--- citation: Naumanns tidskrift 1869 s. 518 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1869 s. 518 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1869-02-15 keywords: - Konkurs url: "https://ratiolex.se/naumann/1869/s-518/" source: Naumanns tidskrift 1869, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1869 s. 518 Medför anvisning, hvarigenom A. gifvit B. rättigket att uttaga och behålla ett A. tillkommande penningebelopp, förmånsrätt i A:s derefter inträffade konkurs utur de i anvisningen omförmälde medel ! 17 kap. 3 § Handelsbalken. --- Genom kontrakt, uppgjordt emellan post- och telegrafstyrelserna, å ena, samt byggmästaren C. F. F. Schütz, å andra sidan, hade Schütz åtagit sig att i ullmagasinet i Norrköping inreda post- och telegraflokaler för ett pris af 13,005 rdr, deraf en tredjedel fått vid kontraktets undertecknande lyftas, 1/3 varit till betalning förfallen, då en tredjedel af arbetet blifvit i det närmaste fullbordad, och sista tredjedelen skulle betalas vid arbetets afslutande, allt till hälften af hvardera styrelsen. Emellertid hade Schütz under arbetets fortgång utfärdat följande anvisningar, nemligen: en af den 20 Oktober 1866, hvarigenom Schütz till smeden W. Wirström och gårdsägaren Jonas Pettersson, såsom löftesmän för fullgörande af nämnde byggnadsarbete, öfverlemnat rättighet att uttaga och omhänderhafva de penningebelopp, Schütz från nämnde styrelse ägde utbekomma, för att på skeende reqvisition och i mån af arbetets framåtskridande användas för byggnadsföretaget; en af den 1 Februari 1867, så lydande: »För målningsarbetet å inredningen till post- och telegrafstationerna å härvarande ullmagasin är denna dag emellan Schütz och målaremästaren E. Högfeldt ackord uppgjordt till ett sammanlagdt belopp af 1,755 rdr rmt, hvilka E. Högfeldt äger lyfta å min, enligt kontrakt med post- och telegrafstyrelsen, s. 519 Sida 519 i årgången börjar här innestående sista tredjedelen af hela entreprenadsumman, som härmed intygas»; en af den 14 Februari 1867, af detta innehåll: »Sedan herr telegrafdirektören och riddaren E. Meuller för pågående byggnadsarbete lemnat mig penningeförskott till belopp af 2,400 rdr rmt, så förskrifver och anvisar jag härigenom till direktören E. Meuller eller ordres förenämnde 2,400 rdr rmt att utaf den, efter föregående besigtning och godkännande af inredningsarbetet för post- och telegraflokaler i ullmagasinet härstädes, som jag mig genom kontrakt med post- och telegrafstyrelserna åtagit, mig tillkommande sista tredjedelen i byggnadssumman utgå; medgifvande jag, att beloppet får endast efter herr Meullers ordres samt till hälften i hvardera af förenämnde verk lyftas» ; samt en daterad den 22 Oktober 1866, men ostridigt icke förr än i April 1867 upprättad, hvarigenom »Schütz till Wirström och Pettersson, hvilka icke allenast borgat för fullgörandet af ofvannämnde byggnadsarbeten, utan äfven försträckt Schütz medel till de kostnader, som med desammas utförande varit förenade, transporterat och öfverlåtit sin rätt att uppbära öch qvittera alla de penningar, hvilka Schütz, jemlikt det med post- och telegrafstyrelserna upprättade kontrakt, ännu ägde att för byggnadsarbetena utbekomma». Den 18 April 1867 uttog Meuller stämning till rådstufvurätten i Norrköping å Schütz, Wirström och Pettersson med påstående, att sistberörde anvisning, för såvidt den inverkade på Meullers rätt, måtte förklaras ogild och Meuller berättigas att, utan hinder af densamma, hos vederbörande få lyfta det på Meuller öfverlåtna beloppet. I detta mål anmälde sig målaren Högfeldt såsom mellankommande part och framställde anspråk att, på grund af den till honom utfärdade anvisning, framför öfrige parter utbekomma de i Högfeldts anvisning omförmälde medel; och förklarade Meuller, att han för sin del ej kunde annat än godkänna berörde anspråk, hvarjemte Wirström och Pettersson medgåfvo Högfeldt den rätt, som på grund af s. 520 Sida 520 i årgången börjar här hans anvisning kunde honom lagligen tillkomma, för såvidt nemligen det icke inverkade på den företrädesrätt, de ägde på grund af de utaf Schütz till dem afgifne förbindelser. Under det denna rättegång pågick, aflät telegrafstyrelsen den 29 April 1867 skrifvelse till magistraten i Norrköping, deri styrelsen förmälde, att, sedan Schütz dåmera behörigen fullgjort ifrågavarande arbeten, styrelsen nämnde dag låtit för Schütz utfärda anordning å den på telegrafstyrelsen belöpande andel i sista tredjedelen af kontraktssumman eller 2,167 rdr 59 öre; att som Schütz för lyftningen af nämnde belopp utfärdat två särskilda anvisningar, den ena för telegrafdirektören Meuller och den andra för smeden Wirström och gårdsägaren Pettersson, hvilka blifvit företedda för styrelsen, Meullers den 17 Februari 1867 samt Wirströms och Petterssons den 15 April 1867, hvarjemte målaren Högfeldt tillika anmält sig hos styrelen för att af ifrågavarande medel erhålla liqvid för sitt målningsarbete, samt styrelsen icke vore i tillfälle att bedöma hvilken eller hvilka kunde vara företrädesvis berättigade till medlens lyftande, styrelsen anhölle, att magistraten behagade tillhandagå styrelsen med erforderlig utredning i ämnet samt derefter tillställa vederbörande medlen, hvilka ock jemte skrifvelsen öfversändes. Jemväl poststyrelsen öfverlemnade till magistraten det belopp, Schütz hos denna styrelse hade innestående; men i skrifvelsen härom nämndes icke, när ofvanberörde anvisningar blifvit för styrelsen förevisade. Sedan Schütz den 8 Maj 1867 gjort konkurs, hänvisade genom beslut den 3 derpåföljande Juli rådstufvurätten parterna att i fall af befogenhet i laga ordning i konkursmålet framställa sina ifrågavarande påståenden. På inställelsedagen i Schütz’ konkurs bevakade telegrafdirektören Meuller ett belopp af 2,356 rdr 12 öre, som han, på grund af borgen för två af Schütz utställda skuldebref. s. 521 Sida 521 i årgången börjar här fått för Schütz utbetala till enskilda industribanken i Norrköping, hvarvid . han tillika erhållit ett af Schütz för lånet till industribanken hypothiceradt, i Schütz’ gård intecknadt skuldebref å 3,000 rdr, äfvensom Meuller, enär han, enligt förberörde anvisningen af den 14 Februari 1867, ägde rätt att af de medel, Schütz betingat sig för inredningen af post- och telegraflokaler i ullmagasinet i Norrköping, uppbära 2,400 rdr rmt, för hvilka qvarstad jemväl, enligt bifogad resolution, blifvit beviljad, bevakade berörde 2,400 rdr under yrkande att desamma måtte varda honom tillerkända med förmånsrätt framför någon annan, och med förklarande tillika att, om detta yrkande bifölles, han vore beredd att till konkursmassan återställa förenämnde intecknade skuldebref, hvaremot Meuller i annat fall påstod, att med förmånsrätt utbekomma sin fordran ej mindre ur den intecknade fastigheten än äfven af de till honom anvisade 2,400 rdr sålunda, att betalning tillerkändes honom såväl för båda hypotheken, som ock särskildt för de 2,356 rdr 12 öre, Meuller i följd af sin borgen till enskilda industribanken inbetalt, allt dock blott så, att utdelningen till Meuller icke öfverstege hans verkliga fordran med ränta. Målaren Högfeldt bevakade, enligt den för honom utfärdade anvisningen, 1,755 rdr rmt, och yrkade, på grund af samma anvisning, att utbekomma berörde belopp med förmånsrätt; påstående Högfeldt tillika att få åtnjuta sådan förmånsrätt, som i 17 kap. 3 § Handelsbalken bestämdes för handtverksarbeten. I afgifven anmärkningsskrift yttrade sysslomannen i Schütz’ konkurs, att enär omförmälde, af Meuller bevakade 2,356 rdr 12 öre utgjorde beloppet af de utaf Meuller på grund af borgen inlösta skuldförbindelserna och således icke lemnadt förskott för pågående byggnadsarbeten; men den af Meuller åberopade anvisningen afsåge allenast sådana förskott; samt enär i allt fall samma anvisning icke, sedan Schütz afträdt sina tillgångar till sina borgenärers förnöjande, kunde medföra någon kraft och verkan, sysslomännen måste bestrida allt afseende å Meullers yrkande s. 522 Sida 522 i årgången börjar här att få del i eller förmånsrätt utur de af post- och telegraf- -styrelserna för berörda arbete betalde medel, hvilka, såsom en borgenärernas gemensamma tillgång, redan blifvit af gode männen lyftad. Meuller erinrade dervid, att den omständighet, att gode männen fått lyfta nämnde medel, icke inverkade på den enes eller andres rätt till desamma. På annat sätt, än som ägt rum, kunde Schütz, förrän medlen kommit i hans hand, icke på annan person öfverlåta sin rätt till desamma. Sysslomännen bestredo jemväl Högfeldts påstående om förmånsrätt, då den åberopade anvisningen af förut anförda skäl icke kunde medföra sådan rätt, samt det af Högfeldt till stöd för hans förmånsrättspåstående i öfrigt omförmälda lagrum hade tillämplighet endast i fråga om sådant gods, som vore hos handtverkare qvar. Högfeldt genmälde, att i betraktande af arbetenas beskaffenhet afseende borde fästas å omöjligheten för Högfeldt att betaga post- och telegrafstyrelserna rättigheten att öfver de- af Högfeldt verkställda arbetena förfoga, så snart desamma blifvit godkända. Högfeldt hade icke kunnat stänga dörrarna till rummen och förvägra nämnde embetsverks tjenstemän tillträde till dem, men hade i stället begärt och erhållit den åberopade anvisningen, hvilken ock genast öfverlemnats till postinspektoren i Norrköping Sundevall och af honom förvarats under försäkran om liqvid, så snart anordning af medel från poststyrelsen ingått. Under sådana förhållanden borde det väl ock ansetts att Högfeldt, då Schütz gjorde konkurs, bade det verkställda arbetet i sina händer. I utslag den 23 Oktober 1867 yttrade rådstufvurätten, beträffande Meullers förmånsrättspåstående: att enär den af Meuller åberopade anvisning icke enligt lag kunde medföra panträtt uti anvisade beloppet eller berättiga honom att till öfrige borgenärers förfång af samma belopp njuta godtgörelse för sin fordran, Meullers berörde påstående ogillades; samt vidkommande Högfeldts förmånsrättsyrkande: s. 523 Sida 523 i årgången börjar här att enär den af Högfeldt åberopade anvisning icke lagligen kunde berättiga honom till utbekommande af bevakade beloppet utaf de i anvisningen omförmälda medel, och den 1 17 kap. 3 § Handelsbalken handtverkare medgifvna rätt att ur det gods, som hos dem vore qvar, njuta arvode för det å samma gods verkställda arbete, icke kunde i afseende å ifrågavarande, uti främmande lokaler förrättade målningsarbete Högfeldt tilläggas, jemväl Högfeldts påstående att sin fordran med förmånsrätt utbekomma blefve ogilladt. Meuller och Högfeldt vädjade till Götha hofrätt, som i dom den 12 Juni 1868 fann icke skäl att i rådstufvurättens utslag meddela ändring. Meuller och Högfeldt sökte derefter i denna dom i underdånighet ändring. Meuller yttrade dervid, att rättsfrågan hittills betraktats från annan synpunkt än den enligt sin natur bort bedömas. Ifrågavarande medel hade aldrig tillhört konkurmassan, utan vore andrå tillhöriga och hade följaktligen bort, enligt 17 kap. 2 § Handelsbalken, ur konkursboet först uttagas. Att förhållandet med dessa medel varit sådant som uppgifvits, hade blifvit till fullo utredt i den af Meuller vid rådstufvurätten anhängiggjorda rättegången, i hvilken Schütz, som då sjelf rådt öfver sin egendom, icke gjort ringaste anspråk på medlen, utan frågan endast vändt sig deromkring, huruvida Meuller, smeden Wirström, gårdsägaren Pettersson eller målaren Högfeldt haft bästa rätt till medlen. Dessa hade ej heller någonsin varit i Schütz’ vård, utan deponerats hos magistraten, tilldess frågan om hvem som till medlen hade bästa rätten blifvit afgjord. På grund häraf yrkade Meuller, att, med upphäfvande af underdomstolarnes utslag, honom måtte tillerkännas rätt till berörde medel. Nedre revisionen (revisionssekreterarne von Segebaden och Svedelius) .hemställde i underdånigt behänkande den 9 Januari 1869, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom. s. 524 Sida 524 i årgången börjar här T. f. revisionssekreteraren Ryding ytttrade: »Enär den af byggmästaren Schütz till telegrafdirektören Meuller utfärdade anvisning, enligt densammas innehåll, afsett godtgörelse för Schütz lemnade penningeförskott i och för pågående byggnadsarbete, men de af Meuller bevakade 2,356 rdr 12 öre utgöra fordran på grund af inlöste borgensförbindelser, torde Kongl. Maj:t pröfva rättvist fastställa hofrättens dom, såvida derigenom Meullers på grund af berörde anvisning framställda yrkande ogillats; men emedan, beträffande målaren Högfeldts ifrågavarande anspråk, af handlingarna inhemtas, att före början af Schütz’ konkurs icke allenast Högfeldts numera i konkursen bevakade fordran varit till betalning förfallen, utan jemväl Högfeldt till densammas utbekommande anmält sig hos dem, af hvilka de till fordringens betäckande anvisade medel då innehades till utbetalning; ty och som blott den omständigheten, att samma utbetalning sedermera blifvit till följd af en angående medlen uppkommen rättegång emellan åtskilliga Schütz’ borgenärer uppskjuten, och att Schütz under tiden försatts i konkurstillstånd, icke lärer lagligen kunna förringa Högfeldts bättre rätt till desamma, hemställer jag för min del i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte med ändring af domstolarnes beslut i denna del, förklara Högfeldt berättigad att nämnde till konkursmassan ostridigt öfverlemnade medel, utgörande ett belopp af 1,755 rdr, genast utbekomma». Vid sakens föredragning inför Högsta Domstolen den 20 Januari 1869 blef det underdåniga betänkandet bifallet af Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Cramer, Carleson, von Hofsten och Strandberg). Justitierådet Lagerstråle yttrade: »Som genom rådstufvurättens den 3 Juli 1867 meddelade, af sökanderna icke öfverklagade utslag måste, efter mitt omdöme, anses vara förklaradt, att de medel, om hvilkas utbekommande sökanderna då förde talan, borde betraktas såsom tillhörande Schütz’ konkursbo, samt vid sådant förhållande sökandernas numera i konkursen väckta anspråk måste bedömas allenast efter de om bevakade fordringars giltig- s. 525 Sida 525 i årgången börjar här het och inbördes förmånsrätt i konkurs fastställde grunder; pröfvar jag för min del rättvist gilla hofrättens dom. Justitieråden Wretman och Naumann gillade t. f. revisionssekreteraren Rydings yttrade särskilda mening. Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 15 Februari 1869. --- Källa: Naumanns tidskrift 1869, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.