--- citation: Naumanns tidskrift 1869 s. 633 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1869 s. 633 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1868-06-18 url: "https://ratiolex.se/naumann/1869/s-633/" source: Naumanns tidskrift 1869, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1869 s. 633 Får artificiel bevisning användas till bestyrkande af testamentes verklighet, eller måste vår gällande lags stadgande iakttagas om bevisning genom två på en gång närvarande ojäfvige vittnen, hvilka kunna sitt vittnesmål i saken inför domstol lagligen bekräfta. --- För bevakning efter förre handlanden Anders Niklas Schiultz, som afled i Askersund den 29 November 1864, ingaf handlanden N. W. Wahlenberg den 20 påföljde December till rådstufvurätten i nämnde stad ett så lydande testamente : »Härmed förklarar jag, att efter min död skall min aflidna kära hustrus syskonbarn ärfva nedanskrifna fastigheter, nemligen gården n:o 11 på en tomt med skogslott, ägostyckena n:o 175 Quarnhagen, n:o 222 Gardsjövreten, n:o 140 Sjöängen. De af syskonen, som lefva, få under deras lifstid begagna afkastningen i den andel, som tillfaller deras barn. s. 634 Sida 634 i årgången börjar här Mina närmaste slägtingar erhålla: min aflidne käre broders dotter fru Dorothea Rudbeck 2,500 rdr rmt; min aflidne käre broder J. A. Schiultz’ fyra barn Mathias, Axel, Fredrika och Edla hvardera 37 rdr 50 öre årligen så länge de lefva; min systerson N. W. Wahlenberg 1,250 rdr rmt; min syster Margaretha Elisabeth Gothén eller hennes dotterbarn 2,500 rdr rmt; min aflidna halfsyster Clara Gustafva Bergs barn Maria Gustafva och Clara Wilhelmina 1,250 rdr rmt tillsamman; min systerdotter Cathrina Lovisa Wahlenberg, sedan all skuld är betald och min aflidne broder J. Abr. Schiultz’ barn erhållit säkerhet för den årliga afgiften i deras lifstid, äger hon att efter eget behag nyttja, bruka och behålla all såväl fast som lös egendom, som varit mig tillhörig. • Detta mitt förordnande träder ej i verksamhet förr än ett år efter min död, då boet under tiden förvaltas för sterbhusets gemensamma räkning, och uppdrager jag åt min systerson handlanden Nils Wilhelm Wahlenberg att under denna tid förvalta boet. Askersund den 25 November 1864. A. N. Schultz. Att herr A. N. Schiultz vid sundt förnuft och fri vilja ■egenhändigt tecknat sitt namn, intyga på en gång närvarande vittnen: Aug. Lundberg. Hj. F. Ringnér». Vid bevakningstillfäållet blef ena vittnet målaremästaren Ringnér hörd på ed, men, i anledning af framställd begäran om andra testamentsvittnet handlanden Lundbergs edliga hörande, hade rådstufvurätten förklarat, att då upplyst och medgifvet vore, att Lundberg för närvarande vore förmyndare för testamentsgifvarens brorson Axel Bernhard Schiultz, hvilken vore testamentsgifvarens laglige arfvinge och dessutom genom testamentet fått sig egendom tilldelad, samt Lundberg således i fråga om testamentet lagligen förde sin bemälda myndlings talan, funne rådstufvurätten honom för närvarande vara af laga jäf hindrad att vittna om testamentet. Derefter anhöll en af testamentstagarne And. Ferd- Christiernsson hos rådstufvurätten, att Lundberg måtte ent- s. 635 Sida 635 i årgången börjar här ledigas från omförmälda förmynderskap och en annan person i hans ställe förordnas för så lång tid, som erfordrades för hans hörande såsom vittne. Sedan Lundberg, hörd i anledning af berörde anhållan, förklarat, det han ej ville afsäga sig förmyndareförvaltningen, enär det öfverensstämde med myndlingens fördel att ifrågavarande testamente, genom hvilket myndlingens arfsrätt blifvit inskränkt, ogillades, äfvensom att han ansåg det tillhöra sin förmyndarepligt att medelst förmynderskapets bibehållande undandraga sig äskade vittnesmålet, genom hvilket testamentets riktighet möjligen kunde styrkas, — meddelade rådstufvurätten den 23 Januari 1865 det beslut, att enär den af Lundberg anförda omständighet, att han genom afträdande af förmynderskapet möjligen kunde blifva ojäfvig att vittna om testamentet, och sådant skulle lända till myndlingens skada, skäligen icke borde berättiga Lundberg att, såvidt det på förmynderskapets bibehållande berodde, undandraga sig det begärda vittnesmålet, fördenskull och då annan för bevakande af den omyndiges rätt vederhäftig och lämplig person blifvit föreslagen, hvilken ock samtyckt att förmynderskapet öfvertaga, entledigades Lundberg och förordnades denne andre. Svea hofrätt, der Lundberg häröfver sig besvärade, upphäfde rådstufvurättens beslut och afslog ansökningen om Lundbergs endtledigande ; och genom utslag den 1 Februari 1866 blef, med afslag af deri sökt ändring, hofrättens utslag af Kongl. Maj:t faststäldt. Enkan Rudbeck, Gothén m. fl. af de i testamentet uppräknade personer stämde i Maj månad 1866 till förenämnde rådstufvurätt handlanden Wahlenberg jemte 26 andra personer, som af testamentet hade förmån, och yrkade: att enär ett testamente af den 25 November 1864, upprättadt till förmån för Wahlenberg och hans instämda medparter jemte andra personer, hvilket testamente förmenades vara undertecknadt af förre handlanden Anders Niklas Schiultz i lifstiden, icke uttryckte, att det innefattade Schiultz’ yttersta vilja, och vore bevittnadt af endast ett ojäfvigt s. 636 Sida 636 i årgången börjar här vittne, samt dessutom skäl till antagande deraf, att testamentet, hvilket icke till alla delar vore af Schiultz egenhändigt skrifvet, icke heller blifvit af honom undertecknadt, förekomme uti den omständighet, att den under testamentet befintliga namnteckningen vore olik den, Schiultz i lifstiden vanligen begagnat, berörde testamente måtte förklaras ogiltigt, och laga arfsutredning efter Schiultz skydsamt verkställas, samt käranderna tillerkännas ränta å Schiultz’ efterlemnade tillgångar enligt bouppteckning den 21 Februari 1865, med de tillägg och rättelser, som deri lagligen kunde äga rum, och den ökning eller minskning uti deri antagna värden, som vid realisation redan uppkommit eller kunde uppkomma, äfvensom att hvad käranderna efter blifvande arfsutredning tillkomme, ovägerligen och vid laga påföljd måtte utbekommas. Testamentsvittnet Rignérs på ed aflagda berättelse innehöll ordagrannt efter protokollet: att vittnet den 25 November 1864 tillkallats för att bevittna Schiultz’ testamente och infunnit sig nämnde dag hos Schiultz; att denne i närvaro af vittnet och handlanden Lundberg för sig sjelf tyst läst innehållet af den för vittnet nu uppvisade testamentshandlingen och förklarade den innehålla hans yttersta vilja om sin qvarlåtenskap; att sista momentet i testamentet, börjande med orden »Detta mitt» etc. skrefs af possessionaten Conrad Fischer på Ångatorp, som jemväl var närvarande, upplästes och gillades af testamentsgifvaren, hvarefter denne, under förklarande att testamentshandlingen innehöll hans yttersta vilja, med sundt förstånd och fri vilja derunder egenhändigt tecknade sitt namn; att handlanden Lundberg sedan skref vittnesmeningen; att såväl Lundberg som vittnet derunder egenhändigt tecknade sina namn, och att vittnet vid tillfället icke fick kännedom af mera utaf testamentets innehåll än från början af ofvannämnda sista moment till slutet af testamentet. Hörd ånyo under rättegången, kompletterade Regnér sitt vittnesmål sålunda: Schiultz’ piga Lisa Carlsson hade omförmälde dag infunnit sig hos vittnet, helsat från herrskapet och bedt vittnet gå till detsamma. Då vittnet kommit till Schiultz’ bostad, hade vittnet af några dervarande slägtingar till Schiultz blifvit ombedd gå in i det rum, der Schiultz låg sjuk. Vittnet gick då in, frågade huru det stod till och satte sig sedan ner; hvarefter handlanden Lundberg infann sig. Sedan .Schiultz derpå begärt att papperet skulle framtagas, framtogs ett sådant, om hvilket dock Schiultz, sedan han läst på detsamma, yttrade att det ej var det rätta. Ett annat pap- s. 637 Sida 637 i årgången börjar här per blef nu framtaget ur en af Schiultz anvisad låda, hvilket han förklarade vara det rätta. Derefter hade Schiultz anhållit, att någon af de närvarande ville skrifva ett tillägg, innehållande, att handlanden Wahlenberg skulle förvalta boet 'under ett års tid efter Schiultz’ frånfälle, under hvilken tid boet, i anseende till ett förmynderskap, borde stå orubbadt. Possessionaten Conrad Fischer hade då skrifvit det af Schiultz omnämnda tillägget på samma papper, som Schiultz förut förklarat vara det rätta och hvilket vittnet sedermera, på Schiultz’ begäran, såsom vittne underskref. Vittnet hade visserligen ej tillfrågat Schiultz om testamentet innefattade hans yttersta vilja, enär vittnet tog för gifvet att det var hans yttersta vilja. Hvem som framtagit papperet ur lådan, hade vittnet icke iakttagit, men sett, att possessionaten Fischer framräckt den sedermera underskrifna testamentshandlingen till Schiultz. Vittnet hade vid tillfället samtalat med Schiultz och deraf utrönt, att denne, såvidt vittnet kunde förstå, då var vid fullt och sundt förstånd.. Pigan Lisa Carlsson vittnade: Samma dag som testamentet underskrefs blef vittnet tillsagdt, efter hvad vittnet ville minnas, af numera aflidna mamsell Catharina Lovisa Wahlenberg, att, med helsning från Schiultz, bedja Ringnér komma in, såsom vittnet trodde, för att bevittna testamentet. Då Ringnér anländt, hade vittnet derom underrättat Schiultz, som dervid tillsade vittnet bedja Ringnér vara god och komma in. Vid tillfället voro församlade i rummet, der Schiultz låg sjuk, handlanden Lundberg, possessionaten Fischer, mamsellerna Catharina Lovisa Wahlenberg och Amelie Wahlenberg, och hörde vittnet, som upphöil sig i köket bredvid, Schiultz för deras besvär tacka Ringnér, Lundberg och Fischer, då de gingo derifrån. Då vittnet, under det nämnde personer voro inne hos Schiultz, utgått i något ärende och derefter återkommit och öppnat dörren till det rum, der Schiultz låg, hade vittnet bemärkt Schiultz sitta i sin säng med ett papper framför sig, hvarpå han skref med darrande hand; och förmodade vittnet att det var testamentet, på hvilket han då skref. Vittnet, som strax derpå igenstängde dörren och återvände till köket, förklarade, att Schiultz vid tillfället var vid sundt och fullt förstånd. Sedan käranderne af rätten fått afslag på sin begäran om landtbrukaren Fichers hörande utan ed, enär han, såsom gift med en testators systerdotters dotter, vore jäfvig att vittna i .saken, och efter det handlanden Lundbergs ombud nekat besvara af käranderne framställd fråga: om ej Lund- s. 638 Sida 638 i årgången börjar här berg tecknat sitt namn såsom vittne under testamentet, hördes såsom vittnen rådmännen A. G. Christiernsson och C. A. Bäckman, hvilka sammanstämmande intygade, att vittnena, för hvilka testamentet uppvisades, funno stilen i detsamma ända till orden: Detta mitt etc», fullkomligt lika testamentsgifvarens handstil; att vittnena voro fullt öfvertygade derom, att testator sjelf skrifvit testamentet intill ofvanberörda ord ; att vittnena, vid jemförelse af samma testamente med ett vid vittnestillfället företedt arrendekontrakt, å hvilket funnes Schiultz’ af två vittnen bestyrkta namnunderskrift, funno olikhet mellan Schiultz’ namnteckningar å dessa begge handlingar; men att vittnena trodde, att Schiultz egenhändigt skrifvit sitt namn under testamentet, ehuru det syntes hafva skett med darrande hand; tilläggande vittnena, att testamentets innehåll och namnteckningen synbarligen voro skrifna på olika tider ; hvarjemte intygades af Christiernsson, att han var fullt öfvertygad, att Lundberg egenhändigt skrifvit vittnesmeningen och sitt namn, och af Bäckman, att han fann stilen vara lik Lundbergs handstil och namnteckning. Stadsläkaren 0. Torstensson vittnade: att Schiultz under hösten 1864 blifvit af vittnet underrättad, att hans sjukdom utvisade att han möjligen ej kunde blifva så gammal; att Schiultz dervid yttrat sig skola göra testamente; att vid de besök, vittnet dagligen gjorde i huset, vittnet hörde berättas att testamentet blifvit undertecknadt, men vittnet var ej tillstädes i huset då underskrifningen skedde; samt att vittnet tog på sin ed innehållet af en så lydande attest: »Att aflidne handlanden A. N. Schiultz under hela sin sjukdom, till och med mitt besök hos honom måndagen den 28 November vid tiotiden på förmiddagen, var vid sundt förnuft och fullt förstånd, intygar jag icke allenast» etc. Rådstufvurätten yttrade i utslag den 1 Oktober 1866: att som endast ett ojäfvigt vittne, målaren Ringnér, intygat, att ifrågavarande testamente blifvit af Schiultz gjordt med sundt och fullt förstånd och af fri vilja, samt å de öfriga i saken afhörda vittnenas utsagor något afseende såsom bevisningsmedel i denna sak icke kunde fästas, enär samma vittnen icke varit vid testamentets upprättande närvarande; alltså och då hvarken blifvit påstådt, än mindre visadt, att två ojäfviga vittnen icke varit att tillgå eller att testator intill sin död varit urståndsatt att anskaffa ojäfviga vittnen till bestyrkande af testamentet, som dessutom befunnits icke vara till hela dess innehåll af Schiultz med egen hand skrifvet, och den klandrade testamentshandlingen följaktligen icke s. 639 Sida 639 i årgången börjar här tillkommit i den ordning, 16 kap. 1 § Årfdabalken för dess lagliga bestånd förutsatte, blef, med stöd af nämnde lagrum, testamentet till all kraft och verkan upphäfdt; i följd hvaraf den i testamentet omförmälda så fasta som lösa egendom, jemte den derå efter Schiultz’ död influtna eller inflytande afgäld, skulle till laglig fördelning emellan vederbörande sterbhusdelägare genast afträdas. Käranderna vädjade till Svea hofrätt, som, i dom den 12 December 1867, ej fann skäl att i rådstufvurättens utslag göra ändring. Om detta beslut förenade sig hofrättsrådet Montelius, assessoren Törnqvist samt vice häradshöfdingarne Gripensköld och Örbom; hvaremot hofrättsrådet Livijn yttrade: att emedan genom Ringnérs edliga intygande, att ifrågavarande testamentariska förordnande, hvilket vore försedt med öfverskrift af ordet »testamente» och hvarå funnes en med Ringnérs och Lundbergs namn undertecknad påskrift att handlanden Schiultz med sundt förnuft och fri vilja under detsamma tecknat sitt derå sålunda: »A. N. Schultz» skrifna namn, blifvit den 25 November 1864 af bemälde Schiultz gjordt med sundt och fullt förstånd samt af fri vilja, sammanlagdt med hvad Lisa Carlsson och doktor Torstensson vittnat samt hvad, med hänseende till vittnespåskriften af handlanden Lundberg, hvilken, såsom förmyndare för en af Schiultz’ arfvingar, varit jäfvig att i saken vittna, blifvit af bemälde Lundberg inför rådstufvurätten den 23 Januari 1865 yttradt vid väckt fråga om hans entledigande från förmynderskapet, ifrågavarande testamentes verklighet samt Schiultz’ deruti med sundt och fullt förstånd samt frivilligt uttalade yttersta vilja blifvit enligt hofrättsrådets åsigt lagligen styrkt; ty pröfvade hofrättsrådet, med ändring af rådstufvurättens utslag, rättvist den emot testamentet anställda klandertalan ogilla; och förklarades till följd häraf svaranderna berättigade allenast att, efter det testamentet enligt ofvan meddelade bestämmelser gått i fullbordan, återstoden af Schiultz’ qvarlåtenskap lagligen emellan hans arfvingar fördela. Käranderna fullföljde i underd. talan hos Kongl. Maj:t. Nedre revisionen (revisionssekreteraren W'edberg och t. f.. revisionssekreteraren friherre Leuhusen) hemställde i underd. betänkande den 16 Maj 1868, att Kongl Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom. Föredraganden t. f. revisionssekreteraren Poignant afgaf följande särskilda yttrande: Emedan den å det klandrade, den 25 November 1864 daterade testamentet befintliga, med s. 640 Sida 640 i årgången börjar här namnen Aug. Lundberg och Hj. F. Ringnér underskrifna vittnesmening, innehållande att A. N. Schiultz vid sundt förnuft och fri vilja sitt namn egenhändigt undertecknat, blifvit af Ringnér inför rådstufvurätten efter aflagd vittnesed bekräftad, med tillägg, att testamentets sista punkt, som innehölle bestämmelse, när testamentet skulle träda i verkställighet och om boets förvaltning under tiden, blifvit vid nämnda tillfälle af annan person, i enlighet med den begäran, Schiultz derom framställt, skrifven å den i öfrigt förut uppsatta handlingen; ty och som handlanden Lundberg, såsom part i målet, icke förnekat att, på sätt Ringnér vittnat, omförmälda vittnesmening vid tillfället blifvit af Lundberg egenhändigt skrifven och undertecknad; hvartill komme, att ett vittne, pigan Lisa Carlsson, intygat, att berörde den 25 November, under det Ringnér och Lundberg voro jemte andra personer församlade i det rum, der Schiultz låg sjuk, vittnet genom den öppnade dörren till köket, der vittnet uppehöll sig, sett Schiultz, sittande i sängen, skrifva på ett papper som vittnet, med anledning af hvad som förefallit, förmodade vara hans testamente; att två vittnen, rådmännen A. G. Christiernsson och C. A. Bäckman sammanstämmande förklarat sig finna stilen i testamentet, undantagande sista punkten, vara fullkomligt lika med testamentsgifvarens handstil, och att vittnena voro fullt öfvertygade derom att testator sjelf skrifvit testamentet intill nämnda punkt; samt att stadsläkaren doktor O. Torstensson uti en på embetets vägnar afgifven attest, den han tillika såsom vittne i målet tagit på sin ed, intygat, att Schiultz under hela sin sjukdom, till och med vittnets besök hos honom den 28 November, var vid sundt förnuft och fullt förstånd; alltså och i betraktande jemväl af hvad i öfrigt i målet förekommit, ansåg bemälde ledamot det vara tillfullo styrkt, att det klandrade testamentet blifvit af förre handlanden Schiultz med sundt och fullt förstånd och af fri vilja upprättadt ; i följd hvaraf denne ledamot i underd. hemställde, att Kongl. Maj:t måtte finna skäligt, med upphäfvande af domstolarnes beslut, käromålet ogilla. Då saken den 18 Maj 1868 föredrogs inför Högsta Domstolen, biföllo dess flesta ledamöter (justitieråden Qvensel, Berg, Naumann och Olivecrona) nedre revisionens underd. betänkande. • Justitieråden Iggeström och Wretman gillade föredragandens särskilda mening. Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 18 Juni 1868. --- Källa: Naumanns tidskrift 1869, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.