--- citation: Naumanns tidskrift 1870 s. 146 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1870 s. 146 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1869-11-22 url: "https://ratiolex.se/naumann/1870/s-146/" source: Naumanns tidskrift 1870, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1870 s. 146 En med sprit tillagad dryck, benämnd »Liberté» eller »Crand vin Liberté», anses lika med branvin i fråga om rättighet att densamma försälja. --- Vid rådstufvurätten i Örebro tilltalade stadsfiskalen P. E. Andersson å tjenstens vägnar handelsträdgårdsmästaren P. E. Dahlström för det han skulle olofligen försålt vin och sådan dryck, som varit med spritvaror tillagad. Dahlström erkände, att han utan tillstånd sålt vin, men nekade att hafva idkat försäljning af spritvaror, så framt ej dit räknades en dryck, benämnd » Libeité» eller »Grand vin Liberté», som han i förseglade buteljer köpt hos vin- s. 147 Sida 147 i årgången börjar här handelsfirman Ekström & komp, i Örebro och derefter försålt, utan vetskap om att drycken varit bemängd med sprit. Sjelf hade han ansett den vara vin. Sedan åklagaren, med förmälan att ifrågavarande dryck hos Ekström & komp, tillagades på samma sätt som punsch, åberopat bevis af apotekaren H. Fagerberg af innehåll, att en halfbutelj af nämnde hos Ekström & komp, tillagade dryck vid kemisk undersökning befunnits innehålla 15 procent alkohol, samt tre personer blifvit hörde på ed och vittnat, två af dem: att de i flera andra personers närvaro hos Dahlström förtärt en dryck, som reqvirerats under benämningen »Liberté», varit till färgen gulbrun och hade punschsmak, samt den tredje (öfverkypare vid Ekström & komp:s källare): att »Liberté» bereddes af »Picardon» med tillsats af sprit, och att han till åklagaren utlemnat en förseglad butelj innehållande samma vara som den Dahlström köpt ; så och efter det Dahlström medgifvit, att den »Liberté», han sålt, varit af samma sort som den åklagaren låtit undersöka, meddelade rädstufvurütten utslag den 11 December 1868: Som Dahlström erkänt, att han, utan erhållet vederbörligt tillstånd, försålt vin och en dryck benämnd Liberté, som han buteljvis köpt hos bolaget Ekström & komp, i Örebro, och hvilken dryck, efter hvad upplyst blifvit, tillagades af svagt sött vin eller s. k. Picardon, med tillsats af sprit till den myckenhet, att drycken vid derå anställd kemisk undersökning befunnits innehålla femton procent alkohol, pröfvade rådstufvurätten, med tillämpning af 1 och 2 §§ i K. Förordningen den 7 December 1866 samt 17, 18, 37 och 44 §§ i K. Förordningen den 23 Oktober samma år, rättvist fälla Dahlström att böta, för olaga försäljning af vin tio riksdaler och för olofiig utskänkning af med sprit tillagad dryck tretio riksdaler; hvarjemte Dahlström förpligtades erlägga utskänkningsafgift med åttatio riksdaler, äfvensom ersätta vittnen. Dahlström besvärade sig i Svea hofrätt och yrkade befrielse från påföljden för olofiig försäljning af spritdrycker. »Liberté» innehölle färre procent alkohol än vin, hvilket van- s. 148 Sida 148 i årgången börjar här ligen innehåller minst 21 procent. Om nu det förra räknades till spritdrycker, så borde med större skäl alla andra vinsorter dit hänföras. Men tulltaxan hänförde dock till spritvaror endast sådan dryck, som innehölle öfver 21 procent alkohol. »Liberté» försåldes dessutom på nykterhetsvärdhus och de flesta jernvägsstationer såsom annan nykterhetsdryck, och Dahlström hade saknat all kännedom om att »Liberté» innehöll sprit. Vid besvären voro fogade och åberopades af Dahlström dels ett af doktor C. J. Keyser afgifvet utlåtande rörande ifrågavarande drycks beskaffenhet, dels ock ett af läraren vid Örebro handelsskola C. M. Lind meddeladt intyg; hvilka båda skrifter innehöllo det omdöme, att »Liberté» vore mindre alkoholhaltigt än vin i allmänbet. Stadsfiskalen Andersson, hörd öfver besvären, bestred den sökta ändringen. Den ifrågavarande drycken var starkt försatt med socker, hvilken omständighet gaf ett vilseledande resultat vid mätningen af alkoholhalten. Dessutom vore tullförfattningens ändamål ingalunda att förklara författningarne angående försäljning af spritdrycker eller förringa dessa sistnämnda författningars kraft och betydelse. »Liberté’s» begärlighet för dess många köpare vore hufvudsakligen att tillskrifva denna drycks spritsmak. Här vore för handen ett uppenbart, listigt och djerft eluderande af nyssberörda författningar. Hofrätlen gaf utslag den 13 April 1869: Enär, med hänseende till hvad i målet förekommit, den dryck, benämnd »Liberté», Dahlström försålt, måste anses hänförlig, icke till sådana spirituösa drycker, som i K. Förordningen den 23 Oktober 1866 afsågos, utan deremot till de drycker, hvilka i K. Förordningen den 7 December 1866 omförmäldes, samt Dahlström ej heller i öfrigt blifvit öfvertygad om att hafva gjort sig till olofiig försäljning af spirituösa drycker skyldig, blef Dahlström från honom för olofiig utskänkning af spritdryck ådömda böter och utskänkningsafgift befriad. Stadsfiskalan Andersson anförde underd. besvär och begärde, att, med upphäfvande af hofrättens utslag, rådstufvu- s. 149 Sida 149 i årgången börjar här rättens i målet meddelade beslut mätte af Kongl. Maj:t fastställas. Han anmärkte dervid tillika, att den qvantitet spirituosa, som på s. k. »nykterhetsvärdshus» omsattes medelst utblandning till söta, något svagare drycker, vore ganska ansenlig. Kunderna fingo härigenom sin törst efter rus tillfredställd, och försäljaren undgick att utgifva den afgift, som för utskänkning af bränvin vore stadgad. Målet föredrogs den 22 November 1869 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Carleson, Naumann, von Lofsten, Lagerstråle och Strandberg) pröfvade rättvist, med upphäfvande af hofrättens utslag, gilla rådstufvurättens i målet meddelade beslut ; hvaremot justitieråden Cramér och Wretman funno skäl ej vara anfördt, som i hofrättens utslag kunde verka ändring. --- Källa: Naumanns tidskrift 1870, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.