--- citation: Naumanns tidskrift 1868 s. 544 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1868 s. 544 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1867-10-08 url: "https://ratiolex.se/naumann/1868/s-544/" source: Naumanns tidskrift 1868, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1868 s. 544 Arrende-aftal om fideikommiss-egendom. Arrendatorns förbindelse till en ny fideikommissarie. --- Sysslomännen i friherre Johan Banér den äldres konkurs bortarrenderade genom kontrakt den 10 Mars 1862 »med den rätt, borgenärerne tillkomme», till fabrikören A. Hyllengren på femton års tid, räknad från den 14 Mars 1862 till den 14 Mars 1877, fideikommissegendomen Skadier. Friherre Johan Banér den äldre afled år 1863 och fideikommissegendomen tillföll, sedan jemväl friherre Banérs äldste son friherre Johan Fredrik Axel Gabriel Banér den 8 Februari 1864 med döden afgått, yngre sonen friherre Johan Banér, som tillträdde egendomen den 14 Mars 1865. Uti uttagen stämning till Håbo häradsrätt å friherre Johan Banér den yngre yrkade Hyllengren, att som vid ofvanuppgifne förhållanden hvarken aflidne friherre Johan Banér den äldres borgenärer numera hade någon dispositionsrätt öfver egendomen, eller Hyllengren kunde på grund af kontraktet erhålla lagens biträde för att, om vederparten sådant bestred, få med arrendet efter den 14 Mars 1866 fortfara, det måtte alltså och då kontraktet sålunda icke längre vore ömsesidigt förbindande och i följd deraf icke heller borde anses gällande, samt Hyllengren uppsagt detsamma hos friherre Johan Banér den yngre, Hyllengren förklaras berättigad att den 14 Mars 1866 arrendet afträda. Friherre Banér anmärkte, bland annat, att Hyllengren icke varit berättigad att uppsäga arrendet, då han i kontraktet icke förbehållit sig rättighet dertill, samt att i allt fall den skedda uppsägningen vore olaglig, då derigenom arrendet blifvit uppsagdt att sluta den 14 Mars 1865 eller ett år tidigare än Hyllengren enligt lag kunnat, efter uppsägning å tid som skett, få från egendomen afflytta. s. 545 Sida 545 i årgången börjar här I utslag den 5 Mars 1866 utlät sig häradsrätten: att som ofvanberörda kontrakt, hvilket blifvit godkändt af friherre Johan Banér den äldre, såsom dåvarande fideikommissarie till egendomen, samt af dennes förrbemälde äldste son, för den händelse att hans rätt till fideikommisset skulle under den i kontraktet bestämda arrendetiden inträda, icke vore af beskaffenhet att friherre Johan Banér den yngre, sedan såväl hans fader som broder aflidit och han sjelf blifvit innehafvare af fideikommisset, kunde på grund af samma kontrakt lagligen förpligtas att låta Hyllengren intill den öfverenskomna tidens slut vid egendomen qvarsitta, samt vid sådant förhållande Hyllengren icke heller kunde, utan motsvarande rättighet att arrendet bibehålla, anses förbunden att dermed fortfara; alltså och då Hyllengren i Augusti 1864 arrendet uppsagt, fann häradsrätten, som å anmärkningen mot giltigheten af berörda uppsägning icke kunde fästa afseende, skäligt förklara Hyllengren berättigad att den 14 Mars 1866 ifrågavarande egendom afträda. Svea hofrätt, der friherre Banér efter vad fullföljde talan, pröfvade i dom den 11 Mars 1867 rättvist häradsrättens utslag att gilla. Sterbhusdelägarne efter friherre Banér, som under rättegången aflidit, sökte i denna dom i underdånighet ändring. Uti underdånigt betänkande den 28 September 1867 yttrade Nedre revisionen (revisionssekreteraren Svedelius och konstituerade revisionssekreteraren Lilienberg): att enär det ifrågavarande arrendekontraktet, hvarigenom Hyllengren arrenderat egendomen Skadevi på femton år från den 14 Mars 1862, icke innehölle någon bestämmelse om rättighet för Hyllengren att uppsäga kontraktet till afflyttning före nämnde tids utgång, och hvarken till följd af ordalagen i kontraktet, att egendomen utarrenderades med den rätt, dåvarande fideikommissaries borgenärer tillkom, eller eljest, enligt lag, dylik rättighet att arrendet uppsäga torde kunna Tidskrift för Lagstiftn. etc. 5:te årg. 35 s. 546 Sida 546 i årgången börjar här anses hafva för Hyllengren uppkommit genom den omständighet allena, att egendomen, sedan arrendekontraktet upprättades, öfvergått till annan fideikommissarie, den der icke skriftligen godkänt kontraktet, nedre revisionen hemställde, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist att, med ändring af domstolarnes beslut, ogilla den af Hyllengren i saken förda talan. Föredraganden, konstituerade revisionssekreteraren friherre Leuhusen yttrade: »Som genom ifrågavarande arrendekontrakt sysslomännen i numera aflidne friherre Johan Banér den äldres konkurs till Hyllengren utarrenderat fideikommissegendomen Skadevi allenast med den rätt, borgenärerna tillkom, på femton år, och Hyllengren följaktligen arrendet med samma rätt emottagit; samt berörda bestämmelse i kontraktet, enligt min åsigt, icke kan annorlunda förstås, än att arrendet skulle äga bestånd under de femton åren, derest rätt att fideikommissegendomen innehafva så länge tillkom friherre Baners borgenärer; hvaremot, om denna rätt före de bestämda årens slut upphörde, Hyllengren lika litet torde hafva varit förbunden att med arrendet derefter fortfara, som fideikommissinnehafvaren kunnat på grund af kontraktet lagligen förpligtas låta Hyllengren vid egendomen qvarsitta längre än till laga fardag, derest icke emellan dem aftal om ett annat förhållande ägt rum; alltså och då något sådant aftal emellan Hyllengren och friherre Johan Banér den yngre icke bevisligen blifvit slutadt; samt Hyllengren följaktligen torde hafva varit berättigad att, på sätt som skett, sedan såväl borgenärernes i friherre Johan Banér den äldres konkurs rätt till egendomen upphört, som de fideikommissarier, hvilka för deras del godkänt arrendekontraktet, aflidit, uppsäga arrendekontraktet hos friherre Johan Banér den yngre, hemställer jag i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla det slut, hvari domstolarne i saken stannat. Saken föredrogs den 8 Oktober 1867 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Iggeström, Quensel, Berg, Adlercreutz, Naumann, Bolin och von Ho/sten); och s. 547 Sida 547 i årgången börjar här som ifrågavarande egendom, enligt hvad ostridigt är, i friherre Johan Banér den äldres hand varit af fideikommiss natur, så att han derom ej ägt att förordna för längre tid än han lefde och hans dispositionsrätt var gällande, samt det af sysslomännen i Banérs konkurs den 10 Mars 1862 afslutade och af Banér godkända kontrakt, hvarigenom nämnda egendom blifvit med den rätt, borgenärerna tillkom, till Hyllengren under arrende på femton år upplåten, följaktligen måste antagas, hvad ordalagen i kontraktet jemväl antyda, hafva blifvit ingånget under förutsättning och vilkor att Banérs dispositionsrätt öfver egendomen ej komme att före den sålunda bestämda tiden upphöra; alltså och då Hyllengren, hvars bifall till kontraktet måste anses afgifvet under enahanda vilkor för detsammas fortfarande bestånd, som af upplåtaren sålunda blifvit förutsatte, icke, sedan fideikommisset numera, efter friherre Banérs död, till annan person öfvergått, kan utan särskildt aftal med denne vidare vara af kontraktets bestämmelser bunden, men något aftal i sådant afseende ej uppgifvits hafva blifvit emellan Hyllengren och friherre Johan Banér den yngre träffadt, pröfvade Högsta Domstolen rättvist gilla det slut, föredragandens särskilda mening innehåller. Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 5 Nov. 1867. --- Källa: Naumanns tidskrift 1868, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.