---
citation: Naumanns tidskrift 1867 s. 376
alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1867 s. 376
court: Högsta domstolen
series: "https://ratiolex.se/naumann/"
type: REFERAT
date: 1867-01-29
keywords:
  - Märkrulla
url: "https://ratiolex.se/naumann/1867/s-376/"
source: Naumanns tidskrift 1867, tryckta bandet
source_organization: Ratio Lex
license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord.
---

# Naumanns tidskrift 1867 s. 376

»Märkrulla» icke i ordning då sådan affordras. K. Tullstadgan af den 7 December 1860, §S II, 12, 13, 14.

---

Tullfiskalen vice häradshöfdingen Carl Leissner instämde till rådstufvurätten i Calmar danske undersåten skepparen Sören Petersen, med yrkande: att enär Petersen på resa med skonerten Svanen från Horsens till Calmar ieke varit försedd med märkrulla, då sådan honom affordrats af kustsergeanten i Calmar tullkammaredistrikt A. Hallengren vid dennes besök å fartyget den 12 December 1865, sedan det

s. 377 Sida 377 i årgången börjar här

kommit inom Svenskt strandområde, Petersen för denna uraktlåtenhet måtte fällas till ansvar.

Genom utslag den 18 Dec. 1865 utlät sig rådstufvurätten: att som den tulltjensteman, hvilken vid fartygets insegling till Calmar förstnämnde dag inställt sig ombord, der fått emottaga märkrullan färdig och af Petersen underskrifven, så snart fartyget ankrat på Calmar redd; alltså och vid betraktande särskildt af den omständighet, att fartyget icke innehade last, förklarade rådstufvurätten, att ansvar i åtalade hänseendet icke kunde Petersen ådömas.

Götha hofrätt, hvarest Leissner besvärade sig, yttrade medelst utslag den 26 Februari 1866: att emedan ostridigt vore, att Petersen vid ifrågavarande tillfälle uti fartyget icke haft annat gods, som bordt å märkrulla upptagas, än skeppsprovision och skeppsförnödenheter; ty och som dessa, enligt 12 § i Tullstadgan den 7 December 1860, bordt upptagas sådane de voro, då märkrullan aflemnades, funne hofrätten den omständigheten, att Petersen icke genast haft märkrullan färdig, då denna blifvit honom af Hallengren affordrad, icke kunna ådraga Petersen ansvar, hvarför hofrätten fastställde rådstufvurättens beslut.

Leissner fullföljde underdånig talan.

Målet föredrogs den 29 Januari 1867 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Alexanderson, Berg, Adlercreutz, Bolin, von Hofsten och Rabe), dervid Högsta Domstolen fann skäl ej vara anfördt, som i hofrättens utslag kunde verka ändring.

---

Källa: Naumanns tidskrift 1867, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.