---
citation: Naumanns tidskrift 1867 s. 153
alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1867 s. 153
court: Högsta domstolen
series: "https://ratiolex.se/naumann/"
type: REFERAT
date: 1866-11-21
url: "https://ratiolex.se/naumann/1867/s-153/"
source: Naumanns tidskrift 1867, tryckta bandet
source_organization: Ratio Lex
license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord.
---

# Naumanns tidskrift 1867 s. 153

Bolag eller icke! Förvaltare eller icke!

---

Grosshandelsbolaget Erik Fröberg & C:ni instämde till rådstufvuråtten i Luleå intressenterna uti Luleå ångsåg, handlanderna B. Forssberg i Luleå, J. Asplund i Haparanda, Fredrik Moosberg i Råneå och A. Sundbaum i Öfverluleå, jemte vice konsuln J. Bodell, med påstående att utbekomma 6,182 rdr 98 öre, enligt kontokurant.

s. 154 Sida 154 i årgången börjar här

Fröberg & C:ni hade förut hos kon. befallningshafvande i Norrbottens lån sökt, att bemålde personer måtte förpligtas att gemensamt eller hvilken båst gälda gitte utgifva samma belopp, dervid Fröberg & C:ni företett ett af J. Bodell den 23 Januari 1865 utgifvet bevis, att ångsågsbolaget af Fröberg & C:ni mottagit kontokurant för år 1864 och att deri upptagne saldo å 6,182 rdr 98 öre Fröberg & C:ni till godo erkändes såsom riktigt, samt utdrag af ett bolagskontrakt den 17 April 1861 och af bolagsståmmo-protokoll för den 24 September 1862.

Hos kon. befallningshafvande invåndes, att inspektoren H. J. Sundström enligt till honom af delågarne i ångsågen lemnadt uppdrag reqvirerat de varor, för hvilka utsökta beloppet blifvit påfördt ; att Bodell aldrig fått uppdrag att såsom riktig erkånna ifrågavarande råkning; att den öfverenskommelse, som innefattades i företedda bolagsståmmoprotokollet, upphört att gälla; att något ångsågsbolag i Luleå ej funnes organiseradt, ’ utan svarade hvar och en af intressenterna för sin del, nemligen Forssberg för 1/89 Sundbaum för 1/s, Asplund för 2/s, Moosberg för 1/s och Bodell för %; samt att de voro villiga att i lika förhållanden ansvara för ifrågavarande skuld.

Fröberg & C:ni erinrade, att Forssberg och medparter ej haft något att anmårka emot fordrade beloppet; att deras påstående, det något ångsågsbolag ej funnes organiseradt, vederlades af bolagskontraktet; att ångsågsbolaget vore att hånföra till solidariska bolag, och att, ehvad bolaget vore anmåldt eller ej, Fröberg & C:ni vore beråttigade att af samtlige bolagsmännen eller en hvar af dem undfå godtgörelse för sin ostridiga fordran.

Genom utslag den 1 Aug. 1865 fann kon. befallningshafvande påståendet tvistigt och hånvisade Fröberg & C:ni att derom vid vederbörlig domstol ståmma.

Af omförmålde hos kon. befallnigshafvande företedde handlingar var recepisset jemte accepten undertecknadt af Luleå ångsågsbolag genom J. Bodell.

s. 155 Sida 155 i årgången börjar här

Bolagskontraktet, hvilket ingafs i transsumt af afskrift, var dateradt den 17 April 1861 och undertecknadt af Forssberg för 1/8, Asplund för 1/4, Bodell för 3/g, Sundbaum för % och Moosberg för 1/g, såsom »intressenter uti ångverket, såg och qvarn vid Oskarsvarf i Luleå».

Enligt tredje punkten deri, tillkom det Bodell att vara disponent vid ångsågverket samt besôrja afsåttning såvål af brådtillverkningar som andra produkter, hvilka enligt kontrakt med Sundbaum och eljest »mig Bodell» för bolagets gemensamma rakning uppköptes; att öfver alla bolagets förrättningar låta föra sårskild dubbel bokföring, visande resultatet af sågens, qvarnens och den öfriga handelns gång, samt den vinst eller förlust derå, som bolaget haft; och enligt sjunde punkten skulle de varor, som Sundbaum till lindring i kontanta förskott och till bolagets vinst eller förlust kunde afsåtta få efter hans förslag, från och med påföljande vår reqvireras för ångsågsverksbol agets räkning från Stockholmshus.

Företedda, till riktigheten bestyrkta utdrag af protokollet »vid allmän ordinarie bolagsstämma med intressenterna uti Luleå ångsågsbolag» den 24 September 1862 utvisade, att enligt 7 § Bodell bemyndigats att, för bolagets råkning och ansvar för betalningen, reqvirera hos Fröberg & C:ni i Stockholm de handelsvaror och den spannemål, som för verkets drift och virkesuppköpen erfordrades till ett sammanlagdt belopp af högst 20,000 rdr, hvarför beloppet skulle uti verkets räkenskaper såljarne godtgöras med råttighet för Bodell att å bolagets vågnar derå utfårda accepter, om så erfordrades. Detta protokoll var underskrifvet af Forssberg och medparter, med anteckning derjemte, att de voro dermed nöjda.

Vid rådstufvuråtten yttrade Forssberg och medparter, att Bodell vål haft ôfrige delägarnes uti ångsågverket uppdrag att utfårda accepter och godkänna råkningar under åren 1861 och 1862, men icke under år 1864.

I anledning håraf anmårkte Fröberg & C:ni, att, om förhållandet varit sådant, delågarne bordt tillkånnagifva,

s. 156 Sida 156 i årgången börjar här

att Bodells nåmnde rättighet med år 1862 upphört, samt uppgifva hvem som i Bodells ställe blifvit disponent och berättigad att å delågarnes vågnar acceptera vexlar och räkningar, hvarjemte Fröberg & C:ni begärde att få såsom vittne afhörd handlanden H. J. Sundström för att styrka, det Bodell under år 1864 varit Luleå ångsågverks disponent.

Sundström vittnade: att åt Bodell blifvit, efter hvad vittnet ville minnas, den 20 September 1864 å bolagsståmma med delågarne i ångsågverket uppdraget att under ett års tid från den 1 November samma år för bolagets råkning aflöna arbetsfolk samt ombesörja timmeruppköp; men att Bodell hvarken under föregående delen af samma år eller vid bolagsstämman den 20 September eller sedermera under år 1864 blifvit af meddelågarne i ångsågverket berättigad att godkänna räkningar, acceptera vexlar eller reqvirera varor för verkets råkning, och att Bodell icke blifvit vid omförmålde bolagsstämma till disponent utsedd, hvilket ord ej heller fôrekomme i ståmmoprotokollet.

Fröberg & C:ni förmenade, att det icke verkade på saken, om Bodell såsom disponent eller under något annat namn stode i spetsen för bolagets angelågenheter, enär detsamma vid det förhållande, att Bodell med dess begifvande ombesörjt verkets angelågenheter, vore ansvarigt för hans åtgöranden i nåmnde afseende, i följd hvaraf ock Fröberg & C:ni yrkade bifall till kåromålet.

Medelst utslag den 3 Januari 1866 yttrade rådstufvurätten: Emedan af det hos kon. befallningshafvande företedda bolagskontrakt inhemtades, att Forssberg och medparter bildat ett bolag för drifvande af Luleå ångsågverk; ty och som delågarne i detta bolag, hvilket icke var ståldt på aktier, jemlikt 15 kap. 2 § Handelsbalken, vore en för alla och alla för en ansvarige för den handel, som för bolaget slöts; alltså och då Forssberg och medparter uti sin förklaring till kon. befallningshafvande medgifvit, att inspektoren Sundström enligt honom af delågarne i ångsågverket lemnadt uppdrag reqvirerat de varor, för hvilka omtvistade beloppet blifvit påfördt, samt Forssberg och med-

s. 157 Sida 157 i årgången börjar här

parter icke haft något mot kontokuranten att anmårka, pröfvade rådstufvuråtten skäligt förpligta Forssberg och medparter gemensamt eller den af dem, som tillgång ågde, att till Fröberg & C:ni emot qvitto utgifva fordrade 6,182 rdr 98 öre rmt.

Forssberg och medparter vådjade till Svea hofrått och åberopade, hvad de inför rådstufvuråtten anfört, med erinran derjemte, att icke de, utan rådstufvuråtten benämnt dem Luleå ångsågsbolags intressenter. De hade ej bildat något bolag för drifvande af Luleå ångsågverk, hvari de ågde hvar sin del, eller begagnat firman »Luleå ångsågsbolag» eller uppdragit åt bruksförvaltaren att sådan firma bruka. Företedda transsumterna af förment bolagskontrakt och bolagsståmmoprotokoll kunde ej af dem antagas såsom giltiga, förrån hufvudskrifterna förevisades, då det skulle blifva uppenbart, att de aftal, som i nåmnde handlingar, om de voro verkliga, omförmåldes, genast annullerats och således varit utan verkan. Alla varor för verket hade reqvirerats antingen af dem sjelfva eller verksförvaltaren för Luleå ångsågverks intressenters råkning. Om mot förmodan förvaltaren af okunnighet reqvirerat varor för »Luleå ångsågsbolag», finge han, då sådant bolag icke funnes, derför sjelf svara. Vederparterna hade icke kunnat ådagalägga motsatsen af nåmnde uppgifter, hvilka bestyrktes af ett bifogadt, utaf Svea hofrätt den 22 Januari 1866 meddeladt utslag i mål angående yrkadt ansvar å Forssberg och medparter, för det de såsom delägare i en ångsåg i Luleå skulle i handelsaffårers bedrifvande begagnat firman Luleå ångsågsbolag, utan behörig anmälan, — genom hvilket utslag hofråtten förklarat, att emedan hvad i målet förekommit icke innefattade full bevisning derom att uppgifna firman blifvit af Forssberg och medparter eller med deras begifvande af annan person för deras råkning nyttjad, de icke kunde till ansvar i målet fållas. På dessa grunder yrkades, att, med åndring af rådstufvuråttens utslag, de måtte åläggas betala fordrade beloppet blott i förhållande till sina andelar i Luleå ångsågverk.

s. 158 Sida 158 i årgången börjar här

Hofrätten fann i dom den 14 Juni 1866 ej skål att göra ändring i rådstufvuråttens utslag.

Deruti sökte Forssberg och medparter i underdånighet åndring.

Uti underdånigt betånkande den 31 Oktober 1866 hemstållde Nedre revisionen (t. f. revisionssekreterarne Fâhrœus, Wedberg och Hernmarck), att Kongl. Maj:t måtte pröfva råttvist hofråttens dom att faststålla.

Saken föredrogs den 21 November 1866 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Iggeström, friherre Leuhusen, Almqvist och Adlerereutz) biföllo nedre revisionens underdåniga betånkande.

Justitieråden Qvensel och Södergren förenade sig i följande yttrande: att som ifrågavarande öfverenskommelse om drifvande för gemensam råkning af visst företag, utan begagnande af firma med personers namn eller handteckning, efter justitierådens omdöme, ej år att hånföra till sådant handelsbolag, som omförmåldes i 15 kap. Handelsbalken, samt sökänderna icke förbundit sig att ansvara en för alla och alla för en till hvad för bolaget slutes: alltså och då vid sådant förhållande sökanderna, hvilka i öfverenskommelsen icke stadgat annan grund för deras ansvarighet, måste betraktas såsom de der gemensamt gjort gålden, pröfvade justitieråden, med åndring af domstolarnes beslut, råttvist förklara det skola sökanderna gålda hvar sin efter hufvudtalet af samtliga i öfverenskommelsen deltagande personer beräknade andel i den omståmda skulden.

Kongl. Maj:ts dom år utfårdad den 10 December 1866.

---

Källa: Naumanns tidskrift 1867, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.