---
citation: Naumanns tidskrift 1867 s. 281
alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1867 s. 281
court: Högsta domstolen
series: "https://ratiolex.se/naumann/"
type: REFERAT
date: 1866-12-10
url: "https://ratiolex.se/naumann/1867/s-281/"
source: Naumanns tidskrift 1867, tryckta bandet
source_organization: Ratio Lex
license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord.
---

# Naumanns tidskrift 1867 s. 281

Skuldebref, stäldt att infrias af utfärdaren »i den mån han utan olägenhet kunde».

---

Uti en den 18 Maj 1860 utfärdad förbindelse åtog sig stadsfiskalen P. W. Ohlsson att, »i den mån han utan olägenhet kunde», till landtbrukaren N. P. Björsell betala ej mindre 230 rdr rmt, som Björsell genom ackords antagande i Ohlssons konkurs eftergifvit, än åfven laglig ränta derå från den 14 Mars 1861.

På grund af denna förbindelse yrkade Björsell efter stämning till rådstufvurätten i Lidköping åläggande för Ohlsson att till Björsell utgifva förskrifne 230 rdr rmt jemte ränta.

Ohlsson invände mot krafvet, att han, jemlikt förbindelsens ordalydelse, ej vore skyldig infria densamma förr än sådant fölle honom lägligt, hvilket ännu icke inträffat.

Medelst dom den 24 Juli 1865 yttrade rådstufvurätten: att emedan denna förbindelse ej skäligen kunde annorlunda förstås eller tillämpas, än att Ohlsson skulle den infria utan obilligt tidig ansättning, som, vid det förhållande att Ohlsson så länge, som redan skett, njutit anstånd, ej heller syntes hafva ägt rum, ålades Ohlsson att genast, mot förbindelsens återfående, gälda Björsell sagda 230 rdr rmt jemte laglig ränta derå från den 14 Mars 1861, tills betalning skedde.

Götha hofrätt, der Björsell efter vad emot rådstufvurättens dom fullföljde talan, yttrade i dom den 2 Februari 1866: att enär innehållet af ifrågavarande skuldförbindelse

s. 282 Sida 282 i årgången börjar här

utmärkte, att bestämmandet af tiden för förskrifna beloppets gäldande finge på Ohlssons godtfinnande bero, samt Ohlsson såväl vid rådstufvurätten som i hofrätten vägrat att för närvarande förbindelsen infria, hofrätten fann, med upphäfvande af rådstufvurättens dom, skäligt Ohlsson från stämningspåståendet befria.

Uti underdånigt betänkande d. 31 Oktober 1866 yttrade Nedre revisionen (t. f. revisionssekreterarne Fâhrœus, Wedberg, och Ryding), att enär Björsell ej torde kunna anses hafva, emot Ohlssons bestridande, ådagalagt, att sådant förhållande, hvarunder Ohlsson förbundit sig att ifrågakomne förbindelsen infria, vore för handen, nedre revisionen hemställde, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla det slut, hvartill hofrätten kommit.

Saken föredrogs den 15 November 1866 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Södergren, friherre Leuhusen, Adlercreutz, Bolin och Rabe) biföllo nedre revisionens betänkande.

Justitieråden Qvensel och Almqvist förenade sig om följande yttrande: »Då Ohlsson icke visat, att, oaktadt den förbättring, som ostridigt ägt rum i hans inkomster, infriandet af ifrågavarande skuldförbindelse likväl skulle för honom medföra sådan olägenhet, att det betingade vilkoret för uppskof med betalningen kunde anses vara för handen, pröfvade bemälde justitieråd, med ändring af hofrättens dom, rättvist fastställa det slut, hvaruti rådstufvurätten stannat».

Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 10 December 1866.

---

Källa: Naumanns tidskrift 1867, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.