--- citation: Naumanns tidskrift 1867 s. 327 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1867 s. 327 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1866-12-17 url: "https://ratiolex.se/naumann/1867/s-327/" source: Naumanns tidskrift 1867, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1867 s. 327 Ytterligare om inbördes testamente 1). --- Medelst testamente af den 1 Mars 1859, upprättadt emellan Lars Olofsson och hans hustru Christina Gabrielsdotter, förordnades, att den af dem, som den andra öfverlefde, skulle intill sin död sitta i ostörd besittning af all makarnes egendom, men att derefter Lars Olofssons arfvingar skulle af boets egendom bekomma fyra tusen riksdaler, och alla öfriga tillgångarna tillfalla Christina Gabrielsdotters arfvingar. Detta testamente bevakades af Lars Olofsson efter hustruns död, hvarefter Lars Olofsson af boets egendom ge- 1) Jfr. årgången 1864, sidd. 148, 164, 171, 342. Årg. 1865, sidd. 458, 592. s. 328 Sida 328 i årgången börjar här nom afhandling den 3 Maj 1864 till Clas Johansson försålde 1/16:dels mantal kronoskatte Hårkrankeryd. Uti stämning till Norra Wedbo häradsrätt, uttagen af Per Johansson i Slangeryd, i egenskap af förmyndare för enkan Anna Gabrielsdotter i Skogäng, jemte Anders Carlsson i Dumstorp och Gustaf Johansson i Käringeberg, såsom målsmän för sina hustrur Eva Lotta Johansdotter och Anna Sofia Johansdotter, yrkades, att ofvanberörde köp, genom hvilket Anna Gabrielsdotters, Eva Lotta Johansdotters och Anna Sofia Johansdotters rätt såsom arfvingar efter Christina Gabrielsdotter komme att förminskas, måtte förklaras ogildt. Genom utslag den 28 Aug. 1865 yttrade häradsrätten: att, ehuru ostridigt vore, att Lars Olofsson begagnat sig af Christina Gabrielsdotters i makarnes inbördes testamente gjorda förordnande om rättighet för honom att under sin lifstid förblifva i orubbad besittning af hustruns lott i boet; likväl och som Lars Olofsson icke i följd deraf varit lagligen förhindrad att om sin egen lott i boet genom försäljning eller annorledes förfoga, samt upplyst vore, att till Lars Olofssons och Christina Gabrielsdotters bo vid den sistnämndas död hört bland annat yodels mantal af kronoskatte-hemmanet Hårkrankeryd, som af dem under äktenskapet förvärfvats och hvaraf endast hälften blifvit af Lars Olofsson genom klandrade afhandlingen till Clas Johansson föryttrad, blef käromålet ogilladt. Götha hofrätt, der Per Johansson och medparter efter vad sökte ändring, fastställde genom dom den 9 Februari 1866 häradsrättens beslut. Per Johansson och medparter sökte i denna dom i underdånighet ändring. Nedre revisionen (revisionssekreteraren Asplund och t. f. revisionssekreteraren Adlers') afgaf underdånigt betänkande den 6 Oktober 1866 af innehåll: Emedan, äfven om den tydning kunde gifvas åt ifrågavarande testamente, att Christina Gabrielsdotter med bestämmelsen att efter begge makarnes död alla deras tillgångar, förutom fyra tusen riks- s. 329 Sida 329 i årgången börjar här daler, skulle tillfalla hennes arfvingar afsett, såsom vilkor för den Lars Olofsson tillagda rätt att till sin död behålla hennes lott, att Lars Olofsson icke finge, till förminskning af Christina Gabrielsdotters arfvingars af testamentet beroende rätt, förfoga öfver sin egen lott i boet annorlunda än med testamentet öfverensstämde, omförmälda bestämmelse, jemte den omständighet att Lars Olofsson af testamentet sig begagnat, i allt fall icke lagligen torde verka till förringande af Lars Olofssons äganderätt till sin lott i boet; ty och som således berörda stadgande, hvad verkan detsamma eljest må kunna medföra med anledning' af Lars Olofssons åtgärd att i strid dermed ingå ifrågavarande köpeaftal, dock torde vara utan inflytelse i fråga om giltigheten af samma aftal, hvilket ej, såvidt visadt blifvit, omfattade annan egendom än som till Lars Olofssons lott i boet hört; alltså hemställde nedre revisionen i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens domslut. Revisionssekreteraren von Sydow utlät sig: Som, enligt 16 kap. 1 § Ärfdabalken, man äfvensom qvinna äger rättighet att förordna, huru med deras egendom vid deras död förhållas skall, hvilket förordnande må göras med eller utan vilkor; och således tvenne makar, ehuru de under äktenskapet icke kunna med hvarandra ingå förbindande kontrakt, likväl icke kan vara betaget att i fråga om testamente sins emellan träffa öfverenskommelser och i afseende derpå inom lagliga gränser i öfrigt fritt förfoga och sålunda efter godtfinnande i testamente göra antingen ensidiga eller ömsesidiga gåfvoutfästelser samt enskildt eller gemensamt stadga de bestämmelser, de dervid vilja fästa; i följd hvaraf jemväl det testamente, som nu är föremål för pröfning och hvari Lars Olofsson och hans hustru Christina Gabrielsdotter vilkorligen och ömsesidigt skänkt hvarandra förmåner af deras odelade egendom, samt i närmaste samband dermed gemensamt förordnat huru med samma egendom skulle förfaras vid bådas död, faller inom bemälde personers lagliga befogenhet; fördenskull och emedan dylikt förordnande, lika med andra stadganden, torde böra efter sin art s. 330 Sida 330 i årgången börjar här och innehåll samt den grund och mening deri är bedömas och tillämpas; men dermed icke kan sammanstå hvarken att åtskilja och såsom tvenne särskilda testamenten anse de förenade och af hvarandra beroende föreskrifter, som uti sagda förordnande gifvas, eller det antagandet, att sedan testamentet blifvit af Lars Olofsson frivilligt ingånget, under hustruns lifstid vidhållet, efter hennes död bevakadt och efterlefvadt samt förmånerna deraf af honom under flere år tillgodonjutne, Lars Olofsson skulle äga att i dispositionen af egendomen från testamentet afvika eller samma ömsesidiga testamente numera ensidigt återkalla 1); samt förty Lars Olofsson, som vid det förhållande att i testamentet honom tillagts att endast orubbad sitta i boet, men andra personer blifvit utsedde att efter makarnes död öfvertaga och behålla alla deras tillgångar, ej kan anses äga annat än nyttjanderätt till samma egendom, dertill nu ifrågakomne hemmansdel ostridigt hört, icke torde varit berättigad att hemmansdelen försälja; hemställes i underdånighet, att, med ändring af domstolarnes beslut, Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist förklara klandrade köpslutet ogildt». Saken föredrogs den 27 November 1866 inför Högsta Domstolen, dervid justitierådet Rabe anförde: »Jag finner väl, lika med domstolarne, det emellan Lars Olofsson och Christins Gabrielsdotter upprättade testamente icke hafva utgjort hinder för Lars Olofsson att öfver sin lott i boet genom försäljning förfoga; men emedan ifrågavarande fastighet blifvit af Lars Olofsson och Christina Gabrielsdotter under deras äktenskap förvärfvad, samt ostridigt är, att någon delning af makarnes bo ej ägt rum, pröfvar jag för min del skäligt att, med ändring af domstolarnes beslut, på det sätt bifalla sökandernas talan, att omstämda, emellan Lars Olofsson och Clas Johansson träffade köpeaftal af mig / förklaras icke medföra någon verkan till förringande af Anna Gabrielsdotters, Eva Lotta Johansdotters och Anna Sofia Johansdotters rätt i boet efter Christina Gabrielsdotter». 1) Ä. B:s stadgande i 16 kap. 3 § får ej förbises. s. 331 Sida 331 i årgången börjar här Justitierådet Adlercreutz yttrade: »Lika med justitierådet Rabe finner jag väl det mellan Lars Olofsson och Christina Gabrielsdotter upprättade testamente icke hafva utgjort hinder för Lars Olofsson att öfver sin lott i boet genom försäljning förfoga; men emedan upplyst är, att laglig delning af makarnes bo ej ägt rum, pröfvar jag för min del rättvist att, med ändring af domstolarnes beslut, förklara den af Lars Olofsson till Clas Johansson verkställda försäljning af 1/16:dels mantal krono-skatte Hårkrankeryd icke vara giltig i vidsträcktare mån, än såvidt hernmansdelen vid laga skifte af qvarlåtenskapen efter Christina Gabrielsdotter må falla på Lars Olofssons lott». Justitieråden Cramér och friherre Leuhusen förenade sig i följande yttrande: »Som ofvanberörde, emellan Lars Olofsson och hans hustru Christina Gabrielsdotter upprättade inbördes testamente endast tillerkänner den efterlefvande besittningsrätt under sin lifstid af makarnes fasta och lösa egendom, samt handlingarna upplysa, att ifrågakomne 1/g:dels mantal krono-skatte Hårkrankeryd, såsom under makarnes äktenskap af dem förvärfvadt, är till samfäld egendom att hänföra; alltså och enär laga delning af Lars Olofssons och hans numera aflidna hustrus bo icke ägt rum, samt det följaktligen ej är vordet i behörig ordning utredt, om eller i hvad mån äganderätt till nämnda hemmansdel må Lars Olofsson enskildt tillkomma, pröfvade bemälde ledamöter, som vid dessa förhållanden funno Lars Olofsson hafva saknat behörighet att, på sätt genom klandrade afhandlingen den 3 Maj 1864 skett, hälften af nämnda hemmanslott eller 1/16:dels mantal till Clas Johansson föryttra, rättvist, med upphäfvande af domstolarnes beslut, förklara sagda försäljning, såvidt sökandernes rätt deraf kan finnas beroende, ogiltig». Justitierådet Södergren instämde i justitierådet Adlercreutz, yttrande. Justitierådet Iggeström utlät sig: »Uti justitierådet Cramérs mening och af honom tillstyrkta slut instämmer s. 332 Sida 332 i årgången börjar här jag jemväl på det tillagda och för mig hufvudsakligare skäl, att sedan Lars Olofsson efter sin hustrus död bevakat och gjort sig till godo deras den 1 Mars 1859 upprättade inbördes testamente, hvarigenom Lars Olofsson blifvit tillerkänd förmånen att under sin lifstid förblifva i ostörd besittning af all makarnes egendom, hvilken först efter begges frånfälle borde fördelas på det sätt, att mannens arfvingar skulle undfå ett bestämdt penningebelopp, — svarande ungefärligen emot värdet af boets lösa egendom vid hustruns död, — men hennes arfvingar bekomma boets alla öfriga tillgångar, Lars Olofsson saknat laglig befogenhet att, på sätt som skett, i strid emot makarnes inbördes öfverenskommelse, som innefattat icke allenast Lars Olofssons utan äfven hans hustrus dermed sammanbundna testamente, hvilket denna senare icke må antagas hafva godkänt och biträdt annorledes än under förutsättning, att dess bestämmelser skulle enligt tro och lofven af den efterlefvande makan hållas i helgd, vidtaga något förfogande i afseende å den i hans besittning lemnade egendomen, hvarigenom hans aflidna hustrus testamentariska förordnande kunde blifva, om icke alldeles tillintetgjordt, åtminstone i mer eller mindre mån rubbadt». Justitierådet Alex ander son gillade nedre revisionens underdåniga betänkande. Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 17 December 1866 i öfverensstämmelse med justitieråden Cramérs och friherre Leuhusens yttrande 1). 1) Derigenom blef såleles förklaradt, att Lars Olofsson bordt först låta förrätta laga delning af hans och hustruns bo innan han försålt stn lott i det under makarnes äktenskap förvärfvade hemmanet 1/g:dels mantal Hårkrankeryd. --- Källa: Naumanns tidskrift 1867, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.