--- citation: Naumanns tidskrift 1866 s. 570 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1866 s. 570 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1866-06-25 keywords: - Bränvin url: "https://ratiolex.se/naumann/1866/s-570/" source: Naumanns tidskrift 1866, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1866 s. 570 Angående bränvinsutskänkning å sådan gästgifvaregård, der gästgifverihållningen är fördelad mellan samtlige åboer å hemmanet. --- Vid sommartinget år 1862 med Södra More hårad tilltalade länsmannen L. Möller gåstgifvaren Peter Karlsson i Örsjö, för det han, som fått på sig öfverlåten den ågarne af ett mantal Örsjö tillkommande rått att idka gåstgifverirörelse, skall, oaktadt ågaren till § mantal i sagda hemman redan derförinnan uppsagt sin andel i råttigheten till utskånkning af brånvin, utan afbrott utskånkningsvis försålt sådan vara under de två nåst före åtalets anstållande förflutna åren. Åklagaren ingaf protokoll vid Madesjö sockennåmnds sammanträde den 10 Juni 1855, utvisande, bland annat, att bonden Peter Jonsson i Norra Örsjö tillkännagifvit, att han för } af gåstgifveriet i Örsjö, som han innehade, afsagt sig brånvinsutskånknings- och minuteringsrått. Peter Karlson medgaf vål, att han ågde endast } i Örsjö gåstgifveri, dock utan att åga någon andel i det dertill anslagna hemmanet, men uppgaf, att han för återstående åttondedelen arrenderat brånvinsförsåljningsråtten af nuvarande ågaren till ifrågavarande |:dels mantal, Jonas Israelsson, enligt ett den 1 Februari 1862 uppråttadt och vid håradsråtten företedt kontrakt, som innehöll, att Jonas Israelson emot bestämd arrendesumma till Peter Karlsson, som i fem år innehaft Jonas Israelssons andel i gåstgifverirörelsen, den Jonas Israelsson för sitt hemman |:dels mantal Norra Örsjö ågde hvar åttonde vecka utöfva, ytterligare upplåtit och bortarrenderat samma andel i nämnde gåst- s. 571 Sida 571 i årgången börjar här gifverirörelse, sa lange Jonas Israelsson vore ågare af hemmanet. Åklagaren ansåg något afseende på denna invändning icke böra fåstas, enår Jonas Israelsson icke haft rått att utskånka brånvin, sedan Peter Jonsson, hvilken före Jonas Israelsson ågt berörde |:dels mantal, en gång afsagt sig samma rått. Vidare androg Peter Karlsson, att Peter Jonsson aflidit långt innan Peter Karlsson flyttat till Örsjö, så att Peter Karlsson ej haft kännedom, att Peter Jonsson afsagt sig utskånkningsråtten för hemmanslotten. Någon uppgift om fördelningen af utskånkningsråtten hemmansågarne emellan hade icke meddelats. Tillförene hade 1 mantal Örsjö varit fördeladt mellan åtta stycken åboer, hvilka turvis försålde brånvin en vecka i sender. Peter Jonssons afsågelse hade såkerligen aldrig blifvit anmåld hos kon. befallningshafvande, ty Peter Karlsson hade under den tid, han innehaft gåstgifverirörelsen, fått betala full skatt för hela hemmanets försäljningsrätt, vid hvilket förhållande Peter Karlsson ansåg afsågelsen ej hafva haft bindande verkan, helst densamma ej varit tillåten enligt fållande brånvinsförfattning. Jonas Israelsson hordes och vitsordade förrberörde kontrakt, dock med förklarande, att han vål upplåtit den till hans hemman hörande gåstgifverirörelsen i allmänhet, men icke någon brånvinsförsåljningsrått, som tvårtom uttryckligen undantagits, emedan den blifvit af förre ågaren uppsagd. Peter Karlsson medgaf, att han vid kontraktets uppråttande haft kännedom derom att Jonas Israelsson ej för sin person ågt någon utskånknings- eller utminuteringsrått, men förmålde, att han först under denna råttegång fått veta, att en sådan rått blifvit Jonas Israelssons hemman fråntagen. Derjemte ingaf Peter Karlsson, bland andra handlingar: a) ett af vederbörande kronofogde den 27 Oktober 1863 utfårdadt bevis, att Peter Karlsson erlagt den brånvinsutskånkningsafgift för Örsjö gåstgifveri, som det, jemlikt s. 572 Sida 572 i årgången börjar här Kongl. Maj:ts beslut den 27 Februari 1863, ålegat Peter Karlsson att gålda för åren 1859 —1861; b) ett af kronofogden den 24 September 1864 meddeladt bevis, att hela den brånvinsutskånknings- och minuteringsafgift, som for de senare åren blifvit vid Örsjö gåstgifveri påförd Peter Karlsson, vore till fullo erlagd, utan afdrag för någon del af gåstgifveriet ; c) ett till kon. befallningshafvande i Kalmar lån den 21 Mars 1862 aflåtet Kongl. Bref, hvarutaf inhemtades, att ågarne till I:dels mantal Örsjö år 1851 på 49 år till Petter Pettersson upplåtit den dem tillhöriga gåstgifverirörelsen jemte de derstådes uppförde gåstgifveribyggnader och dertill hörande jord; att denna rörelse med lågenheten öfverlåtits från den ene till den andre och slutligen transporterats på Peter Karlsson; att vid sammanträde den 16 Juni 1861 med Madesjö sockennåmnd alla delågarne i berörde |:dels mantal anmålt, att de för sina hemmansdelar afsade sig all brånvinsutskånkningsrått vid gåstgifveriet; att kon. befallningshafvande, utan afseende å Peter Karlssons deremot anmålda protest, förordnat, att all utskånkning och försåljning af brånvin och andra spritdrycker vid Örsjö gåstgifveri skulle med utgången af då löpande försåljningsår upphöra, men att Kongl. Maj:t, då Peter Karlsson, såsom behörig innehafvare af gåstgifverirörelsen och dermed förenade utskånkningsråtten, icke hos socknenåmnden uppsagt denna rått, hvars bibehållande dervid icke kunde på grund af andras afsågelse honom förvågras, undanröjt beslutet om utskånkningsråttens indragning. På grund af hvad sålunda anfördt blifvit, yrkade Peter Karlsson, att det mot honom våckta åtal måtte ogillas. Häradsrätten utlåt sig i utslag den 19 December 1864: att af hvad i målet förekommit inhemtades, att gåstgifverihållningen och den dermed förenade brånvinsförsåljningsråtten å ett mantal Örsjö gåstgifvaregård före år 1851 varit fördelad emellan samtlige åboerna å hemmanet och af dem, i mån af deras anlotter i hemmanet, vexelvis utöfvats; att delågarne uti Z:dels mantal af hemmanet sagde år på 49 s. 573 Sida 573 i årgången börjar här års tid upplåtit sina andelar uti gåstgifverirörelsen jemte gåstgifveribyggnaden och dertill hörande jord till Petter Pettersson emot en bestämd summa och med skyldighet för honom att erlägga de årliga utskylderna för rörelsen, hvilken tillika med lågenheten under den följande tiden öfverlåtits från den ene till den andre och slutligen å Peter Karlsson; att ågaren till återstående |:dels mantalet den 10 Juni 1855 inför Madesjö sockennåmnd uppsagt den rått till brånvinsförsåljning, som åtföljde hans andel i gåstgifverihållningen; samt' att Peter Karlsson, som sedermera fått åfven denna del af Orsjö gåstgifverirörelse med nyssnämnde inskränkning till sig upplåten, derstådes, utan begränsning till viss tid, åren om utskånkt brånvin och andra spritdrycker, derför han erlagt honom påförde afgifter; och som Peter Karlsson följaktligen ej haft rått att under långre tid ån sju åttondedelar af hvarje år vid Orsjö utöfva försåljning af brånvin och andra spritdrycker, samt Peter Karlsson, ehuru han syntes hafva fått erlågga full afgift för brånvinsförsåljningsrörelsen under hela året, likvål icke derigenom vunnit någon ökad rått i omförmålda afseende, dömdes Peter Karlsson, jemlikt 40 och 55 §S af Kongl. Förordningen den 27 November 1857, jemförda med 41 och 55 §§ af Kongl. Förordningen den 7 December 1860, att, för det han under åtalstiden utstråckt sin brånvinsförsåljning åfven till återstående åttondedelen af året, böta tretio riksdaler, två tredjedelar till åklagaren och en tredjedel till Madesjö sockens fattigkassa. Peter Karlsson besvårade sig i Götha hofrått och yrkade, under åberopande af hvad han förut andragit, att håradsråttens utslag måtte upphåfvas. Gåstgifveriet hade, efter hvad Peter Karlsson vidare förmålde, särskilda byggnader och sårskildt utmål, så att hemmansågarne endast hade bestyret att anskaffa skjuts. Peter Karlsson innehade hela gåstgifveriet utan afseende på hemmantalet och tillföljd deraf jemvål hela den dermed ■ sammanhängande brånvinsförsåljningsråtten ; och enahanda hade förhållandet varit åfven före den tid, då Peter Karlsson af gåstgifveriet blef s. 574 Sida 574 i årgången börjar här ågare, till styrka hvarför Peter Karlsson bifogade en attest af föregående ågare till gåstgifverirörelsen. Åklagaren förmålde sig ej vilja bestrida riktigheten af den utaf Peter Karlsson företedda attest, men ansåg dess innehåll icke kunna på målet inverka och yrkade derför faststållelse af håradsråttens utslag. Genom utslag den 31 Juli 1865 fann hofrätten icke skål att i håradsråttens utslag meddela annan åndring, ån att de Peter Karlsson för ifrågavarande förbrytelse ådömde böter nedsattes till femton riksdaler. Peter Karlsson fullföljde underdånig talan. Målet föredrogs den 25 Juni 1866 inför Högsta Domstolen; och emedan upplyst var, att under ifrågavarande tid den hela hemmanet Norra Örsjö N:o 1 åliggande gåstgifverihållning af Peter Karlsson, på grund af skårskildt aftal, utôfvats å en dertill upplåten lågenhet, utan att gåstgifverihållningen under samma tid varit emellan åboerna fördelad; alltså och då råttighet till brånvinsutskånkning ostridigt varit med gåstgifveriet förenad, och Peter Karlsson för utskånkningsrörelsen jemvål erlagt honom för berörde tid påförde afgifter, pröfvade Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Hoffstedt, Cramer, Almqvist, Carleson och Wretman) råttvist att, med åndring af domstolarnes beslut, Peter Karlsson från åtalet befria. Justitieråden Södergren och Berg funno skål ej vara anfördt, som i hofråttens utslag kunde verka åndring. --- Källa: Naumanns tidskrift 1866, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.