--- citation: Naumanns tidskrift 1868 s. 40 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1868 s. 40 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT url: "https://ratiolex.se/naumann/1868/s-40/" source: Naumanns tidskrift 1868, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1868 s. 40 Ersättningsansvar, ådömdt ombudsman för hans försummelse att iakttaga sin hufvudmans bästa. Handelsbalkens 18 kap. 4 §. --- I bref af den 6 December 1860 till J. E. Davidsson, hvilken firma fabriksidkaren Abraham Josefson i Norrköping då innehade, underrättade grosshandelsbolaget John Levin & Comp. Josefson, som de antagit till kommissionär vid försäljning af ull i Norrköping, att de afsändt tolf balar ull till hans adress, hvarjemte de anhöllo, att han måtte försöka på bästa sätt försälja varan. I nytt bref af den 22 Februari 1861 frågade bolaget, huruvida det lyckats Josefson att skaffa köpare till ullen; — »det vore kärt, om H. H. kunde skaffa oss ett antagligt anbud, då vi, efter derom erhållen kännedom, genast skola underrätta H. H., om samma konvenerar oss eller ej.» Den 28 Februari svarade Josefson, att han för längesedan kunnat sälja varan till 32 rdr, men att han, då bolaget i sitt första bref bestämt priset för densamma till 36 rdr eller i nödfall 35 rdr för lispundet, ej velat gå emot ordres; görande Josefson i samma bref förfrågan, om trettiotvå rdr för lispundet finge antagas, i hvilket fall Josefson skulle göra sitt bästa med försäljningen. I bref af den 1 Mars 1861 uttalade bolaget sin förundran deröfver att Josefson icke förut meddelat anbudet om 32 rdr per lispund, hvarjemte bolaget tillade: »för att emellertid få ett slut på affären måste vi väl, ehuru med största motvilja, vara nöjda med 32 rdr per lispund, om H. H. kan sälja ullen åt solid person på 12 månader.» Sedan Josefson i bref af den 2 Mars frågat, om icke varan kunde få säljas , på vilkor att köpeskillingen erlades under loppet af femton månaders tid, yttrade bolaget i bref den 5 Mars: »ehuru vi endast ogerna skulle vilja sälja ullen s. 41 Sida 41 i årgången börjar här på längre tid än 12 månader, äro vi dock i nödfall villiga att lemna samma åt solid person på 15 månader, och hoppas att efter de modifikationer, vi nu gjort, det skall lyckas H. H. att snarligen skaffa oss köpare dertill.» Dén 14 Mars underrättade Josefson bolaget, att han sålt ullen till sin broder fabriksidkaren Bernhard Josefson för 7,331 rdr 9 sk. r:gs, och skickade hans revers å sagde belopp. I bref den 16 Mars uttryckte bolaget sitt missnöje med köparen och fordrade borgen af Abraham Josefson för honom, hvilket Abraham Josefson vägrade att lemna. Sedan Bernhard Josefson under kredittiden afträdt sin egendom till sina borgenärers förnöjande, uttog bolaget till rådstufvurätten i Norrköping stämning å Abraham Josefson, deri bolaget anmärkte, att Josefson icke handlat enligt ordres, enär Josefson, oaktadt bolaget i brefvet den 22 Februari uttryckligen förbehållit sig att, efter erhållen kännedom om gjordt anbud, få yttra sig, huruvida detsamma konvenerade bolaget eller ej, och oaktadt bolaget, sedan Josefson underrättat att anbud å varan inkommit, utan att dock nämna hvem som gjort detta, uti särskilda bref angående priset och betalningstiden, gifvit tillstånd till försäljningen under vilkor, att köparen vore solid; likväl, utan afseende härå, bolaget oåtspordt, sålt ullen till sin broder, hvilken år 1857 gjort cession och för visso icke kunnat anses såsom solid; och som han nu åter afträdt sina tillgångar till borgenärernes förnöjande och i denna konkurs icke funnes något att till oprioriterade borgenärer utdela, yrkade bolaget, att Abraham Josefson, som förorsakat den bolaget sålunda tillskyndade förlust, måtte förpligtas att till bolaget betala 7,331 rdr 9 sk. r:gd jemte ränta. Josefson genmälde, att bolaget icke, såsom ock åberopade brefven utvisade, förbehållit sig att på förhand få veta köparens namn eller förbjudit att sälja till någon, innan de yttrat sig om personen, utan endast uppdragit åt Josefson att på bästa sätt och till »solid» person sälja ullen; att Josefson ansett sin broder solid — en öfvertygelse den ock s. 42 Sida 42 i årgången börjar här bolaget måst antagas hafva delat, — då bolaget i November 1860 till honom sålt ull för mer än 6,000 rdr; samt att bolaget dessutom redan godkänt affären derigenom, att de betalt Josefson två procent provision; och yrkades förthy käromålets ogillande. Bolaget erinrade, att den omständigheten, att bolaget i November 1860 lemnat Bernhard Josefson ull för 6,000 rdrs värde, utvisade icke, att bolaget ansåge honom vederhäftig för ytterligare 7,000 rdr. För öfrigt kunde i en persons affärsförhållanden och kännedomen derom mycket inträffa, som kunde vålla, att man i Februari alls icke ville inlåta sig i vidare affärer med honom, ehuru man i nästföregångna Oktober månad måhända ansett honom vederhäftig. Någon provision hade icke bolaget betalt Josefson; och äfven om så vore förhållandet, hade bolaget icke dymedelst gifvit honom décharge för hans åtgörande. Att Josefson verkligen ansett sin broder vederhäftig, bestreds så mycket hellre, som Josefson vägrat gå i borgen för hans skuld till bolaget; och i allt fall hade Josefson icke ägt att handla efter sin subjektiva öfvertygelse, utan bordt efterkomma ordres och förthy inlåta sig i affärer endast med en verkligt solid person. I broderns förra konkurs öfvertog Josefson efter de utsedde gode männen sysslomannaskapet, och denna konkurs uppgjordes genom ackord, utom med handlanden Nathanson i Hamburg, hvilken icke åtnöjdes med ackordet, utan fick jemte ackordbeloppet reverser eller s. k. bilöpare på tillsamman 14,000 rdr, att betalas med 1,000 rdr om året. Genom ackordet blef således Bernhard Josefson icke qvitt sin gäld, utan måste börja sin nya rörelse med gammal skuld. Han kunde således icke vara solid, utan var utblottad och måste lefva på vigilans. Vid tiden, då han köpte ifrågavarande parti ull, häftade han enligt Abraham Josefsons vetskap i skuld till bolaget för 6,000 rdr; och strax före köpet hade Bernhard J. satt sig i skuld till Abraham J. för mer än 8,000 rdr. Dessa förhållanden hade nödvändigt måst öfvertyga Abraham J. derom, att hans broder icke var solid. s. 43 Sida 43 i årgången börjar här I målet hörde vittnen berättade: Häradshöfdingen Öqvist: att under slutet af år 1857 Bernhard J. gjort konkurs, deruti vittnet och grosshandlanden Philipson utsågos till gode män; och att denna konkurs afgjordes genom förlikning redan nästföljande år, då Abraham J. öfvertog utredningen af boet, som lemnade en utdelning af 50 à 60 procent af de bevakade beloppen; Grosshandlanden Philipson : att Bernhard J:s första konkurs sålunda uppgjorts, att han till borgenärerna utgaf nya skuldebref, motsvarande 60 procent af bevakningarne ; Grosshandlanden Davidsson: lika med Philipson med tillägg, att Bernhard J. vid något tillfälle för vittnet omtalat, att handlanden Nathanson i Hamburg ej varit belåten med ackordet, utan erhållit s. k. bilöpare eller reverser öfver ackordsandelen. Vidare företedde bolaget: dels protokoll, hållet vid första förhöret i senare konkursen den 19 Mars 1862, deraf inhemtades, att Bernhard J. uppgifvit, att bans förra konkurs uppgjorts år 1858 på det sätt, att de flesta af hans fordringsägare erhållit full liqvid och de öfrige tagit ackord; och att bland de förstnämnde varit handlanden Nathanson i Hamburg, som erhållit reverser till belopp af 14,000 rdr, ställde att betalas under loppet af 14 år med 1,000 rdr årligen; dels den af Abraham Josefson i den senare konkursen ingifna bevakningsinlagan, utvisande, att han då bevakat fordringar till sammanlagdt belopp af 8,508 rdr 37 öre på grund af broderns två reverser af den 1 Februari 1860. Genom utslag den 14 Mars 1864 yttrade rådstufvurätten: att emedan, sedan bolaget i skrifvelse af den 22 Februari 1861 uppdragit åt Abraham Josefson att förskaffa bolaget ett antagligt anbud å ifrågavarande tolf balar ull, då bolaget, efter derom erhållen kännedom, skulle meddela, om samma anbud konvenerade bolaget eller ej, Josefson i följd deraf underrättat bolaget, att han haft anbud å nämnda ull till 32 rdr för lispundet, samt bolaget dels i skrifvelse af den 1 Mars 1861 tillkännagifvit sig antaga detta anbud, s. 44 Sida 44 i årgången börjar här om ullen kunde säljas till solid person på tolf månader, dels i en senare skrifvelse af den 5 i samma månad, på Josefsons derom gjorda framställning, förklarat sig villig aflåta ullen åt solid köpare på femton månader; ty och ehuru af det förhållande, att Josefson, först efter det han sålunda betingat sig pris och tid samt den 14 Mars 1861 sålt varan, uppgifvit till bolaget att köparen vore hans broder Bernhard Josefson, hvilken för ej längre tid tillbaka än år 1857 varit i cessionstillstånd och sedermera, innan hans skuld för omförmälda ull förföll till betalning, åter befunnits på obestånd och nödgats till borgenärer sin egendom afstå, anledning icke saknades, att Abraham Josefson mindre sett sin hufvudmans fördel tillgodo; likväl, som det icke kunnat fullt ådagaläggas, att, emot hvad Abraham Josefson förmenat, Bernhard Josefson vid tiden för det med honom om ifrågavarande ull afslutade köp icke varit solid eller i stånd att fullgöra sin till bolaget ingångna förbindelse, kunde stämningspåståendet icke bifallas. Bolaget vädjade till Götha hofrätt, som yttrade i dom den 3 November 1865: att emedan bolaget, — då det i bref till firman J. E. Davidsson den 1 och 5 Mars 1861, med bifall till firmans framställningar om förändring i förut gjorda bestämmelser rörande priset på ifrågavarande tolf balar ull och betalningstiden, medgifvit ullens försäljning på de för en blifvande köpare fördelaktigare vilkor, firman föreslagit, — dervid gjort det förbehåll, att köparen skulle vara en solid person, men bemälda firmas innehafvare eller Abraham Josefson det oaktadt sålt ullen till sin broder Bernhard Josefson, hvilken, vid det af Abraham J. kända förhållandet att alla hans tillgångar omkring tre år förut varit till hans borgenärer afträdda och funnits otillräckliga till skuldernas betalande, icke kunnat vid köpets afslutande anses hafva den säkra och af tillfälliga omständigheter oberoende ställning, som betecknades med uttrycket solid, samt ostridigt vore, att Bernhard Josefson, söm sedermera, innan bolagets fordran till betalning förföll, ånyo blifvit i konkurstillstånd försatt, saknade tillgång till gäldande af bolagets s. 45 Sida 45 i årgången börjar här fordran för ullen 7,331 rdr 9 sk. r:gd; ty och då Abraham J. således, vid utförandet af det hans firma J. E. Davidsson lemnade uppdrag att sälja omförmälde ull, försummat att iakttaga sina hufvudmäns bästa och derigenom ådragit dem förlust, blef, med ändring af rådstufvurättens utslag, Abraham J., såsom innehafvare af firman J. E. Davidsson, jemlikt 18 kap. 4 § Handelsbalken, förpligtad att samma förlust ersätta och i sådant afseende till bolaget emot qvitto utgifva 7,331 rdr 19 öre jemte 6 procent ränta derå från förfallodagen, den 14 Juni 1862, tilldess betalning skedde, efter afdrag af hvad bolaget på sin fordran möjligen bekommit eller kunde erhålla såsom utdelning i Bernhard J:s konkurs, och mot det bolagets återstående fordran på firman J. E. Davidsson öfverläts. Abraham J. sökte i denna dom i underdånighet ändring och yrkade, att, med upphäfvande af samma dom, rådstufvurättens utslag måtte fastställas. Nedre revisionen (revisionssekreterarne friherre Leyonhufvud och von Sydow samt t. f. revisionssekreteraren Poignant) hemställde i underd. betänkande den 26 Januari 1867, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom; och detta’ betänkande blef vid sakens underdåniga föredragning den 6 derpå följande Februari (i närvaro af justitieråden. Iggeström, Södergren, Cramer, Carleson, Wretman, Naumann och Balin') af Högsta Domstolen bifallet. Kongl. Majits dom är utfärdad den 27 Februari 1867. --- Källa: Naumanns tidskrift 1868, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.