---
citation: Naumanns tidskrift 1869 s. 426
alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1869 s. 426
court: Högsta domstolen
series: "https://ratiolex.se/naumann/"
type: REFERAT
date: 1868-12-16
url: "https://ratiolex.se/naumann/1869/s-426/"
source: Naumanns tidskrift 1869, tryckta bandet
source_organization: Ratio Lex
license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord.
---

# Naumanns tidskrift 1869 s. 426

Ackord i konkurs. Röstpluralitet, eller icke, för ackordets antagande! Bemyndigande i sådant afseende eller icke!

---

På inställelsedagen i grosshandlanden Samuel Elliots och hans firma Samuel Elliot’s & c:ni vid Stockholms rådstufvurätt anhängiga konkurs ingaf Elliot ackordsförslag, deri han erbjöd sina icke förmånsrättägande borgenärer fem procent af deras bevakade fordringar att kontant betalas, så snart ackordet blifvit af rådstufvurätten faststäldt och beslutet derom vunnit laga kraft.

Ärendet förevar till slutlig behandling vid sammanträde inför rättens ombudsman den 2 Januari 1868, dervid närvoro bland andra följande borgenärer, nemligen firman F. W. Dieckmann & Schlieper och handlanden S. M. Jonas, genom ombud grosshandlanden Albert Glosemeijer; fabriksfirman Bernh. Trinius Söhne i Leipzig genom ombud handlanden Ferdinand Otto; handelsfirman Hardy Nathan & Sons i Bradford och Lea Salmonsson genom ombud grosshandlanden Hartvig Levin; Peter Siemsen & c:ni och N. P. Nathan & Sons genom ombud; samt grosshandlanden Martin Bendix.

De fullmakter, på grund af hvilka Otto bevakade talan för Bernh. Trinius Söhne och Levin för Hardy Nathan & Sons voro af denna lydelse:

a) . »General och specialfullmakt för handlanden Ferdinand Otto att vår fordran, som vi hafva hos grosshandlanden Samuel Elliot och hans firma Samuel Elliot & c:ni och hvilken belöper sig till Thaler 739: 11, indraga och i vårt namn vederbörligen med laga verkan qvittera; i händelse af bristande betalning vidtaga erforderliga laga åtgärder; att uppträda vid alla domstolar och kompromisser; att i sitt ställe förordna ombud; att utverka qvarstad;

s. 427 Sida 427 i årgången börjar här

att anhålla om dom; att medverka till exsekutioner, korteligen att i alla instanser uträtta eller genom ombud låta uträtta allt hvad sakens ställning skall föra med sig och som synes öfverensstämmande med vårt intresse. Skulle vår herr fullmäktige behöfva en större fullmakt än som innefattas i denna, så skall jemväl en sådan varda honom härmed gifven. Leipzig den 20 Maj 1867.

Bernh. Trinius Söhne».

b) . »Fullmakt för innehafvaren att å våra vägnar inför rådstufvurätten i Stockholm anmäla och bevaka den fordran, vi äga hos Samul Elliot & c:ni, samt att såväl vid lägre som högre domstolar som ock vid borgenärernas sammanträden inför rättens ombudsman eller eljest föra vår talan och vidtaga de åtgärder, som i följd deraf må finnas nödige till bevakande af vår rätt äfvensom att uttaga och qvittera blifvande dividenden. Bradford den 6 September 1867.

Hardy Nathan & Sons».

Efter det vid berörde sammanträde omröstning angående ackordsförslaget ägt rum, förklarade rättens ombudsman, genom beslut sagde den 2 Januari 1868, att då de vid sammanträdet närvarande borgenärer, som antagit ackordet, ägde fordringar till belopp af 171,022 rdr 41 öre eller mer än 4/5 af alla bevakade fordringar, för hvilka förmånsrätt icke blifvit yrkad, vore ackordsförslaget af borgenärerna antaget.

Sedan ackordsförslaget öfverlemnats af ombudsmannen till rådstufvurättens pröfning samt grosshandlanden Albert Glosemeijer, såsom ombud för F. W. Dieckmann & Schlieper äfvensom för S. M. Jonas, uti en i laga tid ingifven skrift öfverklagat berörde beslut, under yrkande att ackordet måtte af rådstufvurätten afslås, utlät sig

rådstufvurätten medelst dom den 16 Mars 1868: hurusom handlingarna utvisade, att rättens ombudsman, i en af honom underskrifven förteckning, upptagit de i fråga om ackordet röstberättigade borgenärerna jemte de belopp af

s. 428 Sida 428 i årgången börjar här

deras fordringar, som dervid borde komma i betraktande, och hvilka belopp beräknats till 206,818 rdr 24 öre, hvaraf för grosshandelsfirman Peter Siemsen & c:ni allenast 9,172 rdr 33 öre och för Lea Salmonsson 6,000 rdr i kapital och 848 rdr i ränta, med anmärkning, att den sistnämnda dessutom under anspråk på förmånsrätt bevakat 6,000 rdr; att protokollet vid borgenärernas sammanträde den 2 Januari 1868, då ackordsfrågan af dem afgjorts, innehölle dels uppgift på hvilka borgenärer närvarit sjelfva eller genom ombud och deribland fabriksfirman Bernhard Trinius Söhne genom handlanden F. Otto, handelsfirman Hardy Nathan & Sons genom grosshandlanden Hartvig Levin samt grosshandlanden Martin Bendix, hvilken sistnämnde dock icke funnes ibland de i förutnämnde förteckning upptagne borgenärer, dels att grosshandlanden Levin anmält, det han på grund af dertill erhållet bemyndigande frånträdde Lea Salmonssons anspråk på förmånsrätt, i följd hvaraf det belopp, som vid ackordet borde tagas i betraktande, ökades med 6,848 rdr till 213,666 rdr 24 öre; dels att grosshandlanden Albert Glosemeijer, såsom ombud för F. W. Dieckmann & Schlieper och S. M. Jonas, hvilka bevakat, de förre 36,226 rdr och de senare 7,391 rdr 82 öre, förklarat sig medgifva ackordet för det belopp af Dieckmanns & Schliepers fordran, emot hvilket anmärkning blifvit framställd, eller för 5,300 rdr, men bestrida ackordet såväl för återstoden af samma fordran 30,926 rdr som för de af Jonas bevakade 7,391 rdr 82 öre, dels att, med undantag af handelsfirman N. P. Nathan & Sons, hvars ombud undandragit sig att i ackordsfrågans afgörande deltaga, alla öfriga personligen eller genom ombud närvarande borgenärer antagit ackordsförslaget, hvilket följaktligen ansetts vara af borgenärerna godkändt; att det belopp 5,300 rdr, hvarför, på sätt ofvan förmäldes, Dieckmann & Schlieper skulle hafva medgifvit ackordet, blifvit genom rådstufvurättens i Elliots och hans firmas konkurs den 24 Februari 1868 meddelade dom ogilladt, samt att den bevakningsinlaga, som grosshandelsfirman Peter Siemsen & c:ni till rådstufvurätten in-

s. 429 Sida 429 i årgången börjar här

lemnat, ostridigt afsåge, utom förutnämnde 9,172 rdr 33 öre, äfven en på vexel grundad oprioriterad, men i ombudsmannens förteckning icke upptagen fordran 8,778 rdr; och enär af anförda skäl Lea Salmonsson icke ägt att för sin förmånsrättägande fordran, beräknad i kapital och ränta till 6,848 rdr, deltaga i ackordsfrågans afgörande, hvadan och då sistnämnda belopp likasom de 5,300 rdr, hvarmed Dieckmanns & Schliepers fordran blifvit minskad, fråndroges, samt deremot de för Peter Siemsen & c:ni icke beräknade 8,778 rdr tillades summan af de fordringar, som vid ackordet kunde komma i betraktande, denna summa rätteligen komme att utgöra 210,296 rdr 24 öre; men fabriksfirman Bernhard Trinius Söhne och handelsfirman Hardy Nathan & Sons för de af dem bevakade, i berörda summa inbegripne fordringar, af de förra 1,322 rdr 40 öre och af de senare 3,281 rdr 55 öre, hvarken sjelfva eller genom dertill befullmäktigade ombud antagit ackordet; samt öfriga i ackordsfrågans afgörande deltagande borgenärer, hvilka ackordet medgifvit, dervid ägt att rösta för tillhopa allenast 163,833 rdr 17 öre; ty och emedan detta belopp icke uppginge till 4/s af alla de beräknade oprioriterade fordringarna 210,206 rdr 24 öre, funne rådstufvurätten, i förmågo af 99, 100 och 104 §§ Konkurslagen den 18 September 1862, någon fastställelse af ifrågavarande ackord, derom borgenärernas beslut ej i laga ordning tillkommit, icke kunna meddelas.

Elliot vädjade emot denna dom till Svea hofrätt och bifogade der ett af Hardy Nathan & Sons den 1 April 1868 afgifvet skriftligt förklarande, att deras utfärdade, i ärendet företedda fullmakt ej borde eller kunde annorlunda förstås än att de derigenom gifvit sitt ombud fullt bemyndigande att vidtaga eller underlåta hvarje åtgärd, som ombudet pröfvade med deras fordringsintresse förenligt, och således äfven att ingå förlikning, afslå eller antaga ackord, med ett ord att i deras intresse handla efter omständigheterna. På grund häraf och då dessutom konkurs icke vore att anse såsom rättegång utan såsom en förvaltnings-

s. 430 Sida 430 i årgången börjar här

affär samt följaktligen stadganderna i 15 kap. 7 § Rättegångsbalken här icke vore tillämpliga; då hvarken rättens ombudsman eller någon borgenär framställt anmärkning emot de af Bernh. Trinius Söhne och Hardy Nathan & Sons utfärdade fullmakter; och då rätten förty ej ägt att detta oaktadt ex nobili officio ingå i pröfning af samma fullmakters beskaffenhet, yrkade Elliot, att ombuden för Trinius Söhne och Hardy Nathan & Sons måtte förklaras hafva varit berättigade att öfver ackordet rösta. Enahanda yrkande framställdes jemväl i fråga om Lea Salmonsson för ifrågakomne beloppet 6,848 rdr.

Hofrätten yttrade i dom den 12 Juni 1868: att ehuru Lea Salmonsson på anförda grunder varit berättigad att jemväl för förutnämnde 6,848 rdr deltaga i omröstningen i fråga om ackordets antagande; likväl som hofrätten, lika med rådstufvurätten, ansåge de af fabriksfirman Bernhard Trinius Söhne den 20 Maj 1867 samt handelsfirman Hardy Nathan & Sons den 6 påföljande September utfärdade fullmakter icke innefatta uppdrag för ombuden att antaga ackordet, samt å det af Hardy Nathan & Sons den 1 sistlidne April afgifna, först i hofrätten företedda förklarande, att deras förut meddelade fullmakt borde så förstås, att den innefattade bemyndigande att antaga ackord, afseende icke kunde fästas, och öfriga i ackordsfrågans afgörande deltagande borgenärer, hvilka medgifvit ackordet, äfven med inberäkning af Lea Salmonssons nyssnämnda fordran med ränta, dervid ägt rösta för tillhopa allenast 170,681 rdr 17 öre, hvilket belopp ej uppginge till 4/5 af alla de beräknade oprioriterade fordringarna 217,144 rdr 24 öre; alltså funne hofrätten ej skäl att göra ändring i det slut, hvari rådstufvurätten stannat.

Elliot sökte i underdånighet ändring i hofrättens dom.

Uti betänkande den 4 November 1868 hemställde Nedre revisionen (revisionssekreteraren Wedberg, föredragande, samt t. f. revisionssekreterarne Adlers och Lagergren), att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom.

s. 431 Sida 431 i årgången börjar här

Vid sakens föredragning den 17 November 1868 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Iggeström, Qvensel, Cramér, Carleson, Naumann och Strandberg) blef berörde betänkande bifallet.

Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 16 December 1868.

---

Källa: Naumanns tidskrift 1869, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.