--- citation: Naumanns tidskrift 1867 s. 222 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1867 s. 222 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1866-11-16 keywords: - Förmyndare url: "https://ratiolex.se/naumann/1867/s-222/" source: Naumanns tidskrift 1867, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1867 s. 222 Har förmyndare rättighet att, till säkerhet för sin egen gäld, pantsätta aktiebref, tillhöriga hans myndling och till denne personligen utfärdade ! Kan den, som en slik pant emottagit, tillförbindas att återlemna aktiebrefven till myndlingens nye för- --- Den 1 Januari 1860 utgaf bergmästaren B. G. Bredberg ett så lydande skuldebref: »Till herr Johan Holm eller ordres betalar jag------------- emot omstående hypothek — -----------------------------------10,000 rdr rmt jemte rånta — — —-------------------------------------------------B. G. Bredberg». A tergo: »Hypothek i aktiebrefven N:ris 17 & 18 i Bromô glasbruksaktiebolag å tillsamman 10,000 rdr rmt, tecknadt och inbetaldt kapital». Bredberg var då förmyndare för sin syster Christina Elisabeth Bredberg. Nåmnde aktiebref, försedda, det ena med n:o 17 och det andra med n:o 18, åro af följande innehåll: »Till deltagande uti Bromö glasbruks aktiebolag har demoiselle C. E. Bredberg tecknat sig för fem aktier med 5,000 rdr rmt, å hvilken summa aro betalde 40 procent med 2,000 rdr samma mynt; och enår behörig förbindelse att uti stadgad ordning inbetala återstoden 60 procent jemvål afgifvits, varder nu hårigenom bemålda demoiselle C. 1) Det iakttages likväl, att i åberopade casus är fråga om pantsättning i allmänhet af värdepapper, ställda på annan person. I närvarande rättsfall deremot är frågan inskränkt derhän: huruvida förmyndare, i denna sin egenskap och med stöd af 22 kap. 4 § Ärfdabalken, äger pantsätta myndlingens värdepapper till säkerhet för förmyndarens egen gäld. s. 223 Sida 223 i årgången börjar här E. Bredberg erkänd laglig ågare af 5/250:delar i nåmnde bolag och alla dess tillhörigheter utaf los och fast egendom, med de rättigheter och skyldigheter, som bilagde af Kongl. Maj:t i nåder faststållda bolagsordning nårmare utstakar; gållande detta aktiebref uti annans hand endast med de vilkor, samma bolagsordnings 3 § uttryckligen bestämmer. —---------Mariestad den 31 December 1859». Återstående 60 procent funnos åfven å aktiebrefven qvitterade såsom af mamsell C. E. Bredberg inbetalde. Tredje S af bolagsordningen, faststålld af Kongl. Maj:t den 27 Oktober 1859, lydde sålunda: » All öfverlåtelse af äganderätt till aktiebref skall hos bolagets disponent skriftligen anmålas, vid åfventyr att nye innehafvaren dessförinnan icke utbekommer belöpande utdelning eller har råttighet att uti bolagets sammankomster deltaga. Styrkes öfverlåtelsen hafva skett genom arf eller skifte af bo, transporteras aktiebrefvet af disponenten- å nye ågaren, hvarefter förhållandet vid nåsta bolagsstämma anmåles. Försäljning eller byte af aktiebref mot viss utsatt penningesumma skall åter ske i två vittnens nårvaro, hvilka med sina namns underskrifter bestyrka aftalets riktighet Skriftlig anmålan hårom till bolaget, med bifogande af öfverlåtelsedokumentet i bestyrkt afskrift, inlemnas derefter till disponenten, som föredrager årendet å nåsta bolagsståmma. Bolaget varder då beråttigadt ätt inom tre månader från bolagsståmmans slut inlösa aktiebrefvet mot den i aftalet utsatta penningesumma, med tillågg af upplupen rånta efter fem procent om året; men kan, derest bolaget så för godt finner, innan lösen utgifves, åska kontrahenters och vittnens afhörande på ed inför laga domstol om aftalets riktighet. Begagnar bolaget icke den lösningsrätt, nu sagd år, skall disponenten på nye ågaren sådant aktiebref öfverlåta». Såvål omförmålde två aktiebref, som Bredbergs revers, lemnade Holm den 7 Januari 1862 till öfverstelöjtnanten Silfversvård såsom pant för innehållet af en till denne eller ordres af Holm samma dag uthåndigad förskrifning å 15,000 rdr med rånta. s. 224 Sida 224 i årgången börjar här Sedermera, efter det Bredberg fråntrådt förmynderskapet för systern samt doktor C. A. Tingvall och löjtnanten F. W. Blix detsamma öfvertagit, uppstod vid Stockholms rådstufvurått råttegång emellan Tingvall och löjtnanten Blix, såsom förmyndare, å ena, och Silfversvårds enka Pauline Silfversvårds, å andra sidan. De förra, som sade sig hafva erfarit, att mamsell Bredberg tillhöriga aktier i Bromö glasbruksbolag blifvit obehörigen hypothiserade, yrkade, att som fru Silfversvård innehade deras myndling tillhöriga aktier i nåmnde bolag, utan att de blifvit i behörig ordning öfverlåtna eller pantsatta, hon måtte förpligtas återställa aktierna eller utgifva deras värde; och inståmde förmyndarne jemvål bergmåstaren Bredberg och sysslomånnen i Holms konkurs för att i målet höras. Bredberg anförde: att, i sammanhang med de flera affårer, han från långre tid tillbaka haft med Holm och hufvudsakligen från år 1858, då de blefvo gemensamt intresserade i Waldemarsviks kopparverk, hvartill förlaget af Holm bestriddes, hade hos honom, utan förbindelse eller qvitto, blifvit under år 1859 af Bredberg deponerade i förvar fyra aktier i Bromö bolag, af hvilka två tillhörde Bredbergs syster, hvars förmyndare Bredberg då var. Vid slutet af samma år, då Holm hade af Bredberg i löpande råkning ett större belopp till godo, föreslog han Bredberg att till de hos Holm redan förvarade aktierna bifoga förbindelser af Bredberg, hvilka också afgåfvos den 1 Januari 1860. Ehuru meningen varit att snart infria såvål dessa som hypotheken, hade detta icke kommit att ske, i följd hvaraf också Bredberg snart funnit angelåget vara att söka få utbyta de hans syster tillhöriga aktierna, hvilka i allt fall endast kunde anses såsom en oegentlig pant. För sådant åndamål tillskref Bredberg under år 1864 Holm och erbjöd honom i stållet motsvarande såkerhet i förlagsinteckning i Bredbergs andel af Waldemarsviks kopparverk. Detta byte kom ej att åga rum, innan Holms obestånd blef kåndt. Sedermera hade s. 225 Sida 225 i årgången börjar här Bredberg erbjudit såväl långifvaren som systerns förmyndare ett likartadt hypothek, men förgåfves. Förmyndarne yttrade, att det genom Bredbergs erkännande vore styrkt, att han till sin egen nytta hos Holm belånat ifrågavarande dokument, som voro stållda till Bredbergs myndling personligen. Då Holm mottog dem, måste han hafva insett, att de icke tillhörde Bredberg sjelf, utan dennes myndling, och kunde således ej i god tro hafva mottagit dem af Bredberg. Den af Bredberg till Holm utgifna revers utvisade, att den varit utfärdad af Bredberg för egen del och ej såsom förmyndare, i hvilket senare fall han naturligtvis ej varit skyldig betala med annat ån myndlingens medel. Då Holm således icke varit i god tro, och enkefru Silfversvård ej hade båttre rått ån Holm, samt öfverstelöjtnant Silfversvård i de handlingar, han emottagit, sett att lottbrefven varit stållda till mamsell Bredberg, men Bredberg icke bevisligen auktoriserats att dem pantsätta, kunde enkefru Silfversvård ej heller anses vara i god tro, hvadan förmyndarne ansågo sig beråttigade att utan lösen återfå lottbrefven. Enkefru Silfversvärd genmålde, att enligt lag förmyndare vål ej ägde afhånda sin myndling fast egendom utan öfverförmyndarens bifall; men i fråga om lös egendom, hvartill aktiebref vore hånförliga, erfordrades ej sådant tillstånd. Det vore ostridigt, att Bredberg varit förmyndare för systern, då de ifrågavarande aktiebrefven af honom pantsattes hos Holm, i följd hvaraf Bredberg då jemvål varit berättigad att dem försälja; och då Bredberg icke ens sålt, utan blott pantsatt aktierna, måste denna åtgård anses såsom fullt lagenlig. Om en person, som vore förmyndare, gjorde gåld för myndlingens räkning utan att angifva denna sin egenskap, vore han pligtig att för skuldsedelns innehåll ansvara både med myndlingens och egna medel. På dessa skål yrkade enkefru Silfversvård, att kåromålet måtte ogillas. Uti hvad enkefru Silfversvård sålunda yrkat instämde sysslomannen i Holms konkurs. Tidskrift för Lagstiftn. etc., 4 årg. ■ 15 s. 226 Sida 226 i årgången börjar här Rådstufvurätten meddelade dom den 13 November 1865: Som ostridigt var, att Bredberg varit förmyndare för sin syster mamsell C. E. Bredberg, då ifrågavarande henne tillhöriga aktiebref af honom hos Holm pantsattes, samt vid sådant förhållande öfverstelöjtnanten Silfversvård, som af Holm emottagit aktiebrefven, haft skålig anledning att ej ifrågasatta behörigheten af Bredbergs förfarande med samma aktiebref, öfver hvilka han ägt sådan rätt att förfoga, som lagen i 22 kap. Ärfdabalken tillerkände förmyndare i af seende å omyndigs lösegendom; alltså och då någon bevisning ej förekommit, att öfverstelöjtnanten Silfversvård handlat med svek eller ej varit i god tro, ogillades den emot enkefru Silfversvård i saken förda talan om återbekommande af aktiebrefven utan lösen. Förmyndarne vädjade till Svea hofrått och yrkade bifall till kåromålet på redan anförda skål. Den, som efter Holm emottog aktierna, kunde lika litet som Holm hafva varit i god tro, emedan både skuldebrefvet och bolagsreglorna medföljde handlingarna, och Bredbergs eget förklarande innefattade den mest tillförlitliga bevisning att Bredberg till sin egen nytta anvåndt aktierna. Hofrätten gal dom den 29 Mars 1866: Enär det vore ostridigt, att ifrågavarande lottbref tillhörde Tingvalls och Blix’s nuvarande myndling och blifvit af hennes förutvarande förmyndare pantsatta hos Holm, hvilken åter lemnat dem till öfverstelöjtnanten Silfversvård såsom pant för erhållen penningeförstråckning ; ty och som förmyndare enligt 22 kap. 4 § Ärfdabalken ägde allenast till myndlingens nytta förfoga öfver dennes lösören; men genom hvad Bredberg obestridt uppgifvit och i öfrigt förekommit måste anses utredt, att Bredberg pantsatt aktiebrefven för sin egen skuld och utan att det å panten upptagna lån till större eller mindre del kommit myndlingen till godo; alltså och då ifrågavarande aktiebrefs lydelse, i synnerhet vid jemförelse med dem vidfogade exemplar af bolagsordningen, otvetydigt utmårkte mamsell C. Bredbergs åganderått till desamma, och deremot hvarken Bredbergs den 1 Januari 1860 utfärdade s. 227 Sida 227 i årgången börjar här skuldebref eller den å dess baksida befintliga anteckning, att såsom hypothek derför lemnades de två aktiebrefven, innehöllo ens antydning, att skulden eller pantsåttningen gjordes af Bredberg i hans egenskap af förmyndare, och, såvidt visadt blifvit, ej heller genom uppgift af Bredberg eller annorledes öfverstelöjtnanten Silfversvård fått skålig anledning att förmoda, det belåningen skett för Bredbergs myndlings nytta eller råkning, vid hvilket förhållande antagas måste, att öfverstelöjtnanten Silfversvård kunnat och bordt inse, att pantsåttningen varit af Bredberg obehörigen och till myndlingens förfång vidtagen, ty pröfvade, med tillämpning af de i 12 kap. 4 § och 11 kap. 4 § Handelsbalken stadgade grunder, hofråtten råttvist, med ändring af rådstufvuråttens dom, förpligta enkefru Silfversvård, som ej hade båttre rått till panten ån hennes man, derest han lefvat, att till förmyndarne titan lösen återställa de två aktiebrefven eller ock utgifva deras fulla vårde. Enkefru Silfversvård sökte i denna dom i underdånighet åndring. Om Bredberg såsom förmyndare, i- stållet för att pantsåtta aktierna, sålt dem till långifvaren, hvartill han varit lagligen berättigad, hade långifvaren intrådt i bolaget efter bolagsordningen med mamsell Bredbergs rått och utan skyldighet eller ens möjlighet för honom att tillse, huruvida köpeskillingen blefve anvånd till myndlingens båsta. I sådant fall kunde vål på de anförda skålen ej dömts till köpets återgång. Att pantsåttning skulle åga mindre giltighet ån försåljning, dertill saknades allt sken af lag. Lagens grunder angående svekfulla aftal hade ej att skaffa med denna fråga, helst hofråtten ej sagt, att svek funnits hos den, som emottagit panten. Bredberg hade för Holm, som säkerligen hade sig bekant, att Bredberg var förmyndare för systern, förklarat, att Bredberg för hennes råkning behöfde tillfälligtvis låna medel, och erbjudit aktierna såsom hypothek. Holm uppgjorde denna affär och öfverlåt derefter Bredbergs skuldsedel och hypotheket derför till öfverstelöjtnanten Silfversvård, som således i fullkomligt god tro blef innehafvare deraf. Den omständighet, att han ej skrift- s. 228 Sida 228 i årgången börjar här ligen uppgifvit, att skuld och pantsåttning skedde for systerns råkning, kunde vål icke tilläggas någon vigt, enår Bredberg var förmyndare vid tillfållet och då muntligen afgaf, hvad jemvål i målet blifvit vitsordadt, en dylik uppgift, som dessutom icke kunde kontrolleras. Enkefru Silfversvård yrkade förty, att, med upphåfvande af hofråttens dom, rådstufvuråttens beslut måtte faststållas. Uti underdånigt betånkande den 31 Oktober 1866 hemstållde Nedre revisionen (t. f. revisionssekreterarne Fâhrœus och Wedberg), att Kongl. Maj:t måtte pröfva råttvist att, med upphåfvande af hofråttens dom, fastställa rådstufvuråttens i saken meddelade beslut. T. f. revisionssekreteraren Adlers var hårifrån skiljaktig och utlåt sig: »Emedan förmyndare, efter min uppfattning, icke lagligen åger för sin enskilda gåld pantsåtta sin myndlings egendom, och, enår lydelsen i ifrågavarande aktiebref otvetydigt utmårker, att desamma, hvilka bergmästaren Bredberg såsom hypothek för sin enskilda skuld utlemnat, voro hans myndling Christina Elisabeth Bredberg tillhöriga, öfverstelöjtnanten Silfversvård icke lårer kunna anses hafva vid aktiebrefvens emottagande varit i okunnighet derom, att berörda af bergmästaren Bredberg verkstållda pantsåttning obehörigen ågt rum: ty och som vid sådant förhållande och då ej ens år vordet uppgifvet, att i allt fall beloppet, hvarför pantsättningen skett, till större eller mindre del kommit myndlingen till godo, enkefru Silfversvård, såsom innehafvare af öfverstelöjtnanten Silfversvårds rått, icke torde kunna, emot vederparterna, i egenskap af Christina Elisabeth Bredbergs förmyndare, göra någon rått till aktiebrefven gållande, hemståller jag för min del i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva råttvist gilla hofrättens domslut». Saken föredrogs den 16 November 1866 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Qvensel, Adlercreutz, Bolin och Rabe) biföllo det underdåniga betånkandet, i hvilket slut justitierådet Almqvist instämde med följande yttrande: »På grunder, hvilka jag anfört vid af- s. 229 Sida 229 i årgången börjar här görandet den 21 sistlidne September af en likartad fråga, som den nu förevarande, anser jag det icke kunna enligt lag fordras, att den, hvilken på god tro emottager löst gods i pant 1), skall vara skyldig att göra sig underrättad om och beredd att styrka, att den, som har godset i hand och bjuder det såsom pant, blifvit deraf på lagligt sått innehafvare; och enår i denna sak icke förekommit någon om ståndighet, på grund hvaraf det kunde antagas, att öfverstelöjtnanten Silfversvård ej var i god tro, då han såsom pant för lemnad penningeförstråckning emottog omtvistade två lottbref i Bromö glasbruks aktiebolag, pröfvar jag för min del råttvist att, med ändring af hofråttens dom, faststålla rådstufvuråttens beslut». Justitieråden Södergren och friherre Leuhusen gillade den af t. f. revisionssekreteraren Adlers uti nedre revisionen i målet yttrade sårskilda mening. Kongl. Maj:ts dom år utfårdad den 10 December 1866. --- Källa: Naumanns tidskrift 1867, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.