--- citation: Naumanns tidskrift 1866 s. 98 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1866 s. 98 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1865-03-18 keywords: - Anvisningar url: "https://ratiolex.se/naumann/1866/s-98/" source: Naumanns tidskrift 1866, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1866 s. 98 Om anvisningar (»fullmakter»), dem gäldenär, två månader innan han kom i konkurstillstånd, lemnat åt särskilda personer till lyftande hos tredje man af medel, som denne för gäldenärens räkning indrifvit, och för hvilket lyftande anvisningarnes inne- --- Den 29 Januari 1863 emottog handlanden Carl Johan Sandin för inkassering af Peter Nilsson i Göckilsbo, bland andra handlingar, två af C. J. Samuelsson den 17 Maj 1862 utgifna skuldsedlar, den ena a 2,750 rdr och den andra å 165 rdr å hvilkas mottagande Sandin utfårdade qvitto. Sedermera den 10 Juli 1863 utgaf Peter Nilsson två handlingar, hvarigenom han befullmåktigade gåstgifvaren Nils Gustaf Andersson i Kisa och rusthållaren Nils Persson i Bjärby att hos Sandin uppbåra och qvittera hvardera 1,500 rdr, af hos honom innestående, för Peter Nilssons fordran hos C. J. Samuelsson utmåtte medel; innehållande nämnde handlingar dessutom, att Peter Nilsson för berörde belopp blifvit af Nils Gustaf Andersson och Nils Persson godtgjord. Den 4 September 1863 försattes Peter Nilsson af Walkebo häradsrätt i konkurstillstånd. Till rådstufvuråtten i Linköping instämde derefter Nils Gustaf Andersson och Nils Persson handlanden Sandin och __med förmålan, att, sedan de erhållit visshet derom, att beloppen för omförmålde två reverser funnos att lyfta, de anmålt sig hos Sandin för erhållande af redovisning för det s. 99 Sida 99 i årgången börjar här anvisade beloppet, men att han vågrat sådant, af uppgifven orsak att han dertill skulle vara förbjuden af gode månnen i Peter Nilssons konkurs, — påstodo, att då anvisningarne tillkommit långt förr ån konkursen inträffat, och den i anvisningarne upptagna summa icke blifvit uti den i Peter Nilssons bo hållna bouppteckning specificerad, Sandin måtte åläggas att, emot återbekommande af recipisset och erhållande af anvisningarna, till Nils Gustaf Andersson och Nils Persson utgifva 3,000 rdr jemte rånta från anvisningarnas dag. Till stöd för kåromålet företeddes såvål anvisningarne, som recipisset i hufvudskrift. Sandin medgaf vål, att han den 29 Januari 1863 af Peter Nilsson emottagit ifrågavarande reverser, åfvensom att vederparterna på grund af de företedda två fullmakterna den 5 September samma år instållt sig hos Sandin med anhållan om liqvid; men bestred kåromålet af skål dels att kronofogden N. Joachimsson, till hvilken han för verkställighet öfverlemnat de af vederbörande myndighet meddelade laga kraftvunna utslag, hvarigenom Samuelsson ålagts att ifrågakomne skuldebref infria, ånnu icke för desamma lemnat Sandin redovisning, dels ock att gode månnen i Peter Nilssons konkurs anmålt sig hos Sandin till samma medels utbekommande. Vid sådana förhållanden och med afseende jemvål derå, att vederparterna, hvilket ock af dem medgafs, ej anmålt sig hos eller förevisat Sandin de åberopade fullmakterna förr ån den 5 September 1863, då Peter Nilssons bo redan var försatt i konkurstillstånd, ansåg Sandin sig böra förvägra de omståmda medelns gåldande till vederparterna, dertill han ej heller af Peter Nilsson erhållit uppdrag, samt yrkade, att gode månnen måtte instämmas för att i målet höras. För att styrka, att de anvisade beloppen icke blifvit i förteckningen öfver Peter Nilssons bo specificerade, förevisade Nils Gustaf Andersson och Nils Persson samma förteckning, hvilken blifvit uppråttad den 10 September 1863 s. 100 Sida 100 i årgången börjar här och hvilken upptog bland osåkra fordringar »obestämd summa» hos C. J. Samuelsson. I följd af häradsrättens derom meddelade beslut, blefvo gode månnen i Peter Nilssons bo auditören A. F. Olsson och hemmansägaren Johan Andersson i Stora Tollstad instämda för att i målet höras. Dessa fåstade uppmärksamheten derpå, att de åberopade anvisningarna utgjorde endast fullmakter att lyfta omståmda beloppen, så snart desamma kunde utfalla, i följd hvaraf och då Peter Nilsson vid det tillfälle, då Nils Gustaf Andersson och Nils Persson hos Sandin anmålt sig att medlen lyfta, varit i konkurstillstånd försatt, samt dertill komme, att Nils Gustaf Andersson och Nils Persson ej visat sig åga hos Peter Nilsson någon fordran, gode månnen ansågo dem ej beråttigade att omståmde medlen lyfta, förrän de efter laga bevakning i Peter Nilssons konkurs fått dem sig tillerkånde, hvarjemte gode månnen väckte anspråk på desamma för konkursmassans råkning. Sandin tillkånnagaf, att af ifrågavarande medel 1,200 rdr ånnu voro oredovisade af kronofogden Joachimson, och förklarade sig villig att, så snart de till deras fulla belopp utfallit, för desamma redovisa till den som vederborde. Rådstufvurätten gaf utslag den 29 Februari 1864: Som upplyst blifvit, att Peter Nilsson och hans hustru den 4 September 1863 blifvit försatte i konkurstillstånd, samt gode månnen i konkursen bestridt Nils Gustaf Anderssons och Nils Perssons rått till medelns utbekommande; alltså och då de icke visat, att de till medelns erhållande voro lagligen beråttigade, samt det icke tillkomme rådstufvurätten att bestämma företrådesråtten till desamma, kunde kåromålet för närvarande ej bifallas. Nils Gustaf Andersson och Nils Persson fullföljde vad till Götha hofrått och anförde, att som Peter Nilsson i anvisningarne, redan två månader före konkursens början, afhåndt sig äganderätten till ifrågavarande medel, fastån Nils Gustaf Andersson och Nils Persson icke förrän den 5 September 1863, då de trodde medlen hafva influtit och vara s. 101 Sida 101 i årgången börjar här hos Sandin att tillgå, begärt att få lyfta dem, samt någon anmärkning emot anvisningarnes riktighet ej blifvit gjord; alltså och då Peter Nilsson, såsom anvisningarna antydde, blifvit godtgjord för det belopp, han berättigat Nils Gustaf Andersson och Nils Persson att uppbåra, yrkade de, att, med undanrödjande af rådstufvuråttens utslag, dem måtte tillåtas att af Sandin uppbåra 3,000 rdr jemte ränta från den 10 Juli 1863. Hofråtten meddelade dom den 10 Februari 1865: Emedan Peter Nilsson ostridigt nåra två månader före sitt försåttande i konkurstillstånd och således å den tid, han kunnat öfver sina tillgångar fritt förfoga, genom ofvan omförmålde fullmakter på Nils Gustaf Andersson och Nils Persson öfverlåtit omståmda beloppet, hvarföre Peter Nilsson enligt sitt medgifvande i fullmakterna jemvål af Nils Gustaf Andersson och Nils Persson erhållit godtgörelse; ty och som i följd håraf Nils Gustaf Andersson och Nils Persson voro lagligen beråttigade att, i den mån det i C. J. Samuelssons skuldsedlar förskrifna belopp med ränta kunnat af Sandin indrifvas, utaf denne utbekomma det af Peter Nilsson på Nils Gustaf Andersson och Nils Persson öfverlåtna belopp, blef, med upphåfvande af motvådjande utslaget, Sandin, som medgifvit siu skyldighet att till behörig person afgifva redovisning för det honom lemnade uppdrag, ålagdt att, emot afskrifning å det utaf honom öfver skuldsedlarnes mottagande utfårdade qvitto samt erhållande af ofvannåmnde fullmakter, genast till Nils Gustaf Andersson och Nils Persson betala 3,000 rdr rmt med 5 procent rånta derå från den dag stämningen i målet blifvit honom delgifven, eller, derest skuldsedlarne icke blifvit af C. J. Samuelsson till fullo infriade, så stor del af det Nils Gustaf Andersson och Nils Persson tilldömda belopp, som Sandin fått på grund af samma skuldsedlar lyfta. Auditören Olsson och Johan Andersson i Stora Tollstad, såsom sysslomän i Peter Nilssons konkurs, sökte håruti i underd. åndring. Då något påstående efter behörig stämning aldrig mot dem eller konkursmassan blifvit framståldt. s. 102 Sida 102 i årgången börjar här hade de saknat anledning att ingå i nårmare utredning af målet, utan ansett sig derifrån skiljda. Aldraminst hade de föreställt sig, att sedan rådstufvurätten förklarat, att det icke tillkomme rådstufvurätten utan konkursdomstolen att bestämma företrädesrätten till medlen, hofråtten, ehuru rådstufvurätten således icke ingått i pröfning af sjelfva saken, likväl skulle ålågga Sandin att till motparterna af medlen erlägga 3,000 rdr jemte rånta. På det sått hofråtten förfarit, hade den dömt i första instansen. Sökänderna yrkade således, att derest K. M. ej funne rådstufvuråttens utslag lagligen grundadt och förty icke fastställde detsamma, K. M. måtte, med upphåfvande af hofråttens dom, visa målet åter till rådstufvurätten. Nils Gustaf Andersson och Nils Persson yrkade, att hofråttens dom måtte fastställas. Uti underdånigt betånkande af den 1 November 1865 hemstållde Nedre revisionen, att K. M. måtte pröfva råttvist fastställa hofråttens dom. Detta betånkande blef vid sakens föredragning i Högsta Domstolen den 23 November nyssnämnde år af dess fleste ledamöter (Justitieråden Alexanderson, Friherre Leuhusen, Wretman och Bolin) godkåndt. Justitieråden Almqvist och Adlerereutz yttrade: Som hvad under tiden, intilldess Peter Nilsson och hans hustru den 4 September 1863 i konkurstillstånd försattes, Sandin utaf Peter Nilssons fordran hos C. J. Samuelsson fått lyfta destoheldre måste antagas hafva hos Sandin för Peter Nilssons råkning innestått, som Nils Gustaf Andersson och Nils Persson icke fön’ ån den 5 i nämnde månad och således efter konkursens början sig till medlens utfående hos Sandin anmålt; alltså och då samma medel, såsom icke från Peter Nilssons och hans hustrus bo afskiljda, innan deras konkurs inträffade, följaktligen böra anses vara i de till borgenårerna aftrådda tillgångarna inbegripna, pröfvade justitieråden, för sin del, råttvist att, med upphåfvande af hofråttens dom, fastställa rådstufvuråttens i saken meddelade utslag. Kongl. Maj:ts dom år utfärdad den 18 Mars 1865. --- Källa: Naumanns tidskrift 1866, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.