--- citation: Naumanns tidskrift 1868 s. 232 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1868 s. 232 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT url: "https://ratiolex.se/naumann/1868/s-232/" source: Naumanns tidskrift 1868, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1868 s. 232 Betydelsen af ordet »bergslag» i 12 kap. 1 § 4 mom. af 1827-års Skiftesstadga och motsvarande § i Skiftesstadgan af år 1866. --- På ansökning af åtskilliga delägare i den s. k. Kyrkoby och Saxhytte samfällighet i Grangärdes socken af Stora Kopparbergs län, förordnades komissionslandtmätaren Lundmarker ätt förrätta laga skifte å in- och afrösningsjorden till nämnda samfällighet. Vid förrättningens företagande i närvaro af gode män den 13 Augusti 1866, dervid 90 personer antecknats såsom delägare i skifteslaget, bestred ombudet för Nyhammars bruks aktiebolag, att skogsmarken borde i skiftet ingå, enär 1) Ecklesiastikdepartementet. s. 233 Sida 233 i årgången börjar här denna genom förut verkställda storskiften vore så ändamålsenligt delad, att man deraf hade full nytta. Fem kartor företeddes öfver särskilda delar af samfällighetens skog, fastställda, en 1818, en 1824 och tre 1829, hvilka kartor, såsom orden i protokollet lydde, »ådagalade, att storskiftesdelningar emellan jordägarne ägt rum, med undantag af ecklesiastikboställena, hvilkas skogsmark å desamma icke vore upptagen, utan hade, enligt de närvarandes sammanstämmande berättelse, för längre tid tillbaka blifvit särskildt afrösade» ; hvarförutan öfver inägorna till Kyrkoby och Saxhytte samfällighet företeddes en karta, upprättad vid storskifte åren 1811—1814 och fastställd år 1829, enligt hvilken karta med tillhörande beskrifning delägarne skulle erhållit flera skiften än skiftesstadgan medgåfve. Förrättningsmännen afgåfvo utlåtande af innehåll: att då af företedda kartor och handlingar inhemtades, att de vid olika tillfällen verkställda delningarne å skogsmarken icke medfört den nytta, som deraf bordt följa, särdeles med afseende på den mängd skiften, jordägarne tilldelats, ansågo förrättningsmännen skifte å såväl skogsmark som inägor inom samfälligheten vara af högsta behof påkalladt och derföre böra äga rum. Enligt särskild anteckning till protokollet beslöts, att endast inägorna till de inom skifteslaget belägna ecklesiastikboställen skulle i skiftet ingå. Nyhammars bruks aktiebolag anmälde missnöje mot utlåtandet, hvadan tvistefrågan underställdes Grangärdes tingslags, äg o delning sr ätts pröfning. Vid ägodelningsrättens sammanträde anfördes, såsom ytterligare skäl för aktiebolagets ofvanomförmälda påstående, att bruket hade sin skogsmark på endast tre ställen och ej kunde genom ifrågasatta skiftet erhålla någon förmån, samt att skiftesstadgan uttryckligen föreskrefve, att i de orter, som under bergslag höra, finge förut å skogsmark verkstäldt storskifte, derå laga fastställelse kommit, icke rubbas, derest ej delägarne derom enhälligt öfverenskommo. s. 234 Sida 234 i årgången börjar här Häremot erinrades af andra skiftesdelägare, att 30 à 40 bland dem hade sin skogsmark i flera än tre skiften; att å Nyhammars skogsmark funnes tegar, tillhöriga andra delägare, äfvensom delägarne hade slogar på hvarandras skogsskiften; samt att den ort, hvarinom ifrågavarande samfällighet vore belägen, väl benämndes »bergslag», men ej kunde såsom sådan anses, då den ej åtnjöte bergslags frioch rättigheter. Det upplystes, att Nyhammars bruk, som ägde nära 40 särskilda hemmansdelar inom samfälligheten, hade tre större skogsskiften, men omkring tjugo mindre sådana. Äg odelning srätten meddelade utslag den 4 September 1866: Enär ifrågavarande skifteslag icke vore af beskaffenhet att kunna anses höra under bergslag, vid hvilket förhållande stadgandet i 12 kap. 1 § 4 mom. Skiftesstadgan icke uti förevarande fall vore tillämpligt, fann ägodelningsrätten, lika med skiftesmannen och gode männen, skäligt förklara, att all till Kyrkoby och Saxhytte skifteslag hörande mark skulle uti skiftet ingå; dock att de inom skifteslaget befintliga ecklesiastika boställenas skogsmark finge derifrån undantagas. Grosshandlanden S. Godenius, såsom disponent för Nyhammars och Fredshammars bruks aktiebolag, anförde underd. besvär hos Kongl. Maj:t och fullföljde bestridandet af skifte å afrösningsjorden under anförande: att Westerbergslagen i Stora Kopparbergs län utgöres af Grangärdes, Norrberkes, Söderberkes, Ludvika och Malingsbo socknar och städse benämnts »bergslag», äfven af Kongl. Maj:t, kommerskollegiet kon. befallningshafvande m. fl. myndigheter; att Westerbergslagen, så länge bergsfogdar funnos, varit en del af ett bergsfogdedistrikt, der årliga bergsting förrättats tilldess sådana ting afskaffades, och der ännu af bergmästare årligen hölles allmän bergslags- och grufvestämma; att bergsbruk der vore hufvudnäring (der funnes nemligen 29 jernmalmgrufvor, 10 masugnar, 5 stångjernverk och bergsmanshammare); att ehuru Grangärdes socken och Westerbergslagen icke vore »privilegierad bergslag» (förunnad särskilda s. 235 Sida 235 i årgången börjar här friheter), vore orten likväl bergslag i det afseende, att bergsbruk der allmänneligen drefves; samt att motivet till föreskriften i 12 kap. 1 § 4 mom. Skiftesstadgan vore att söka i skogarnes å sådana orter större vidd och värde samt den bättre skötsel, som åt dem der vanligen gåfves, hvadan under sådana förhållanden en ägare icke kunde vara villig låta dem i nytt skifte gå. Nedre Revisionen (t. f. revisionssekreteraren Poignant föredragande) hemställde i underd. betänkande d. 12 Jan. 1867: Emedan Grangärdes socken, der Kyrkobyns och Saxhytte samfällighet är belägen, icke allenast, efter hvad ostridigt vore, har bergsbruk till hufvudnäring, utan äfven i offentliga handlingar från äldre och nyare tider angående bergshandteringen benämndes »bergslag» och således torde vara att hänföra till sådana orter, för hvilka det i 12 kap. 1 § 4 mom. Skiftesstadgan och Kongl. Kungörelsen den 9 Juni 1832 meddelade stadgande borde tillämpas; ty och som upplyst vore, att skifteslagets skogsmark, med undantag af ofvanomförmälda, till de ecklesiastika boställena hörande skog, blifvit delad genom särskilda storskiften, som åren 1818, 1824 och 1829 blifvit fastställda; samt Nyhammars bruksägare bestridt nytt skifte å skogsmarken; alltså hemställde nedre revisionen, att Kongl. Maj:t, jemlikt nyssnämnda lagrum, måtte pröfva rättvist att, med upphäfvande af ägodelningsrättens utslag samt skiftesmannens och gode männens utlåtande, förklara, att berörde, å skifteslagets skogsmark verkställda storskiften ej fingo genom det nu sökta skiftet rubbas; dock att sådant icke hindrade inrösningsjordens urskiljande och skiftande, med iakttagande af hvad 10 kap. 3 § Skiftesstadgan innehåller. Den 29 i samma månad föredrogs ärendet inför Högsta Domstolen, som beslutade infordra kommerskollegiets underd. utlåtande. Nämnda utlåtande, afgifvet den 22 påföljande Maj, var af hufvudsakligen följande innehåll: Uti författningarne hade vid uttrycket »bergslag» af ålder varit, såsom väsendtligen bestämmande, fästad den mening, s. 236 Sida 236 i årgången börjar här att bergverksrörelse der skulle såsom hufvudsakligt näringsfång af allmogen bedrifvas. Bergslag var nemligen en förening af bergsmän, för förädling af mineralrikets produkter, eller, i fråga om jerntillverkningen, för malmens uppbrytande och för tackjernsblåsning. »Bergslag» var så i administrativt som, i hvad angick åtskilliga rättsförhållanden, äfven i judicielt hänseende uttryckligen skiljd från »landslag» samt för sådant ändamål försedd med egen förvaltning, egen domstol och egna tjenstemän. Dessa orter hade i allmänhet fått sig tillagda vissa förmåner eller privilegier, hvilka dock icke uteslutande voro inbegripna i de slag af skattelindring, som numera gemenligen tjenade såsom bestämningsgrunder för hvad med privilegierad bergslag bör förstås, och bland hvilka befrielse från rotering intoge främsta rummet. Äfven sådana orter, hvilka tidigt åtogo sig rotering, åtnjöto, i egenskap af bergslagstrakter, åtskilliga förmåner, som ej kommo landsdelar med annat näringsfång till godo, såsom vissa friheter i handel och köpenskap, hvilka privilegier sedermera bortfallit, i den mån sådana friheter kommit landets alla innevånare till del. Men ett privilegium, hvars värde snarare ökats än minskats, vore det, som anginge de ofta vidsträckta, för grufbrytning och hyttebruk afsedda skogstilldelningar, som bergslagen fått sig tillerkända, och hvaraf näringens bestånd ofta vore beroende (således vida vigtigare än friheten från rotering.) Vidkommande Westerbergslagen i allmänhet och Grangärdes socken i synnerhet, så hade de omständigheter af ålder varit för handen, hvilka ofvan blifvit angifna såsom bestämmande för hvad med bergslag borde förstås. Bergshandtering hade i orten från långliga tider tillbaka utgjort hufvudnäring. Enligt 1817 års bergsjordebok, voro å de tvenne hemman, som utgöra ifrågavarande samfällighet, hyttor anlagda, nemligen på. Kyrkoby mark den s. k. Àbeckshyttan, som vore äldre än att tiden för dess anläggning funnes angifven, och som ännu drefves med en tillverkning, hvilken s. 237 Sida 237 i årgången börjar här vore den största inom denna trakt, samt på Saxhytte mark den s. k. Saxhyttan, anlagd år 1587. Visserligen blef orten redan år 1623 roterad, men den hade det oaktadt, enligt hvad af åtskilliga författningar framginge, varit ansedd såsom bergslag samt i kommersielt, administrativt och juridiskt hänseende på det hela ställd i jemnbredd med andra, såsom bergslag erkända orter. De skogstilldelningar, som med afseende å bergsbruket blifvit Grangärdes socken förunnade, hade varit af ganska betydligt omfång. Denna trakt hade ock så tillvida någon lindring i utskylder, att mantalspenningarne inom »Westerbergs läns fögderi», enligt 1693-års Instruktion, utgjorde 2 mark personen, då de i regeln utgingo med 3 mark. Egenskapen af bergslag, som tillhört denna ort, hade icke blifvit densamma i laga ordning frånkänd, såsom fallet varit med åtskilliga bergslag. På grund af allt detta uttalade kollegiet den åsigt, att den ort, som benämndes Westerbergslagen, icke kunde betraktas annorlunda än såsom hörande under bergslag, ehuru densamma i beskattningshänseende icke åtnjöte de förmåner, hvilka numera s. k. privilegierade bergslag hade sig tillerkända. Då ärendet af Högsta Domstolen den 9 Sept. 1867 företogs till slutligt afgörande (i närvaro af justitieråden Aleæanderson, Södergren, Cramér, friherre Leuhusen, Carleson, Almqvist och Habe) stannade Högsta Domstolen i följande beslut: Emedan, såsom kommerskollegiet i dess underd. utlåtande anfört, Grangärdes socken, der Kyrkobyns och Saxhytte samfällighet är belägen, utgör »bergslag» ; ty och som upplyst är, att skifteslagets skogsmark, med undantag af den till de ecklesiastika boställena hörande skog, om hvilken nu ej är fråga, blifvit delad genom storskiften, hvarå fastställelse kommit; alltså och då Nyhammars bruksägare bestridt nytt skifte å skogsmarken, pröfvade Högsta Domstolen rättvist att, med upphäfvande af ägodelningsrättens utslag samt skiftesmannens och gode männens utlåtande, s. 238 Sida 238 i årgången börjar här förklara, att berörda å skifteslagets skogsmark verkställda storskiften ej må genom det nu sökta skiftet rubbas, dock att sådant icke hindrar inrösningsjordens urskiljande och skiftande, med iakttagande af hvad 62 § i gällande Skiftesstadga innehåller. --- Källa: Naumanns tidskrift 1868, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.