--- citation: Naumanns tidskrift 1869 s. 507 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1869 s. 507 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT url: "https://ratiolex.se/naumann/1869/s-507/" source: Naumanns tidskrift 1869, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1869 s. 507 Res judicata eller icke! Strömfeltska fideikommisset Hylinge. --- Landshöfdingen m. m. grefve F. G. Strömfelt och hans hustru i första giftet friherrinnan Anna M. Strömfelt, född Wachtmeister, förordnade genom testamente af den 20 April 1782, som efter den sistnämndas död blifvit den 24 September samma år i laga ordning bevakadt, att Hylinge säteri, frälse och skattehemman, jemte derunder lydande, i Westra Husby m. fl. socknar belägna jordägor, skulle efter makarnes död under fideikommissegenskap tillfalla deras ende son, sedermera justitierådet grefve Hans Fredrik Strömfelt och efter honom hans son och manliga bröstarfvingar eller, om sådana icke vore till, i hvilket fall fideikommissarien ägde disponera om fideikommisset, de närmaste anhöriga inom Strömfeltska ätten; hvarjemte i 6 punkten af sagda testamente stadgades, att det vore deras bemälde son eller annan innchafvare af fideikommisset förbjudet att det sälja, skifta eller förpanta, eller någon del deraf på ett eller annat sätt abalienera, vid det äfventyr, att det förlorade sin fideikommissnatur samt frånginge honom och tillfölle testamentsgifvarnes då lefvande döttrar eller deras samfälda barn. Vid arfskiftet den 12 Februari 1783 efter ofvannämnda friherrinna Anna M. Wachtmeister fick omförmälda testamente, som af vederbörande lemnats oklandradt, lända till efterrättelse; och såsom förklaring och tillägg till testamentet förordnade grefve Strömfelt i två särskilda, den 3 Oktober 1803 gemensamt med sin andra hustru grefvinnan Sofia Lovisa Strömfelt, född Wachtmeister, upprättade testamenten: dels att fideikommissegenskapen för Hylinge icke skulle kunna tillintetgöras, utan alltid äga tillvaro, och dels att med arfsföljden vid en fideikommissaries frånfälle s. 508 Sida 508 i årgången börjar här borde förhållas i likhet med hvad om Ternö och Ahshammars då stiftade fideikommiss i sådant hänseende vore stadgadt, så att egendomen tillfölle äldste sonen, om söner vore till, och i annat fall äldste brodern, om bröder funnes; hvarjemte sistbemälde makar den 6 April 1805 gemensamt underskrifvit en af dem öfver de hemman och lägenheter, hvaraf Hylinge fideikommiss framdeles skulle komma att bestå, upprättad och samma år inför vederbörande domstolar uppvisad jordebok. Sedan grefvinnan Sofia Lovisa Strömfelt aflidit, bevakades, enligt anteekning i den efter henne hållna bouppteckning, berörde testamenten af den 3 Oktober 1803; hvaruppå grefve Strömfelt, under åberopande deraf att åtskilliga namngifna hemman, som af honom blifvit köpta under äktenskapet med Sofia Lovisa Wachtmeister, sålunda redan införlifvats med Hylinge, och enär detta vore gjordt till fideikommiss genom testamentet den 20 April 1782, uti ytterligare testamente af den 22 Februari 1814 förklarat, att han ansåge sig innehafva Hylinge blott under nyttjanderätt och följaktligen icke kunna göra ändring i hvad derom vore förordnadt, hvilket sistberörde testamente blifvit såväl af grefve Strömfelts hustru i tredje giftet grefvinnan Charlotte Strömfelt, född de Geer, som ock af hans samtliga arfvingar godkändt. På grund af ofvananmärkta testamenten hade, efter grefve Strömfelts död den 14 Augusti 1814, Hylinge egendom med underlydande hemman tillfallit justitierådet grefve Strömfelt och efter dennes död öfvergått till hans äldste son grefve Fredrik Knut Harald Strömfelt. Sedan friherre Carl Uno Werner Strömfelt vid Hammarkinds häradsrätt anhållit om inteckning uti 2/3 af ett under Hylinge lydande hemman Kullerstad två mantal till säkerhet för innehållet af ett utaf hans broder grefve Fredrik Knut Harald Strömfelt till honom eller ordres den 1 Maj 1865 utgifvet skuldbref å 11,074 rdr 79 Öre med s. 509 Sida 509 i årgången börjar här ränta, men denna anhållan af häradsrätten afslagits enligt beslut den 31 Maj 1866, hvilket Götha hofrätt genom utslag den 9 påföljande Juli fastställt, så hade Kongl. Maj:t, på underdånigt ändringssökande af friherre Strömfelt, i dom den 10 April 1867 yttrat: att som friherre Strömfelts anspråk att för sin fordran erhålla inteckning uti de till Hylinge säteri lydande hemmanen Kullerstad två mantal funnes beroende deraf, huruvida nämnda fastighet af grefve Fredrik Knut Harald Strömfelt innehades, såsom denne senare förmenat, under fideikommissrätt, eller, såsom friherre Strömfelt påstått, under full äganderätt; men denna fråga, hvars pröfning kunde äga inverkan på andres än nyssnämnda två parters rätt, icke lämpligen finge uti då förevarande sak komma under bedömande, funne Kongl. Maj:t skäligt domstolarnes berörde beslut att gilla. Friherre Strömfelt instämde derefter vederbörande till Götha hofrätt med påstående: att som landshöfdingen grefve Strömfelt, hvilken aflidit först 1814, icke ägt att, på sätt som skett, genom testamente sträcka förordnandet om äganderätten till sin giftorätt eller s/3 af Hylinge säteri med tillhörande hemman och lägenheter längre än till utnämnande af testamentstagarens närmaste efterträdare, som vore grefve Fredrik Knut Harald Strömfelt, samt friherre Strömfelts rätt såsom dennes borgenär vore beroende på pröfningen af frågan med hvilken rättighet sagde del utaf berörde fastigheter af honom innehades, hofrätten alltså måtte meddela det förklarande, att friherre Strömfelt, utan hinder af ofvanupptagne bestämmelse i 6 punkten af testamentet den 20 April 1782, vore berättigad, för hvad han af grefve Fredrik Knut Harald Strömfelt ägde fordra, att i laga ordning hålla sig till 2/3 af samma fastigheter, såsom utgörande i den sistnämndes hand egendom af arfvejords egenskap, »dermed i allt finge efter allmän lag förhållas». Detta stämningspåstående bestreds hufvudsakligast på den grund att nämnde testamentariska förordnande af den 20 April 1782, då detsamma lagligen blifvit upprättadt och af landshöfdingen grefve Strömfelt efter hans första hustrus s. 510 Sida 510 i årgången börjar här död bevakadt samt med dä gällande lag i allo öfverensstämt, måste för alltid lända till orygglig efterrättelse. Hofrätten yttrade i dom den 29 Maj 1868: Emedan landshöfdingen grefve Strömfelt aflidit efter det K. F. den 27 April 1810, genom hvilken, såsom tillägg till 16 kap 1 § Årfdabalken, stadgats inskränkning i friheten att stifta fideikommisser, blef till efterlefnad gällande; samt vid sådant förhållande de uti landshöfdingen grefve Strömfelts och hans hustrurs Anna M. Wachtmeisters och Sofie L. Wachtmeisters förutnämnda testamenten upptagna bestämmelser att af Hylinge säteri med underlydande hemman och lägenheter jemväl de två tredjedelar, som, enligt hvad ostridigt vore, på grund af giftorätt lagligen tillkommit landshöfdingen grefve Strömfelt och dertill han således intill sin död haft full äganderätt, skulle utgöra fideikommiss för hans son, sedermera justitierådet grefve Strömfelt, och vidare för dennes son och manliga bröstarfvingar, icke, i strid mot berörda lagstadgande, kunde för grefve Fredrik Knut Harald Strömfelt, till hvilken nämnde fastigheter efter testamentstagaren justitierådet grefve Strömfelts död, på grund af omförmälda testamentsbestämmelser, öfvergått, anses medföra dermed åsyftad inskränkning i hans äganderätt till nyssberörda två tredjedelar; ty och med förklarande att således, jemlikt förutnämnde lagens rum, enligt dess lydelse i åberopade förordning, två tredjedelar af Hylinge säteri med tillhörande fastigheter i grefve Fredrik Knut Harald Strömfelts hand iklädt sig egenskap af arfvejord, dermed i allt efter allmän lag skulle förhållas, funne hofrätten ofvan omförmälda stadgande i 6 punkten af testamentet den 20 April 1782 icke för friherre Strömfelt utgöra hinder att, för hvad han af sistbemälde grefve ägde fordra, till samma två tredjedelar i laga ordning sig hålla. Grefve Fredrik Knut Harald Strömfelt och hans medparter sökte i hofrättens dom i underdånighet ändring och yrkade att, med upphäfvande af hofrättens dom, friherre Strömfelts talan måtte ogillas. s. 511 Sida 511 i årgången börjar här Nedre revisionen (revisionssekreterarne von Sydow och Wedberg samt t. f. revisionssekreteraren Glimstedt) hemställde i underdånigt betänkande den 3 Februari 1869, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist att fastställa hofrättens dom. Saken afgjordes den 3 derpåföljande Maj i Högsta Domstolen, dervid dess fleste ledamöter (justitieråden Wretman, Dolin, von Hofsten och Dreijer) förenade sig om följande yttrande: »Emedan landshöfdingen grefve Fredrik Georg Strömfelt, hvilken intill sin död varit ägare till ofvanomförmälda två tredjedelar af Hylinge egendom med underlydande hamman och lägenheter, ej aflidit förr än den 14 Augusti 1814 och således efter det 16 kap. 1 § Arfdabalken genom K. F. den 27 April 1810 erhållit den förändrade lydelse, att rättigheten till fast egendoms bortgifvande inskränktes till utnämnande af testaments- eller gåfvotagarens nästa efterträdare, i hvilken sistnämndes hand fastigheten iklädde sig egenskapen af arfvejord, hvarmed i allt efter allmän lag skulle förhållas; samt, enligt bemälde ledamöters åsigt, en persons rättighet, att om sin egendom genom testamente förfoga, måste, utan afseende å tiden, då testamente uppgöres, vara beroende på de lagar, som gälla, då testamentsgifvaren aflider, och hans genom testamentet uttryckta yttersta vilja i afseende å hans qvarlåtenskap skall tillämpas; ty och som den omständighet, att de af landshöfdingen grefve Strömfelt den 20 April 1782, den 3 Oktober 1803 och den 22 Februari 1814 upprättade testamentariska förordnanden, hvarigenom stadgats, att ofvanberörda fastighet skulle blifva ett fideikommiss för hans äldste son, sedermera justitierådet grefve Strömfelt och dennes äldste manliga afkomlingar, blifvit, efter landshöfdingens död, af hans arfvingar till efterlefnad godkände, icke utgör hinder för pröfning af frågan med hvad rätt sagde egendom för närvarande innehafves af grefve Fredrik Knut Harald Strömfelt, som på grund af faderfaderns testamenten egendomen ensam tillträdt, helst en slik pröfning icke kunnat äga rum förr än denne sistnämnde af fideikommisset kommit i besittning; s. 512 Sida 512 i årgången börjar här samt genom Kongl. Maj:ts den 24 Oktober 1839 meddelade dom i den, efter justitierådet grefve Strömfelts död, emellan hans äldste son, å ena, samt öfrige sterbhusdelägare och borgenärer, å andra sidan, uppkomna tvist endast är vordet förklaradt, att det då instämda påståendet, att två tredjedelar af Hylinge fideikommissegendom måtte lagligen fördelas emellan justitierådets arftagare ogillades; alltså och på de af hofrätten i öfrigt anförda skäl, pröfvade Högsta Domstolens fleste ledamöter rättvist hofrättens domslut att gilla. Justitierådet Cramér biföll det underdåniga betänkandet. Justitierådet Naumann utlät sig: Sedan lagmannen von Röök, såsom god man för framl. justitierådet grefve Hans Fredrik Strömfelts yngre son friherre Carl Strömfelt, till Götha hofrätt år 1837 instämt bemälde justitieråds enka och äldste son grefve Fredrik Strömfelts gode man, med påstående, såsom orden lyda: »att alla de i afseende på Hylinge säteri gjorda testamentariska förordnanden, i hvad de angingo testatorn landshöfdingen och contre-amiralen grefve F. G. Strömfelts giftorätt % i samma säteri, måtte, såsom icke lagligen bevakade och lagfarne till betryggande af fideikommissets bestånd, varda på grund af 18 kap. 1 § Årfdabalken ogilde förklarade, och samma 2/3 af egendomen gå till laga delning emellan justitierådets arfvingar», samt hofrätten genom dom den 16 Juli 1838 förklarat Hylinge egendom, med vissa undantag, »vara en gemensam arfstillgång för justitierådets begge barn»; så har Kongl. Maj:t i dom den 24 Oktober 1839 yttrat: »att emedan handlingarne upplyste, att landshöfdingen m. m. grefve F. G. Strömfelt och hans hustru i första giftet friherrinnan Anna M. Wachtmeister, genom testamentarisk disposition den 20 April 1782, förordnat, att deras fasta egendom Hylinge -säteri, med flera uppräknade, derunder lydande hemman och lägenheter, skulle utgöra ett fideikommiss för deras son, sedermera justitierådet grefve H. F. Strömfelt samt vidare för hans son och manliga bröstarfvingar, hvilken disposition derefter, vid bemälda friherrinnas död, är vorden till Kongl. s. 513 Sida 513 i årgången börjar här Maj:ts och rikets Götha hofrätt den 24 September 1782 i bevakningsafseende inlemnad; att denna fideikommisstiftelse blifvit ytterligare befästad uti ett af bemälde landshöfding och hans hustru i andra giftet grefvinnan Sofia Lovisa Wachtmeister den 3 Oktober 1803 undertecknadt testamentariskt förordnande; äfvensom dessa makar den 6 April 1805 gemensamt underskrifvit den jordebok, som de låtit upprätta öfver de hemman och lägenheter, af hvilka Hylinge fideikommiss skulle framdeles komma att bestå, och hvilken jordebok derefter blifvit den 20 Maj och den 15 Oktober s. å. vid domstolarne i orten uppvisad; att af sådan orsak Hylinge, utfördt till fem hela hemman säteri samt 2634 mantal underliggande, enligt nyssnämnda jordebok, icke blifvit upptaget uti den efter sistbemälda grefvinna den 1 Febr. 1806 hållna bouppteckning; att landshöfdingen grefve Strömfelt, än vidare, uti testamente den 22 Februari 1814, hänvisat till ofvanomförmälda fideikommiss-stiftelse och, i afseende derpå, åberopat ej mindre de äldre dispositionerna af den 20 April 1782 och den 3 Oktober 1803, än äfven 1805-års ofvannämnda jordebok; hvarförutom såväl justitierådet grefve Strömfelt, som ock hans samtlige medarfvingar, medelst påskrift å 1814-års nyssnämnda förordnande, afsagt sig allt framtida klander deraf, och att slutligen, sedan landshöfdingen grefve Strömfelt den 14 Augusti sistn. år med döden afgått, och i bouppteckningen efter honom af den 12 November s. å. är vordet antecknadt, att Hylinge gård och gods blifvit stiftadt till fideikommiss för äldste sonen, hade, vid det den 17 i sistnämnda månad förrättade arfskifte, till orubblig grund antagits ofvanberörda, med alla sterbhusdelägarnes underskrift godkända testamente af den 22 Februari 1814; — ty och som följaktligen ostridigt vore, att framl. landshöfdingen grefve Strömfelts närmaste arfvingar, inom sex månader från hans dödsdag, utan förbehåll antagit och med sitt ovilkorliga samtycke, gjort gällande de här ofvan omförmälda testamenten, enligt hvilka, bland annat, Hylinge säteri, med de hemman och lägenheter, som Tidskrift för Lagstiftn. etc. 6:te årg. 33 s. 514 Sida 514 i årgången börjar här uppräknas i 1805-års ofvannämnda jordebok, skulle förblifva ett fideikommiss inom slägten, samt, vid ett sådant förhållande, testamentshandlingarnes ytterligare uppvisande inför domaren i det ändamål, lagen i 18 kap. 1 § Årfdabalken omnämner, såsom dåmera öfverflödigt, icke varit erforderligt; alltså, och då, enligt 4 § i nyssberörda kap., ej någon annan än närmaste arfvinge äger klandra testamente, och å hvad af denne varder samtyckt, måge sedan fjermare arfvingar ej tala; pröfvade Kongl. Maj:t rättvist att, med upphäfvande af hofrättens dom, ogilla svarandens instämda påstående att % af ofvanberörda fideikommissegendom måtte lagligen fördelas emellan framl. justitierådet grefve Strömfelts arftagare». Genom denna Kongl. Majt:s dom, då dess slut behörigen sammanhålles med de grunder, som för detsamma äro anförde och dermed stå i oskiljaktigt sammanhang, finner jag Hylinge säteri, med underlydande, uppenbarligen vara förklaradt för fideikommissegendom med de bestämmelser, som innefattas i 1782- och 1803-årens förberörda testamenten, jemförde med den år 1805 öfver fideikommisset upprättade jordebok, hvilka bestämmelser skola lända till oryggelig efterrättelse för framl. justitierådet grefve Strömfelts bröstarfvingar så i närmare som fjärmare led; hvadan jag, under åberopande af Kongl. Maj:ts anförda dom, meo voto, pröfvar rättvist hofrättens dom att upphäfva och svarandens instämda påstående att ogilla. Justitierådet Iggeström yttrade: »Hvar som tager kännedom om förevarande sak, inser tvifvelsutan, att dess afgörande beror i första rummet på rätt uppfattning och tillämpning af Kongl. Maj:ts dom den 24 Oktober 1839, gifven i tvist emellan utsedde gode män för aflidne justitierådet grefve Strömfelts då minderårige söner, nuvarande parterna grefve Fredrik Strömfelt och friherre Carl Strömfelt. Af sådan anledning har jag ansett mig pligtenligt åligga att af de till samma tvist hörande handlingar, som äro för alla tillgängliga, söka de närmare upplysningar, hvilka äga oundgängligt inflytande på den, som nu är fullföljd, hvar- s. 515 Sida 515 i årgången börjar här vid jag med afseende derå inhemtat: att, sedan bouppteckning efter justitierådet grefve Strömfelt var hållen, stridighet emellan sönernas tillförordnade gode män sig yppat i fråga, huruvida 2/3 af Hylinge gård och gods, hvaraf den återstående tredjedelen ostridigt ansågs vara fideikommitterad, likaledes uti justitierådet grefve Strömfelts hand innehaft samma egenskap af fideikommiss, eller vore att betrakta såsom annan af honom ärfd jord, hvilken förty borde enligt lag gå till delning emellan hans arftagare, i hvilket afseende åberopades till stöd för den förra meningen främst hans föräldrars, landshöfdingen grefve F. G. Strömfelts och hans hustrus i första giftet grefvinnan A. M. Wachtmeisters, den 20 April 1782 upprättade inbördes testamente, hvarigenom de förordnat Hylinge sätesgård med underlydande hemman till fideikommiss för deras ende son, sedermera justitierådet grefve Strömfelt, samt vidare flera till bekräftelse deraf åren 1803, 1805, 1811 och 1814 tillkomna förordnanden, men för den senare meningen åter, att alla dessa förordnanden icke skola blifvit i den ordning, lag bjuder, inför domstol anmälde och bevakade, i hvad de ifrågakomne 2/3 af Hylinge egendom anginge; att friherre Carl Strömfelts målsman genom stämning till Götha hofrätt, under fullföljande af sistnämnda åsigt, yrkat, att 1782-års testamente och de flera omförmälda förordnanderna måtte, enär desamma icke blifvit lagligen bevakade och lagfarna till betryggande af fideikommissförfattningens framtida bestånd, förklaras, såvidt de rörde 2/3 af Hylinge egendom, ogilda, och i följd deraf samma 2/3 fördelas emellan justitierådet grefve Strömfelts arftagare; att hofrätten, der, såvidt jag kunnat utröna, icke någon af parterna påkallat uppmärksamhet å det förhållande, att testatorn landshöfdingen grefve Strömfelt aflidit först år 1814 och således efter det .Förordningen den 27 April 1810, angående inskränkning i rättigheten att göra fideikommiss, var till efterlefnad gällande, medelst dom den 16 Juli 1838, af de hufvudsakliga skäl, dels att ifrågavarande testamentariska förordnanden ansetts icke vara i laglig ordning bevakade s. 516 Sida 516 i årgången börjar här och dela att hvarje åtgärd å de senare tiderna i syftning af egendoms inrättande till ett bestående fideikommiss måste mot Förordningen den 27 April 1810 blifva utan följd, funnit Hylinge egendom, sådan justitierådet grefve Strömfelt den efter sig lemnat, vara en gemensam arfstillgång för båda hans barn, dock med undantag af den ostridigt fideikommitterade tredjedelen, derom särskild bestämmelse meddelades, samt att Kongl. Maj:t, sedan grefve Fredrik Strömfelts tillförordnade gode man i hofrättens dom sökt ändring, under framhållande deraf, bland annat, att 1810-års förordning icke finge utöfva någon retroaktiv verkan på 1782-års testamente, som endels redan förut gått i verkställighet, och sedan från nedre justitierevisionen blifvit utfärdad berättelse, deruti såsom föremål för tvisten slutligen upptagits den hufvudsakliga frågan, huruvida hofrättens i saken gifna domslut borde fastställas eller ändras på det sätt, att hela Hylinge egendom med underlydande hemman och lägenheter förklaras utgöra fideikommiss och i sådan egenskap tillerkännas justitierådet grefve Strömfelts äldste son, uti sin dom den 24 Oktober 1839, efter närmare redogörelse, på sätt justitierådet Naumanns yttrande utvisar, för innehållet af de omtvistade testamentshandlingarna, enligt hvilka, såsom i domen sägs, Hylinge säteri med de hemman och lägenheter, som uppräknas i 1805-års jordebok, skulle förblifva ett fideikommiss inom slägten, vidare, under förkastande af invändningen, att testamentshandlingarna icke skola blifvit genom laglig bevakning behållna vid kraft, och utan afseende å 1810-års Förordning, pröfvat rättvist att, med upphäfvande af hofrättens dom, ogilla det instämda påståendet, att % af ifrågavarande fideikommissegendom måtte lagligen fördelas emellan justitierådet grefve Strömfelts arftagare. Vid öfvervägande af allt detta kan jag för min del icke finna annat, än att uti den redan afdömda saken emellan samme hufvudparter som nu, eller grefve Fredrik Strömfelt och friherre Carl Strömfelt, varit stämdt och tvistadt, huruvida två tredjedelar af Hylinge egendom, likasom den s. 517 Sida 517 i årgången börjar här öfriga ostridigt fideikommitterade tredjedelen, innehade fideikommissegenskap eller borde till arfvejord hänföras och såsom sådan emellan dessa arfvingar fördelas, samt att, då Kongl. Maj:t i 1839-års dom ogillat det för friherre Carl Strömfelt i senare hänseendet framställda anspråk, af detta ogillande är en oundviklig och gifven följd, att vederdelosidans i förra hänseendet förda talan vunnit Kongl. Maj:ts bifall, så att de omtvistade två tredjedelarne af Hylinge egendom af Kongl. Maj:t blifvit, utan att hinder af 1810-års Förordning ansetts möta, bibehållna vid den fideikommissegenskap, som genom de till stöd derför åberopade testamentshandlingar funnes bestämd. Till följd deraf och utan afseende å hvad jag angående samma handlingars beskaffenhet och lagliga verkan yttrat uti en annan, beträffande Ternö egendoms ifrågasatta fideikommissegenskap, tillförene afgjord rättegång, uti hvilken någon föregående dom icke låg i vägen för fri pröfning, så och utan hinder deraf, att jag deltagit i beslutet, att frågan om den sökta inteckningen i hemman, lydande under Hylinge egendom, icke kunde till afgörande förekomma innan efter stämning emellan alla, hvilkas rätt deraf kunde bero, den ånyo väckta stridigheten om Hylinge egendoms egenskap af fideikommiss eller icke blifvit i laga ordning behandlad, pröfvar jag, likasom justitierådet Naumann, hvars yttrande i väsentliga delar af mig biträdes, rättvist att, med upphäfvande af hofrättens dom, ogilla det af friherre Carl Strömfelt i denna sak instämda käromål. Kongl. Maj:ts döm är utfärdad den 27 Maj 1869. --- Källa: Naumanns tidskrift 1869, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.