---
citation: Naumanns tidskrift 1869 s. 379
alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1869 s. 379
court: Högsta domstolen
series: "https://ratiolex.se/naumann/"
type: REFERAT
date: 1867-12-02
keywords:
  - Konkurs
url: "https://ratiolex.se/naumann/1869/s-379/"
source: Naumanns tidskrift 1869, tryckta bandet
source_organization: Ratio Lex
license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord.
---

# Naumanns tidskrift 1869 s. 379

Angående konkurs-ackord om viss procent, att betalas med hälften af en tjenstemans varande och blifvande löneinkomster.

---

Å inställelsedagen i öfverjägaren G. W. Erasmies vid Gäseneds häradsrätt anhängiggjorda konkurs framställde Erasmie det ackord sförslag: att, enär enligt uppgjord beräkning de afträdda tillgångarna icke komme att lemna mer än tre procent utdelning åt icke förmånsrättägande borgenärer, de i stället måtte antaga ett ackord af femton procent af sina bevakade fordringar, att betalas på det sätt att hälften af Erasmies lön qvartalsvis erlades till borgenärerna, till dess nämnde femton procent blifvit guldne.

Detta ackordsförslag blef vid sammanträde för rättens ombudsman af borgenärerna antaget; och sedan ombudsmannen öfverlemnat handlingarna till domhafvanden, blef genom kungörelser i tidningarne tillkännagifvet, att pröf-

s. 380 Sida 380 i årgången börjar här

ningen af ackordsförslaget skulle förekomma inför häradsrätten den 27 Februari 1866.

Den 23 Februari ingaf en fordringsägare till domhafvanden en skrift, deri han bestred fastställelse af ackordet, då detsamma uppenbarligen lände borgenärerna till skada. Gäldenären, som enligt 112 § Konkurslagen den 18 September 1862 vore berättigad att, sedan ackordsförslaget faststälts, återfå sin egendom, kunde nemligen dö eller mista tjensten, innan de utlofvade femton procenten blifvit erlagda; och borgenärerna kunde möjligen såmedelst erhålla långt mindre än femton procent, kanske till och med ingenting, helst för ackordets fullgörande icke stälts borgen.

Sedan sysslomannen i konkursen bestridt allt afseende å den ingifna skriften, då den icke inom behörig tid till domhafvanden inkommit, samt gäldenären anskaffat och företett borgen för ackordets fullgörande, yttrade häradsrätten medelst utslag den 20 Mars 1866: att enär omförmälda skrift icke till rättens ordförande aflemnats förr än den 23 förutgångne Februari och således efter utgången af den i 102 § af Konkurslagen bestämda tid, samma skrift lemnades utan afseende; och då beslutet om ackordets antagande i laga ordning tillkommit, samt något af de öfriga för ackords godkännande i 104 § af nämnde lag omförmälda hinder icke förekommit, blef det gjorda ackordsförslaget af häradsrätten faststäldt.

Götha hofrätt, dit saken efter vad fullföljdes, fann i dom den 25 Januari 1867 väl icke skäl till ändring i häradsrättens utslag, såvidt förberörde skrift derigenom lemnades utan afseende; men yttrade tillika: att, emedan häradsrätten, oaktadt ackordsförslaget der ej blifvit i behörig ordning bestridt, likväl, enligt 104 § i Konkurslagen, ålegat tillse, att det ej stode i strid med de i samma lagrum gifna föreskrifter, samt förslaget ginge derpå ut, att Erasmie skulle återfå afträdda tillgångarna utan att deraf lemna icke förmånsrättägande borgenärer godtgörelse, mot förbindelse att till dem i framtiden afstå hälften af sin lön, intilldess ackords-

s. 381 Sida 381 i årgången börjar här

beloppet guldits, men borgenärerna, om än ackordet ej komme till stånd, på berörde lönehälft ägde lagligt anspråk, i den mån de i konkursen icke utfingo sina fordringar; ty och då förslaget således uppenbarligen lände borgenärerna till skada, blef, jemlikt sistnämnde lagrum, med ändring af häradsrättens utslag i öfrigt, förklaradt, att ifrågavarande ackordsförslag icke kunde fastställas.

Erasmie sökte i denna dom, i hvad den honom emotgått, i underdånighet ändring.

Nedre .Revisionen (t. f. revisionssekreterarne Wedberg, Lilienberg och föredraganden Hernmark) hemställde i underdånigt betänkande den 12 Oktober 1867, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist hofrättens dom, såvidt den blifvit öfverklagad, att gilla; och detta betänkande blef vid sakens föredragning inför Högsta Domstolen den 4 November 1867 (i närvaro af justitieråden Alexanderson, Qvensel, Södergren, friherre Leuhusen, Berg, Adlercreutz och Bolin) af Högsta Domstolen bifallet.

Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 2 December 1867.

---

Källa: Naumanns tidskrift 1869, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.