--- citation: Naumanns tidskrift 1868 s. 678 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1868 s. 678 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1868-07-30 keywords: - Förkommet skuldebref url: "https://ratiolex.se/naumann/1868/s-678/" source: Naumanns tidskrift 1868, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1868 s. 678 Fordringsanspråk på grund af ett till viss man eller ordres stäldt skuldebref, som uppgifves hafva förkommit för ägaren. Erbjuden borgen i detta fall för kostnad och skada i händelse af framtida kraf. --- Hans Nilsson i Fräntorp, i egenskap af förmyndare för aflidne hemmansägaren Anders Magnus Månssons och hans femväl aflidna hustrus omyndiga barn, uttog jemte en medjörmyndare till 1865 års sommarting med Bråbo härad stämning å häradsdomaren Erik Eriksson i Träbrunna Pressgården med påstående, att denne måtte förpligtas till för- s. 679 Sida 679 i årgången börjar här myndarne utgifva 370 rdr 6 öre jemte ränta från den 30 Mars 1861, då skulden skulle hafva uppkommit. Enligt uppgift af förmyndarne skulle nemligen Erik Eriksson och en annan då mera afliden person, skolläraren J. A. Rydman, hafva förrättat auktion hos Magnus Andersson i Sjögsätter samt, då liqvid med honom derför uppgjorts, blifvit honom skyldige 370 rdr 6 öre, hvilka Anders Magnus Månsson försträckt dem emot erhållande af revers, hvilken sedermera för Anders Magnus Månsson på obekant sätt förkommit, men hvilken förmyndarne erbjödo sig att efter erhållen liqvid låta döda genom kungörelser i allmänna tidningarne. Rydman afled den 1 Juni 1861 och Anders Magnus Månsson omkring ett år före rättegångens början. Ifrågakomne revers hade, enligt förmyndarnes uppgift, icke funnits i hans efterlemnade bo. Erik Eriksson erkände vid häradsrätten, att han och Rydman vid uppgifne tillfället uthändigat en till Anders Magnus Månsson eller ordres ställd revers å 370 rdr 6 öre, samt att Erik Eriksson icke inlöst reversen eller derå gjort någon afbetalning, men påstod, att som reversen icke funnes, Rydman måste anses hafva inlöst densamma, hvarföre ock Erik Eriksson vägrade utbetala något af det omstämda beloppet, så framt han icke på samma gång återfinge fordringsbeviset. I utslag den 16 Maj 1865 yttrade häradsrätten: att emedan det skuldebref, Erik Eriksson medgifvit sig hafva jemte aflidne skolläraren J. A. Rydman den 30 Mars 1861 utgifvit till Anders Magnus Månsson från Sjögsätter å 370 rdr 6 öre, icke kunnat af föremyndarne förevisas, eller någon anledning att skuldebrefvet förkommit blifvit förebragt, samt sålunda skäl vore för handen till det antagande, att, på sätt Erik Eriksson påstått, Rydman i lifstiden infriat skuldebrefvet, käromålct icke kunde bifallas. Förmyndarne vädjade till Götha hofrätt, hvarest förevisades i transsumt den efter Rydman den 15 Juni 1861 upprättade bouppteckning. I densamma funnos tillgångarne upptagne till 4,010 rdr 78 öre, samt skulderna till s. 680 Sida 680 i årgången börjar här 5,187 rdr 91 öre, så att en brist af 1,177 rdr 13 öre skulle förefunnits. Bland skulderna förekom en till Anders Magnus Månsson i Sjögsätter, enligt skuldsedel å 200 rdr. Vidare företeddes i hofrätten en två dagar efter bouppteckningen upprättad handling, hvari Erik Eriksson förbundit sig att till fullo liqvidera aflidne skolläraren J. A. Rydmans skulder, af hvad beskaffenhet de månde vara, emot vilkor att han finge öfvertaga och disponera alla Rydmans tillgångar, såväl i fordringar som effekter. Riktigheten af denna handling medgafs af Erik Eriksson, under förklarande, att han ingått berörda öfverenskommelse med Rydmans arfvingar. Vid hofrätten hördes vittnen, hvilka intygade: Skolläraren A. Rehnström: att vid bouppteckningen efter Rydman anmälts af Erik Eriksson, att han och Rydman häftade i en gemensam skuld till Anders Magnus Månsson å omkring 200 rdr, hvilken skuld förty antecknats i bouppteckningsinstrumentet, och hade vittnet bland handlingarne i Rydmans bo icke påträffat någon, som utvisade, att Rydman betalt nämnde skuld till Anders Magnus Månsson; Torparen Anders Magnus Jonsson på Sjögsätters ägor: att vittnet hos Anders Magnus Månsson sett en af Erik Eriksson och Rydman till Anders Magnus Månsson, utgifven revers å 370 rdr, utan att vittnet dock kunde minnas dagen eller året för dess utfärdande; att någon tid efteråt Anders Magnus Månsson för vittnet uppgifvit, att honom frånhändts å en källare i Norrköping i början af år 1862 samma revers, hvarjemte Anders Magnus Månsson vid ett tillfälle efter Rydmans död för vittnet omförmält, att Anders Magnus Månsson endast hade med Erik Eriksson att göra angående reversens liqviderande och derför ockå ernade att uteslutande vända sig emot denne, samt att vid ett tillfälle, då Anders Magnus Månsson kräft Erik Eriksson för reversens innehåll, denne förklarat sig villig gälda detta, då reversen företeddes, men invändt att möjligt vore, det Rydman redan infriat densamma; s. 681 Sida 681 i årgången börjar här Hemmansägaren P. G. Carlsson i Simonstorp: att vid ett sammanträffande med vittnet i Norrköping efter Rydmans död Anders Magnus Månsson sagt sig erna besöka notarien Hay för erhållande af dennes råd angående en tilltänkt rättegång mot Erik Eriksson för utkräfvande af en fordran hos denne; men då vittnet någon tid derefter råkat notarien Hay och hos denne förfrågat sig angående Anders Magnus Månssons tillernade rättegång, hade Hay förklarat, att någon sådan ej kommit till stånd, enär parterne skulle utan rättegång blifvit ense; saint .att vittnet vid flera tillfällen hört Anders Magnus Månsson uppgifva, att han vid ett besök i Norrköping förlorat sin plånbok med inneliggande penningar och en revers, men att vittnet icke visste, om denna revers anginge nyss omvittnade fordran hos Erik Eriksson. Denne sistnämnde anförde hos hofrätten, att han och Rydman varit i bolag om auktioners förrättande, men att Rydman ombesörjt all den dermed förenade skrifning och haft uppbörden och redovisningen om hand, så att Erik Erikssons delaktighet i bolaget hufvudsakligen afsett garanti för Rydmans vederhäftighet. Efter Rydmans sjelfmord, nödgades Erik Eriksson öfvertaga boet och godtgöra alla skulderna, hvartill Erik Eriksson måste af egna medel använda betydliga belopp. Vid bouppteckningstillfället uppgaf Erik Eriksson de skulder, han förmodade Rydman äga, och deribland jemväl den omtvistade, emedan Erik Eriksson kommit ihåg, att han och Rydman utfärdat till Anders Magnus Månsson eller ordres en revers att betalas vid anfordran; men som Erik Eriksson icke hade sig med visshet bekant, om reversen var inlöst eller ej, samt Rydmans affärsställning vore i hög grad intrasslad och oordentlig, och Erik Eriksson uppoffrat betydliga belopp derför att han olyckligtvis låtit förmå sig att ingå bolag med Rydman, ville icke Erik Eriksson inbetala andra skulder än sådana, som grundades på företedda handlingar. Vid Erik Erikssons inlaga i hofrätten var fogad en attest af bouppteckningsförrättaren skolläraren Rehnström, att i boet efter Rydman icke funnes några räknin- s. 682 Sida 682 i årgången börjar här gar, som utvisade affärsställningen emellan honom och Rydman, eller om ifrågakomne skulden till Anders Magnus Månsson guldits eller icke; att Rydmans affärsställning varit i högst oordentligt skick, så att det omöjligen kunnat utredas hvilka af boets skulder varit oliqviderade eller icke; att i sterbhuset anmälts flere skulder efter det bouppteckningen förrättats, och att Erik Eriksson måst af egna medel betäcka en betydlig brist i Rydmans bo. Hofrätten yttrade i dom den 18 Maj 1866: att ehuru skolläraren Rehnström på ed intygat, att Erik Eriksson den 15 Juni 1861 vid bouppteckningen efter Rydman uppgifvit, att de begge gemensamt häftade i skuld till Anders Magnus Månsson, samt denna bouppteckning, hvilken i bestyrkt afskrift blifvit vid hofrätten företedd, utvisade, att Rydman aflidit den 1 i nämnde månad och således kort efter det ifrågavarande skuldebrefvet blifvit utgifvet, och att Rydmans skulder, bland hvilka jemväl upptagits 200 rdr till Anders Magnus Månsson, med ett större belopp öfverskjutit värdet af hans efterlemnade tillgångar, hvarföre antagligt, vore, att berörda skuldebref icke blifvit af Rydman infriadt utan fastmera syntes sannolikt, att detsamma, såsom vittnena P. G. Carlssons i Simonstorp och Anders Magnus Jonssons på Sjögsätter vittnesberättelser föranledde, för Anders Magnus Månsson förkommit; likväl och som Erik Eriksson uppgifvit, att skuldebrefvet varit stäldt till Anders Magnus Månsson eller ordres, och denna uppgift lemnats oemotsagd, samt i följd deraf Erik Eriksson icke genom betalning af omstämda beloppet till förmyndarne för Anders Magnus Månssons barn vore från framtida kraf utaf skuldebrefvets innehåll ovilkorligen fredad; alltså och då förmyndarne icke erbjudit Erik Eriksson säkert för den kostnad och skada, honom i sistberörde hänseende kunde vederfaras, pröfvade hofrätten rättvist förklara förmyndarnes instämda talan icke kunna för det dåvarande bifallas. Denna dom vann laga kraft. s. 683 Sida 683 i årgången börjar här Till nästa ting derefter uttog ene förmyndaren Hans Nilsson ny stämning å Erik Eriksson, deri Hans Nilsson, med åberopande af hofrättens nyssberörde dom, yrkade, att Erik Eriksson måtte åläggas utbetala reversens innehåll 370 rdr 6 öre, jemte ränta derå från den 30 Mars 1861, emot det att Hans Nilsson anskaffade en till vederhäftigheten styrkt borgen för all den kostnad och skada, Erik Eriksson kunde tillskyndas genom framtida kraf för den bortkomne reversen. Vid häradsrätten företedde Hans Nilsson borgen, mot hvilken Erik Eriksson icke hade något att anmärka, men han bestred likväl käromålet, intill dess reversen återställdes till honom, enär han och Rydman gemensamt utfärdat reversen I utslag den 5 Februari 1867 yttrade häradsrätten: att emedan upplyst vore, det Erik Eriksson gemensamt med skolläraren Rydman den 30 Mars 1861 till Anders Magnus Månsson eller ordres utgifvit ett skuldebref å 370 rdr 6 öre, hvilket skuldebref, enligt hvad två, under det förra rättegången emellan parterna var anhängig i Götha hofrätt, afhörde vittnens berättelser gjort sannolikt, för Anders Magnus Månsson förkommit, samt Erik Eriksson medgifvit, att detta skuldebref icke blifvit af honom infriadt, och anledning desto mindre förefunnes, att skuldebrefvet blifvit inlöst af Rydman, som denne den 1 Juni 1861, och således kort efter skuldebrefvets utfärdande, afiidit, ty och som Erik Eriksson vid bouppteckningen efter Rydman den 30 Juni 1861 enligt ett vittnes intygande uppgifvit sig gemensamt med Rydman häfta i skuld till Anders Magnus Månsson, hvarförutom bouppteckningen, som upptagit skuldbeloppet till 200 R:dr, i öfrigt visat skulder, de der med större belopp öfverstigit värdet af Rydmans efterlemnade tillgångar, alltså och då af h vad sålunda och i öfrigt förekommit finge anses ådagalagdt, att den skuld, Erik Eriksson gemensamt med Rydman haft till Anders Magnus Månsson, icke blifvit godtgjord, samt Hans Nilsson erbjudit borgen för den kostnad och skada, Erik Eriksson genom skuldens betalande, utan skuldebrefvets återfående, genom framtida kraf kunde få s. 684 Sida 684 i årgången börjar här vidkännas, pröfvade häradsrätten rättvist förpligta Erik Eriksson att genast till Hans Nilsson, såsom förmyndare för Anders Magnus Månssons omyndiga barn, utbetala fordrade 370 rdr 6 öre jemte sex procents ränta derå från den 30 Mars 1861, tilldess betalning skedde, mot det att Hans Nilsson till Erik Eriksson aflemnade vederbörligen godkänd borgen af två vederhäftiga män för den kostnad och skada, Eriksson genom framtida kraf af det i skuldebrefvet förskrifna belopp kunde komma att vidkännas. Erik Eriksson vädjade till Götha hofrätt. Det hade icke blifvit i någon mån styrkt, vare sig att skuldebrefvet verkligen förkommit och således vore för utgifvarne oskadligt, eller huruvida enligt dess innehåll Eriksson och Rydman borde, en för båda och båda för en, ansvara för dess gäldande. Detta oaktadt hade häradsrätten ålagt Erik Eriksson att gälda hela skulden. Genom häradsrättens föreskrift om borgen bereddes icke någon verklig säkerhet, enär händelserna kunde så foga, att kraf icke anställdes på flera år och att borgesmännen eller, ifall de afledo, deras arfvingar kunde med tiden blifva insolventa. En fastställelse af häradsrättens utslag skulle föranleda till ändlösa rättegångar och orättvisa förluster; och annat än såsom ett misstag af häradsrätten kunde det ej betraktas, att häradsrätten ingått i pröfning af en löpande skuldsedel, om hvars innehåll i öfrigt rörande vilkoren för betalningsskyldigheten alla närmare upplysningar saknades. Hans Nilsson genmälde, att invändningen, det Erik Eriksson skulle obehörigen ålagts betala hela det fordrade beloppet, icke torde förtjena afseende, då det vore tydligen ådagalagdt och af Erik Eriksson erkändt, att han skulle godtgöra Rydmans alla skulder. Ej heller torde den gjorda anmärkningen i afseende på den föreskrifna borgen få något gälla, sedan Erik Eriksson inför häradsrätten godkänt den af Hans Nilsson erbjudna. För öfrigt hade hofrätten förut förklarat hvad den ansett förmyndarne böra iakttaga, innan fordringen kunde utfås; och detta hade förmyndarne nu- s. 685 Sida 685 i årgången börjar här mera fullgjort. Hans Nilsson yrkade derföre, att häradsrättens utslag måtte godkännas. I dom den 6 December 1867 yttrade hofrätten: att då det icke vore styrkt, att ifrågavarande skuldebref blifvit helt och hållet förstördt eller onyttigt gjordt, samt enligt Erik Erikssons oemotsagde uppgift antagas måste, att det vore af löpande egenskap och således betalningsgildt i dens hand, som detsamma möjligen innehade, pröfvade hofrätten rättvist, med upphäfvande af häradsrättens utslag, ogilla Hans Nilssons stämningspåstående. Denna dom utgjorde hofrättsrådet Auselii, assessoren Ekmans och vice häradshöfdingen Bergii åsigt i saken. Två ledamöter, hofrättsrådet von Feilitzen och vice häradshöfdingen Fagerberg, voro skiljaktige och yttrade: att alldenstund af handlingarna inhemtades, hurusom Hans Nilsson, till stöd för sin i denna sak väckta talan, åberopat hofrättens den 18 Maj 1866 meddelade dom i en emellan förmyndarne för Hans Nilssons myndlingar och Erik Eriksson anhängiggjord, i hofrätten fullföljd tvist angående Erik Erikssons skyldighet att betala hvad genom ifrågaställda skuldebrefvet blifvit förskrifvet, utan afseende derå att skuldebrefvet, såsom förkommet, ej kunde återställas; fördenskull och emedan hofrätten i domen förklarat, att enär skuldebrefvet oemotsagdt varit af löpande beskaffenhet, hvarföre Erik Eriksson genom betalning af förskrifna beloppet icke vore för framtida kraf af skuldebrefvets innehåll ovilkorligen fredad, kunde, då förmyndarne icke erbjudit Erik Eriksson säkerhet för den kostnad och skada, som honom i sådant hänseende kunde yederfaras, det väckta käromålet för det dåvarande icke bifallas; ty och som denna dom, hvilken ostridigt vunnit laga kraft, enligt bemälde ledamöters omdöme, otvetydigt innefattade en bestämmelse om de vilkor, emot hvilka betalning af skuldebrefvet kunde, utan detsammas återställande, Erik Eriksson åläggas, samt i denna sak icke förekommit sådana förhållanden, som omintetgjorde verkan af samma bestämmelse, funno desse ledamöter ej skäl att göra ändring i motvädjade beslutet. s. 686 Sida 686 i årgången börjar här Hans Nilsson sökte i underdånighet ändring i hofrättens dom och, för den händelse att Kongl. Maj:t icke ansåge sig kunna bifalla, det han för sina myndlingars räkning finge emot den erbjudna och godkända borgensförbindelsen lyfta ifrågavarande fordran, yrkade han, att Erik Eriksson ändock måtte åläggas utbetala sin skuld efter reversens medgifna innehåll, samt att dessa medel finge insättas i något allmänt penningeverk tilldess tio år förfiutit från reversens utgifvande. . Uti underdånigt betänkande den 30 Maj 1868 hemställde Nedre Revisionen (revisionssekreteraren Svedelius samt t. f. revisionssekreterarne Rgding och Lagergren) på de af häradsrätten anförda skäl och enär Erik Eriksson, som efter skolläraren Rydmans död genom skriftlig handling af den 17 Juni 1861 förbundit sig att till fullo liqvidera Rydmans samtliga skulder, emot det att Erik Eriksson finge disponera öfver alla Rydmans tillgångar, medgifvit, att Rydmans bo sedermera blifvit af Erik Eriksson för berörda ändamål öfvertaget, — att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist att, med upphäfvande af hofrättens dom, fastställa det slut, hvari häradsrätten stannat, dock med berättigande för Erik Eriksson att få å fastställda räntan räkna sig till godo bevillningsafdrag för tiden till den 1 Januari 1862. Saken föredrogs den 2 Juli 1868 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Qvensel, Södergren, friherre Leuhusen och Carleson) fastställde hofrättens dom. Justitieråden Hoffstedt och Wretman biföllo det underderdåniga betänkandet. • Justitierådet Dreijer yttrade: »Som uti rättegång, hvilken förut varit emot Erik Eriksson anhängiggjord angående hans förpligtande att till dåvarande förmyndarne för Anders Magnus Månssons barn betala hvad genom ifrågakomne skuldebref blifvit förskrifvet, hofrätten, medelst dom den 18 Maj 1866, hvilken vunnit laga kraft, dels på anförda grunder funnit antagligt, att skuldebrefvet icke, såsom Erik Eriksson invändt, blifvit af Rydman infriadt, utan fastmera s. 687 Sida 687 i årgången börjar här ansett sannolikt, att detsamma, såsom vittnens berättelser föranledde, för Anders Magnus Månsson förkommit, dels vidare förklarat att, då Erik Eriksson uppgifvit, att skuldebrefvet varit stäldt till Anders Magnus Månsson eller ordres, och förmyndarne lemnat denna uppgift oemotsagd, samt i följd deraf Erik Eriksson icke genom betalning af omstämda beloppet till förmyndarne vore för framtida kraf utaf skuldebrefvets innehafvare ovilkorligen fredad, kunde, enär förmyndarne icke erbjudit Erik Eriksson säkerhet för den kostnad och skada, honom i detta hänseende kunde tillskyndas, förmyndarnes instämda talan icke för det dåvarande bifallas; alltså och emedan berörde dom, enligt mitt omdöme, måste anses innefatta bestämmelse om sådant vilkor, emot hvars fullgörande betalning af skuldebrefvet kunde, utan dess återställande, Erik Eriksson åläggas, samt Hans Nilsson i denna sak, med erbjudande i stämningen af samma vilkors uppfyllande, hos häradsrätten i detta afseende företett till vederhäftigheten styrkt borgen för den kostnad och skada, som kunde Erik Eriksson åstadkommas genom framtida kraf på den bortkomna reversen, emot hvilken borgen Erik Eriksson icke haft; något att anmärka; ty och då upplyst är, att Erik Eriksson genom skriftlig handling förbundit sig att till fullo liqvidera alla Rydmans skulder, vid hvilket förhållande Erik Erikssons anmärkning att det icke vore styrkt, huruvida han jemte Rydman genom ifrågavarande skuldebref åtagit sig betalningsskyldighet, en för begge och begge för en, icke förtjenar afseende, gillar jag det slut, nedre revisionens underdåniga betänkande innehåller.» Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 30 Juli 1868. --- Källa: Naumanns tidskrift 1868, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.