--- citation: Naumanns tidskrift 1869 s. 136 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1869 s. 136 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT keywords: - Hofrätt url: "https://ratiolex.se/naumann/1869/s-136/" source: Naumanns tidskrift 1869, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1869 s. 136 Då ho frätt undanrödjer underrätts utslag och visar saken åter till förnyad handläggning; får en slik hofrättens dom underställas Kongl. Maj:ts pröfning ! --- Den 29 November 1866 meddelade Svea hofrätt dom i en af Fernebo häradsrätt den 22 December 1865 afgjord. s. 137 Sida 137 i årgången börjar här till hofrätten vädjad sak emellan enkan Margaretha Svärdström och öfrige arfvingar efter ej mindre aflidne torparen Clemens Bruze i Jungfrubo, än ock hans jemväl aflidna hustru Anna Olsdotter, kärande, och notarien N. Sikström, svarande, angående afträdande af en torplägenhet, uti hvilken dom hofrätten, af anförda orsaker, jemte det motvädjade utslaget undanröjdes, visat saken åter till häradsrätten till förnyad handläggning. Uti en till hofrätten ingifven skrift, dervid var fogad revisionsskilling, ett hundra rdr rmt, anhöll Sikström att få Kongl. Maj:ts pröfning underställa hofrättens ifrågavarande dom; men genom utslag den 10 Januari 1867 förklarade hofrätten, att som hofrätten icke uti hufvudsaken dömt, kunde, emot 30 kap. 1 § Rättegångsbalken, sådan den lydde i K. F. den 21 December 1857, Sikström icke meddelas den sökta tillåtelsen. Deruti sökte Sikström i underdånighet ändring; och sedan vederbörandes förklaringar inkommit, föredrogs målet den 15 Januari 1868 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Hoffstedt, Iggeström, Södergren, Cramer och Carleson) funno skäl icke vara anfördt, som i hofrättens öfverklagade utslag kunde verka ändring. Justitieråden Qvensel och Naumann voro derifrån skiljaktige och yttrade': att då hofrättens dom icke innefattar utslag öfver någon af endera parten gjord invändning, utan slutligen afgör den hos hofrätten i saken förda vadetalan samt undanrödjer häradsrättens hufvudsakliga beslut, ansågo justitieråden, vid jemförelse emellan stadganderna i 16 kap. 4 § och 30 kap. Rättegångsbalken, Sikström ej hafva bort förvägras att, på sätt han begärt, få underställa Kongl. Maj:ts pröfning berörde dom; i följd hvaraf justitieråden, med ändring af hofrättens utslag den 10 Januari 1867, funno skäligt förelägga Sikström att, såvida han ville bevara talan emot samma dom, inom en månad efter delfående af beslutet, göra förnyad revisionsansökning hos hofrätten, som s. 138 Sida 138 i årgången börjar här skulle äga att dermed lagligen förfara, utan hinder af förra beslutet» 1). 1) Lagkomitéens förslag innehåller i 19 kap. 16 § Rättegångsbalken uttryckligen, att om öfverrätt saken till underrätt återförvisat och förty domen eller utslaget ogillat, må ändring deri sökas i vanlig ordning. I motiverna, s. 298, heter det: «Comitéen har ansett det ej skäligen kunna vägras parterna att emot beslutet föra enahanda talan, som om domen annorledes vore ogillad; likasom det ock måste vara deras rätt att i Högsta Domstolen klaga, om saken eljest onödigt uppehålles.» — Prejudikater i detta ämne torde kunna åberopas både mot och med. Stadgandet i 30 kap. 1 § R.-B. af gällande lag tillåter, som vi veta, att under konungen draga dom eller utslag, som i hufvudsaken fallit i civilmål. Öfrerrätts åtgärd att, med upphäfvande af det motvädjade hufvudsakliga utslaget, återförvisa målet och sålunda skilja det från sig, medför ett så beskaffadt inflytande på hufvudsaken, att part, som deraf finner sig lidande, icke bör betagas rättigheten att draga saken under Konungens pröfning. Hit kunna, efter vår tanka, icke lämpas stadganderna i 16 kap. R.-B. De handla ej om domar i hufvudsaken, utan om preliminärutslag beträffande processens form; hvaremot återförvisningen innebär, att föregående domstolens utslag i hufvudsaken undanrödjes, och denna visas åter till ny behandling. Skulle återförvisningen möjligen grunda sig endast på ett förment formfel, så kan parten likväl hafva skäl till klagan deröfver, att de med återförvisningen åsyftade omständigheter kunna obehörigen medföra en för honom menlig verkan på tvistens bedömande, så att han åtminstone för det närvarande går miste om fördelar, som han i det upphäfda utslaget fått sig tillagde. Aterförvisnings-utslag kan således skäligen hänföras under hvad 30 kap. 1 § kallar dom eller utslag, som i hufvudsak fallit. — Fästa vi vidare uppmärksamheten på K. Br. till Göta hofrätt den 3 Juli 1816 (Backmans Lagsaml. 3 h. s. 577) livad brottmål beträffar, så finna vi att samma bref ingalunda ovilkorligen förbjuder att föra klagan öfver „återförvisningsutslag i sådana mål, utan tvärom medgifver, att i de fall af återförvisning, då öfverrätt, med upphäfvande af underrätts utslag, målet från sig skiljt, äger den missnöjde att i slika kriminella återförvisningsutslag söka ändring och uppå anmälan erhålla besvärshänvisning, hvaremot, i anseende till den skyndsamhet, som handläggning i brottmål kräfver, besvärshänvisning ej bör i allmänhet i återförvisningsutslag meddelas. Kongl. Maj:t, heter det i samma bref, vill, efter förekommande omständigheter, tillse huruvida besvären må till pröfning upptagas eller icke. Utg. anm. --- Källa: Naumanns tidskrift 1869, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.