--- citation: Naumanns tidskrift 1867 s. 314 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1867 s. 314 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1866-12-28 keywords: - Behörig domstol url: "https://ratiolex.se/naumann/1867/s-314/" source: Naumanns tidskrift 1867, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1867 s. 314 Allmän domstol ej behörig att pröfva och afgöra frågor rörande ehartæ-sigillatæ-fôrsâljningsmâns skyldighet att redovisa för erhållet stämpelpapper. --- Landskamereraren J. O. Högström sökte hos kon. befallningshafvande i Orebro län, att häradsskrifvaren C. O. W. S., hvilken, såsom försäljningsman af stämpladt papper i Örebro stad och hos nämnde länsstyrelse, uraktlåtit aflemna årsräkning för år 1862 öfver det stämpelpapper, han enligt kon. befallningshafvandes anordningar från landtränteriet fått på kredit emottaga, måtte förpligtas betala hvad han, efter en i landskontoret upprättad räkning, upptagande balans af stämpelpapper den 31 December 1861 till belopp af 2,015 rdr 75 öre, och från ränteriet den 1 Februari 1861 levereradt stämpelpapper till värde af 225 rdr, hade bordt, efter afdrag för gjord inbetalning, aflemna med 1,004 rdr 83 öre. Genom utslag den 5 Augusti 1863 ålade kon. befallningshafvande S. att till Kongl. Maj:t och kronan betala stämpladt papper till belopp af 480 rdr 25 öre med ränta derå, samt hänskjöt målet i öfriga delar till vederbörlig s. 315 Sida 315 i årgången börjar här domstol; och Svea hofrätt, der S. öfver detta utslag besvärade sig, förklarade, i utslag den 19 Januari 1864, frågan om S:s betalningsskyldighet för berörde 480 rdr 25 öre med ränta vara af tvistig beskaffenhet och skjöt målet i denna del under domaren. Efter erhållet förordnande instämde länsmannen A. C. Gevert, å Kongl. Maj:ts och kronans vägnar, S. till rådstufvurätten i Orebro med påstående, att S. måtte ådömas den betalnings- och redovisningsskyldighet, hvarom landskamereraren Högström hos kon. befallningshafvande fört talan. S. bestred käromålet af skäl att han icke tender den tid, som förflutit sedan den 13 Juni 1858, från landtränteriet utbekommit något stämpelpapper. Dåmera aflidne landskontoristen Widegren, åt hvilken S. aflemnat såväl hvad som vid försäljning af det stämpelpapper, till sammanräknadt belopp af 2,632 rdr 62 öre, S. dels från 1857 haft i behåll, dels intill och med den 13 Juni 1858 från ränteriet uttagit, som ock återstoden af berörde stämpelpappersbelopp, med uppdrag att för de influtna penninngarne och stämpelpapperet för S:s räkning redovisa, hade för år 1858 upprättat redovisningsräkning, utvisande, att under den tid, räkningen omfattade, inbetalningar för försåldt stämpelpapper blifvit verkställde till högre belopp än hvartill det för den 12 Juni 1858 af S. uttagna, i räkningen uppförda stämpelpapper uppginge. Af anförde orsaker förklarade rådstufvurätten i utslag den 15 Augusti 1864 käromålet icke kunna vidsträcktare bifallas, än att S. förpligtades, vid äfventyr af utmätning, till Kongl. Maj:t och kronan betala 480 rdr 25 öre jemte ränta derå efter sex för hundra från den 15 Januari 1863; hvaremot Svea hofrätt, der advokatfiskalen T. A. Billbergh, å Kongl. Maj:ts och kronans vägnar och S. efter vad sökte ändring, medelst dom den 1 Februari 1866 befriade S. från den betalningsskyldighet, honom blifvit af rådstufvurätten ålagd. s. 316 Sida 316 i årgången börjar här Deruti sökte advokatfiskalen Billbergh i underdånighet ändring. Uti underdånigt betänkande den 24 November 1866 hemställde Nedre revisionen (t. f. revisionssekreterarne friherre Leuhusen, Wedberg och Hernmarck), på anförda skäl, att Kongl. Maj:t måtte med ändring af hofrättens dom, fastställa det slut, hvari rådstufvurätten i saken stannat. Saken föredrogs den 28 November 1866 inför Högsta Homstolen; och som i förevarande mål fråga vore om det å kronans vägnar mot S. väckta påstående, att han, som år 1858 varit antagen chartæ-sigillatæ-fôrsâljningsman och förmenades jemväl under derpåföljde åren till och med år 1862 innehaft denna befattning, från hvilken han först den 17 November sistnämnda år sökt entledigande, måtte tillhållas att afgifva redovisning för år 1862 och inbetala hvad S., enligt landskontorets räkning, bordt i landtränteriet aflemna; men, enligt föreskrifterna i 4 mom. af 13 § i K. K. angående stämplade pappersafgiften den 30 November 1860, likasom ock enahanda stadganden i sedermera tillkomna K. K. den 4 December 1863, sådana frågor, då de angå försäljningsmän i landsorterna, icke tillhöra allmän domstols pröfning, så ansågo justitieråden Södergren, Carleson och Adlercreuts, att domstolarnes beslut i målet borde undanrödjas. Justitieråden friherre Leuhusen, Almqvist och Bolin funno domstolarne hafva varit behöriga att i saken döma, hvadan bemälde justitieråd förklarade sig beredde att saken till pröfning upptaga. 1 Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 28 December 1866, i öfverensstämmelse med det af justitieråden Södergren, Carleson och Adlercreutz afgifna yttrande. --- Källa: Naumanns tidskrift 1867, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.