---
citation: Naumanns tidskrift 1869 s. 435
alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1869 s. 435
court: Högsta domstolen
series: "https://ratiolex.se/naumann/"
type: REFERAT
date: 1868-11-17
url: "https://ratiolex.se/naumann/1869/s-435/"
source: Naumanns tidskrift 1869, tryckta bandet
source_organization: Ratio Lex
license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord.
---

# Naumanns tidskrift 1869 s. 435

Är aftal om upplåtelse af jord på vissa år att anse som arrendekontrakt, oaktadt upplåtelsen i derom utfärdad handling benämues »försäljning» ! Skogsåverkan. Missbruk af betesrätt genom insläppande af getter och oringade svin. Strafflagens 24

---

Enligt kontrakt den 14 Februari 1845, »bortsåldes» på en tid af femtio år till torparen Per Johnsson en från 5/6:dels mantal n:r 47 och 50 Olsäng afsöndrad lägenhet, kallad Räfvemåla, med rätt för Per Johnsson, bland annat, att taga nödigt bränsle på hemmansägarnes utmark, såsom affall eller vanväxtlig skog, då sådan funnes att tillgå; men i brist deraf finge torparen ej tillgripa den växande skogen.

s. 436 Sida 436 i årgången börjar här

Åfvenledes skulle torparen få på hemmanets utmark sommarbete till de kreatur, som torparen kunde vinterföda; och afsade sig hemmansägarne mot de i kontraktet omförmälde vilkor allt anspråk på lägenheten och tillegnade den Pei- Johnsson och hans arfvingar såsom deras sanna och rättmätiga egendom.

Genom kontrakt den 17 Februari 1848 »tillhandlade» sig Per Johnsson likaledes på femtio år en från Peter Månssons 5/6:dels mantal n:r 47 och 48 Olsäng afsöndrad lägenhet, jemväl kallad Räfvemåla ; och berättigades Per Johnsson, bland annat, att af torr och affallen skog taga vedbrand inom öfra markskiftet och att begagna det markskifte, som vore närmast i vester beläget intill torpet, till sommarbete för sina kreatur, men förbjöds att i brist af torr och affallen skog tillgripa »vedbrand» utan efter hemmansägarens utvisande.

Per Johnsson hade dessa båda lägenheter i sambruk.

Innehafvarne af nämnde hemman instämde till Ostra häradsrätt Per Johnsson med påstående, att då han dels å den till berörde lägenheter hörande jord olofligen nedhuggit skog, den han sedermera afyttrat, dels ock å förenämnde hemmans mark olofligen på bete utsläppt getter, som förstört växande ungskog, och oringade svin, hvilka upprotat marken, Per Johnsson måtte ej mindre fällas till ansvar för hvad emot honom sålunda blifvit angifvet, än äfven förpligtas att till hemmansinnehafvarne utgifva ersättning för dem i omförmälda hänseenden tillskyndad skada.

Häradsrätten yttrade i utslag den 29 Augusti 1867: att af hvad Per Johansson vidgått och genom i målet hörde vittnens, af honom obestridda intyg vore styrkt, att Per Johnsson år 1863 och dessförinnan från nämnde torp bortfört och försålt minst tre och under de två sista åren minst tio famnar björkved, som han å ägorna till torplägenheterna afverkat; och emedan Per Johnsson icke i de om lägenheterna upprättade kontrakter fått rättighet att efter behag förfoga öfver den derstädes växande skog, utan alltså vore att anse såsom landbo, hvilken, då han från honom på viss

s. 437 Sida 437 i årgången börjar här

tid upplåten jord, utan jordägarens lof, försålt ved, vore skyldig att derför ansvara och skadan ersätta; ty blef Per Johnsson, jemlikt 24 kap. 3 och 7 §§ Strafflagen, dömd att för den under de två sista åren föröfvade åverkan och försäljning af ved från legd jord böta 50 rdr och att utgifva till hemmansinnehafvarne gemensamt, i förhållande till hvad å deras hemmansdelar belöpte af Per Johnssons lägenheter, ersättning för värdet af de från dessa lägenheter bortsålda 13 famnar björkved, hvilket värde, i brist af åsämjande parterna emellan, borde, efter afdrag af kostnaden för den försålda vedens upphuggning, bestämmas af tre gode män, af hvilka parterna ägde utse en å hvardera sidan och de sålunda valde tillkalla den tredje; samt att, beträffande hemmansinnehafvarnes talan i öfrigt, upplyst vore, att Per Johnsson, hvilken enligt de med jordägarne upprättade kontrakter varit berättigad till sommarbete å deras ägor för de kreatur, han kunnat vinterföda, begagnat sådant bete äfven för getter och oringade svin,, hvarigenom marken blifvit upprotad och växande skog betydligt skadad; och enär detta Per Johnssons förfarande otvifvelaktigt innefattade ett missbruk af den honom medgifna nyttjanderätt till bete å hemmansinnehafvarnes mark, för hvilket Per Johnsson ej borde undgå ansvar, dömdes, med tillämpning af 24 kap. 7 § Strafflagen, Per Johnsson att derför böta likaledes 50 rdr.

Per Johnsson besvärade sig i hofrätten öfver Skåne och Blekinge, som i utslag den 17 Februari 1868 utlät sig: att emedan hvarken åberopade kontraktet den 14 Februari 1845 eller kontraktet den 17 Februari 1848 innehölle förbud för Per Johnsson att efter godtfinnande förfoga öfver den å torplägenheterna befintliga skog, samt de uti förevarande hänseende angående landbo i lag förekommande bestämmelser icke kunde tillämpas i fråga om sådan jordupplåtelse, som i nämnda kontrakt omförmäldes; alltså och då Per Johnssons förfarande att å hemmansinnehafvarnes betesmarker, der Per Johnsson utan förbehåll eller undantag ägt begagna bete för de kreatur, han vinterfödde, ut-

s. 438 Sida 438 i årgången börjar här

släppa sina getter och svin ej finge till öfverträdelse af nyttjanderätten dertill hänföras, blef, med upphäfvande af häradsrättens utslag, Per Johnsson från ansvar och ersättningsskyldighet befriad.

Detta utslag uttryckte vice häradshöfdingen Westers, assessoren Anderbergs, hofrättsrådet Bergenstråhles och presidenten Munch af Rosenschölds åsigt i saken; hvaremot hofrättsrådet friherre Wrede för sin del fastställde häradsrättens utslag.

Hemmansinnehafvarne sökte i detta utslag i underdånighet ändring.

Målet föredrogs den 17 November 1868 inför Högsta Domstolen; och emedan utredt är, att Per Johnsson från ifrågavarande, af honom brukade lägenheter bortsålt minst tio famnar ved; men samma lägenheter icke, på grund af åberopade kontrakter eller hvad i öfrigt i målet förekommit, kunna anses hafva af Per Johnsson innehafts annorlunda än såsom legd jord; ty och då Per Johnsson icke visat sig hafva ägt jordägarens tillstånd till förenämnde försäljning, funno Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Qvensel, Naumann och Strandberg), jemlikt 24 kap. 3 och 7 §§ Strafflagen, skäligt, med ändring af hofrättens utslag i denna del, fälla Per Johnsson att lör nu ifrågavarande förseelse böta 20 rdr rmt samt för de försålda tio famnarne ved till sina vederparter utgifva ersättning, på sätt häradsrätten stadgat; hvarjemte, då Per Johnssons åtgärd att å den klaganderna tillhöriga mark, hvarå han enligt nämnde kontrakter ägde sommarbete för sina kreatur, men hvilken mark ej i öfrigt blifvit till honom upplåten, låta beta getter och oringade svin, måste, såsom häradsrätten antagit, anses innefatta missbruk af betesrätten, funno bemälde ledamöter, med stöd af 24 kap. 8 § Strafflagen, skäligt på det sätt ändra hofrättens och fastställa häradsrättens utslag i denna del, att Per Johnsson, såsom för missbruk af betesrätt å samfäld mark, fälldes att böta 20 rdr rmt.

Justitierådet Iggeström fann ej skäl att i hofrättens

utslag göra ändring.

s. 439 Sida 439 i årgången börjar här

Justitierådet Cramér, som ej gjorde ändring i hofrättens beslut angående ansvar för missbruk af betesrätt, instämde i öfrigt med Högsta Domstolens flesta ledamöter.

---

Källa: Naumanns tidskrift 1869, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.
