---
citation: Naumanns tidskrift 1867 s. 277
alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1867 s. 277
court: Högsta domstolen
series: "https://ratiolex.se/naumann/"
type: REFERAT
date: 1866-11-15
url: "https://ratiolex.se/naumann/1867/s-277/"
source: Naumanns tidskrift 1867, tryckta bandet
source_organization: Ratio Lex
license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord.
---

# Naumanns tidskrift 1867 s. 277

Bränvins utdelning vid auktion till dem, som gjorde inrop.

---

Vid Malungs tingslags håradsrått påstod landthandlanden Gustaf Anton Hedman ansvar å förre lånsmannen J. E. Tillander, för det denne skulle vid en af honom förråttad auktion den 9 och 10 Maj 1864 genom utskånkning afyttrat brånvin. -

Genom utslag den 16 Maj 1865 yttrade häradsrätten att enår Tillander, hvilken förnekat, att han, på sått angifvet vore, sig förbrutit, icke blifvit derom öfvertygad, samt Tillanders förfarande att vid ifrågakomna auktion utan betalning utdela brånvin icke, enligt lag, kunde till ansvar föranleda, Hedmans i målet förda talan ogillades.

Svea hofrätt, hvarest Tillander sig besvårade, fann i utslag den 18 Januari 1865 ej skål att uti håradsråttens utslag göra åndring.

Målet föredrogs den 15 November 1866 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Qvensel, Södergren, Almqvist, Bolin och Rabe) funno skål icke vara anfördt, som kunde verka åndring i hofråttens utslag.

Justitieråden friherre Leuhusen och Adlercreutz förenade sig om följande yttrande: »Emedan upplyst år, att under

s. 278 Sida 278 i årgången börjar här

den efter Nisses Lars Ersson i Rågsveden den 9 och 10 Maj 1864 förrättade auktion, hvarvid Tillander tjenstgjort såsom utropare, brånvin supvis utdelats till dem, som gjort inrop, derom jemvål en och annan bland inroparne blifvit af Tillander underrättad, åfvensom han sjelf understundom brånvinet iskänkt; ty och då den sålunda skedda utdelningen af brånvin uppenbarligen haft för åndamål att åstadkomma liflighet i auktionen och stegring i priserna, hvarigenom åfven betalning för sjelfva brånvinet erhållits, samt dessutom genom hvad Tillander medgifvit och hörda vittnen beråttat, efter bemålde justitieråds åsigt, borde för utredt antagas, att Tillander till försåljning utropat ett bleckmått, deri brånvin varit häldt, funno justitieråden skåligt, med åndring af hofråttens utslag, i förmågo af Kongl. Förordningen den 18 December 1863, fålla Tillander för första resan oloflig brånvinsutskånkning att böta tjugo riksdaler samt erlågga utskånkningsafgift med fyratio riksdàler, af hvilken afgift, jemte böterna, två tredjedelar skulle tillfalla åklagaren och en tredjedel den sockens fattigkassa, der förbrytelsen blifvit begången.

---

Källa: Naumanns tidskrift 1867, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.