--- citation: Naumanns tidskrift 1868 s. 354 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1868 s. 354 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1867-06-03 url: "https://ratiolex.se/naumann/1868/s-354/" source: Naumanns tidskrift 1868, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1868 s. 354 Förmånsrätt i kyrkoherdes urarfvabo för s. k. inventarii-spanmål, hvilken kyrkoherden i lifstiden emottagit såsom ett från bostället oskiljaktigt inventarium. --- Uti aflidne kyrkoherden C. W. Cederbergs vid Lagunda häradsrätt anhängiga konkurs- och urarfvatvist bevakade kontraktsprosten E. A. Steinmetz, enligt domkapitlets i Upsala förordnande och under yrkande om förmånsrätt, bland annat, den af kyrkoherden Cederberg i lifstiden, vid hans tillträde af kyrkoherdebostället i Långtora och Herkulsberga församlingars pastorat, emottagna »inventariispanmål», 12 tunnor korn, hvarför Cederbergs sterbhus hade laga ansvarsskyldighet. Borgenärerna bestredo den äskade förmånsrätten, enär sådan ej vore i lag medgifven, och då vid sammanträde inför rättens ombudsman påståendet om förmånsrätt vidhölls, hänskjöts frågan till häradsrätten. Häradsrätten, genom utslag den 26 Mars 1866, förklarade: att då förmånsrätt för så beskaffad fordran icke funnes i lag bestämd, kunde domkapitlets påstående derom icke bifallas. Efter förordnande af justitiekanslersembetet, fullföljde advokatfiskalen T. A. Billbergh talan i Svea hofrätt och, under åberopande af 17 kap. 11 § Handelsbalken, sådant detta lagrum lyder i K. Förordningen den 8 Oktober 1861, yrkade, att påståendet om förmånsrätt måtte bifallas. Hofrätten meddelade dom den 1 November 1866 och fastställde häradsrättens beslut. Från detta hofrättens beslut (deruti hofrättsrådet Uddenberg, assessoren Forssell samt vice häradshöfdingarne Moberg och friherre Stael von Holstein deltogo) var vice häradshöfdingen Welin skiljaktig och yttrade: »Som med afseende s. 355 Sida 355 i årgången börjar här å hvad i målet förekommit antagas måtte, att aflidne kyrkoherden C. W. Cederberg i lifstiden, vid tillträde af kyrkoherdebostället i Långtora och Herkulsberga, i sin berörde egenskap och således i och för embetet emottagit ifrågavarande spanmål, hvilken skolat utgöra ett från bostället oskiljaktigt inventarium; alltså pröfvar jag för min del, med ändring af öfverklagade beslutet, rättvist på det sätt bifalla advokatfiskalen Billberghs å domkapitlets vägnar fullföljda talan, att domkapitlets i Cederbergs konkurs bevakade fordran för nämnde spanmål af mig förklaras böra utgå med förmånsrätt, enligt 17 kap. 11 § Handelsbalken, sådant detta lagrum lyder i K. Förordningen den 8 Oktober 1861». Vid fullföljande af underd. ändringssökande hos Kongl. Maj:t anförde advokatfiskalen Billbergh: Elfte § i 17 kap. Handelsbalken medgåfve förmånsrätt ej blott för innestående uppbörd hos statens samt allmänna, af konungen stadfästade inrättningars uppbördsmän, utan äfven för fordringar i öfrigt hos kronans embets- eller tjenstemän för medel, som desse i och för embete eller tjenst mottagit; hvarförutan nämnde balks 6 § tillade jordägare förmånsrätt i lösören hos landbo för husröta, som denne kunde hafva åsamkat sig. Såvidt nu, såsom här, kyrkans tjenare vore att betrakta såsom tillika statens, syntes förstomförmälda bestämmelse jemväl tillämplig å fordran hos kyrkoherde för honom i tjensten anförtrodd utsädesspanmål ; och med skäl torde förskingring af sådant utsäde eller, med andra ord, försummelse att till det omfång, dylik tillgång medgåfve, jorden för efterträdaren häfda, böra anses utgöra sådan vanhäfd, derför ersättning skall till jordägaren utgå likasom för annan husröta. På grund häraf yrkades, att ifrågavarande fordran måtte förklaras böra med förmånsrätt utgå antingen enligt 6 § eller 11 § i 17 kap. Handelsbalken. Nedre revisionen (konstituerade revisionssekreterarne friherre Leuhusen, Fâhrœus och Wedberg) yttrade i underd. betänkande: att som icke bestridt vore, att kyrkoherden Cederberg i lifstiden, vid sitt tillträde af Långtora och s. 356 Sida 356 i årgången börjar här Herkulsberga församlingars kyrkoherdeboställe, emottagit af sin företrädare det bostället tillhörande inventarium af tolf tunnor korn, samt Cederberg måste antagas hafva i och för sitt embete nämnda inventariikorn emottagit; alltså hemställde nedre revisionen i underd., att Kongl. Maj:t måtte, med stöd af 17 kap. 11 § Handelsbalken, sådant detta lagrum lyder i K. Förordningen den 8 Oktober 1861, pröfva rättvist att, med ändring af hofrättens dom, på det sätt bifalla advokatfiskalen Billberghs fullföljda talan, att ifrågavarande, af domkapitlet i Upsala för inventariikornet bevakade fordran förklarades böra ur de afträdda tillgångarne utgå med förmånsrätt enligt nyssåberopade lagrum. Saken föredrogs den 16 Maj 1867 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Alexanderson, Qvensel, Södergren och friherre Leuhusen) biföllo det underd. betänkandet. Justitierådet Rabe var af skiljaktig mening och yttrade: »Enär sökanden i sin vadeinlaga till hofrätten förklaratt sitt yrkande om förmånsrätt för ifrågavarande fordran grunda sig på stadgandet i 17 kap. 11 § Handelsbalken, sådant berörda lagrum lyder i K. Förordningen den 8 Oktober 1861, finner jag sökandens hos Kongl. Maj:t vilkorligt framställda påstående om förmånsrätt efter 6 § i nämnde kapitel och balk ej kunna komma under pröfning; och som boställshafvares förbindelse i anledning deraf, att han vid tillträdet af sitt boställe emottagit dertill hörande inventariispanmål, efter mitt omdöme, är af enahanda beskaffenhet som de honom beträffande boställets häfd och underhåll åliggande skyldigheter; men för husröta å boställe förmånsrätt åtnjutes endast i viss, boställshafvare tillhörig egendom, anser jag det bevakade fordringsanspråket icke kunna hänföras till fordringar, derför sådan förmånsrätt äger rum, som i 11 § af ofvannämnda kapitel och balk omförmäles; i följd hvaraf jag pröfvar rättvist att hofrättens domslut fastställa». Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 3 Juni 1867. --- Källa: Naumanns tidskrift 1868, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.