--- citation: Naumanns tidskrift 1870 s. 312 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1870 s. 312 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1869-11-11 keywords: - Bergarelön - Förlikning url: "https://ratiolex.se/naumann/1870/s-312/" source: Naumanns tidskrift 1870, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1870 s. 312 Angående bergarelön. 181 § Sjölagen. Förlikning inför rätta eller icke? Rättegångsbalkens 20 kap. 2 §. --- Enligt ansökning den 22 December 1866 utverkade sig landtbrukaren G. F. Thomson stämning â skepparen Thomas Mitchell och konsuln L. N. Eneqvist med påstående att som, efter det Mitchell med det af honom förda barkskeppet »Guiding Star» den 23 November nämnde år råkat på grund vid Fahludden å Gotlands sydöstra kust, Mitchell uti ett samma dag med Thomson upprättadt kontrakt tillförsäkrat denne, att, derest han lyckades få fartyget flott, erhålla en tredjedel af hvad som af fartyget med dess inventarier äfvensom af lasten blefve bergadt, men, sedan till följd af de utaf Thomson vidtagna bergningsåtgärder, fartyget blifvit taget af grund och infördt uti Slite hamn, det icke lyckats Thomson att af Mitchell eller hans antagnaombud, bemälde Eneqvist, utbekomma den betingade bergarelönen, det måtte alltså, enligt bestämmelsen i berörde kontrakt, en tredjedel af det värde, hvartill fartyget och lasten blifvit uppskattade, varda Thomson tilldömd. Vid målets handläggning den 31 December 1866 infunno sig parterna personligen, dervid »Eneqvist anmälde sig såsom tolk för Mitchell, enär denne icke förstod svenska språket». Sedan Thomson bestämt sitt fordringsanspråk till 27,789 rdr 21 öre, anförde Mitchell, »att han, på sätt ofvanberörde kontrakt innehölle, utfäst sig att i bergarelön utbetala en tredjedel af hvad utaf fartyget och lasten kunnat bergas; men som vid bergningen, hvilken pågått omkring 9 timmar, så stora kostnader och så mycket arbete icke användts, som till början ansetts erforderlige, ville Mitchell hafva bergarelönen nedsatt». s. 313 Sida 313 i årgången börjar här Thomson svarade, det han, för att genast få saken afgjord, vore villig att nedsätta sitt anspråk i ett för allt till 20,000 rdr, emot vilkor att detta belopp genast utbetaldes och att Thomson tillika erhölle 60 rdr i rättegångskostnadsersättning. »Dermed förklarade Mitchell sig nöjd och yrkade slut i saken», såsom orden i rådstufvurättens protokoll lyda, hvarefter parterne fingo afträda, under det rätten öfverlade till utslag, som genast afkunnades och var af detta innehåll: att enär Mitchell medgifvit riktigheten af det åberopade kontraktet samt derjemte vidgått, det Thomson fullgjort sina uti detsamma åtagna förbindelser, förpligtades Mitchell att sjelf eller genom sin agent, konsuln Eneqvist, till Thomson genast utgifva ersättning för kostnader och besvär vid bergningen af ifrågakomne fartyg med det af Thomson nedsatta belopp, 20,000 rdr, samt att godtgöra hans kostnader i saken med fordrade 60 rdr. Mitchell fullföljde, efter erlagdt vad, talan emot -rådstufvurättens utslag och, under bestridande att inför rådstufvurätten hafva afgifvit något godkännande af sistberörde, af Thomson framställda fordringsanspråk, påstod: att, derest ett sådant förklarande afgifvits af den person, som vid rådstufvurätten anmält sig att såsom tolk gå domstolen tillhanda, Mitchell icke blifvit derom underrättad, än mindre till ett dylikt förfarande lemnat sitt samtycke, samt anhöll derjemte att, angående tillkomsten af det åberopade bergningskontraktet och beskaffenheten af de utaf Thomson vidtagna bergningsåtgärderna, få uppgifna personer såsom vittnen hörde. Genom dom den 31 Oktober 1867 yttrade hofrätten: att enär åstadkommande af bevisning uti berörda afseenden kunde på sakens utgång äga inflytande, rådstufvurättens utslag upphäfdes och saken visades åter till rådstufvurätten ; hvilken dom blef af Kongl. Maj:t fastställd den 21 April 1868. Mitchell instämde derefter Thomson till rådstufvurätten + Wisby med yrkande, att denne måtte förklaras skyldig att s. 314 Sida 314 i årgången börjar här i bergarelön och bergningskostnad åtnöjas med det belopp, som af rådstufvurätten bestämdes med fästadt afseende â de förhållanden, hvilka vid ifrågavarande fartygs tagande af grund varit för hand, äfvensom den fara, möda och kostnader, som dermed varit förknippade. Vid sakens förnyade handläggning påkallade Thomson yttrande från rådstufvurätten, huruvida dess den 31 December 1866 i saken förda protokoll, i hvad det innehöll om Mitchells godkännande af Thomsons fordringsanspråk, sedan detsamma, på sätt omnämndt vore, blifvit af honom nedsatt, vore rätt uppfattadt, samt yrkade för sådan händelse, att hvad Mitchell sålunda erbjudit sig att i bergningslön betala, måtte utan vidare pröfning af sjelfva saken varda Thomson tillerkändt. Sedan Mitchell i målet förebragt bevisning, meddelade rådstufvurätten utslag den 2 November 1868, deruti — jemte det rådstufvurätten vitsordade riktigheten af dess protokoll i berörde delar — förklarades, att likalitet den omständighet, att Mitchell godtagit det af Thomson vid handläggningen af saken inför rådstufvurätten den 31 December 1866 förlikningsvis gjorda erbjudande om bergarelön, som det emellan parterna den 23 November 1866 skriftligen uppgjorda bergningsaftal med derå af Mitchell sedermera tecknadt förklarande, det Thomson till Mitchells belåtenhet fullgjort hvad han genom detsamma sig åtagit, hvilket allt tillkommit utan bemyndigande från dem, hvilkas rätt deraf varit beroende, utgjorde hinder för rådstufvurätten att pröfva, huruvida den af Mitchell för ifrågavarande bergningsarbete utfästade ersättning kunde finnas skälig, samt att förthy hvad häremot blifvit af Thomson yrkadt lemnades utan afseende; och yttrade rådstufvurätten vidare, att emedan upplyst vore att, sedan det af Mitchell förda fartyg »Guiding Star» med last af råg, under resa från Kronstadt till Köpenhamn, den 23 November 1866 stött på Fahludds ref vid Gotlands sydöstra kust, samt Thomson samma dag med Mitchell träffat aftal om bergning af berörda fartyg och last, Thomson med bergningen klockan mellan sju och åtta s. 315 Sida 315 i årgången börjar här på morgonen gått i befattning, dervid, efter anlitande af erforderligt manskap, åtskilliga åtgärder vidtagits, såsom sjökast och upplossning af en del af lasten uti tvänne större båtar, hvarefter fartyget, med tillhjelp af ett utfördt större ankare, klockan omkring två eftermiddagen varpats af grundet och i skymningen samma dag afseglat till Slite hamn; ty och som af hvad i målet förekommit det finge i fråga om de omständigheter, på hvilka, enligt 181 § Sjölagen, vid bestämmandet af bergarelön, afseende hufvudsakligen borde fästas, anses ådagalagdt, att bergningsarbetet icke varit förenadt med särdeles fara och möda för bergarne; att de icke lidit till sin helsa eller af dem begagnadt redskap tagit skada; att fartyget icke varit öfvergifvet af besättningen; att bergningen icke skett medelst andra särskilda, för bergning anskaffade redskap än tvenne större båtar, samt att det bergade godsets och fartygets värde uppgått tillhopa till 83,367 rdr 65 öre rmt; alltså och då en tredjedel af detta belopp eller hvad Thomson betingat sig i godtgörelse för bergningen måste, vid omförmälda förhållanden, anses betydligen öfverstiga billigheten, funne rådstufvurätten, med fästadt afseende på i målet förekomne omständigheter, skäligt bestämma ifrågavarande bergarelön till 5,000 rdr rmt; hvarförutom Thomson förklarades berättigad erhålla ersättning för de af honom i och för bergningen bevisligen bestridda kostnader. Thomson vädjade till Svea hofrätt och yrkade: att, med upphäfvande af rådstufvurättens utslag, hans der framställda påståenden måtte bifallas, helst rådstufvurätten vitsordat riktigheten af sitt protokoll den 31 December 1866. Hofrätten yttrade i dom den 3 Juni 1869: att emedan, äfven om i anledning af den nedsättning, Thomson, på sätt förut omförmäldt blifvit, vid handläggningen af saken inför rådstufvurätten gjort af det utaf honom först framställda fordringsanspråk, något förklarande, innefattande godkännande af Thomsons sålunda förändrade anspråk, skulle, såsom rådstufvurättens protokoll för nämnda dag innehölle, blifvit af Mitchell afgifvet, det likväl förekomme att, såvidt s. 316 Sida 316 i årgången börjar här rådstufvurättens protokoll innehölle, någon åtgärd icke af rådstufvurätten vidtagits för utrönande, huruvida den sålunda ifrågakomna förening emellan parterna blifvit rätteligen i protokollet uppfattad; ty och som följaktligen, jemlikt 20 kapitlet 2 § Rättegångsbalken, det förklarande, som i berörde afseende kunde hafva blifvit af Mitchell afgifvet, icke, på sätt rådstufvurätten äfven ansett, lagligen utgjort hinder för rådstufvurätten att i saken ingå i den pröfning, som, der sådan påkallades, enligt 181 § Sjölagen, borde af domstol meddelas i fråga om billigheten af aftal angående bergarelön, som vid olyckstillfället träffats; alltså och på de af rådstufvurätten i öfrigt anförda skäl pröfvade hofrätten rättvist gilla det slut, hvari rådstufvurätten i saken stannat. Denna dom uttryckte hofrättsråden Lagerbjelkes och Ramsays samt vice häradshöfdingen Lilienbergs åsigt i saken. Notarien Böök yttrade: »Emedan, äfven om antagas får, att det förklarande, som, med anledning af Thomsons vid målets handläggning inför rådstufvurätten den 31 December 1866 på vissa vilkor gjorda nedsättning af sitt ursprungligen väckta fordringsanspråk, Mitchell haft, enligt det af rådstufvurätten härutinnan till riktigheten vitsordade protokollet för nämnda rättegångstillfälle, blifvit afgifvet med full insigt om betydelsen af Thomsons berörda framställning, det i allt fall förekommer, att den förlikning, som sålunda varit i fråga att emellan parterna träffas, icke blifvit, jemlikt föreskriften i 20 kap. 2 § Rättegångsbalken, af rådstufvurätten för parterna upprepad och af dem erkänd vara i protokollet rätteligen inskrifven, än mindre genom dom fastställd; ty finner jag ej skäl göra ändring i rådstufvurättens utslag, i hvad derigenom den omständighet, att Mitchell skulle godkänt Thomsons förlikningsvis nedsatta fordringsanspråk på bergarelön, förklarats icke utgöra hinder för rådstufvurätten att samma- anspråks skälighet pröfva. Vidkommande sjelfva saken, finner jag Thomson ej hafva anfört skäl, ledande till ändring i rådstufvurättens utslag». Assessoren Munthe anförde: »Som, enligt hvad vid rådstufvurätten den 31 December 1866 i saken förda proto- s. 317 Sida 317 i årgången börjar här koll utmärker, sjökaptenen Mitchell icke förstod svenska språket, samt vid sådant förhållande det icke kan anses mot Mitchells bestridande styrkt, att hvad Thomson samma dag inför rådstufvurätten yttrat angående nedsättning af det belopp, Thomson i stämningsansökningen fordrat, blifvit af Mitchell uppfattadt; alltså och då berörda yttrande icke heller, såvidt protokollet innehåller, blifvit i behörig ordning för Mitchell på för honom begripligt språk öfversatt, finner jag icke skäl att göra ändring i rådstufvurättens utslag, i hvad det innehåller förklarande, att det af Mitchell enligt nämnde protokoll lemnade godkännande af Thomsons nedsatta anspråk icke utgjorde hinder för rådstufvurätten att pröfva billigheten af samma anspråk. Beträffande sjelfva saken pröfvar jag rättvist gilla rådstufvurättens utslag». Thomson fullföljde underdånig talan. Nedre revisionen (revisionssekreterarne Svedelius, föredragande, och Wedberg samt konstituerade revisionssekreteraren Poignant) afgaf underd. betänkande den 6 Oktober 1869; och som, efter hvad rådstufvurättens protokoll utmärkte, den under målets handläggning vid rådstufvurätten mellan parterna ifrågasatta förlikning icke kommit till fullbordan i den ordning, 20 kap. 2 § Rättegångsbalken föreskrefve; alltså och på de af hofrätten i öfrigt åberopade skäl hemställde nedre revisionen i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla det slut, hvari hofrätten stannat. Saken föredrogs den 12 Oktober 1869 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Alexanderson, Södergren, Cramér, Qarleson, friherre Leuhusen, Babe och Drei jer) ; och bifölls nedre revisionens underdåniga betänkande. Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 11 November 1869. --- Källa: Naumanns tidskrift 1870, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.