---
citation: Naumanns tidskrift 1866 s. 575
alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1866 s. 575
court: Högsta domstolen
series: "https://ratiolex.se/naumann/"
type: REFERAT
date: 1866-07-03
keywords:
  - Löftesman
url: "https://ratiolex.se/naumann/1866/s-575/"
source: Naumanns tidskrift 1866, tryckta bandet
source_organization: Ratio Lex
license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord.
---

# Naumanns tidskrift 1866 s. 575

Angående försuten tid för räntas utsökande hos löftesman, som ingått proprie borgen. Kongl. Förordningen den 28 Juni 1798, § 4.

---

E. o. kammarskrifvaren Mauritz Kahn instämde den 9 Januari 1865 till Stockholms rådstufvurått öfversten m. m. Tonnes Oxehufvud med påstående, att han, hvilken tecknat borgen såsom for egen skuld å en af håradshöfdingen C. L. Molin den 19 December 1854 utgifven förbindelse att till notarien Fredrik Bergman eller ordres betala efter tre månaders uppsågning ett tusen riksdaler banko jemte sex procent rånta, tills betalning skedde, måtte förpligtas att till Kahn, såsom innehafvare af berörda skuldebref, hvilket blifvit den 18 April 1864 hos svaranden till betalning uppsagdt, genast utgifva ogulden sex procent ränta å förenämnda belopp för tiden från den 15 Juni 1858 till den lit December 1862.

Svaranden invånde, att enligt skuldebrefvets lydelse råntan årligen var till betalning förfallen, hvarföre och då han ej blifvit inom den i Kongl. Förordningen den 28 Juni 1798 bestämda tid för råntan kråfd, han ej ansåge sig skyldig gålda sådan för längre tid ån 12 månader före ståmningsdagen. Ifrågavarande mål hade förut varit anhångiggjordt vid öfverståthållare-embetets kansli, men der förklarats tvistigt.

Rådstufvurätten yttrade, medelst dom den 24 April 1865: att, ehuru ostridigt vore, att svaranden å ifrågavarande skuldsedel tecknat borgen såsom för egen skuld, samt att rånta endast för tre och ett halft år från utgifningsdagen eller till den 19 Juni 1858 blifvit erlagd; likvål och

s. 576 Sida 576 i årgången börjar här

enår rånta vore en afgåld, som, derest icke annorledes blifvit ôfverenskommet, skulle årligen utgifvas, och nyssnämnda skuldsedel icke innehölle något undantag derifrån, samt Kahn icke uppgifvit, ån mindre styrkt, att lagsökning mot svaranden på grund af hans omförmålda borgen blifvit - förrån den 5 Oktober 1864 anstålld, och svaranden sålunda icke inom den tid, som uti 4 § af Kongl. Förordningen den 28 Juni 1798 föreskrefves, blifvit lagsökt för de räntebetalningar, hvilka till betalning förfallit den 19 December 1858, 1859, 1860, 1861 och 1862, förklarades, jemlikt omförmålda förordning, Kahn hafva försutit tiden för utsökande af den å förut omförmålda kapital före den 19 December 1862 upplupna rånta, såsom följd hvaraf kåromålet ogillades.

Svea hofrätt, hvarest Kahn sökte åndring, fastställde i dom den 7 December 1865 rådstufvuråttens beslut.

Skrifvaren Alrik Frithiof Magnusson, såsom innehafvare af Kahns rått, fullföljde underdånig talan.

Uti underdånigt betänkande den 16 Maj 1866 hemstållde Nedre revisionen (revisionssekreteraren Asplund och t. f. revisionssekreterarne Adlers och Fåhroeus), att Kongl. Maj:t måtte pröfva råttvist gilla hofråttens dom.

Saken föredrogs den 6 Juni 1866 inför Högsta Domstolen (i nårvaro af justitieråden Hoffstedt, Iggesiröm, Södergren, Cramer, Berg, Almqvist och Carleson), som biföll det underdåniga betånkandet.

Kongl. Maj:ts dom år utfärdad den 3 Juli 1866.

---

Källa: Naumanns tidskrift 1866, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.