--- citation: Naumanns tidskrift 1870 s. 228 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1870 s. 228 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1869-03-02 url: "https://ratiolex.se/naumann/1870/s-228/" source: Naumanns tidskrift 1870, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1870 s. 228 Skall löftesmäns ansvarighet, på grund af proprie borgen, beräknas från skuldebrefvets dag eller från dagen, då detsamma blifvit i bankanstalt belänadt! --- Fabriksbolaget W. Zetherström & c:ni utfärdade till filialbanken i Nyköping eller ordres en den 27 Juni 1865 daterad revers, hvarigenom bolaget förband sig att sex må- s. 229 Sida 229 i årgången börjar här nader frän »nedanskrifne dag» betala en, mot å reversen tecknad säkerhet, lånfången summa af 7,000 rdr och att, derest betalningen skulle öfver tiden uteblifva, erlägga ränta, hvarjemte bolaget förband sig att utgifva ersättning för alla bankens omkostnader vid lånets indrifvande eller bevakande. Å reversens baksida fanns tecknadt: dels under den 26 Juni 1865, att hypotheket derför utgjordes af tre i gården n:o 109 i Eskilstuna intecknade skuldsedlar å tillhopa 7,000 rdr; dels att såsom ytterligare hypothek tillkomme en af C. Bergstedt utgifven skuldsedel af den 16 Augusti 1865 å 7,000 rdr; dels följande: » För omstående förbindelse gå undertecknade, en för begge och begge för en, i borgen såsomför egen skuld. Eskilstuna som ofvan. S. Palmgren, handlande. Alfred Törnblom, vinhandlande»; och dels af t. f. borgmästaren i Eskilstuna undertecknadt, den 26 Juni 1865 dateradt vederhäftighetsbetyg för låntagaren och löftesmännen. A reversens framsida fanns denna påskrift: »Belånad den 1 September 1865.» Sedan bolaget Zetherström & c:ni gjort konkurs, bevakades i konkursen filialbankens fordran på grund af berörde revers; men efter det Bergstedt med bevis af t. f. kamereraren i filialbanken styrkt, att han den 20 April 1866 infriat reversen med 7,077 rdr 78 öre, deraf 77 rdr 78 öre utgjorde ränta, samt erlagt bankens kostnad för bevakningen i konkursen med 10 rdr, fick Bergstedt lyfta den på filialbankens bevakade fordran belöpande utdelning. Uti stämning å handlanden Alfred Törnblom till rådstufvurätten i Westerås, — hvilken stämning delgafs Törnblom den 23 Februari 1867 — yrkade Bergstedt, såsom innehafvare af nämnde till filialbanken utgifne revers, att Törnblom måtte på grund af sin borgen åläggas att, emot reversens återfående, till Bergstedt betala de af honom till banken erlagde 7,000 rdr med ränta, efter afdrag for den utdelning, Bergstedt i Zetherströms & c:ni konkurs uppburit. Bergstedt uppgaf, att då filialbanken icke velat lemna Zetherström & c:ni lån emot den först erbjudna säkerheten s. 230 Sida 230 i årgången börjar här af de tre intecknade skuldsedlarne samt Palmgrens och Törnbloms borgen, Zetherström, som begagnade firman W. Zetherström & c:ni, vändt sig till Bergstedt med begäran att denne skulle utfärda en löpande skuldsedel â 7,000 rdr med ränta för att begagnas såsom ytterligare hypothek för lånet, emot det att Zetherström till Bergstedt utgaf en dylik förbindelse å samma belopp; med bifall till hvilken begäran Bergstedt den 16 Augusti 1865 till Zetterström & c:ni uthändigade den förut omnämnda skuldsedeln å 7,000 rdr, hvaremot Zetherström & c:ni samma dag utfärdade till Bergstedt eller ordres en förbindelse å samma belopp. Denna förbindelse hade Bergstedt icke ansett nödigt att i konkursen bevaka, då han för densamma ägde qvittningsrätt i konkursen. Törnblom invände, att som Zetherströms & c:ni revers till filialbanken vore utgifven den 27 Juni 1865 och, enligt hvad vederhäftighetsbetyget utvisade, Törnbloms borgen ej tillkommit senare än den 26 i samma månad, men Törnblom icke blifvit lagsökt inom 12 månader efter den förfallodag, som vore utsatt i reversen, Törnblom, jemlikt K. F. den 28 Juni 1798, borde vara från sin borgen fri. Men om denna invändning icke godkändes, så fästade Törnblom uppmärksamheten derpå, att, för den händelse honom såsom borgensman ålades betala fordrade beloppet, han ägde erhålla alla till Zetherströms & c:ni revers hörande hypotheker och således jemväl Bergstedts egen skuldsedel vid fullt gällande kraft. Törnblom vore då berättigad att vända sig emot Bergstedt för att på grund af dennes skuldsedel få medlen åter. Bergstedts qvittningsrätt emot Zetherström & c:ni rörde nemligen lika litet Törnblom som den rört filialbanken; och Bergstedt hade icke gjort annat än sin skyldighet, då han infriat sin egen skuldsedel, hvilken vid lånets upptagande tillhört Zetherström & c:ni. Härå genmälde Bergstedt: att då ifrågakomne revers var daterad den 27 Juni 1865, men Törnbloms borgen ej tillkommit senare än den 26 i samma månad, deraf följde, att reversen icke varit daterad, då borgen tecknades. Men s. 231 Sida 231 i årgången börjar här å reversen funnes redan då tryckta orden: »Belånad den». Om således i fråga om Törnbloms borgen skulle tillämpas den preskriptionstid, som omförmäldes i 1798-års Förordning, så och enär reversen i det skick den befanns, då borgen tecknades, ej innehållit någon termin, från hvilken förfallotiden kunde räknas, måste borgen tolkas på det sätt, att den åsyftade lånets rätta förfallotid, beräknad från belåningsdagen, helst det vore allmänt kändt, att förfallotiden för diskontlån, såväl i riksbanken som i dess filialafdelningar, beräknades uteslutande från belåningsdagen. Det vore också klart, att äfven om reversen varit daterad, då borgen tecknades, Törnblom icke ägt rättighet att förr än sex månader efter belåningsdagen inlösa reversen. Och då skyldigheter och rättigheter alltid borde motsvara hvarandra, måste ock Törnblom medgifva, att hans borgen åsyftat den för reversen rätta förfallotiden. Som nu Törnblom blifvit lagsökt den 23 Februari 1867 och således inom tolf månader från berörde förfallotid, borde hans invändning, att omstämda fordringsanspråket mot honom vore preskriberadt, ej förtjena afseende. Vidare anförde Bergstedt, att, när borgen tecknats, hans först derefter utgifna skuldsedel ännu icke varit hypothicerad. Om Bergstedt utgifvit sin skuldsedel för någon annan erhållen valuta än Zetherströms & c:ni förbindelse, hade Törnblom med skäl kunnat påstå, att Bergstedt icke haft någon ersättningstalan, vare sig emot Zetherström & c:ni eller mot Törnblom; men då nu Bergstedt ej erhållit annan valuta derför än Zetherström & c:ni, så ägde, enligt 91 § Konkurslagen, hvarken Zetherström & c:ni eller Törnblom annan rätt emot Bergstedt i afseende å den, genom reversens inlösande hos filialbanken, i hans hand komne skuldsedel, än att återfå Zetherströms & c:ni till Bergstedt utgifna förbindelse, hvilken ock Bergstedt vore villig att vid liqviden utlemna, tillika med de tre intecknade reverserna, hvarjemte Bergstedt medgaf afdrag för utdelningen i konkursen med tillhopa 2,835 rdr 12 öre. s. 232 Sida 232 i årgången börjar här Törnblom anmärkte, att antingen Zetherström, som under reversen till filialbanken skrifvit den 27 Juni, eller t. f. borgmästaren, som daterat vederhäftighetsbetyget den 26 Juni, misstagit sig om rätt datum, hvilket vore uppenbart deraf, att borgen icke kunnat tecknas å en skuldsedel, innan den blifvit utgifven. Törnbloms borgensansvarighet åsyftade ej annan förfallotid än sex månader från reversens utgifningsdag; och något afseende kunde icke fästas å tiden, när reversen belånats — hvilket vore ett rättsförhållande, som ensamt rörde låntagaren och banken. För öfrigt angick det icke heller Törnblom hvilken valuta Bergstedt fått af Zetherström & c:ni för sin skuldsedel, eller huru den tillkommit. Det vore tillräckligt, att Bergstedts skuldsedel lemnats såsom hypothek för det lån, för hvars infriande Törnblom gått i borgen. På grund af hvad sålunda anfördt blifvit, vidhöllos de under målets handläggning gjorda påståenden. Rådstufvurätten yttrade medelst utslag den 26 Mars 1867: att enär Bergstedt' på infriandet af sin till Zetherström & c:ni eller ordres den 16 Augusti 1865 utgifna och till filialbanken i Nyköping såsom hypothek för bemälde firmas ifrågavarande skuld till nämnde bank öfverlemnade skuldförbindelse å sjutusen rdr rmt, med derå förskrifven sex procent ränta, icke lagligen kunde grunda någon rätt att af löftesmännen å firmans sålunda i banken inlösta, nu omstämda lånereversal å lika belopp, jemte ränta och omkostnader, utsöka ersättning för mera än hvad Bergstedt utöfver sitt skuldebrefs innehåll betalt, samt i allt fall Törnblom icke inom tolf månader från förfallotiden, hvilken, enligt ordalydelsen i det till filialbanken utgifna skuldebref, inträffat sex månader från detsammas utgifningsdag, blifvit lagsökt och således vore, jemlikt K. F. den 28 Juni 1798, från sin, såsom för egen skuld, derå tecknade borgen fri, blefve käromålet af rådstufvurätten ogilladt. Bergstedt vädjade till Svea hofrätt, som utlät sig genom dom den 17 Juli 1868: att emedan åt det i omförmälda, till filialbanken i Nyköping utfärdade och för belåning i nämnde penningeverk afsedda lånereversal förekommande uttryck, att s. 233 Sida 233 i årgången börjar här lånesumman skulle till banken inbetalas sex månader från »nedanskrifne dag», icke finge, med afseende på den för lånerörelsen i riksbanken och dess filialkontor vedertagna ordning, och då reversalet innehölle, förutom datum då det utfärdades, jemväl anteckning om dagen, då detsamma belånades, gifvas den tydning, som skulle lånets förfallodag inträffa förr än sex månader efter belåningsdagen; och följaktligen, vid det förhållande att, enligt hvad upplyst vore, det å reversalet erhållna lån icke från banken utfallit förr än den 1 September 1865, lånets förfallodag inträffat först den 1 Mars 1866; samt Törnblom, hvilken jemte annan person ingått borgen, en för begge och begge för en, såsom för egen skuld för* ifrågavarande reversal, utan att dervid inskränka borgensansvarigheten till viss tid från reversalets utfärdande, icke bestridt, att han inom tolf månader från berörde den 1 Mars 1866 blifvit i saken stämd, i betraktande hvaraf Törnbloms invändning, att han ej blifvit för sin borgen inom rätter tid krafd och på sådan grund vore densamma fri, ej förtjenade afseende; ty och som vid den tid, då Törnblom, hvilkens borgensansvarighet måste mätas efter de vilkor, under hvilka borgen blifvit ingången, sin borgen tecknade, hvilket, efter hvad anteckningarna å reversalet gåfve vid handen och Törnblom sjelf uppgifvit, icke skett senare än den 26 Juni 1865, den af Bergstedt först den 16 påföljande Augusti uthändigade skuldsedel, på grund af hvilken han måst meranämnda reversal inlösa, icke kunnat vara såsom säkerhet för reversalet utfåst, utan samma skuldsedel först sedermera blifvit, på sätt särskild anteckning å reversalet utvisade, till säkerhet för detsamma lemnad; alltså och då Bergstedt hos banken infriat reversalet, hvarvid han, enligt derå gjord vederbörlig anteckning, betalt i kapital sjutusen rdr och i ränta sjutiosju rdr 78 öre, äfvensom kostnaden för bevakning af fordringen i Zetherströms & c:ni konkurs tio rdr, pröfvade hofrätten, med ändring af rådstufvurättens utslag, rättvist ålägga Törnblom att till Bergstedt, emot erhållande af merberörde lånereversal jemte derför lemnad säkerhet af de i gården n:o 109 i Eskilstuna s. 234 Sida 234 i årgången börjar här intecknade tre skuldebref, genast utgifva 7,087 rdr 78 öre, jemte fem procent ränta derå frän stämningsdagen den 23 Februari 1867, efter afdrag dock först å räntan, så långt den räckte, och sedan å kapitalet, af 2,835 rdr 12 öre, utgörande utdelning å ifrågavarande fordran i W. Zetherströms & c:ni konkurs. I denna dom söktes i underdånighet ändring. Nedre, revisionen (revisionssekreterarne von Sydow och Fåhrwus, den sistnämnde föredragande, samt t. f. revisionssekreteraren Lagergren) hemställde i underdånigt betänkande den 27 Januari 1869, det Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist hofrättens döm att fastställa. Saken föredrogs den 3 Februari 1869 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Qvensel, friherre Lenhusen, Carleson, Bolin, Dreijer, Olivecrona och Lagerstråle) ; och som, på sätt rådstufvurätten yttrat, Törnblom icke för sin ifrågavarande borgen blifvit lagsökt inom tolf månader från den i skculdebrefvet utsatta förfallotid, pröfvade Högsta Domstolen, med ändring af hofrättens dom, rättvist på det sätt fastställa rådstufvurättens derutinnan meddelade beslut, att käromålet ogillades. • Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 2 Mars 1869. --- Källa: Naumanns tidskrift 1870, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.