--- citation: Naumanns tidskrift 1868 s. 717 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1868 s. 717 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1868-07-01 url: "https://ratiolex.se/naumann/1868/s-717/" source: Naumanns tidskrift 1868, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1868 s. 717 Förmyndare begär laga klyfning af de omyndiges hemman, men hans medförmyndare (barnens fader) vill ej dertill samtycka; bör, vid en sådan meningsskiljaktighet dem emellan, frågan om hemmansklyfningen förfalla ! --- Per Jönsson i Tågarp, af Luggude häradsrätt förordnad till biträde åt Jöns Andersson derstädes uti förmynderskåpet för den senates fem omyndige barn, hade hos kon. befallningshafvande i Malmöhus län utverkat förordnande för kommissionslandtmätaren H. Kull att förrätta delning af det i Zireköpinge socken af nämnde län belägna hemman N:o 5 Tågarp om 1/2 mantal, deraf Jöns Andersson och de omyndige ägde hvar sin hälft. Vid förrättningens företagande bestred Jöns Andersson densammas fortgång, under förmälan, att den begärda klyfningen för det dåvarande ej vore af behofvet påkallad, enär han sjelf hade egendomen på arrende till år 1872. Då Per Jönsson fortfarande påyrkade delningen, på det att ett i egendomen innestående lån hos skånska hypoteksföreningen, å hvilket Jöns Andersson en gång försummat att i behörig tid inbetala årsräntan, måtte kunna blifva i vederbörlig ordning fördeladt, afgåfvo förrättningsmännen det utlåtande: att som Per Jönson genom företedt förordnande visat sig vara medförmyndare för omyndige delägarne i ifrågavarande hemman, och han således hade för sig stadgadt ansvar för förvaltningen af de omyndiges egendom, ansåge förrättningsmännen Per Jönsson berättigad att till delägarnes ömsesidiga nytta få begärda klyfningen i laga ordning företagen och afslutad. Frågan underställdes Luggude ägodelningsrätts pröfning, och jemväl hos ägodelningsrätten fortsatte Per Jönsson sitt yrkande om förrättningens fortgång, på det han s. 718 Sida 718 i årgången börjar här måtte blifva i tillfälle föranstalta att icke de omyndiges jord skulle kunna tillgripas för godtgörande af omförmälda hypothekslån. Jöns Andersson åberopade, att han för bestridande af sina barns uppfostran brukade deras lotter i hemmanet tillsamman med sin egen, hvilket sambruk komme att fortfara åtminstone till år 1872. Väl hade han med hypoteksföreningens begifvande tvänne gånger begagnat sig af anståndstid med inbetalningen af ränta och amortering å det intecknade lånet, men föreningen hade aldrig ifrågasatt detsammas indrifvande och skulle antagligen icke bevilja lånets fördelning på de särskilda lotterna, äfven om klyfning skedde. Äg odelning srätten, yttrade i utslag den 23 December 1867: Då Jöns Andersson, som sjelf vore sina barns hufvudförmyndare samt derjemte största delägaren i hemmanet 1/2 mantal N:o 5 Tågarp, icke påkallat klyfning deraf emellan sig och sina ännu omyndiga barn, pröfvade ägodelningsrätten, med ogillande och upphäfvande af landtmätarens och gode männens i ärendet afgifna utlåtande, skäligt förklara den ifrågasatta hemmansklyfningen för det dåvarande icke böra verkställas. Häruti sökte Per Jönson ändring hos Kongl. Maj:t och androg vidare: Såsom förmyndare hade han både skyldighet och rättighet att tillse, det de omyndiges egendom lagligen eller rätt och väl förvaltades. För förvaltningen vore han lika mycket ansvarig som fadren, alldenstund de begge hade förvaltningen under samnad hand; om han då ej skulle jemväl äga motsvarande rättighet att deltaga i förvaltningen, uppstode den orimlighet, att han vore ansvarig för den förlust, som genom förvaltningen kunde uppstå, utan att han dervid haft det ringaste att säga eller åtgöra; och hvilken risk barnens lottei* i hemmanet stode uti frågans närvarande skick, hade han redan visat. Nedre revisionen (revisionssekreteraren Svedelius samt t. f. revisionssekreterarne föredraganden Ryding och Lagergren) hemställde i underd. betänkande den 13 Maj 1868: att, enär Per Jönsson och Jöns Andersson, hvilka under samnad hand s. 719 Sida 719 i årgången börjar här innehade förmynderskapet för den senares omyndiga barn och följaktligen voro lika berättigade att för myndlingarnes fastighetslotter föra talan, stannat i olika meningar, huruvida laga skifte borde för samma fastighetslotter påkallas eller icke, samt vid sådant förhållande frågan derom rätteligen borde anses förfallen, Kongl. Maj:t måtte pröfva lagligt fastställa det slut, hvartill ägodelningsrätten i öfverklagade utslaget kommit. Vid ärendets föredragning inför Högsta Domstolen den 1 Juli 1868, i närvaro af justitieråden Hofstedt, Qvensel, Södergren, friherre Leuhusen, Carleson, Wretman och Dreijer, bifölls nedre revisionens underdåniga hemställan. --- Källa: Naumanns tidskrift 1868, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.