--- citation: Naumanns tidskrift 1867 s. 249 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1867 s. 249 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1866-11-26 url: "https://ratiolex.se/naumann/1867/s-249/" source: Naumanns tidskrift 1867, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1867 s. 249 Angående förmånsrätt i gäldbundet bo enligt 17 kap. 11 § llandelsbalken, sådan denna lyder enligt K. F. den 8 Oktober 1861, för medel, dem tjensteman i denna sin egenskap fått om händer. --- Vice pastorn Gustaf Mauritz Bohman förordnade genom testamente den 21 Juli 1850: att efter hans död all hans qvarlåtenskap, så i löst som fast, skulle på förmånligaste sått realiseras och förvaltas; att af årliga råntan derå skulle årligen tilldelas hans moder 1,000 rdr under hennes lifstid och 100 rdr enkan Cedergren under hennes lifstid; att efter modrens död den behållna råntan skulle anvåndas »till understöd och uppfostran af några medellösa barn hår 1) Civil-Departementet. s. 250 Sida 250 i årgången börjar här i Westerås, som egna sig åt studier och derutinnan ådagalägga flit och utmårktare fallenhet, intill dess de fyllt 21 år och kommit i tillfälle att sig sjelfva försörja»; — och, heter det vidare: »jag öfverlemnar åt en direktion, bestå- »ende af härvarande landshöfding, biskop, domprost och »borgmåstare, att uppråtta närmare reglemente för förvalt- »ningen af denna fond och öfriga bestämmelser i afseende »å barnens antal, ålder och underhållsbeloppet, under vörd- »sam anhållan, att dessa herrar ville benäget åtaga sig detta »besvår, på det att, då jag sjelf icke kommit i tillfälle att »draga någon fördel af det mig först sista året tillfallna »timliga goda, några hoppgifvande ynglingar måtte genom »delaktighet håraf undgå den bedröfliga lott, som jag med »många andra obemedlade delat, att under de uppväxande »åren kämpa emot behof och bekymmer; för öfrigt år min »önskan att herr borgmästaren G. F. Ekholm måtte efter »dödsfallet taga hand och vård om mina tillhörigheter samt »desamma, efter samråd med öfriga af nyssnämnda herrar, »på båsta sått i enlighet med mina nu yttrade afsigter för- »valta. Westerås den 21 Juli 1850. G. M. Bohman.» Efter testators död, bevakades testamentet den 29 i nyssnämnde månad af borgmåstaren Ekholm och vann laga kraft, och först den 24 Januari 1855 öfverenskommo dåvarande landshöfdingen F. O. Silfverstolpe, biskopen Chr. Er. Fahlcrantz, domprosten G. O. Björling och borgmåstaren Ekholm om ett »reglemente för förvaltandet och anvåndandet af Bohmanska testamentsfonden», enligt hvilket reglemente nåmnde fond skulle förvaltas af en direktion, bestående af landshöfdingen i Westmanlands lån, biskopen i Westerås stift samt domprosten och borgmåstaren i Westerås, hvilka, såsom orden lyda: »till råttesnöre iakttaga att för- »valta fonden efter samvete och båsta förstånd, så att på en »gång full såkerhet och skålig afkomst vinnes». Råkenskaperna skulle tillsvidare utan arvode föras utaf någon af direktionens ledamöter, som af direktionen utsågs, och dessa råkenskaper med fullständiga verifikationer för direktionen till granskning uppvisas den 1 Februari hvarje år. Regle- s. 251 Sida 251 i årgången börjar här mentet, som bestämde, att af råntemedlen tills vidare fyra stipendier till belopp af 150 rdr bko hvartdera skulle årligen till understöd och uppfostran af medellösa barn i Westerås utgå, innehöll, utom andra föreskrifter, att, »så långe »borgmåstaren Gr. F. Ekholm fortfar att vara medlem af »direktionen, iakttages i afseende på såttet för denna fonds »förvaltning hvad sista punkten af testamentet innehåller». Sedermera och »på det åt direktionens förvaltning den »möjligen fullständigaste stadga och största såkerhet måtte »beredas, så att icke blifvande innehafvare af de embeten »och tjenster, åt hvilka testator anförtrott fondens förvalt- »ning, måtte kunna sig detta förtroende undandraga», ingingo direktionens ledamöter med underdånig anhållan att Kongl. Maj:t måtte medelst nådig stadfåstelse gilla och godkånna, att direktionen för Bohmanska stiftelsen skulle bestå af ofvanomförmålde embets- och tjenstemån, »så att det nu »och för framtiden blifver ett ibland deras åligganden att »vara ledamöter af samma direktion»; och förklarade Kongl Maj:t genom nådigt bref till direktionen den 6 Mars 1856, att »Kongl. Maj:t funnit godt bifalla, det må direktionen »för omförmålda stiftelse, i enlighet med testators yttrade »önskan, utgöras af Wår befallningshafvande i Westman- »lands lån, biskopen i Westerås stift samt domprosten och »borgmåstaren i Westerås». Enligt hvad af protokoll, hållet vid direktionssammantrâde den 5 April 1864, inhemtades, hade vid sammantrådet, i nårvaro af landshöfdingen grefve Cronstedt och domprosten Björling, borgmåstaren Ekholm då afgifvit förklaring öfver anmårkningar, som Björling författat vid granskning af fondens räkenskaper för de förflutna åren till och med år 1861, hvarjemte inventering företagits af fondens såkerhetshandlingar. Af dessa hade största delen, till ett belopp af 20,750 rdr, innehafts af Ekholm; men en hypothiserad handling förvarades i lånets rånteri, och en af Ekholm sjelf den 8 Februari 1855 till fonden utgifven revers å 6,000 rdr bko hade landshöfdingen i sitt förvar. Bland de i Ekholms vård varande, befanns en fonden tillhörig s. 252 Sida 252 i årgången börjar här skuldsedel, utgifven af bergsnotarien J. F. Lagerlund den 1 Januari 1864 å 4,500 rdr rmt jemte sex procent ränta, försedd med borgen af rådmannen N. Lagerlund och kållarmåstaren Alfr. Törnblom. Såsom säkerhet för ofvannämnda skuld till fonden hade Ekholm, efter hvad protokollet vid direktionens sammanträde den 5 April 1865 utmårkte, lemnat en assurans å Ekholms lif på 600 pund sterling, dervid honom såsom fondens redogörare förelagts, att vid nåsta sammanträde förete fondens räkenskaper, behörigen afslutade för tiden till och med år 1864. Efter det borgmåstaren Ekholm aflidit och hans och hans hustrus tillgångar blifvit till borgenärerna aftrådda, hade direktionen för stiftelsen uti den vid Westerås rådstufvurätt anhångiga konkursen bevakat dels ofvannåmnda 9,000 rdr rmt, hvarom nu ej år fråga, dels ock det af bergsnotarien Lagerlund den 1 Jan. 1864 till stiftelsen förskrifna belopp 4,500 rdr jemte sex procent rånta derå från den 1 Januari 1865, enår den af Lagerlund uthåndigade förbindelse, hvilken hos Ekholm förvarats, icke kunnat bland hans efterlemnade handlingar anträffas, men anledning fasthellre förekommit, att förbindelsen blifvit af Ekholm till Lagerlund utan direktionens samtycke återställd; och yrkade direktionen, att som Ekholm, på grund af det honom uppdragna förvaltningsbestyret, varit lagligen pligtig att ansvara för ifrågavarande i hans vård befientliga skuldebref och följaktligen att jemvål ersåtta den förlust, stiftelsen genom bristande redovisning af skuldebrefvet fått vidkännas, samt Bohmanska stiftelsen utgjorde en af Kongl. Maj:t genom ofvanberörda nådiga bref stadfåstad inrättning, och dylika inråttningar, jemlikt 17 kap. 11 § Handelsbalken, enligt dess lydelse i K. Förordningen den 8 Oktober 1861, för sina fordringar hos de tjenstemån, som åro satte att deras inkomster uppbåra, ågde förmånsrätt för hvad af slik uppbörd hos dem innestode, sådan förmånsrätt alltså måtte direktionen för sin berörda fordran tillerkännas. Ofrige borgenårer bestredo yrkade förmånsrätten, enår Bohmanska stiftelsen icke vore någon allmån kassa, och s. 253 Sida 253 i årgången börjar här Ekholms förvaltningsbestyr dermed ej »konstituerade honom till tjensteman». Rådstufvurätten meddelade dom den 30 Oktober 1865: Ehuru, på sätt direktionen för Bohmanska stiftelsen anfört, Ekholm, jemlikt det till grund för berörda stiftelse liggande testamente, varit satt att, i samråd med landshöfding, biskop och domprost i Westerås, fonden förvalta, och Kongl. Maj:t gillat och godkånt sammansättningen af fondens styrelse, med förpligtande för de till ingående deri nämnde embetsoch tjenstemån att vara ledamöter af samma direktion; dock som, enligt 17 kap. 11 § Handelsbalken, förmånsrätt endast tillerkändes der uppräknade allmånna, af konungen stadfastade kassors och inrättningars fordringar hos de tjenstemån, som voro satta att deras inkomster uppbåra, för hvad af sådan uppbörd hos dem innestode, samt icke styrkt vore, att ifrågavarande fordringsbelopp grundade sig på sådan hos Ekholm innestående uppbörd, pröfvade rådstufvurätten, med ogillande af direktionens omförmålda förmånsråttsyrkande, skåligt förklara, att berörde fordran skulle endast i likhet med andra oprioriterade ur konkursmassan utgå. Direktionen fullföljde efter vad talan i Svea hofrått och yrkade, att, med åndring af rådstufvuråttens dom, förmånsrätt för ifrågavarande fordran måtte stiftelsen tillerkånnas. Om direktionens ofvanberörde tolkning af 17 kap. 11 § Handelsbalken ej öfverensståmde med detta lagrums bokstaf, hade den dock fullt stöd i lagens grund och mening, och en vidsträcktare tolkning till förmån för den sak, direktionen förfåktade, vunne berättigande af stiftelsens vålgörande åndamål. Hofrätten yttrade i dom den 26 April 1866: Att som den så kallade Bohmanska stiftelsen, med afseende å dess uppkomst och åndamål, icke kunde hånföras till sådana kassor eller allmånna inråttningar, hvarom i 17 kap. 11 § Handelsbalken, sådant detta lagrum lydde genom K. Förordningen den 8 Oktober 1861, förmåldes, samt borgmåstaren Ekholm icke, såvidt handlingarne utmårkte, kunde anses hafva ifrågavarande medel eller någon del deraf i och s. 254 Sida 254 i årgången börjar här for embete eller tjenst cmottagit, fann hofråtten ej skäl att i rådstufvuråttens öfverklagade dom åndring göra. Denna dom innefattade assessoren Hernmarcks, fiskalen Lönnrots och vice håradshöfdingen Örboms mening. Hofråttsrådet Geijer och fiskalen Widström dermot förenade sig om följande beslut: Som, enligt vice pastor Bohmans för bildande af ifrågavarande stipendii-inråttning uppråttade testamente och det för inrättningen antagna reglemente, inrättningens åndamål vore att lemna understöd åt medellösa barn i Westerås, hvilka egnade sig åt studier samt derutinnan ådagalade flit och fallenhet, och genom samma reglemente, af ledamöterna i inrättningens styrelse, hvilken, jemlikt K. resolutionen den 6 Mars 1856, utgjordes af kon. befallningshafvande i Westmanlands lån, biskopen i Westerås stift samt domprosten och borgmåstaren i Westerås, det blifvit i öfverensståmmelse' med testators önskan, åt borgmåstaren Ekholm anförtrodt att, i samråd med öfrige ledamöter, stipendiifonden förvalta, samt, efter hvad ostridigt vore, Ekholm i lifstiden jemvål denna befattning innehaft, alltså ansågo bemålde ledamöter inrättningens föremål och Ekholms befattning deri vara af sådan beskaffenhet, att stadgandet i 17 kap. 11 § Handelsbalken, sådan den lydde i K. Förordningen den 8 Oktober 1861, om allmånna, af konungen stadfåstade inrättningars fordringar, i förevarande sak borde tillämpas; i följd hvaraf desse ledamöter pröfvade råttvist, med åndring af rådstufvuråttens beslut, förklara inråttningen åga att för berörda fastställda fordran åtnjuta den förmånsrått, som efter nåmnda lagrum tillades fordran hos inråttningars tjenstemån, som voro satte att inråttningars inkomster uppbåra, för hvad af sådan uppbörd hos dem innestode. Direktionen nedsatte revisionsskilling och fullföljde underdånigt åndringssökande hos Kongl. Maj:t, under åberopande hufvudsakligen af hvad till stöd för yrkade förmånsrätten förut blifvit anfördt. Nedre revisionen (konstit. revisionssekreterarne Fahrœus samt t. f. revisionssekreteraren Lilienberg och Poignant) af- s. 255 Sida 255 i årgången börjar här gaf underd. betånkande den 10 November 1866 af innehåll: Emedan upplyst vore ej mindre att, i öfverensståmmelse med det reglememte, som på grund af vice pastorn Bohmans omförmålda testamentariska förordnande blifvit uppgjordt för förvaltandet och anvåndandet af den genom samma testamente inrättade stipendiifond, berörda förvaltning öfvertagits af en direktion, bestående af landshöfdingen i Westmanlands lån, biskopen i Westerås stift samt domprosten och borgmåstaren i Westerås, ån åfven att sedan, uppå underdånig framställning af bemålda direktion, Kongl. Maj:t genom bref af den 6 Mars 1856 förklarat, att stiftelsens direktion komme att, i enlighet med testators yttrade önskan, utgöras af nyssnämnda embets- och tjenstemån, borgmåstaren Ekholm innehaft ifrågakomna, af J. F. Lagerlund den 1 Januari 1864 utfärdade, stipendiifonden tillhöriga och af Ekholm vid inventering inför direktionen den 5 April sistnämnda år företedda skuldförbindelse å 4,500 rdr rmt jemte rånta; ty och som följaktligen torde böra antagas, att borgmåstaren Ekholm dessa medel icke allenast på grund af föreskrift i testamentet, utan åfven i och för sitt embete emottagit, alltså hemställde nedre revisionen i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva råttvist att, med åndring af domstolarnes beslut, förklara stiftelsen berättigad att för sin ifrågavarande, till beloppet ostridiga fordran 4,500 rdr rmt, jemte sex procent årlig rånta derå från 1 Januari 1865, åtnjuta förmånsrätt ur aftrådda boet enligt 11 § i 17 kap. Handelsbalken, sådant detta lagrum lyder i K. Förordningen den 8 Oktober 1861. . Saken föredrogs inför Högsta Domstolen den 26 November 1866, dervid justitieråden Hofstedt, Naumann och von Hofsten biföllo det underd. betånkandet. Justitierådet Alexanderson yttrade: »Emedan ofvanberörda stiftelse, tillkommen i åndamål att bereda understöd och uppfostran åt medellösa barn i Westerås, som egna sig åt studier, samt stålld under förvaltning af en genom Kongl. Brefvet den 6 Mars 1856 föreskrifven sårskild direktion, bör vid sådant förhållande anses utgöra en allmån af Kongl. s. 256 Sida 256 i årgången börjar här Maj:t stadfåstad inrättning; ty och då borgmåstaren Ekholm i lifstiden blifvit satt att omhånderhafva stiftelsens tillgångar, och upplyst år, att ifrågavarande utaf J. F. Lagerlund den 1 Januari 1864 utgifna, med borgen försedda skuldebref blifvit, såsom en stiftelsens tillhörighet, vid inventering inför direktionen den 5 April sistnämnda år, af Ekholm företedt jemte andra stiftelsens fordringshandlingar, men att, efter hans död, skuldebrefvet eller dess vårde icke funnits för stiftelsen i behåll; gillar åfven jag det slut, nedre revisionens betånkande innefattar». Justitieråden Iggeström, Cramér och Wretman pröfvade råttvist fastställa hofråttens dom. Kongl. Maj:ts dom utfårdades den 28 December 1866. --- Källa: Naumanns tidskrift 1867, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.