--- citation: Naumanns tidskrift 1866 s. 95 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1866 s. 95 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT keywords: - Förlagsinteckning url: "https://ratiolex.se/naumann/1866/s-95/" source: Naumanns tidskrift 1866, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1866 s. 95 Angående förlagsinteckning för bedrifvande af sågverk. --- Den 12 Mars 1864 utfärdade handlanden J. Bodin en skriftlig, af två personer bevittnad handling, hvari han dels erkånde sig hafva, såsom förlag till bedrifvande af honom tillhörige Helenefors sågverk med underlydande hemman, utaf handelsbolaget Er. Fröberg & C:ni bekommit 10,000 rdr rmt, dels förband sig att efter sex månaders uppsägning till Fröberg & C:ni återbetala denna penningeförstråckning jemte sex procent årlig rånta derå samt $ af råntebeloppet såsom förlagsprovision, dels ock medgaf, att till säkerhet s. 96 Sida 96 i årgången börjar här tor detta förlagslån inteckning utan Bodins vidare hörande finge beviljas uti alla till nämnde sågverk hörande inventarier samt såvål vid verket liggande som för dess räkning å andra stållen varande rudimaterier, färdiga och under bearbetning varande trävaror, af hvad namn de vara kunde. Med företeende af denna handling anhöll fordringsägaren hos Öfver-Luleå häradsrätt, att den sålunda medgifna inteckningen måtte meddelas eller, om sådant ej kunde ske, åtminstone skuldförbindelsen i inteckningsprotokollet till laglig verkan intagas. I anledning hårat resolverade häradsrätten den 28 November 1864, att häradsrätten ansåg sig ej böra förvägra bifall till sistnämnda begäran; men att häradsrätten fann någon inteckning för fordringen uti de i skuldförbindelsen omförmålda inventarier, rudimaterier och trävaror icke kunna meddelas. Håröfver anförde Fröberg & C:ni besvär hos Svea hofrått och androg, för vinnande af ändring: att, jemlikt 5 art. Hallordningen den 2 April 1770, det stode enhvar öppet att lemna näringsidkare förlag af rudimaterier och penningar till bedrifvande af fabriker och manufakturier, med rått för förläggaren att njuta säkerhet i verkets effekter, derest förlaget blifvit lagligen intecknadt; att sistnämnda omständighet således tydligen förutsatte, att förlagsinteckning uti fabriker och manufakturier både kunde och borde beviljas, samt att enär, jemlikt k. k. den 29 April 1830 och den 30 December 1863, lego- och salusågar skulle såsom fabriksinrättningar betraktas, deraf följde, att de för dylika inrättningar i allmänhet gållande föreskrifter åfven borde tillämpas i fråga om sågverk. På grund af hvad sålunda anfördt blifvit, yrkades, att, med undanrödjande af öfverklagade beslutet och med förklarande, att den sökta förlagsinteckningen ej lagligen bordt förvägras, årendet måtte varda till håradsråtten återförvisadt. Uti infordrad förklaring yttrade Bodin, att han mot bifall till inteckningsansökningen ej hade något att erinra. s. 97 Sida 97 i årgången börjar här Genom utslag den 13 Mars 1865 fann hofråtten, enår sågverk icke vore att hänföra till sådan fabrik eller sådant manufakturverk, hvars effekter fingo, enligt Hallordningen den 2 April 1770, för förlagsfordran intecknas, ej skål att göra åndring i håradsråttens öfverklagade beslut. Fröberg & C:ni sökte i underd. åndring. Der funnes efter bolagets förmenande icke något stadgande i Hallordningen, som hindrade att inteckningsansökningen kunde bifallas. Femte artikeln deri omnämnde vål ej sågverk, men bestämde ej heller i öfrigt hvilka de inrättningar voro, deri förlagsinteckningar fingo beviljas. Afven om mot förmodan sågverk vid tiden för författningens utfärdande ej hänförts till sådana inrättningar, voro förhållandena nu förändrade. Kostnaderna för anläggning och bedrifvande af ett tidsenligt sågverk uppginge oftast till högst betydliga summor, för hvilkas anskaffande det mången gång vore för sågverksågaren af yttersta vigt att kunna erbjuda säkerhet genom förlags-inteckning. Genom senare författningar hade de inskränkningar, som härutinnan förut kunde hafva funnits, betydligen modificerats eller rent af upphört att gälla. Dessa författningar voro k. k. den 29 April 1830, den 13 Aug. 1835 och den 30 December 1863, hvilka alla ådagalade, att. sågverk numera af lagstiftaren betraktades endast såsom fabriksinråttningar och derföre åfven i likhet med dessa blifvit befriade från grundrånta och beråknade endast till bevillning. Inrättningar, hvilka sålunda ansetts såsom likartade med fabriker, borde åfven tillerkånnas de förmåner och behandlas i öfverensståmmelse med den lagstiftning, som för dessa inråttningar gållde. På grund häraf och hvad hos hofråtten anförts, fortsattes det der gjorda yrkandet. Nedre revisionen hemstållde i underd. betånkande den 1 November 1865, att K. M. måtte pröfva råttvist att fastställa hofråttens utslag. Målet föredrogs den 16 i nyssnämnde månad i Högsta Domstolen (Justitieråden Alexanderson, Qvensel, Leuhusen, Berg, Almqvist, Naumann), som, enår i fråga om förlag till Tidskrift för Lagstiftn. etc. 3:dje årg. 7 s. 98 Sida 98 i årgången börjar här sågverk rättighet att hos häradsrätt erhålla inteckning i verkets lösegendom icke finnes i lag stadgad, fastställde det slut, hvari domstolarne stannat. Kongl. Maj:ts dom år utfårdad den 18 December 1865. --- Källa: Naumanns tidskrift 1866, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.