--- citation: Naumanns tidskrift 1869 s. 641 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1869 s. 641 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1869-04-09 url: "https://ratiolex.se/naumann/1869/s-641/" source: Naumanns tidskrift 1869, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1869 s. 641 Ytterligare om bevisning angående testamentes verklighet. --- Sedan handlanden Olof Johan Zethræi enka Margaretha Christina Palm den 28 Oktober 1866 aflidit, bevakades af hennes mans barn i ett föregående gifte, nemligen stadsmäklaren Joh. Fr. Zethræus m. fl., såsom testamente en handling med öfverskrift »pr. in.», hvilken icke var daterad eller bevittnad, men innehöll åtskilliga bestämmelser angående dispositionen af enkan Zethræi egendom efter hennes frånfälle; varande å denna handling tillika tecknadt följande : »Denna pr. m. ankom till mig med posten från Härlingstorp och Skara den 14 Augusti 1849. S. U. Palm. Att förestående disposition eller promemoria blifvit af mig uppsatt på enkefru Marg. Christ. Zethræi uttryckliga, flera gånger upprepade begäran, samt efter de dervid af henne bestämdt meddelade muntliga föreskrifter under hennes vistande på Härlingstorp, detta allt varder härigenom på ära och tro intygadt. L. Herm Gyllenhaal. Att min kära syster fru M. C. Zethræus, född Palm, för mig muntligen. äfven godkänt förestående pr. m. eller förordnande, försäkras. S. U. Palm. Att denna promemoria eller förordnande är fullkomligen öfverensstämmande med min uttryckliga önskan och vilja, det varder härigenom intygadt. Marg. Christ. Zethræus, född Palm. (Sigill)». Enkan Zethræi arfvingar, auditören L. T. Stuart m. fl., instämde till Stockholms rådstufvurät stadsmäklaren Zethræus Tidskrift för Lagstiftn. etc. 6: te årg. s. 642 Sida 642 i årgången börjar här m. fl. med påstående, att berörde testamente, såsom icke bevittnadt, dateradt eller i öfrigt upprättadt på sätt 16 kap. 1 § Arfdabalken föreskrefve, måtte förklaras ogildt och kraftlöst. Svaranderna genmälde, att testamentet väl icke var i laga ordning upprättadt, men att samtlige käranderna en gång i afgifven skriftlig handling godkänt testamentet, hvilken handling auditören Stuart skulle innehafva. Med anledning häraf uppgaf Stuart, att samtliga käranderna, såsom enkan Zethræi presumtive arfvingar, redan under hennes lifstid såsom la gligt testamente godkänt ofvanberörde testamentariska förordnande och derom afgifvit skriftligt erkännande; men då några år derefter flera af käranderna blefvo försatta i konkurstillstånd, hade såväl de, som öfrige arfvingar, hvilka godkänt förordnandet, öfverenskommit att återkalla sitt godkännande. Omförmälde skriftliga godkännande hade derefter på begäran aflemnats af enkan Zethræi förmyndare, h:r justitierådet friherre Leuhusen, hvaruppå de under detsamma tecknade namn öfverstrukits och handlingen inlagts i ett kuvert, som förseglats med Stuarts sigill. Detta kuvert ingafs till rådstufvurätten och befanns innehålla en så lydande handling: »Ett af numera framlidne hans excellens m. m. h:r friherre Gyllenhaal, efter begäran af enkefru M. Çhr. Zethræus, uppsatt och sedermera af bemälde enkefru med dess namn och sigill undertecknadt och bekräftadt förordnande, innefattande föreskrift bland annat derom huru efter hennes död med åtskillig hennes qvarlåtenskap skall förfaras, varder härmed af undertecknade enkefru Zethræi presumtive arfvingar godkändt att med kraft af ett lagligt testamente lända oss och våra blifvande rättsinnehafvare till framtida efterrättelse, hvilket härmed erkännes och försäkras. Stockholm den 2 Mars 1863. Underskrifter A tergo: Uti den å andra sidan tecknade förklaring s. 643 Sida 643 i årgången börjar här instämma äfven vi undertecknade till alla delar; försäkra. Jönköping den 24 Mars 1863. Underskrifter». Fyra af de under denna handling tecknade namn befunnos vara öfverstrukne. H:r justitierådet friherre Leuhusen hördes utan ed och berättade bland annat: att, efter det justitierådet på gjord begäran tagit vård om enkan Zethræi angelägenheter, justitierådet i Januari månad 1861 första gången sett ifrågavarande testamente, samt då han funnit detsamma vara ofullständigt, och enkan Zethræus i anseende till sin sjuklighet icke kunnat draga försorg om detsammas bringande i lagenligt skick, väckt förslag, att det borde af arfvingarna godkännas, i anledning hvaraf ock förberörde skriftliga godkännande blifvit uppsatt och af vederbörande arfvingar undertecknadt. Sedan en af dessa på våren 1866 gjort konkurs, framställdes från arfvingarnes sida begäran till justitierådet att återfå ifrågavarande handling, emedan man var missnöjd med dess tillkomst, och flera af arfvingarna öfverenskommit att utstryka sina derå tecknade namn; och enär tillika erinrades, att denna handling vore arfvingarnas tillhörighet, ansåg justitierådet sig icke kunna vägra att utlemna den, utan tillställde auditören Stuart densamma. Då efter enkan Zethræi död justitierådet en gång sammanträffade med Stuart i dennes bostad, framtog Stuart af förekommen anledning och förevisade för justitierådet nämnde handling, hvarå fyra namn då befunnos vara öfverstrukna, hvarefter handlingen inlades i ett kuvert, som förseglades. Auditören Stuart, hvilken inför rådstufvurätten uppträdde såsom ombud för sina medparter, tillfrågades der om han ville medgifva, att de öfverstrukna namnen finge numera anses såsom icke öfverstrukna, hvartill Stuart svarade, att äfven om namnen icke blifvit öfverstrukna, handlingen i allt fall måste anses hafva blifvit genom den instämda klandertalan återkallad, och att, i händelse en sådan uppfattning icke vunne erkännande, Stuart för sin egen del icke hade något att invända deremot att hans namn finge s. 644 Sida 644 i årgången börjar här anses såsom icke öfverstruket, men att han icke kunde göra ett sådant medgifvande för sina medparter. För öfrigt förklarade Stuart, att namnens öfverstrykning ägt rum före enkan Zethræi död. Svaranderna påstodo, att förenämnda skriftliga godkännande icke kunnat anses såsom en arfvingarnes tillhörighet, utan tvärtom varit att betrakta såsom enkan Zethræi tillhörighet, enär det upprättats just för att gifva laglig form åt ifrågavarande testamente; och hade följaktligen arfvingarna icke varit berättigade att återtaga berörde handling, än mindre att derå utstryka sina namn. Svaranderna bestredo, att namnutstrykningen ägt rum före enkan Zethræi död. Hade svaranderna derom fått kännedom, så hade lätteligen testamentet på annat sätt kunnat göras lagligt. Och påstodo svaranderna slutligen, att stämningspåståendet måtte ogillas och ifrågavarande promemoria förklaras såsom lagligt testamente, särdeles emot de arfvingar, hvilkas namn icke blifvit öfverstrukna, men jemväl mot de öfriga, enär icke visadt blifvit när öfverstrykningen skett. Auditören Stuart bestred afseende å hvad till käromålets bemötande andragits och anhöll få till protokollet antecknad: att, enligt upplysningar som han erhållit af en hos enkan Zethræus under många år anställd tjenare, enkan Zethræus år 1850 blifvit svagsint för andra gången, hvilket fortfarit till år 1855; och att hon derefter intill sin död under längre eller kortare tider icke varit i besittning af sina sinnens fulla bruk. I dom den 18 Februari 1868 yttrade rådstufvurätten: att ehuru den skriftliga handling, angående, bland annat, numera aflidna Margaretha Christina Zethræi till svarandernas förmån upprättade förordnande om en del af sin qvarlåtenskap, blifvit af dem såsom testamente i laga ordning bevakad; likväl och emedan ostridigt vore, att samma handling, emot hvars giltighet såsom testamente klander blifvit väckt, i sådant afseende funnes i så måtto ofullständig, att den, som icke vore af testator sjelf i lifstiden med egen hand skrifven, icke blifvit daterad eller af vittnen be- s. 645 Sida 645 i årgången börjar här styrkt, hvilka intygat, att hon handlat af sundt och fullt förstånd samt af fri vilja; ty och som icke visadt vore, att testator intill sin död varit urständsatt att vittnen anskaffa, och den omständighet att käranderna under Margaretha Christina Zethræi lifstid afgifvit skriftligt godkännande af ifrågavarande handling, hvilket godkännande några bland dem sedermera och, efter hvad antagligt vore, jemväl under Margaretha Christina Zethræi lifstid dock återtagit, icke kunde, då de numera emot förenämnde handling såsom testamente anställt klander, anses åt densamma böra tillägga de egenskaper, som uti 16 kap. 1 § Arfdabalken, sådan den lydde i K. F. den 27 April 1810, vore föreskrifne såsom vilkor för testamentes gällande kraft; alltså, och med bifall till kärandernes talan, förklarades oftanämnde handling icke kunna såsom ett lagligen tillkommet testamente betraktas. Från denna dom, som uttryckte borgmästaren Eklunds och vice notarien Lindebergs åsigt, avoro rådmännen Alewanderson och Brodin skiljaktige och yrtrade: Alldenstund ostridigt är, att den handling, som, efter enkan Margaretha Christina Zethræi död, hvilken timat i hennes 85 ålders år den 28 Oktober 1866, blifvit den 9 Juli 1867 af svaranderna såsom hennes till deras förmån upprättade testamente bevakad, är vorden af framlidne hans exc. h:r friherre L. H. Gyllenhaal, efter begäran af enkan Zethræus, uppsatt och sedermera af henne med hennes namn och sigill undertecknad och bekräftad vara öfverensstämmande med hennes uttryckliga önskan och vilja; äfvensom att käranderna, med kännedom att handlingen i afseende å formen icke ägde fullständigheten och giltigheten af ett lagligen upprättadt testamente, densamma ändock, för att efterkomma hennes vilja, den 2 och 24 Mars 1863 på förhand godkänt att med kraft af ett lagligt testamente lända dem och deras blifvande rättsinnehafvare till framtida efterrättelse, och detta deras erkännande och försäkran skriftligen till enkan Zethræi dåvarande förmyndare aflemnat; alltså och då den omständighet, att en del af käranderna sedermera önskat bryta denna en gång gifna försäkran att s. 646 Sida 646 i årgången börjar här godkänna hennes uttalade vilja och å den skriftliga handlingen någon tid före enkan Zethræi död utstrukit sina namn, icke kan tillintetgöra verkan af den åt testamentet en gång till enkefru Zethræi trygghet gifna försäkran om testamentets godkännande, pröfva vi, med ogillande af käromålet, samma testamente, ehuru till formen ofullständigt, böra, på grund af det skriftligen afgifna godkännandet, såvidt det svaranderna angår, lända till efterrättelse. Stadsmäklaren Zethræus och hans medparter vädjade till Svea hofrätt, som yttrade i dom den 12 Juni 1868: att emedan, efter det ifrågavarande såsom testamente efter Margaretha Christina Zethræus bevakade handling blifvit utaf numera aflidne hans excellens h:r friherre Lars Herman Gyllenhaal, på begäran af Margaretha Christina Zethræus, skriftligen uppsatt och sedermera af henne försedd med påskrift att handlingen vore fullkomligen öfverensstämmande med hennes uttryckliga önskan och vilja, auditören Stuart och hans medparter, medelst en af dem under Margaretha Christina Zethræi lifstid den 2 och 24 Mars 1863 utfärdad och till hennes dåvararde förmyndare aflemnad skriftlig försäkran, förklarat, att förstomförmälde handling, i hvad den innefattade förordnande huru efter Margaretha Chriseina Zethræi död med åtskillig hennes qvarlåtenskap skulle förfaras, af dem godkändes att med kraft af ett lagligt testamente lända dem och deras rättsinnehafvare till framtida efterrättelse, samt de sålunda afsagt sig rätt att berörda förordnande, såvidt det deras motparter rörde, klandra; ty och som den omständigheten, att en del af de i hofrätten svarande, sedan de erhållit tillgång till förenämnda, af dem undertecknade försäkran, derå utstrukit sina namn, om det än skett under Margaretha Christina Zethræi lifstid, likväl vid det förhållande, att ej ens föreburits att utstrykningen af namnen ägt rum med vetskap af Margaretha Christina Zethræus, icke på sakens utgång ägde inflytande; alltså blef, med ändring af rådstufvurättens dom, auditören Stuarts och hans medparters i saken förda talan ogillad. Sistbemälde parter fullföljde underdånig talan. s. 647 Sida 647 i årgången börjar här Uti underdånigt betänkande den 27 Februari 1869 yttrade nedre revisionen (revisionssekreterarne von Segebaden, föredragande, och Fâhrœus samt konstituerade revisionssekreteraren Lilienberg): att emedan ifrågavarande, af de hos Kongl. Maj:t svarande parter såsom testamente bevakade handling hvarken blifvit af enkan Zethræus med egen hand skrifven eller blifvit af vittnen styrkt; ty och då det af sökänderna den 2 och 24 Mars 1863 skriftligen meddelade förklarande, att de godkände det i handlingen gjorda förordnande samt att densamma skulle med kraft af ett lagligt testamente lända dem och deras blifvande rättsinnehafvare till framtida efterrättelse, destomindre kunde gifva handlingen giltighet af testamente, som nämnde förklarande icke, såvidt visadt blifvit, varit af enkan Zethræus äskadt eller ens för henne bekant och, efter hvad ostridigt vore, redan under hennes lifstid blifvit till arfvingarne återstäldt; alltså hemställde nedre revisionen, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist att, med upphäfvande af hofrättens dom, fastställa rådstufvurättens beslut. Saken föredrogs den 9 Mars 1869 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Iggeström, Qvensel, Södergren, Carleson, Wretman, Naumann och von Hofsten), dervid det underdåniga betänkandet blef bifallet. Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 9 April 1869. --- Källa: Naumanns tidskrift 1869, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.