--- citation: Naumanns tidskrift 1868 s. 410 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1868 s. 410 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1867-03-18 url: "https://ratiolex.se/naumann/1868/s-410/" source: Naumanns tidskrift 1868, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1868 s. 410 Komminister dömd till varning dels för det han rest utom stiftet utan tillåtelse, dels för det han vid husförhör iskänkt bränvin. --- Hos Upsala domkapitel blef komministern i Ofvansjö församling A. L. af hemmansägaren Lars Persson i Lemstanäs jemte andra, hvilka sedermera frånträdde sin talan, angifven, för det han, bland annat, dels en längre tid under hösten 1864 varit bosatt i Stockholm för rättegångars utförande, dels ock ofta vid förrättande af s. k. husförhör iskänkt bränvin åt läslagets ungdom och af denna vid samma tillfälle emottagit gåfvor i penningar. s. 411 Sida 411 i årgången börjar här Genom det vittnesförhör, som på domkapitlets föranstaltande hölls i saken inför vederbörlig domstol, styrktes, hvad L. ock uti sina till domkapitlet ingifna förklaringar vidgick, att han uppehållit sig i Stockholm en längre tid under 1864-års höst, äfvensom att L., »i enlighet med gammal sed i orten», brukat att, efter slutade husförhör, då menigheten, som detsamma bevistat, af värdfolket i det hus, der förhöret försiggått, bjudits på förplägning, å värdfolkets vägnar och på dettas uppmaning iskänkt bränvin åt unga och gamla, vid hvilka tillfällen L. äfven fått emottaga frivilliga penningegåfvor. Detta oaktadt yrkade dock L. att blifva från ansvar i målet frikänd, dels emedan vistelsen i Stockholm, hvars ändamål varit att utföra en injurieprocess, skett med samtycke af vederbörande kontraktsprost och kyrkoherde, hvilken under L:s frånvaro skött hans tjensteåligganden, dels ock enär anmärkta förhållandet efter husförhören, enligt hvad styrkt blifvit, grundade sig på gammal sed i orten; hvarjemte L., som, på grund af 7 § i 1687-års K. Förordning angående rättegång i domkapitlet, ansåg detsamma ej kunna döma Lars Persson för ärekränkande angifvelse, anhöll om hänvisning till behörigt forum, der han finge mot angifvaren väcka ansvars- och ersättningstalan, för det denne i angifvelseskriften uppgifvit, att L. blifvit dömd att för äreröriga beskyllningar mot en namngifven person böta och göra offentlig afbön, en tillvitelse, som vore alldeles falsk, enär det angifvelseskriften bilagda, af Svea hofrätt meddelade utslag af Kongl. Maj:t ändrats derhän, att det för L. egentligen besvärande blifvit undanröjdt. Domkapitlet yttrade i utslag den 22 November 1865: Då komministern L., enligt eget erkännande och sammanstämmande vittnens intyg, uppehållit sig i Stockholm en längre tid under hösten 1864, och han, i strid med K. cirkuläret den 5 Maj 1762, utan anmälan för konsistoriet och erhållet behörigt tillstånd, företagit sig resan till Stockholm, således utom det stift, hvarunder han lydde, ansågs L., jemlikt K. cirkulärbrefvet den 21 Augusti 1786, § 1, s. 412 Sida 412 i årgången börjar här för det tjenstefel, han sålunda låtit komma sig till last, hafva gjort sig skyldig till erhållande af tjenlig föreställning med tillagd förmaning; samt då, vid ett sådant tillfälle som husförhör, bjudande af bränvin, så åt äldre som yngre personer, äfven om detta vore en ortens plägsed, aldraminst bordt, på sätt som skett, af presten sjelf verkställas, utan fast hellre såsom en förargelseväckande osed motarbetas och afstyras, blef L:s förfarande härutinnan ogilladt af domkapitlet, med förklarande, att lämplig förmaning härför skulle på samma gång som ofvan omförmälda föreställning L. meddelas. Men enär, beträffande den begärda hänvisningen, domkapitlet, enligt K. cirkulärbrefvet den 7 December 1787, hade att i dylika mål som det förevarande yttra sig om upprättelse, å ena, och ersättning, å andra sidan, när fråga derom uppstode, men L. icke framställt något sådant påstående, fann domkapitlet sig icke tillkomma att yttrande i anledning af L:s omförmälda yrkande afgifva. Komministern L. besvärade sig i Svea hofrätt och företedde intyg af kyrkoherden kontraktsprosten H. derom, att L. haft hans tillstånd till vistelsen i Stockholm, samt att H., som skött L:s tjenst under hans bortavaro, ansett sig såsom pastor och kontraktsprost äga befogenhet att permittera sin komminister, helst det aldrig brukats att besvära domkapitlet med ansökning om ledighet för resa till Stockholm, hvilket, enär konsistoriet i Upsala och Stockholm hade samma præses, egentligen vore att anse såsom icke liggande utom stiftet. Hofrätten meddelade utslag (ex incommunicato) den 29 Maj 1866 och fann skäl ej vara anfördt, som till ändring i öfverklagade utslaget kunde föranleda. Häremot fullföljde L. und. besvär hos Kongl. Maj:t. Målet föredrogs den 18 Mars 1867 inför Högsta Domstolen (justitieråden friherre Leuhusen, Almqvist Adlercreutz, Naumann, Bolin och Rabe), som dervid fann skäl ej vara anfördt, verkande ändring i hofrättens utslag. --- Källa: Naumanns tidskrift 1868, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.