jemvål varit den revers å 4,500 rdr, hvaraf O’Konor år innehafvare, utan till stöd för uppgiften att klaganden ej häftade i personlig ansvarighet för O’Konors fordran anfört, dels att oafgjordt skulle vara, om fastighetsköpet komme att åga bestånd, och dels att, då O’Konors inteckning vore den yngsta af de till förenåmnda belopp af 54,500 rdr i fastigheten beviljade, men klaganden deraf åtagit sig ansvarighet för allenast 47,500 rdr, kunde denna förbindelse ej afse O’Konors fordran å 4,500 rdr; ansågo justitieråden det böra antagas, att O’Konors ifrågavarande fordran med deri förfallna och domfåsta råntan utgör klagandens personliga skuld, och pröfvade förty samt på de af häradsrätten anförde skål råttvist faststålla domstolarnes beslut. Justitierådet Naumann fann ej skål att i hofråttens utslag göra åndring. --- Källa: Naumanns tidskrift 1866, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.