--- citation: Naumanns tidskrift 1868 s. 28 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1868 s. 28 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1867-05-15 keywords: - Tjenare url: "https://ratiolex.se/naumann/1868/s-28/" source: Naumanns tidskrift 1868, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1868 s. 28 Får tjenare på husbondes befallning saklöst begå lagöfverträdelser ! --- Poliskommissarien C. E. Backlund yrkade vid öfverståthållareembetet för polisärenden å tjenstens vägnar ansvar å byggmästaren P. G. Löfgren och drängen Erik Ahlin, bland annat, för det de skulle den 29 Maj 1866 med ett Löfgren tillhörigt åkdon, som kördes af Ahlin, hvilken då var i Löfgrens tjenst, hårdt och oförsigtigt färdats öfver Djurgårdsbron. Löfgren och Ahlin medgåfvo, att de vid tillfället åkt öfver Djurgårdsbron på ett arbetsåkdon, som körts af Ahlin, men bestridde påståendet i öfrigt. Såsom vittnen i målet hördes extra poliskonstaplarne P. Svensson och C. G. Martinell, hvilka sammanstämmande intygade: att ifrågavarande afton, då de, iklädda uniform, patrullerade å Djurgårdsbron, Löfgren och Ahlin kommit åkande från Storgatan öfver bron i sträckt traf. På vittnenas uppmaning stannades åkdonet nära invid södra ändan af bron; hvarefter vittnena tillsade Ahlin, som körde, att sakta farten. Löfgren steg då af, oqvädade vittnena och satte sig derefter upp i åkdonet med yttrande till Ahlin: »Kör du bara, jag ansvarar för det». Ahlin satte derpå i gång med samma fart som förut och körde vidare åt Djurgården. Öfverståthållareembetet meddelade utslag den 7 Juni 1866 och, jemte det, Löfgren fälldes till ansvar för, bland annat, öfverdådig framfart å allmän plats, yttrade i öfrigt: att enär genom i målet afhörda vittnens berättelser styrkt vore, att Ahlin vid ifrågavarande tillfälle kört å Djurgårdsbron i sträckt traf med ett arbetsåkdon, hvari Löfgren äfven befunnit sig, och att, sedan poliskonstaplarne Svensson och Martinell å tjenstens vägnar uppmanat Ahlin att sakta farten, Löfgren befallt Ahlin att i samma fart som s. 29 Sida 29 i årgången börjar här förut köra vidare, hvilken befallning Ahlin efterkommit, dömde öfverståthållareem betet, jemlikt 3 kap. 1 §, 10 kap. 2 och 5 §§ samt 11 kap. 15 § Strafflagen, Ahlin att böta för. öfverdådig framfart å allmän plats 10 R:dr; hvarförutan Löfgren och Ahlin förpligtades att, gemensamt eller hvilkendera bäst gälda gitte, ersätta vittnena för inställelsen med stadgadt belopp. Häröfver besvärade sig både Löfgren och Ahlin i Svea hofrätt, som i utslag den 4 December 1866 fann ej skäl att i öfverklagade beslutet göra annan ändring, än att, enär vid omförmälda tillfälle, då Ahlin kört för sin husbonde, Ahlin således icke kunde antagas hafva annorledes än efter husbondens befallning lämpat den fart, hvarmed åkdonet kördes, Ahlin från utgifvande af de honom ådömda bötesoch ersättningsbelopp befriades. En ledamot var af skiljaktig mening och fann ej skäl att i öfverståthållareembetets öfverklagade utslag göra ändring. Poliskommissarien Backlund fullföljde und. besvär emot hofrättens utslag, i hvad Ahlin angick, och ansåg de af hofrätten anförda skäl ej utgöra laglig grund för Ahlins strafffrihet. Ahlins egenskap af tjenare hos Löfgren kunde ej berättiga eller förpligta honom att begå en olaglighet, äfven om den var för husbonden medveten eller af honom anbefalld. Härtill komme, att Ahlin, innan husbonden befallde honom köra öfverdådigt, blef af polisbetjeningen uttryckligen tillsagd att köra långsammare. Då han detta oaktadt åtlydde husbondens befallning, kunde han ej undgå att för sin förseelse lagligen ansvara. Ahlin yrkade fastställelse af hofrättens utslag, enär han, enligt husbondens medgifvande, handlat helt och hållet efter hans befallning och på hans ansvar. Vid målets föredragning inför Högsta Domstolen den 15 Maj 1867, blef, med ändring af hofrättens utslag, öfverståthållare-embetets i målet meddelade beslut faststäldt af Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Iggeström, Södergren, friherre Leuhusen och Rabe). s. 30 Sida 30 i årgången börjar här Justitieråden Alexanderson, Qvensel och Almqvist funno skäl icke vara anfördt, som i hofrättens utslag, i hvad det blifvit öfverklagadt, kunde verka ändring. --- Källa: Naumanns tidskrift 1868, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.