--- citation: Naumanns tidskrift 1869 s. 266 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1869 s. 266 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1868-02-11 url: "https://ratiolex.se/naumann/1869/s-266/" source: Naumanns tidskrift 1869, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1869 s. 266 Rättighet, lemnad år 1804 åt fastighetsägare, att af Clara sjö vid Stockholm instänga och fylla samt mot tomtöre-afgift begagna en plats i närheten af hans ägande hus, med vilkor att, när staden framdeles behöfde platsen, afträda den utan lösen. På- --- I öfverensstämmelse med Stockholms stadsfullmäktiges beslut och efter uppdrag af stadens drätselnämnd, instämde Stockholms stads ombudsman vice häradshöfdingen Axel Reinhold Aberg till rådstufvurätten derstädes förre sjökaptenen Anders Carlsson, med påstående: att som, i anledning deraf att jernväg skulle genom staden anläggas, nödigt vore att bereda större bredd åt Clara Strandgata äfvensom öppen plats norr och söder om den stationsbyggnad, som komme att vid Clara sjö uppföras, samt tomten till egendomen N:o 3 efter 1810-års nummerordning i qvarteret »Fyrfoten mindre» af sådan orsak vore för staden behöflig, Carlsson, som nu innehade samma egendom, måtte, på grund af de vilkor, hvarunder staden genom upplåtelse bref den 12 April 1804 upplåtit samma tomt, förpligtas att genast utan ersättning undanrödja de derå befintlige åbyggnader och tomten derefter till staden afträda. Nyssberörde upplåtelsebref företeddes för domstolen och var af denna lydelse: »Borgmästare och Råd uti stadens bygg- och embetscollegio göre veterligt: att alldenstund öfverståthållaren och magistraten genom resolution den 16 sistl. Martii lemnat garfvaren Anders Erling tillstånd att tillsvidare, emot årlig tomtöreafgift till staden af 2 rdr 3 sk. 5 r:st. sp., få af Clara sjö instänga, fylla samt med pålning och hamnskoning förse stranden på vestra sidan af dess på Norrmalm vid hörnet af Clara Vestra kyrkogata och Lilla Vattugränden under N:o 39 belägna fria tomt, s. 267 Sida 267 i årgången börjar här till lika bredd och linea med hans grannes garfvareenkan Westins ofria tomt, hvilken sjöplats, då derunder äfven inbegripes den förut desseinerade strandgatan, såsom continuation af Meysters gränd, utgörande 477 qvadratalnars rymd, innehåller enligt vice stadsingeniören von der Burgs memorial och planritning af den 27 nästl. Februari arealiter 4,770 qvadratalnar, i anseende hvartill vid den beviljade instängseln det förbehåll' blifvit gjordt, att ej allenast de 477 qvadratalnar, hvilka utgöra ofvannämnde desseinerade continuation af Meysters gränd, skola, då gatan framdeles kommer att planeras, till staden återlemnas, utan all annan ersättning än emot 10 sk. minskning uti årliga tomtören, utan ock att, enär staden framdeles kan behöfva den öfriga platsen, som enligt stadsingeniörens under den 7 i denna månad utgifne och nu vidfogade beskrifning innehåller 4,293 qvadratalnar, bör densamma utan all slags ersättning för pålning, fyllning och hamnskoning eller hvad det vara må, till staden genast afträdas, innehafvaren likväl obetaget att, i händelse platsen under tiden varder bebyggd, sjelf disponera åbyggnaden, hvilken staden icke är förbunden att inlösa; äfvensom hvarken garfvaren Erling eller framdeles blifvande ägare af berörde sjöplats är tillåtet att utan magistratens tillstånd densamma genom köp, gåfva eller förpantning till annan man öfverlåta; samt magistraten, derhos till collegium förvist att garfvare Erling vederbörligt upplåtelsebref meddela; fördenskull varder denne plats garfvaren Erling härmedelst under ofvan omförmälda vilkor och förbehåll upplåten att emot en årlig tomtöreafgift till staden af 2 rdr 3 sk. 5 r:st. specie instänga, fylla och med hamnskoning förse; åliggande garfvaren Erling till efterlefnad af Byggningsordningen den 22 Mars 1763, 3 art. 8 §, denne plats genast instänga och inom tre års förlopp behörigen fylla och uppodla. Försummas sådant utan laga förfall, kännes samma tomt med derå börjad byggnad eller nyodling, utan lösen samt vidare åtvarning eller uppbud, under detta collegii disposition att upplåtas till den mestbjudande. Derjemte åtvarnas garfvaren Erling att, så framt han icke s. 268 Sida 268 i årgången börjar här årligen inom den 1 Juli till stadens kassa aflevererar och betalar de på denne plats belöpande tomtören 2 rdr 3 sk. 5 r:st., så komma desamma första till och med femte året att ökas med en fjerdedel högre hvart år efter annat, men det sjette året skall tomten med all dess åbyggnad utan lösen till staden tillfalla, äfvensom ock ägarne vid 100 daler silfvermynt vite förbjudes att merberörda tomt försälja eller sin rätt på någon annan transportera, med mindre trettionde penningen af köpeskillingen till staden erlägges. —---------- Stockholm i politie-, embets- och byggningscollegio den 12 April 1804». Carlsson medgaf, att tomten N:o 3, som han innehade, vore densamma, som år 1804 upplåtits till Erling, men bestred käromålet på den grund, att ej allenast han å tomten, som genom köp kommit i hans hand, erhållit uppbud i vederbörlig ordning, samt betalt trettionde penningen af köpeskillingen till staden, utan äfven hans företrädare å tomten — snickaren A. J. Hellerström, handlanden P. D. Corin, garfvaren E. Holmström och handskmakaren J. E. Giljam, hvilken sistnämnde köpt fastigheten af Erlingska sterbhuset, — likaledes å sina köp erhållit uppbud samt till staden erlagt 30:de penningen hvar efter annan. Till bevis härpå företedde Carlsson åtskilliga handlingar, utaf hvilka styrktes, att Carlsson från Hellerströms konkursmassa å offentlig auktion den 21 November 1859 inropat ifrågavarande jemte en annan tomt samt till handels- och ekonomikollegium erlagt stadens trettionde penning; att Hellerström den 8 Februari 1855 köpt tomten af handlanden P. D. Corin, denne den 29 Oktober 1851 köpt tomten af garfvaren E. Holmström, denne den 21 Juni 1843 köpt tomten af handskmakaren J. E. Giljam, och denne den 30 Mars 1839 köpt tomten af garfvaren Erlings sterbhusdelägare ; samt att alla dessa köpare erhållit uppbud å sina köp och till staden i vederbörlig ordning erlagt trettionde penningen af köpeskillingens belopp. Vidare androg Carlsson, att i upplåtelsebrefvet väl stadgades, att platsen ej finge försäljas eller å annan transporteras, men att detta förbud måste s. 269 Sida 269 i årgången börjar här anses hafva förfallit derigenom att trettionde penningen blifvit erlagd och af vederbörande emottagen utan att någon anmärkning i afseende å de gjorda försäljningarna förekommit; och yrkade slutligen Carlsson: att, om honom skulle åläggas att afträda åfrågavarande tomt och bortföra de derå uppförda byggnader, staden måtte förpligtas erlägga sådan lösen, som vid återtagande af ofri grund i allmänhet lagligen ägde rum. Åberg vidhöll sina påståenden och erinrade, att de uppbud, som meddelats å de gjorda köpen, icke bevisade, att köparne förvärfvat sig äganderätt till tomten, utan endast samma rätt Erling år 1804 erhållit. Rådstufvurätten yttrade i dom den 5 April 1866: att som uti det upplåtelsebref af den 12 April 1804, hvarigenom garfvaren Anders Erling lemnats tillstånd att tillsvidare, emot årlig tomtöreafgift till staden, få af Clara sjö instänga, fylla samt med pålning och hamnskoning förse stranden på vestra sidan af sin under N:o 39 uti qvarteret Fyrfoten mindre belägna tomt, såsom vilkor blifvit stadgadt, att, när staden framdeles kunde behöfva platsen, densamma borde, utan all slags ersättning för pålning, fyllning och hamnskoning eller hvad det vara måtte, till staden genast afträdas, innehafvaren likväl obetaget att, i händelse platsen under tiden blefve bebyggd, sjelf disponera åbyggnaden, hvilken staden icke vore förbunden att lösa; alltså och då förre sjökaptenen Anders Carlsson, såsom för närvarande innehafvare af berörde tomt, hvilken efter 1810-års nummerordning vore betecknad med N:o 3 i ofvannämnde qvarter, icke visat, att han eller någon af förutvarande innehafvare förvärfvat annan eller bättre rätt till densamma, än Erling genom ofvanberörde upplåtelsebref fått sig tillagd, samt staden, under åberopande af det i upplåtelsebrefvet å dess sida gjorda förbehåll, för något sitt behof på tomten gjort anspråk, pröfvade rådstufvurätten, utan afseende å hvad Carlsson invändt, rättvist förpligta honom att ofördröjligen utan ersättning undanrödja de å ifrågavarande tomt befintliga byggnader och tomten derefter, i enlighet med upplåtelsebrefvet, till staden öfverlemna. s. 270 Sida 270 i årgången börjar här Rådmannen Seippel var af skiljaktig mening och yttrade: »Ehuru ostridigt är, att omtvistade tomt är samma sjöplats, som borgmästare och råd i stadens dåvarande byggningsoch embetskollegium uti dess af ombudsmannen till stöd för käromålet åberopade, den 12 April 1804 meddelade upplåtelsebref tillåtit garfvaren Anders Erling att instänga, fylla samt med pålning och hamnskoning förse, på vestra sidan af hans på Normalm i qvarteret Fyrfoten mindre under N:o 39 belägna fria tomt, emot viss årlig tomtöreafgift och af magistraten genom resolution den 16 förutgångne Mars föreskrifna vilkor och förbehåll, deribland att, när staden framdeles kunde behöfva berörde sjöplats, densamma borde, utan all slags ersättning för pålning, fyllning och hamnskoning eller hvad det vara måtte, till staden genast afträdas, innehafvaren dock obetaget att, i händelse platsen under tiden blefve bebyggd, sjelf disponera åbyggnaden, hvilken staden icke vore förbunden att inlösa; likväl och alldenstund nämnde upplåtelsebref derjemte innehåller, att ägaren skulle vara förbjudet vid stadgadt vite att försälja ifrågavarande tomt eller sin rätt dertill å någon annan transportera, med mindre trettionde penningen af köpeskillingen till staden erlades, hvilken föreskrift icke kan, efter mitt omdöme, annorledes förstås än att försäljning af tomten vore, mot erläggande af trettionde penning, tillåten; fördenskull och som sjökaptenen Carlsson, hvilken, enligt företedt, från stadens auktionskammare den 7 Maj 1860 utfärdadt salubref, derstädes å offentlig auktion den 21 November 1859 inropat omförmälda, af snickaren Johan August Hellerströms konkursmassa jemte annan fastighet försålda, efter salubrefvets innehåll, på ofri eller stadens grund belägna tomt, som utgör, efter 1810-års nummerordning, N:o 3 i förenämnda qvarteret Fyrfoten mindre, samt i egenskap af tomtens nuvarande innehafvare blifvit i saken stämd, men käromålet bestridt, å sin sida styrkt ej mindre att, af föregående innehafvare utaf samma tomt och efter skedda försäljningar deraf, handskmakaren Johan Edvard Giljam redan den 7 Juli 1840, garfvaren Erik Holmström s. 271 Sida 271 i årgången börjar här den 10 Oktober 1843, handlanden Per Daniel Corin den 12 November 1851, förbemälde Hellerström den 16 Februari 1855, och sjökaptenen Carlsson den 4 December 1860 vederbörligen inbetalt den för ofri tomt stadgade trettionde penningen af köpeskillingsbeloppen, hvaröfver Carlsson företett dels å det af honom erlagda belopp qvittens från stadens handels- och ekonomikollegium och dels, beträffande de öfrige inbetalningarne, bevis från stadens kammarkontor, hvilka blifvit, jemlikt innehållet deraf, med föranledande af stadens räkenskaper utfärdade, än ock att af nu uppräknade köpare, Giljam, Holmström, Corin och Hellerström hvar för sig erhållit tre uppbud å tomten, äfvensom att för Carlsson första uppbudet skett den 17 December 1860, hvarefter å hans köp de två öfriga uppbuden, såsom ostridigt är, i laga ordning försiggått; alltså och enär derigenom att byggnings- och embetskollegium samt sedermera det samma myndighet nu motsvarande handels- och ekonomikollegium, ifrån hvilken afdelning af stadens magistrat tomtplatsen till en början blifvit åt en enskild person upplåten, på sätt omförmäldt är, tid efter annan vid skedde försäljningar uppburit trettionde penningen, utan att under den längre tid, som från försäljningen förflutit, något klander af köparens åtkomst förr än genom förevarande rättegång ägt rum, bemälde afdelning af stadens dåvarande styrelse måste anses hafva godkänt samma, i öfverensstämmelse med upplåtelsebrefvet verkställda försäljningar; ty finner jag för min del berörde omtvistade tomt nu mera icke kunna anses vara af annan beskaffenhet, än öfrig i staden befintlig ofri tomt; till följd hvaraf jag, meo veto, förklarar staden icke vara berättigad att af ifrågavarande tomt med derå uppförda åbyggnader komma i besittning annorlunda, än sjökaptenen Carlsson medgifvit, eller emot erläggande af sådan lösen, som vid återtagande af ofri grund i allmänhet lagligen äger rum, i afseende å hvilken lösen parterna, i brist af åsämjande, äga utföra den talan, hvartill fog kan förefinnas. s. 272 Sida 272 i årgången börjar här Carlsson vädjade till Svea hofrätt, som i dom den 20 Juni 1867 utlät sig: att emedan det blifvit styrkt, att vid de å ifrågavarande fastighet hvart efter annat skedda köp, hvarigenom densamma blifvit utan inskränkning i äganderätten försåld, å hvilka köp uppbud jemväl meddelats, den för ofri tomt stadgade trettionde penningen af köpeskillingens belopp till staden erlagts, utan att dervid anmärkning i afseende å de skedda försäljningarna blifvit gjord; ty och som derigenom och genom hvad i saken i öfrigt förekommit, samt med hänsyn till innehållet af ofvananmärkta upplåtelsebref den 12 April 1804, det måste anses ådagalagdt, att samma försäljningar blifvit af vederbörande myndigheter å stadens vägnar godkände, förklarade hofrätten, med ändring af rådstufvurättens dom, Stockholms stad icke vara berättigad att annorledes än mot sådan lösen, som vid återtagande af ofri grund i allmänhet lagligen ägde rum, komma i besittning af ifrågavarande tomt med derå uppförda åbyggnader, om beloppet af hvilken lösen parterna, i brist af åsämjande, ägde att särskildt utföra talan. Åberg sökte i denna dom i underdånighet ändring och fästade återigen uppmärksamhet derpå, att, enligt upplåtelse brefvets tydliga lydelse, ingen bättre rätt till tomten finge med Magistratens bifall öfverlåtas från en innehafvare deraf till annan, ån den som blifvit Erling år 1804 tillerkänd. Trettionde penningen skulle vid hvarje transport erläggas. Uti underdånigt betänkande den 10 Januari 1868 hemställde Nedre Revisionen (revisionssekreterarne von Sydow och Wedberg samt t. f. revisionssekreteraren Lagergren), att Kongl. Maj:t måtte, med upphäfvande af hofrättens dom, pröfva rättvist fastställa rådstufvurättens i målet meddelade beslut. Saken föredrogs den 13 Januari 1868 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Hoffstedt, Iggeström, Qvensel och Cramer) fastställde hofrättens dom. Justitieråden Södergren, Carleson och Naumann biföllo det underdåniga betänkandet. Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 11 Februari 1868. --- Källa: Naumanns tidskrift 1869, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.