---
citation: Naumanns tidskrift 1869 s. 731
alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1869 s. 731
court: Högsta domstolen
series: "https://ratiolex.se/naumann/"
type: REFERAT
url: "https://ratiolex.se/naumann/1869/s-731/"
source: Naumanns tidskrift 1869, tryckta bandet
source_organization: Ratio Lex
license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord.
---

# Naumanns tidskrift 1869 s. 731

Bör domstol infordra från allmänna åklagaremakten den skriftliga handling, enligt hvilken Konungen gifvit lof till åtals anställande i mål rörande lasteligt tal om Hans Maj:ts person !

---

Till stadsfiskalen P. W. L. Gilljam hade justitiekansleren aflåtit följande bref: »Uti skrifvelse af den 14 innevarande månad har h. exc. herr justitiestatsministern, enär uti nto 38 af tidningen »Gamla Fäderneslandet» för den 12 i samma månad, af hvilket tidningsnummer ett exemplar blifvit från »Fäderneslandets» tryckeri här i staden till h. exc. aflemnadt, den å tidningens tredje sida under rubriken »Schene Rariteten» förekommande uppsats, som börjar med orden: »En viss hög person», syntes innefatta lasteligt yttrande om Hans Maj:t Konungens höga person, och efter det Hans Maj:t Konungen i nåder gifvit lof dertill, att ifrågavarande artikel, såvidt derigenom lasteligt yttrande emot Hans Maj:ts höga person blifvit fäldt, må af allmänna

s. 732 Sida 732 i årgången börjar här

åklagaren åtalas, till justitiekanslerens åtgärd öfverlemnat ett exemplar af omförmälde tidningsnummer, på det att ifrågavarande öfverträdelse af Tryckfrihetsförordningen måtte varda genom allmän åklagare i vederbörlig ordning vid laga domstol åtalad.

I anledning häraf har jag, med bifogande af det mig tillhandakomna exemplar af n:o 38 utaf tidningen »Gamla Fäderneslandet», härigenom velat uppdraga åt eder att emot nämnde tidnings ansvarige utgifvare mureriarbetaren J. F. Dahlhammar vid Stockholms rådstufvurätt i laga ordning anställa och utföra åtal för det brott emot 3 § 4 mom. i Tryckfrihetsförordningen, som genom ofvanomförmälda artikels införande i tidningen blifvit begånget.

Stockholm den 18 Maj 1869.

F. F. Huss.

Ferd. Ramström».

Med anledning häraf instämde Gilljam till Stockholms rådstufvurätt mureriarbetaren Johan Fredrik Dahlhammar med påstående: att enär den i berörde tidningsnummer införda artikel innefattade lasteligt yttrande om Hans Maj:t Konungen, Dahlhammar måtte fällas till ansvar enligt 3 § 4 mom. Tryckfrihetsförordningen, jemförd med 9 kapitlet 5 § Strafflagen, samt den åtalade skriften konfiskeras.

Dahlhammar invände, att Gilljam med justitiekanslerens ofvanberörda uppdrag icke styrkt sig vara behörig att föra talan i målet. Dahlhammar ville väl icke bestrida, att den af justitiestatsministern till justitiekanslern aflåtna skrifvelse varit af det innehåll, som i justitiekanslerens bref till Gilljam omförmäldes; men i allt fall saknades bevis, att H. M. Konungen lemnat tillstånd till åtals anställande, enär såsom fullgiltigt sådant bevis endast kunde godkännas af H. M. Konungen sjelf undertecknadt, skriftligt medgifvande i berörde hänseende.

Sedan Gilljam bestridt afseende å denna invändning, yttrade rådstufvurätten genom beslut den 8 Juni 1869, att

s. 733 Sida 733 i årgången börjar här

enär det af justitiekansleren för Gilljam utfärdade förordnande att emot Dahlhammar anställa åtal för omförmälda tidningsartikel innehölle, att hans exc. herr justitiestatsministern i embetsskrifvelse tillkännagifvit, att H. M. Konungen gifvit tillåtelse till åtalets anhängiggörande, och Dahlhammar icke ifrågasatt riktigheten af justitiekanslerens berörda uppgift, ogillades Dahlhammars ifrågakomne invändning.

I slutligt utslag den 29 Juni yttrade rådstufvurätten: att som den i målet utsedda jury förklarat åtalade artikeln brottslig enligt 3 § 4 mom. Tryckfrihetsförordningen, jemfördt med 9 kap. 5 § Strafflagen, blef, jemlikt nyssnämnda lagrum, Dahlhammar dömd för lasteliga yttranden om H. M. Konungen att hållas till straffarbete i två år, hvarjemte förklarades, att det åtalade tidningsnumret skulle konfiskeras.

Svea hofrätt, hvars pröfning rådstufvurättens utslag underställdes och der Dahlhammar sig besvärade, gillade medelst utslag den 20 Juli rådstufvurättens under rättegången meddelade beslut och slutliga utslag.

Dahlhammar sökte i detta utlag i underdånighet ändring, fullföljde sin gjorda invändning m. m. och yrkade, att »åtalet med allt hvad dervid förekommit, måtte blifva häfdt och ogiltigt förklaradt».

Vid föredragningen af målet inför Högsta Domstolen den 28 September företedde föredraganden justitiestatsministerns förrberörde embetsskrifvelse, hvilken af föredraganden infordrats från justitiekanslersexpeditionen ; och funno Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Qvensel, Wretman, von Hofsten, Olivecrona, Lagerstråle och Strandberg') skäl icke vara anfördt, som i hofrättens utslag kunde verka ändring.

Justitierådet Naumann yttrade: »I Strafflagens 9 kapitel 6 §, jemförd med K. Brefvet den 25 September 1777, stadgas, bland annat, att allmän åklagare icke får mot nå-

s. 734 Sida 734 i årgången börjar här

gon anställa åtal för smädelser emot H. M. Konungen, utan att Konungen dertill lof gifver. Underrätt åligger alltså att, innan åtalet handlägges, taga kännedom om och i sitt protokoll låta anmärka den skriftliga handling, hvarigenom en så beskaffad nådig tillåtelse är vorden meddelad, och enär dylika mål på underställningsvägen gå till öfverrätt, tillkommer denna att, äfven om den tilltalade härom icke alls framställer någon invändning, eller han möjligen gör det i mera eller mindre bestämda ordalag, sjelfmant tillse, det lagens föreskrifter blifvit vid målets handläggning af underrätt i detta afseende vederbörligen iakttagne, eller, i vidrigt fall, den antydda handlingen infordra.

Sedan numera, enligt hvad Högsta Domstolens protokoll för innevarande dag utvisar, sådan handling, nemligen h. exc. herr justitiestatsministerns den 14 Maj innevarande år aflåtna skrifvelse, blifvit genom föredragandens försorg från justitiekanslersexpeditionen anskaffad och inför Högsta Domstolen föredragen, anser jag intet hinder möta mot sakens slutliga afgörande; och ehuru något Konungens beslut 1) utfärdadt i den form, som i Regeringsformens 38 §,

1) Den praxis är vedertagen, att när endast underrättelse om ett af Kongl. Maj:t fattadt beslut skall meddelas en embetsman (såsom här var händelsen), utfärdas icke ett formligt Konungabref derom, utan underrättelsen meddelas genom en officiel skrifvelse af vederbörande departementschef; men när det Kongl. beslutet innefattar en befallning, får den derom utgående expedition formen af ett Kongl. Bref.

Utdrag af Justitie-stats-expeditionens diarium den 18 Maj 1869.

S. d. expedierades hans exeilens herr justitie-statsministerns skrifvelse till justitie-kansleren af den 14 dennes om åtals anställande mot ansvarige utgifvaren af n:o 38 af tidningen «Gamla Fäderneslandet» för den 12 innevarande månad, mureriarbetaren J. F. Dahlhammar, för en i berörde tidning tryckt uppsats, hvilken ansetts innefatta lasteligt yttrande mot hans Maj:t Konungens höga person.

Hans Maj:t hade, enligt statsrådsprotokollet öfver justitie-departementsärenden den 14 innevarande månad, i nåder gifvit lof till åtalets anställande; betygar

ex officio

C. F. W. Lamberg.

s. 735 Sida 735 i årgången börjar här

1 punkten, finnes påbjuden, icke är samma skrifvelse följaktigt, finner jag genom berörde handlings innehåll vara af den statsrådsledamot, som haft att ärendet inför Konungen föredraga och dess höga beslut kontrasignera, å embetets vägnar intygadt, det Kongl. Maj:t till protokollet i statsrådet meddelat nådig tillåtelse att ifrågavarande åtal anställa, hvadan jag i detta mål icke kan bifalla den tilltalades begäran om detsammas återförvisande, hvilket endast skulle leda till förlängande af tiden för hans qvarhållande i ransakningsfängelset.

I sjelfva saken instämmer jag med Högsta Domstolens öfrige ledamöter».

---

Källa: Naumanns tidskrift 1869, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.
