--- citation: Naumanns tidskrift 1870 s. 350 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1870 s. 350 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1870-05-09 url: "https://ratiolex.se/naumann/1870/s-350/" source: Naumanns tidskrift 1870, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1870 s. 350 Ytterligare om förmånsrätt i konkurs för fabriksarbetares löneförmåner enligt motböcker. llandelsbalkens 17 kap. 4 §. Jfr. --- Sedan Olof Hjalmar Akerlind, hvilken här i Stockholm haft kakelfabrik, den 31 December 1868 blifvit försatt i konkurstillstånd, bevakade i konkursen gesällen Nyström m. fl. andra vid fabriken anställde arbetare, på grund af motböcker, fordringar i konkursen, under yrkande att för desamma, såsom utgörande ogulden arbetslön för år 1868, åtnjuta förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § Handelsbalken. Den yrkade förmånrätten bestreds, enär nämnde arbetare icke varit att anse såsom Åkerlinds tjenstehjon och icke heller blifvit af honom i sådan egenskap städslade eller ens blifvit af Åkerlind för någon bestämd tid i hans arbete anställde. Genom dom den 24 Maj 1869 yttrade rådstufvurätten: att enär bemälde fordringsägare, änskönt ostridigt anställde i arbete hos Akerlind emot viss betingad aflöning, icke kunde anses hafva varit Åkerlinds betjente eller tjenstehjon i den mening, 17 kap. 4 § Handelsbalken förutsatte; blef, i anledning af gjord anmärkning, deras påstående om förmånsrätt af rådstufvurätten ogilladt. Om denna mening förenade sig borgmästaren Weser, rådmannen Westerberg och vice häradshöfdingen Billing, hvaremot rådmannen Öhnell var skiljaktig och yttrade: » Alldenstund upplyst är, att ifrågavarande borgenärer varit under sista året före konkursens början emot viss betingad aflöning anställde i arbete hos Akerlind i och för dennes kakelfabrik; fördenskull och emedan, enligt innehållet af 15 och 17 §§ i K. F. angående utvidgad näringsfrihet den 18 Juni 1864, bemälde fabriksarbetare, öfver hvilka Åkerlind s. 351 Sida 351 i årgången börjar här ostridigt ägt husbondevälde, böra anses såsom hans tjenare, pröfvar jag, meo voto, rättvist förklara dem berättigade att för sina bevakade, till beloppet icke bestridda lönefordringar åtnjuta betalning med den i 17 kap. 4 § Handelsbalken stadgade förmånsrätt». Emot rådstufvurättens dom vädjades till Svea hofrätt, som utlät sig medelst dom den 9 December 1869: att enär bemälde fordringsägare varit såsom arbetare vid gäldenärens fabrik anställde, samt de, i sådan egenskap, borde i husbondens konkurs åtnjuta den rätt, som är betjente och tjenstehjon lagligen tillförsäkrad; alltså och då icke bestridt blifvit, att de af dem anmälda fordringsbelopp utgjorde lön för år 1868, eller sista året före konkursens början, och handlingarne icke heller utmärkte annat förhållande, pröfvade hofrätten rättvist, jemlikt 17 kap. 4 § Handelsbalken, med ändring af rådstufvurättens dom, förklara bemälde fordrings- - ägare berättigade att åtnjuta den i nämnde lagrum stadgade förmånsrätt. Mot hofrättens dom fullföljdes underdånig talan. Nedre revisionen (revisionssekreteraren Wedberg, konstituerade revisionssekreteraren Adlers, föredragande, och t. f. revisionssekreteraren Lagergren) hemställde i underdånigt betänkande den 30 Mars 1870, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom. Saken föredrogs den 8 April 1870 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden friherre Leuhusen, Bolin, Rabe, Dreijer och Olivecrona) biföllo det underdåniga betänkandet; hvaremot justitieråden Qvensel och Södergren funno bemälde fordringsägare, hvilka förrättat s. k. betingsarbete åt Åkerlind, ej innehafva någon af de egenskaper, som åsyftas i 17 kap. 4 § Handelsbalken, och pröfvade i enlighet härmed rättvist att, med ändring af hofrättens dom, fastställa det slut, hvari rådstufvurätten stannat. Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 9 Maj 1870. --- Källa: Naumanns tidskrift 1870, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.