--- citation: Naumanns tidskrift 1868 s. 269 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1868 s. 269 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1867-11-05 keywords: - Konkurs url: "https://ratiolex.se/naumann/1868/s-269/" source: Naumanns tidskrift 1868, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1868 s. 269 Klander af fastställelse å ackord i konkurs, hvilket ackord icke blifvit af borgenär bestridt enligt 102 § Konkurslagen. Begäran om rådrum för bevisnings förebringande. --- På inställelsedagen i sin vid Ulricehamns rådstufvurätt anhängiga konkurs ingaf vestgötehandlanden Alex. Nordlund skriftligt ackordsförslag att efter dels sex och dels tolf månader godtgöra sina borgenärer med femtio procent af hvad de hade att fordra. Samtliga vid sammanträdet inför rättens ombudsman närvarande borgenärer antogo det erbjudna ackordet, och som dessa bevakat mer än 2/3 af de i konkursen anmälda fordringar, förklarade rättens ombudsman ackordförslaget vara af borgenärerna antaget och förty skola för fastställelse hos rådstufvurätten anmälas. Sedan rådstufvurätten utsatt dag för pröfningen af ackordet och derom låtit utfärda kungörelse i tidningarne, samt hvarken å den utsatta dagen eller derförut någon borgenär sig inställt, meddelade rådstufvurätten den 13 November 1865 utslag af innehåll: att som vid sammanträdet inför rättens ombudsman alla dervid tillstädeskomne borgenärer antagit det erbjudna ackordet, samt dessa borgenärer bevakat mera än 2/3 af de i konkursen anmälde fordringsbelopp, funne rådstufvurätten, jemlikt 99 § i Konkurslagen den 18 September 1862, lagligt att ackordet till efterrättelse emellan borgenärerna fastställa. Emot detta utslag vädjade en af Nordlunds fordringsägare landtbrukaren L. G. Nilsson i Tvenedslund till Götha hofrätt samt yrkade, att ackordsförslaget måtte helt och hållet ogillas, emedan han vore förvissad om och hoppades kunna styrka, att ackordet antagits af en del borgenärer endast i följd deraf, att de utaf gäldenären eller hans borges- s. 270 Sida 270 i årgången börjar här män bekommit särskilda förbindelser å vissa belopp af sina fordringar utöfver ackordssumman och sålunda blifvit hemligen gynnade framför Nilsson och andra borgenärer; och anhöll Nilsson om uppskof för att få förebringa bevisning i berörde hänseende. Medelst dom den 7 December 1866 yttrade hofrätten: att Nilssons berörde anhållan icke kunde, emot stadgandet i 78 § Konkurslagen, bifallas, samt att, enär Nilssons till stöd för hans ändringssökande gjorda uppgift, att åtskilliga bland borgenärerna skulle vid ackordet hemligen gynnats, icke af handlingarna bestyrktes, Nilssons sålunda förda talan ej föranledde ändring i öfverklagade beslutet. Nilsson fullföljde hos Kongl. Maj:t underdånig talan och yrkade, att saken måtte till rådstufvurätten återförvisas, på det att Nilsson måtte blifva i tillfälle att genom afhörande af vittnen få förebringa den åberopade bevisningen. Uti underdånigt betänkande den 28 Sept. 1867 hemställde Nedre revisionen (revisionssekreteraren Svedelius samt konstituerade revisionssekreterarne friherre Leuhusen och Lilienberg), att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist hofrättens dom att gilla. • Saken föredrogs den 1 Oktober 1867 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Quensel, Berg, Adlercreutz, Bolin, Naumann, von Hofsten och Dreijer); och då. Nilsson ej hos rådstufvurätten, i den ordning 102 § Konkurslagen innehåller, bestridt fastställelse af ackordet, samt vid sådant förhållande hans hos Kongl. Maj:t gjorda anhållan om rådrum för bevisnings förebringande ej kunde bifallas; så och på de af hofrätten i sjelfva saken anförde skäl, pröfvade Högsta Domstolen rättvist fastställa öfverklagade beslutet. Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 5 November 1867. Anm- Den af hofrätten åberopade 78 § Konkurslagen är i detta fall icke tillämplig. --- Källa: Naumanns tidskrift 1868, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.