--- citation: Naumanns tidskrift 1870 s. 490 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1870 s. 490 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1870-02-09 url: "https://ratiolex.se/naumann/1870/s-490/" source: Naumanns tidskrift 1870, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1870 s. 490 Är jernvägsstyrelsen skyldig att utgifva ersättning, då djur, som genom bristfällig stängsel omkring jernvägs mark inkommit å jernväg, blifvit af jernvägståg dödadt eller skadadt! --- Hemmansbrukaren Carl Axel Carlsson i Söra instämde till Daga häradsrätt styrelsen för statens jernvägstrafik med påstående, att enär en honom tillhörig, på bete utmed vestra stambanan utsläppt oxe den 3 November 1868 inkommit å jernbanan genom det omkring densamma uppförda, men bristfälliga stängsel och blifvit af uppgående tåget N:o 4 öfverkörd samt så illa skadad, att kreaturet genast måst nedslagtas, styrelsen måtte förpligtas att till Carlsson utgifva ersättning med 63 rdr för den honom härigenom tillskyndade förlust. Styrelsen genmälde å stämningen, att, enligt infordrade upplysningar af vederbörande banbefäl, ifrågavarande stängsel, ehuru sju à åtta år gammal, hade vid det tillfälle, då oxen inkommit på jernbanan, varit i fullgodt skick och efter all sannolikhet nedbrutits af kreaturet, som syntes hafva saknat tillräckligt bete utanför stängseln och af det ymnigare gräset på jernbanans område frestats att dit intränga; men att äfven om stängseln varit i bristfälligt skick, styrelsen ' ändock icke vore skyldig utgifva den äskade ersättningen, enär gällande stadganden om stängselskyldighet, som syftade på ömsesidigt behof hos angränsande jordägare, om skydd mot skada af hemdjur, icke vore på förevarande fall tillämpliga. Likasom nemligen staten ej kunnat få till förmån för sig emot jordägare tillämpa nämnde stadganden, kunde ej heller jordägarne på samma stadganden grunda något anspråk mot staten, att den ensam skulle låta utmed jernbanan uppföra stängsel eller ansvara för dess vidmakthållande. Den stängsel, som vid jernvägarne uppfördes, hade ej annat s. 491 Sida 491 i årgången börjar här ändamål än att lemna skydd för trafiken. Pä grund häraf måste nu ifrågakomne skada anses hafva timat af rätt våda; och det vore särdeles vådligt om i detta fall billigheten skulle sättas högre än rätten, ty derigenom kunde lätt jordägare frestas att vara vårdslösa i fråga om vakthållningen för sina kreatur eller till och med söka så föranstalta, att kreatur, som vore behäftade med fel eller af annan anledning svårligen kunde afyttras, komme in på jernvägens område. Af dessa skäl bestreds stämningspåståendet i allo. I målet hördes såsom vittnen två nämndemän, hvilka besigtigat ifrågavarande stängsel och — jemte det de uttalade den åsigten att, om stängseln varit ny, detta skulle hindrat äfven större kreatur, som ej varit okynnes, att på jernbanan inkomma — tillika yttrade, att stängseln utgjorts, såsom vanligt vore, af stolpar med å dem horizontelt fastspikade slanor; att stolparne varit vid jordytan så förruttnade, att de måst stöttas med alpåkar för att ej falla omkull och att jemväl slanorna omkring spikarne, som skulle fasthålla dem, varit förruttnade och färdiga att utan någon särskild påtryckning nedfalla; att således stängseln visserligen icke kumiat kallas fredgild; samt att den 'förlust, som genom oxens skadande tillskyndats Carlsson, uppginge till 63 rdr rmt. Derjemte erinrade Carlsson, att, om staten icke ansett sig skyldig inhägna jernbanan, den ock bort helt och hållet underlåta att anbringa hägnad; men då staten en gång uppfört hägnad och derigenom förledt ägare af mark invid jernbanan att tro, det de icke behöfde eller vore skyldiga att hålla nödig vård om sina kreatur, för att hindra dem att intränga på jernbanan, ålåge det äfven staten att hålla hägnaden i fredgildt skick eller ersätta den skada, som af ett motsatt förfarande kunde uppkomma. Derföre yrkades bifall till käromålet. Häradsrätten (Nämnden) utlät sig genom utslag den 5 Februari 1869: att som ådagalagdt blifvit, att Carlssons ifrågavarande oxe inkommit å jernbanan i följd deraf, att den utmed banan af jernvägsstyrelsen uppförda stängsel varit bristfällig, s. 492 Sida 492 i årgången börjar här samt derutaf, att nämnda stängsel blifvit uppsatt, följde, att den borde i fredgildt skick underhållas; alltså och då trafikstyrelsen, genom underlåtenhet att stängseln underhålla, varit vållande till den skada, Carlsson lidit derigenom, att oxen blifvit öfverkörd, och trafikstyrelsen utan invändning om andra eller flera parters instämmande, inlåtit sig i svaromål, samt icke anmärkt något emot beloppet af den fordrade skadeersättningen, förpligtades trafikstyrelsen att till Carlsson utgifva omstämde 63 rdr rmt. Ordföranden i häradsrätten var af skiljaktig mening och förklarade, att då enligt hans åsigt trafikstyrelsen hvarken hade sig genom lag ålagd eller bevisligen åtagit sig skyldighet hålla fredgild hägnad utmed jernbanan till förhindrande af kreaturens inträdande derstädes, han ansåge trafikstyrelsen icke vara skyldig att ifrågakomne skada ersätta, hvarföre ock käromålet af honom ogillades. Trafikstyrelsen vädjade till Svea hofrätt och yrkade, under åberopande af hvad förut anfördt blifvit, att, med upphäfvande af häradsrättens utslag, Carlssons käromål måtte ogillas. , Hofrätten yttrade i dom den 20 Maj 1869: att som jernvägsstyrelsen icke enligt lag och ej heller, såvidt visadt blifvit, på grund af aftal hade skyldighet att omkring jernbanan hålla fredgild stängsel till förhindrande deraf, att annans hemdjur kunde på banan inkomma, och vid sådant förhållande styrelsen ej kunde anses vållande till omstämda skadan; alltså pröfvade hofrätten rättvist, med ändring af häradsrättens utslag, Carlssons i saken förda talan att ogilla. Om denna dom förenade sig hofrättsrådet Livijn och assessoren Törnqyist samt fiskalerna Örbom och Boivie, hvaremot hofrättsrådet Montelius var skiljaktig och yttrade, att enär jernvägsstyrelsen underlåtit att i tillbörligt skick underhålla ifrågakomne stängsel och derigenom vållat öfverklagade olyckan, funne hofrättsrådet icke skäl att i häradsrättens utslag göra ändring. s. 493 Sida 493 i årgången börjar här Carlsson sökte i underdånighet ändring i hofrättens dom. Nedre revisionen (revisionssekreterarne Svedelius och' Wedberg samt konstituerade revisionssekreteraren Lilienberg, den sistnämnde föredragande) hemställde i underdånigt betänkande den 1 December 1869, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom. Vid sakens föredragning den 17 December 1869 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Cramér, Wretman, Naumann, von Hofsten, Dreijer och Strandberg) pröfvade Högsta Domstolen, då i denna sak ej visadt vore, att svaranden haft laglig skyldighet att hålla stängsel mot den mark, derifrån ifrågavarande kreatur å jernbanan inkommit, rättvist gilla hofrättens dom. Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 9 Februari 1870. --- Källa: Naumanns tidskrift 1870, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.