--- citation: Naumanns tidskrift 1867 s. 538 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1867 s. 538 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1865-11-30 url: "https://ratiolex.se/naumann/1867/s-538/" source: Naumanns tidskrift 1867, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1867 s. 538 K.K. F.F. den 9 November 1844 och den 19 Maj 1845, angående nyttjanderätts inteckning och inteckningens förnyelse m. m. --- Skyldighet att erlägga lösen för lägenhet, som innehafvaren ålägges afträda ! Mellan Olof Ersson och Margta Persdotter, å ena, samt Per Persson och Brita Ersdotter i Westansjö, å andra sidan, upprättades den 19 Februari 1833 ett arrendekontrakt af detta innehåll: »Härigenom göres veterligt, att jag Olof Ersson och hustru Margta Persdotter upplåta och bortarrendera vår i Norrhofra belägna, hemmanet N:o 1 i Rossla tillhöriga uppodlingsjord, med deråt följande mulbete för två öresland, beläget dels i Hofvervallen och dels i Norrhofra, äfvensom skog för två öresland i Ytterhofra, till bonden Per Persson och hustru Brita Ersdotter i Westansjö Bjuråkers socken, att på 50 års tid, räknadt från Maj månads början ofvannämnde år, tillika med husbyggnad och vattenverk, af ett namn och annat, såväl i Norrhofra som på Hofvervallen, för sig och arfvingar oqvaldt nyttja och behålla, emot en betingad och erhållen penningesumma 1,000 rdr rgs, samt som årligt arrende 1 tunna 2 fjerdingar stridt korn, hvilket i Januari månad hvarje år bör utgöras-----------. Efter arrendetidens förlopp äger grundägaren att, emot återlemnande af en betingad köpesumma 1,000 rdr rgs samt emot ersättning för tilläfventyrs verkställd nybyggnad och uppodling, den ofvan bortarrenderade lägenheten återtaga». s. 539 Sida 539 i årgången börjar här Den 2 November 1833 ingafs detta kontrakt till Delsbo häradsrätt och intecknades i protokollet; och den 6 Juli 1847 intogs det åter i inteckningsprotokollet, med föreskrift, att förnyelse deraf borde ske inom hvart tionde år. Enligt hvad häradsrättens inteckningsprotokoll för den 8 December 1857 och den 4 Maj 1858 utvisade, hade Per Persson anhållit att få i protokollet ånyo intagen ifrågavarande afhandling; men, sedan grundägarne Jon Eriksson och Per Eriksson i Sjömyran bestridt ansökningen, förklarade häradsrätten inteckning ej kunna beviljas, utan hänvisades Per Persson att derom efter stämning föra talan. Den 2 Februari 1836 sålde Olof Ersson till Jon Jonsson och hans hustru Margta Jonsdotter sitt ägande hemman N:o 1 Rossla om 5 öresland för 1,3331/3 rdr. I den dervid upprättade köpehandling förekommer, bland annat, att de i Hofra belägne, till bonden Per Persson i Westansjö upplåtna jordlägenheter ägde köparne att, utan afräkning på köpeskillingen, af nuvarande eller framdeles blifvande innehafvare, på sätt de lagligen kunde och gittade, återlösa; men den för samma lägenheter betingade afgäld i spannmål och penningar ägde säljaren och hans nuvarande hustru i deras lifstid att i stället för andra naturaförmåner årligen uppbära af den person, i hvars hand jordlägenheterna Hofra befunnos. Derefter har Jon Eriksson, enligt köpebref den 12 Januari 1856, af Jon Jonsson köpt 3 öres- och 8 penningeland i hemmanet N:o 1 Rossla, och enligt köpebref den 27 Augusti 1860 har Jon Eriksson köpt 20 penningeland i samma hemman af Jonas Syl. Icke uti någondera af dessa afhandlingar finnes nämdt något om ifrågavarande afsöndring. Jon Eriksson i Rossla uttog till Delsbo häradsrätt stämning å Per Persson med påstående: att enär från hemmanet N:o 1 Rossla om 5 öresland, deraf Jon Eriksson genom köp s. 540 Sida 540 i årgången börjar här förvärfvat 4 öres- och 4 penningeland blifvit före Jon Erikssons åtkomst dertill afsöndrade åtskilliga lägenheter, hvaribland hufvudsakligaste delen, belägen i Bodelandet Norrhofra, innehades af Per Persson, men hvarken i de afhandlingar, hvarigenom Jon Erikssons äganderätt till nämnda 4 öresoch 4 penningeland blifvit honom försäkrad, något förbehåll eller undantag i afseende å de utaf Per Persson begagnade lägenheterna funnes intaget, eller någon inteckning för bibehållande af nyttjanderätten till nämnde lägenheter vore vid ännu gällande kraft, Per Persson måtte förpligtas till Jon Eriksson utan lösen afträda alla de från Jon Erikssons omförmälde hemmansdel afsöndrade lägenheter, som Per Persson innehade i jord och skog inom Bodelandet Norrhofra, äfvensom den derå uppförde från hemmanets skog tagna åbyggnad. Per Persson bestred att afträda lägenheten och fordrade, ifall detta skulle honom åläggas, att åtminstone erhålla full lösen för jorden. I målet hördes vittnen, hvilka berättade: ett vittne, att den 12 Januari 1856, då köpeafhandlingen om hemmanet N:o 1 Rossla af vittnet upprättades, omnämndes ej någon jordafsöndring hvarken i Norrhofra eller annorstädes, och ej heller förevistes någon äldre afhandling, som utvisade någon afsöndring från hemmanet; ett vittne, att vid upprättande af den handling, enligt hvilken Jon Jonsson till Jon Eriksson afyttrat förutnämnde hemmansdelen, Jon Jonsson yttrat, att han genom försäljningen ej bortsålde mer än han ägde, men att vittnet icke erinrade sig, om dervid något talats om Per Perssons torp; ett vittne, att vittnet, som närvarit i rummet nästintill, då nyssberörde afhandling upprättades och upplästes, ej hört Jon Eriksson då erhålla underrättelse om afsöndringen, men dock trodde, att han derom fått kunskap, samt att Jon Jonsson vid afhandlingens uppläsning förklarat, att han ej kunde sälja mera än hvartill han ägde rätt. Per Persson anförde, att då inteckning blifvit Per Persson beviljad 1847, och Jon Eriksson köpt ifrågavarande s. 541 Sida 541 i årgången börjar här hemman först år 1856, hade det varit Jon Eriksson lätt att genom gravationsbevis få reda på, med hvilka inteckningar och afsöndringar hemmanet varit besväradt, äfvensom klart vore, att Jon Eriksson måst hafva kännedom om afsöndringen, hvadan Per Persson bestred käromålet och yrkade att, om lägenheten skulle afträdas, derför bekomma lösen efter laga värdering. Häradsrätten meddelade utslag den 23 Mars 1864: Enär Per Persson ej genom intecknings förnyelse förvarat sin rätt till ifrågavarande lägenhet, sådan K. F. den 9 November 1844 bjöde, och Per Perssons rätt till densamma således, mot Jon Erikssons bestridande, ej kunde äga bestånd, ålades Per Persson att samma från Jon Erikssons hemman upplåtna lägenhet nästa fardag till Jon Eriksson afträda; och ehuru i Jon Erikssons köpeafhandling om hemmanet Rossla denna upplåtelse till Per Persson ej funnes omnämnd; likväl och som i Jon Erikssons fångesman Jon Jonssons afhandling funnes bestämdt, att Jon Jonsson ägde att, bland andra, äfven Per Perssons torp till hemmanet återlösa, och två vittnen dessutom intygat, att Jon Jonsson vid försäljningen af hemmanet till Jon Eriksson yttrat, att han ej sålde mer än hvad han ägde rätt till, hvaraf antagas borde, att Jon Eriksson ej varit i okunnighet om den från hemmanet gjorda afsöndringen, tilldömde häradsrätten Per Persson rätt att för lägenheten af Jon Eriksson åtnjuta lösen efter laga värdering, emot hvilken parterna ägde, i händelse de deråt ej åtnöjdes, efter stämning sin talan anhängiggöra och utföra. Jon Eriksson vädjade till Svea hofrätt och yrkade upphäfvande af häradsrättens utslag, i hvad det honom emotgått. Då inteckningen förfallit, hade äfven Per Perssons rätt att undfå lösen för lägenheten gått förlorad, hvadan ock Jon Eriksson bestred att en dylik lösen erlägga. Hofrätten gaf dom den 10 Nov. 1864: Som det icke genom hvad i målet förekommit blifvit ådagalagdt, att Jon Eriksson, hvilken, efter det arrendekontraktet den 19 Februari 1833 med dåvarande ägaren till hemmanet N:o 1 Rossla om 5 öresland, Olof Ersson, upprättades, förvärfvat ägande- s. 542 Sida 542 i årgången börjar här rätt till 4 öres- 4 penningeland af nämnde hemman, vore med Olof Ersson lika förbunden, samt Per Persson, på sätt häradsrätten sig yttrat, icke genom inteckningsförnyelse förvarat den rätt, honom eljest kunde tillkomma emot Jon Eriksson, blef häradsrättens utslag, såvidt det öfverklagadt blifvit, ändradt och förklaradt, att Jon Eriksson icke vore förbunden att för den del af ifrågavarande inom Norrhofra belägna lägenheten, som tillhörde ofvannämnde, af Jon Eriksson förvärfvade andelar i hemmanet N:o 1 Rossla, till Per Persson erlägga lösen; Per Persson dock obetaget att de å omförmälda del af lägenheterna befintliga åbyggnader och hägnader, som kunde honom tillhöra, derifrån afflytta, derest jordägaren ej ville dem lösa. Per Persson sökte deri i underdånighet ändring och yrkade att, med upphäfvande af hofrättens dom, häradsrättens utslag, såsom lagligen grundadt, måtte fastställas. Uti underdånigt betånkande den 21 Oktober 1865 hemställde Nedre revisionen (revisionssekreterarne von Segebaden och Asplund), att Kongl. Maj:t måtte pröfva råttvist gilla hofråttens dom. Konstituerade revisionssekreteraren J. F. von Sydow utlät sig, att enär afhandlingen, hvarigenom omförmälde lägenhet blifvit från hemmanet N:o 1 Rossla under viss tid afsöndrad, var intecknad i hemmanet vid det tillfälle Jon Eriksson deraf blef ägare, samt Jon Eriksson således vore lika förbunden med upplåtaren af lägenheten, tillstyrkte konstit. revisionssekreteraren i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist, att, med upphäfvande af hofrättens dom, fastställa häradsrättens mot Per Persson laga kraftvunna dom. Saken föredrogs den 2 November 1865 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Alexanderson, Berg, Adlercreutz och von Hofsten) biföllo nedre revisionens underdåniga betånkande. Justitierådet Almqvist gillade den af konstituerade revisionssekreteraren von Sydow yttrade särskilda mening. Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 30 November 1865. --- Källa: Naumanns tidskrift 1867, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.