--- citation: Naumanns tidskrift 1867 s. 303 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1867 s. 303 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1866-11-27 keywords: - Ersättningsskyldighet - Kronofogde url: "https://ratiolex.se/naumann/1867/s-303/" source: Naumanns tidskrift 1867, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1867 s. 303 Kronofogde ålagd ersättningsskyldighet till följd af försummelser vid utmätning. Grunderna i K. F. den 21 Mars 1835 angående åtskilliga stadganden i afseende på detta ämne. --- Åboen Per Jönsson i Korsholm utfärdade den 22 Augusti 1861 till filialbanken i Helsingborg eller ordres en revers å 1,000 rdr rmt med 6 procent ränta, att betalas sex månader derefter. För denna revers, som belånades den 4 derpåföljande December, lemnades såsom säkerhet ett utaf Nils Svensson i Korsholm till innehafvaren utfärdadt skuldebref å 1,000 rdr rmt jemte 6 procent ränta, å hvilket S. Tullberg i Spjutseröd och Anders Nilson i Korsholm tecknat borgen såsom för egen skuld. A dessa skuldsedlar tecknade kronofogden J. A. B. bevis af den 23 Augusti 1861, att gäldenärerna och löftesmännen hvar för sig voro fullkomligt vederhäftiga för uppfyllande af sina förbindelser. På lagsökning, anställd af ombudsmannen i filialbanken, rådmannen O. C. Wåhlin, ålade kon. befallningshafvande i Christianstads län, medelst utslag den 2 Oktober 1862, Per Jönsson, Nils Svensson, Tullberg och Anders Nilsson att till filialbanken utgifva förskrifna beloppet jemte ränta och kostnadsersättning. Detta utslag öfverlemnades i »promotorialväg» till verkställighet, derom kronofogden B. gaf ordres den 10 Oktober 1862 till länsmannen A. F. K. Den 27 i samma månad skedde utmätning å Per Jönssons hemman 1/16:dels mantal N:o 1 Korsholm, hvilket då värderades till 2,000 rdr rmt. Detta hemman var besväradt med en inteckning till säkerhet för en Skånska hypotheksföreningens fordran å 1,300 rdr rmt med ränta. Den 31 Oktober 1862 insände K. utslaget och utmätningsinstrumentet till kronofogden B. s. 304 Sida 304 i årgången börjar här Efter särskilda, utaf B. och hans vikarie verkställda försök till exsekutiva auktioner å hemmanet, den 24 Januari, 7 Mars, 18 April, 15 Juni och 27 Juli 1863, blef slutligen å sådan auktion den 7 September 1863 hemmanet afyttradt för 1,400 rdr. Sedan utmätnings- och auktionskostnader afdragits och för hypotheksföreningens i hemmanet intecknade fordran beräknats 1,340 rdr 9 öre, var något vidare icke öfrigt till betäckande af filialbankens fordran. Den 22 September 1863, eller samma dag köpeskillingsliqviden uppgjordes, meddelade B. ordres till K. att för filialbankens fordran utmäta gods hos Nils Svensson, Anders Nilsson och Tullberg. Vid hos dem anställda utmätningsförsök utröntes, att Tullberg den 22 i samma månad afstått sin egendom till sina borgenärers förnöjande, och att Nils Svenssons och Anders Nilssons ägande fastigheter blifvit försålda för betäckande af annan deras gäld, samt att de till andra personer föryttrat sitt lösörebo, så att de helt och hållet saknade tillgångar till gäldande af filialbankens ifrågavarande fordran. Ombudsmannen i filialbanken Wåhlin ingaf derefter till kon. befallningshafvande i Christianstads län en skrift, deri han anmärkte, att som den från Per Jönsson utmätta fastighet blifvit uppskattad till endast 2,000 rdr, exsekutor, då fastigheten befunnits häfta för omförmälde inteckning, och det till följd deraf varit sannolikt, att fastigheten vid försäljning icke komme att uppgå till så stort belopp, att filialbankens fordran kunnat blifva betäckt, bordt genast derefter äfven hos Nils Svensson och dennes löftesmän verkställa utmätning. Hade exsekutor i rätt tid fullgjort denna sin skyldighet, skulle förlust sannolikt icke tillskyndats filialbanken, helst Tullberg först ett år derefter råkat i konkurs samt Nils Svensson och Anders Nilsson, enligt hvad utmätningsprotokollen utvisade, jemväl efter sagde tid genom lösöreköp försålt egendom till värde af 552 rdr rmt, hvilket belopp alltså bordt komma filialbanken till godo. Derjemte och ehuru utmätningsärendet i promotorialväg till B. aflemnats för verkställighet, hade han underlåtit att under- s. 305 Sida 305 i årgången börjar här rätta Wåhlin, såsom bankens ombudsman, om de auktioner, som å Per Jönssons hemman skulle hålläs, hvaraf följt, att Wåhlin icke blifvit i tillfälle att bankens rätt dervid bevaka. Tillika förekomme, att ehuru B. den 23 Augusti 1861 uti afgifvet embetsintyg förklarat Nils Svensson samt dennes löftesmän Tullberg och Anders Nilsson hvar för sig fullkomligt vederhäftige för ifrågavarande belopp, hvilket endast på grund af nämnde betyg lemnats Per Jönsson till låns, samt öfriga gäldenärerna gemensamt med Per Jönsson ålagts betalningsskyldighet, hade B. dock anbefallt verkställighet af kon. befallningshafvandes ifrågavarande utslag endast hos Per Jönsson. Utmätning hade likväl lätt kunnat verkställas samtidigt hos alla gäldenärerna, dertill anledning så mycket hellre varit för handen, som gäldenärernas tillgångar varit så ringa, att fordringen icke kunnat gäldas, utan att något hos dem hvar uttagits. Då utslaget i promotorialväg till kon. befallningshafvande inkommit och Wåhlin icke begärt, att utmätning skulle verkställas endast hos Per Jönsson, hade, enligt grunderna i 4 kap. 12 § Utsökningsbalken, utmätning bordt verkställas liktidigt hos Per Jönsson och de öfriga gäldenärerna. Åtminstone hade, efter de första misslyckade försöken till auktion å Per Jönssons hemman, åtgärder ofördröjligen bordt vidtagas emot de öfriga; och hade banken fått underrättelse om desses obestånd, skulle banken möjligen kunnat göra sig betäckt genom inköp af Per Jönssons hemman. På grund af hvad sålunda anfördt blifvit, yrkade Wåhlin, att B. måtte förpligtas ersätta filialbanken den förlust, banken genom hans förvållande lidit, och i sådant afseende till banken utgifva 1,000 rdr rmt med ränta och ersättning för kostnaderna å målet. B. genmälde till en början, i afseende å det af honom meddelade vederhäftighetsbetyget, att ehuru gäldenärerna dåmera saknade tillgångar, detta icke förringade betygets riktighet, enär B. varit fullt öfvertygad, att gäldenärerna voro vederhäftiga vid den tid detsamma utfärdades. För öfrigt hänvisade B. till ett af honom från länsmannen K. Tidskrift för Lagstiftn. etc. 4:de årg. 20 s. 306 Sida 306 i årgången börjar här infordradt utlåtande, af innehåll, bland annat, att utmätningen i främsta rummet skett hos Per Jönsson, derföre att, då utmätning icke varit begärd hos någon viss person, K. ansett sig skyldig att först vända sig till låntagaren och den enda af gäldenärerna, som veterligen ägde något; att Per Jönssons hemman vid utmätningstillfället den 27 Oktober 1862 värderats endast till 2,000 rdr, oaktadt K. haft sig bekant, att Per Jönsson några gånger förut haft anbud af 3,000 rdr för hemmanet; att om hemmanet då eller år 1862 kunnat försäljas, filialbankens fordran sannolikt blifvit betäckt; att genom Per Jönssons bedrägliga förfarande att vid auktionstillfällena bortlocka de verkliga spekulanterna, hemmanets försäljning uppskjutits den ena gången efter den andra, hvaremellertid penningebrist inträffat och fastighetsvärdet sjunkit; att om ock utmätning verkstälts hos öfriga gäldenärerna, resultatet i allt fall blifvit enahanda, enär deras hemman redan, då utslaget af den 2 Oktober 1862 aflemnats till verkställighet, varit utmätta för annan gäld, nemligen Anders Nilssons och Nils Svenssons för 700 rdr, Tullbergs för 1,650 rdr, och Tullbergs hemman Spjutseröd särskildt för 2,000 rdr samt gemensamt med Tullbergs hemman i Hagstad för 2,500; att Anders Nilssons och Nils Svenssons lösörebo i förenämnde köpeafhandlingar taxerats till dubbla vanliga värdet och att, om det sålts på utmätningsauktion, det icke skulle hafva uppgått till en tredjedel af det åsatta värdet, vid hvilket förhållande K. ansett det gagnlöst att utmäta lösöreboets persedlar, särdeles som man då ej betviflade, att Per Jönssons fastighet skulle räcka till gäldande af filialbankens fordran. Vid hvad B. sålunda andragit erinrade Wåhlin blott, att om B:s åtgärder kunde anses vara med lag öfverensstämmande, den solidariska ansvarigheten icke skulle till något gagna. Derföre fullföljde Wåhlin sina mot B. framställda påståenden. Sedan kon. befallningshafvande genom utslag den 23 Mars 1864 förklarat det af Wåhlin väckta yrkande tvistigt och hänvisat Wåhlin att derom vid vederbörlig domstol föra s. 307 Sida 307 i årgången börjar här talan, instämde Wåhlin kronofogden B. till Norra Åsbo häradsrätts hösteting år 1864 och yrkade åläggande för honom att ersätta filialbanken ifrågakomne 1,000 rdr rmt jemte ränta och kostnaden å rättegången. Der erkände Wåhlin såsom ' riktigt hufvudinnehållet af K:s utlåtande. För öfrigt åberopades å ömse sidor hvad inför kon. befallningshafvande andragits. Häradsrätten meddelade utslag d. 20 December 1864: Ehuru vid den utmätning, som i följd af kon. befallningshafvandes utslag den 2 Oktober 1862 hos Per Jönsson verkstälts den 27 i samma månad och år, för gäldande af filialbankens i Helsingborg ifrågakomne fordran, i mät tagits endast Per Jönssons hemman 1/16:dels mantal N:o 1 Karsholm, och denna fastighet, som varit intecknad till Skånska hypotheksföreningens säkerhet för 1,300 rdr rmt jemte ränta derå, dervid åsatts ett värde af 2,000 rdr samma mynt, samt häraf velat synas som brist kunnat uppstå för betäckande af bankens fordran i sin helhet, i följd hvaraf äfven annat gods bordt tagas i mät; likväl och som Wåhlin ej visat sig öfver utmätningen hafva anfört besvär, hvarföre han med densamma finge anses hafva sig åtnöjt, desto hellre som genom det vitsord, hvilket å Wåhlins sida tillerkänts utmätningsförrättarens uppgifter i målet, ådagalagdt blifvit, att Per Jönsson för samma hemman någon tid före utmätningen varit bjuden 3,000 rdr, och att, hvad ock kändt vore, hemman i orten den tiden stått högre i pris än då försäljningen af ifrågavarande hemman försiggått; alltså och enär exsekutor ej ägt att i mät taga mera gods än som efter uppskattning kunnat erfordras till gäldens betäckande, samt B. ej haft skyldighet att om auktionerna å fastigheten underrätta Wåhlin, hvilken ej varit inteckningsägare ; ty och då, efter det sig visat, att köpeskillingen för berörde hemman ej räckt till godtgörande af bankens fordran, ny utmätning inom behörig tid blifvit hos samtliga gäldenärerna hållen, dervid de dock saknat tillgångar till skuldens gäldande, samt sådan försummelse således ej kunde läggas B. s. 308 Sida 308 i årgången börjar här till last, att han derför borde hålla banken skadeslös, aktade häradsrätten skäligt käromålet ogilla. Hofrätten öfver Skåne och Blekinge, der Wåhlin i detta utslag sökte ändring, yttrade deremot i utslag den 11 Maj 1866: Emedan B., sedan han den 10 Oktober 1862 meddelat ordres åt länsmannen K. att till verkställighet befordra kon. befallningshafvandes ifrågakomna utslag, samt K. med anledning deraf den 27 i nämnde månad utmätt Per Jönsson då tillhörige 1/16:dels mantal N:o 1 Karsholm, som dervid värderats till 2,000 rdr, lagligen ålegat tillse, att från gäldenärerna blefve utmätt gods, motsvarande det belopp, hvarför utmätning sökts, och att, om hos ena gäldenären icke funnes full tillgång, hos de andra gäldenärerna utmättes tillgångar till betäckande af bristen, men B. i så måtto eftersatt sin tjenstepligt i berörde hänseende, att han, som af gravationsbevis öfver hemmanet 1/16:dels mantal N:o 1 Karsholm bordt finna, att hemmanet förut häftade för intecknad skuld till Skånska hypotheksföreningen med 1,300 rdr jemte ränta, samt vid sådant förhållande, då hemmanet vid utmätningen ansetts värdt endast 2,000 rdr rmt, skäligen kunnat inse, att försäljningsbeloppet för samma fastighet sannolikt icke försloge till gäldande äfven af filialbankens ofvananmärkta fordran, icke behörigen tillsett, att utmätning verkstälts uti annat gods, tillhörigt någondera af de personer, hvilka betalningsskyldighet blifvit ådömd, hvarigenom filialbankens rätt möjligen kunnat i någon mån bevaras, utan först den 22 Sept. 1863, då vid uppgörande af köpeskillingsliqviden angående utmätta hemmanet befunnits att köpeskillingen icke förslog till betäckande af någon del af filialbankens fordran, förordnat, att utmätningen skulle hos öfrige gäldenärer verkställas; ty och som B. till följd af sin omförmälda försummelse, enligt grunderna uti K. F. den 21 Mars 1835, vore skyldig att svara för det, hvarför utmätning blifvit sökt, samt jemväl utredt blifvit, att någon godtgörelse å filialbankens ifrågavarande fordran icke samma bank tillgodo kommit, pröfvade hofrätten rättvist, med ändring af häradsrättens utslag, döma B. att till filial- s. 309 Sida 309 i årgången börjar här banken emot erhållande af de handlingar i hufvudskrifter, hvarå samma bank grundat sitt kraf emot Per Jönsson, Nils Svensson, Tullberg och Anders Nilsson, genast utbetala fordrade 1,000 rdr jemte ränta och kostnadsersättning. Deruti sökte B. i underdånighet ändring. Målet föredrogs den 27 November 1866 inför Högsta Domtsolen (i närvaro af justitieråden Alexanderson, Iggeström, Cramér, Wretman, Naumann och von Hofstén); och fann Högsta Domstolen skäl icke vara anfördt, som i hofrättens utslag kunde verka ändring. --- Källa: Naumanns tidskrift 1867, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.