--- citation: Naumanns tidskrift 1870 s. 327 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1870 s. 327 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1869-09-21 keywords: - Böter url: "https://ratiolex.se/naumann/1870/s-327/" source: Naumanns tidskrift 1870, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1870 s. 327 Skola böter ådömas för iteration af försummelse att å inköpt fastighet söka uppbud och lagfart? --- Efter stämning till Stockholms rådstufvurätt, yrkade stadsfiskalen C. Silfversparre, å tjenstens vägnar, ansvar å enkan M. C. Elzvik för det hon, som år 1867 af provincialläkaren s. 328 Sida 328 i årgången börjar här C. A. Aurell tillhandlat sig egendomen nro 4 och 5, qvarteret »Tjärhofvet större» inom Catharina församling i Stockholm för en köpesumma af 30,000 rdr, ännu i April månad 18 69 icke sökt lagfart å berörda köp. Enkan Elzvik styrkte behörigen, att hon, som genom rådstufvurättens utslag den 25 Maj 1868 blifvit, uppå åtal af stadsfiskalen G. A. Mellbin, dömd att böta för försummad lagfart å sitt omförmälda köp, redan erlagt samma böter, vid hvilket förhållande hon ansåg annan påföljd af förevarande åtal ej kunna äga rum, än möjligen ett föreläggande att vid vite fullgöra lagfartsskyldigheten. Åklagaren vidhöll dock sitt yrkande på den grund, att mer än tre månader förflutit efter det rådstufvurättens utslag meddelades, utan att enkan Elzvik derefter sökt uppbud. Genom utslag den 24 Maj 1869 yttrade rådstufvurätten: att som, enligt hvad upplyst vore, enkan Elzvik redan blifvit, på åtal af stadsfiskalen Mellbin, medelst utslag den 25 Maj 1868 bötfälld för underlåtenhet att söka uppbud å det köp, hvarigenom hon tillhandlat sig förenämnda egendom n:ro 4 och 5 i qvarteret »Tjärhofvet större», samt åklagarens stämningsansökning således afsåge ansvar för samma försummelse, hvarför enkan Elzvik en gång förut blifvit fälld; alltså ogillades åtalet, sådant detsamma blifvit väckt. Silfversparre fullföljde talan i Svea hofrätt. Rådstufvurätten, yttrade han, hade gjort sig skyldig till missuppfattning af förhållandet. Mellbins och klagandens åtal afsågo icke samma förseelse. Mellbins åtal hade naturligtvis afseende på tiden intill den dag han åtalade, men klagandens deremot tiden efter det enkan Elzvik bötfälldes. Lagstiftarens mening med stadgandet om ansvar för försummad lagfart vore väl att tvinga köparen att lagfara med köpet. Tolkades författningen som rådstufvurätten gjort, blefve ifrågavarande lagbud vanmäktigt och utan ändamål. På grand häraf yrkades att enkan Elzvik måtte fällas till ansvar för itererad lagfartsförsummelse. s. 329 Sida 329 i årgången börjar här Hofrätten, i utslag den 28 Juni 1869, fann skäl icke vara anfördt, som kunde föranleda ändring i rådstufvurättens utslag. Under åberopande af hvad som förut anförts, sökte Silfversparre i underd. ändring. Målet föredrogs inför Högsta Domstolen den 21 September 1869 i närvaro af justitieråden Qvensel, friherre Leuhusen, Wretman, von Hofsten, Olivecrona, Lagerstråle och Strandberg; och då något ansvar för fortsatt försummelse att å inköpt fastighet söka uppbud icke funnes i lag stadgadt, fann Högsta Domstolen rättvist fastställa det slut, hvari domstolarne i målet stannat. . --- Källa: Naumanns tidskrift 1870, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.